Pernilla

Vi röstade på Pernilla igår. Två gånger till och med. Jag och Stora E var rörande överens. Pernilla regerar! Vi borde ha röstat massor med fler gånger för tydligen ska hennes bror Niclas gifta sig nästa lördag och hon missar hans bröllop när hon nu måste till Andra Chansen. Det måste kännas helt sjukt tråkigt. Men som hon själv skriver i sin blogg, ger man sig in i leken så får man den tåla. Men det kan suga ändå.

Pernilla och jag, vi går way back. Jag älskade Pernilla när jag var liten. När vi såg henne spela i Halmstad fick vi t-shirtar med hennes porträtt på. I vimlet under konserten såg jag Christina Schollin och gick fram för att be om hennes autograf. Det fick jag men fick också en liten tillsägelse. Christina Schollin pekade på min t-shirt och noterade att jag hade spillt lite. Jag blev lite stött. Bara för att det var på hennes dotter.

Efter konserten, på väg hem, fick vi syn på en stor buss som det stod Pernilla Wahlgren på. Jag tvingade mamma att köra efter och snart var vi utanför Grand Hotell. Jag, syrran och mamma sprang in och jag fick tag i Pernilla vid incheckningsdisken. Hon gav mig snällt en autograf och sa också något om min t-shirt. Hon sa något snällt. Jag minns att jag tyckte att hon var så kort.

När man tänker efter så är det ju inte helt märkligt att jag lyckas få min dotter att stalka Amy Diamond så fort chans ges. Jag har ju vana...

Stackars Pernilla som missar bröllopet. Tänk om hon dessutom inte går vidare, hur värdelöst måste inte det kännas? Nu röstar alla på Pernilla på lördag så att det blir värt det.