Pernilla

Vi röstade på Pernilla igår. Två gånger till och med. Jag och Stora E var rörande överens. Pernilla regerar! Vi borde ha röstat massor med fler gånger för tydligen ska hennes bror Niclas gifta sig nästa lördag och hon missar hans bröllop när hon nu måste till Andra Chansen. Det måste kännas helt sjukt tråkigt. Men som hon själv skriver i sin blogg, ger man sig in i leken så får man den tåla. Men det kan suga ändå.

Pernilla och jag, vi går way back. Jag älskade Pernilla när jag var liten. När vi såg henne spela i Halmstad fick vi t-shirtar med hennes porträtt på. I vimlet under konserten såg jag Christina Schollin och gick fram för att be om hennes autograf. Det fick jag men fick också en liten tillsägelse. Christina Schollin pekade på min t-shirt och noterade att jag hade spillt lite. Jag blev lite stött. Bara för att det var på hennes dotter.

Efter konserten, på väg hem, fick vi syn på en stor buss som det stod Pernilla Wahlgren på. Jag tvingade mamma att köra efter och snart var vi utanför Grand Hotell. Jag, syrran och mamma sprang in och jag fick tag i Pernilla vid incheckningsdisken. Hon gav mig snällt en autograf och sa också något om min t-shirt. Hon sa något snällt. Jag minns att jag tyckte att hon var så kort.

När man tänker efter så är det ju inte helt märkligt att jag lyckas få min dotter att stalka Amy Diamond så fort chans ges. Jag har ju vana...

Stackars Pernilla som missar bröllopet. Tänk om hon dessutom inte går vidare, hur värdelöst måste inte det kännas? Nu röstar alla på Pernilla på lördag så att det blir värt det.

Sommar sommar sommar

Jag älskar att lyssna på sommarpratarna. Tyvärr lyckas jag aldrig. Anledningen?
B-A-R-N-E-N. Det är inte helt lätt att koncentrera sig på kloka ord på P1 när någon annan konstant pratar och ytterligare en konstant övar fyrstrukna ciss eller vad det där Pernilla W en gång ägnade sig åt hette.

Jag blir så trött. Jag vill lyssna men det är för mycket annat som hörs. Tänker "jag ska lyssna ikväll". Och då har jag glömt. Tänker "jag ska lyssna på nätet". Men trots att jag är väl bevandrad på internets sidor (fråga min man som tycker jag är lite lätt addicted) så lyckas jag inte komma ihåg det heller.

Men! Två kloka saker har jag lyckats höra hittills:


Peter Wallenberg sa "man måste våga satsa för att kunna vinna."
Peter Le Marc sa "barn behöver konturer för att veta vilka de är". Han menade att man inte får uppfostra barn under för mycket frihet, de behöver ha spelreglerna för att få självkänsla.
Det är inga direkta citat, kom ihåg att jag hörde det här genom brus. Och tydligen favoriserar jag män som heter Peter...