Sådärja

Nu har jag fixat ormfobin och degmagen. Perfekt, jag är en handlingskraftig kvinna så jag gillar att jag kan kombinera två saker i en.

Denna handlingskraft tog oss idag på utflykt till Vällingby där den här crosstrainern har stått i en annan kvinnas källare och den var "knappt använd". Jag hoppas att jag ska kunna få den att jobba lite mer.

Hur jag menar med ormfobin?
Pinsamt nog så är det såhär. Sedan min snake encounter i maj har jag inte varit jättesugen på att gå på promenader. Jag har tvingat mig ut flera gånger men varje gång går jag med radarblick och avsöker området där jag går. Från sidan till sidan, hela tiden. Härom veckan såg jag någon obestämbar hög (kanske en liten ihoprullad orm tänkte jag) och vände om. Gick ett annat håll. Jag har ännu inte gått förbi stället där den vidriga ormen låg utsträckt i maj.

I veckan läste jag att det är ett riktigt ormår i år. Det hade jag redan räknat ut. Då bestämde jag mig. Nu blir det en crosstrainer igen. Japp. Jag har haft en förut. Inte fan hjälpte det mot degmagen då. Jag sålde den vidare och överst i annonsen stod det "knappt använd".

Men som vi konstaterade igår. Den som inte ens försöker lyckas aldrig.

Kan verkligen inte länka

Men om man går in på dn.se och skrollar ner en bit så kommer en artikel om att många golfare har blivit ormbitna i år. Jag kunde förstås inte läsa mer men jag fattar vad det handlar om. Detta bekräftar det jag har misstänkt. Det är ormår i år. Ni minns väl min encounter i början av maj? Därefter har jag nästan sett (maken såg) en orm till (på Utö) och en granne hade stött på en under en ormpromenad.

Jag ändrar nu mina powerwalks till cykelturer. Kanske går jag till och med till gymet istället.

Någon som vågar kan väl gå in och läsa och återberätta det viktigaste här?

Rädsla

Igår var jag modig! Tjejkväll på lokal var planerad men en av mammorna hade glömt att mannen redan hade bokat kvällen och hade därför ingen som tog barnen. Det bestämdes att vi skulle ses hemma hos henne istället. Bara det att de har en orm. Jag är riktigt ormrädd. Bara att skriva ordet gör att jag mår lite halvdåligt och får rysningar genom kroppen. Av obehag. Kan inte ens se en orm i en tidning utan att kasta ifrån mig tidningen fort. Sedan de skaffade ormen har jag inte varit där en enda gång. (Cirka två år).

Hemma tog jag god tid på mig att göra mig iordning och till slut segade jag mig dit. Hjärtat dunkade och jag tvekade länge innan jag klev in i huset. Kom in till köket där de andra hade samlats och det första jag gjorde var att trampa på en leksak av någon slags båttampmaterial. Det kändes precis som jag tror att en orm på köksgolvet känns. Både hjärtat och jag hoppade högt. De andra skrattade gott. Sedan stod jag där i mitt säkra hörn, lite lagom förstelnad. Jag svepte mitt glas mousserande väldigt fort.

Värdinnan kom till slut ut från nattning av barn och fick direkt order av mig att gå och täcka över terrariet (äckligt ord). Sedan kunde jag nästan koppla av. Med hjälp av en dunk vin, god mat och trevligt prat glömde jag nästan bort den lite då och då.

Semt blev det. Jag släckte lampan hemma klockan 01.30 och Stora E vaknade vid 06, samma tid som maken åkte iväg för att jobba på annan ort. Just idag när jag verkligen hade behövt hans pappalediga fredag.

Nu ska jag baka bröd till ett knytkalas imorgon.