Inlägg
Alla kommentarer
att ha sportlov. Det är så värt att inte ha ett flashigt coolt jobb med ashög lön och ynka fem veckors semester när man får tillbringa 12 veckor per år med sina barn. Så värt det!
För SJÄLVKLART skulle jag ha ett flashigt, coolt jobb med ashög lön om jag inte var lärare. Självklart.
Jag har haft en massa saker jag tänkt blogga om under veckan men har skippat dels för att jag inte riktigt tror på det där med att utannonsera att man inte är hemma på blogg och facebook, men också för att jag har försökt lägga tiden på att skriva. Men här kommer i alla fall en liten bildresumé av veckan. Bilderna är i konstig ordning men blogger låter mig inte möblera om och jag orkar inte sitta här och bli galen. Ni får själva fantisera ihop rätt ordning.
Ytterligare en ledig dag att fördriva. Vi har verkligen gått ner i sparläge. Lilla E sov till 9-tiden imorse. Okej, ska man vara helt ärlig så är det nog för att hon låg och hostade ett bra tag inatt. Igen. Måste nog kolla upp den där hostan, kommer lite för ofta tycker jag.
Nä. Nu ska tjejerna ryckas bort från tv-soffan. Todeloo!
Hela familjen har umgåtts ute halva dagen.
Sedan har vi varit på fik och firat namnsdag. Man fick välja vad man ville.
Sedan fick maken jobba ikapp lite (han är ju inte begåvad med sportlov egentligen) medan jag läste inredningstidning och tittade på Nicke Nyfiken med barnen.
Nu sitter jag och skriver medan maken lagar mat som sprider underbar doft i hela huset samtidigt som barnen leker. Tillsammans. Utan att bråka.
Allt ackompanjerat av Melodifestivallåtarna.
Kunde vara mycket, mycket sämre.
Då var det sportlov då. Jag sitter och funderar på om jag också ska ta ett litet blogglov. Det är ju trendigt. Jag borde koppla ner och koppla på skriveriet för fullt.
Jag tror att jag bara inbillar mig att jag kan lämna bloggen en vecka. Hur skulle det kännas? Det får vara någon måtta på förändringar här, Cola dricker jag inte längre, kvällsmackor har jag tydligen också slutat med (fast det slank ner en chokladmuffins häromkvällen, som skrivdoping). Jag kan ju inte sluta blogga också.
Skriva ska jag försöka i alla fall. Undrar hur många ord jag kan fixa på en vecka?
-Va? Kvalitet och inte kvantitet? Nu förstår jag ingenting.
-Va? Lediga barn som kanske tar lite tid? Just det. Visste att det fanns en liten minihake.
Vi kom fram till stället som erbjuder pulkabacke. Och djur. Och fik. Jag hade med bullar, saft och min livlina. (Colan - duh).
Lilla E vägrade att gå. Det skulle bäras, annars grät hon. Vi tittade på djur. Och jag bar. Vi tittade på fler djur. Och jag bar. Vi gick till lekplatsen. Och jag bar. Alternativet var att hon kastade sig på marken och skrek "dumma mamma".
Till slut gick vi in i värmestugan och fikade. Allt var frid och fröjd så länge de kunde trycka in bullar och saft. Sedan skulle vi åka pulka.
Stora E är en vintertjej. Hon körde för fullt och hade störtkul.
Lilla E döpte vi om till Pip-Larsson. Det var ingenting som var bra. Fram till att vi kom tillbaka till lekplatsen och hon kunde vada i snövattenpölar.
Sedan började hon såklart att gråta. Hon var bara lite blöt och kall. Vattenavvisande är inte vattentät.
Det är så härligt med sportlov!
Jag har glömt att berätta om hur de sabbade min städning utöver brödsmulorna.
Det slängdes ut dominobrickor i det nystädade vardagsrummet.
Det slängdes ut dvdfodral i det nystädade vardagsrummet.
Det stökades till i det nystädade badrummet.
Det snoddes inte bara bröd i köket, även kex. Som smulade.
Det vägrades att plocka undan ens en liten leksak.
Det traskades in med skor. I den nystädade hallen som leder in till det nystädade köket.
Det kändes som att var jag än städade så var någon filur där tre sekunder efter mig och saboterade. Därav mitt rätt ruskiga humör under dagen. Lägg till en enormt jobbig huvudvärk. Som gick över när jag köpte Coca-cola på Statoil.
Beroende? Igen? Hmmm. Kanske.
Till slut sitter vi i bilen. Fastspända. Och jag är fortfarande sur. (Jobbigt att vara långsint när man är mamma). Jag fortsätter min predikan.
Lilla E ger sig in i debatten. På typiskt tvåårsmanér:
-Dumma mamma!
Stora E: -Nej, mamma är inte dum. Mamma är snäll.
(Mitt hjärta går nästan sönder när denna tappra storasyster försöker släta över och ursäkta sin arga mamma).
Lilla E: -Dumma mamma!
Stora E: - Nej, mamma är inte dum. Mamma är snäll.
Jag: -Men mamma är arg.
Stora E:- Men mamma är snäll ändå.
Jag är påklädd.
Barnen är påklädda och har uträttat sina behov.
We are ok to go.
Under min städiver packade jag upp Stora E:s saker från simningen i torsdags kväll. Slängde in handdukar i maskinen och sköljde av hennes badtofflor och ställde på tork i badrummet.
Precis när vi ska klä på oss ser jag hur Lilla E går runt i dessa badtofflor. Som är blöta. Hon är således blöt på fötterna. Men jag vet! Vi byter väl lite strumpor då! Kul!
Vi byter strumpor och börjar påklädning. Jag älskar verkligen vintern. Verkligen. Det är så himla lätt att ta sig ut. Det behövs ju nästan ingen svett och nästan inga tårar alls.
Stora E ligger på hallgolvet och vilar lite. Jag ber snällt ungefär 7 gånger. Det är märkligt att hon inte börjar klä på sig eftersom det är HON som vill åka till pulkabacken. Hon fixade till och med valfusk under handuppräckningen (hennes idé). "Lilla E vill också åka pulka, hon sa det till mig men hon ville inte räcka upp handen."
Så jag tappar det där tålamodet. Fräser åt dem att de ska klä på sig. Och börjar predika igen. "Varför ska jag bara göra som ni vill, ni gör ju inget som jag vill." "Jag har minsann städat hela dagen och vad jag än gör förstör ni!" Sådär går jag på. Jag kan inte sluta när jag väl har börjat.
Går in i mitt och makens (temporära) sovrum. Ska dra för gardinerna så att jag slipper visa volangerna runt magen för alla grannar. Då ramlar gardinstången ner. Och drar med sig damm från hålen skruvarna satt i. Ner på golvet och mattan. Behöver jag nämna att jag nyss hade dammsugit där? Blir galen men saknar objekt att skälla på...
Vi kommer över dammsugarincidenten och äter lunch. Systrarna E äter med god aptit och vägrar dela pastan till köttfärssåsen. Det ska snurras som mamma gör. Det tar lite tid men det gör mig inget. Vi pratar och har trevligt. Lilla E ska hälla själv när hon tar ketchup. Ser inte gott ut när hon är klar med den flaskan...
Efter maten är det tänkt att jag ska duscha och vi ska ta oss iväg på en utflykt. Tjejerna är vildare än vildast och springer omkring och livar upp varandra. Uppviglar kanske man ska säga. Får dem att lugna sig med hjälp av den ständiga räddaren... Dvdn...
Innan de får se film är båda påklädda (ja, vi hade pyjamas fram till lunch idag och det var skönt!) och helt klara. Känner att jag är på banan. Duschar länge, de vaktas ju av Pingu och hans familj...
Vi städar. Eller JAG städar. Hela huset. Dammar, torkar och dammsuger. Efter tretusen avbrott (minst) så blir jag klar. Det är rent. I alla fall på golven. Jag börjar tillagning av lunch och när det puttrar hemtrevligt på spisen sätter jag mig vid datorn och kollar facebook. I två sekunder. Eller minuter, jag är inte så bra på matte. Noterar i ögonvrån hur mina barn tisslar och tasslar och springer mellan köket och sitt rum.
Till slut inser jag vad som försigår. De snor bröd. Baguette från i förrgår. Lagom torr och smulig. Från köket, genom en korridor och in i deras rum.
Jag får ett utbrott. Jag predikar för mina barn hur otacksamma de är och hur dåligt det är att sno bröd när jag just hade sagt nej till macka. Dessutom har jag ju dammsugit hela dagen och så bara förstööööör ni! Nu dammsuger ni upp det här! För säkerhets skull använder jag ett högt tonläge, så att de inte ska missa allt viktigt jag säger.
Stora E börjar. Hon vet tydligen hur man gör, jag förvånas. Efter exakt tre sekunder säger hon till Lilla E att ta över. Då blir det kaos. Smulorna åker hit och dit och jag blir galen. Mer galen. Det är ju väldigt moget - vad fan gör lite smulor? Egentligen.
Jag brukar ju ofta tänka att det vore trevligt att träffa sina barn mer. Det vill man väl alltid som förälder. Efter idag tänker jag att det är skönt att sportlovet är slut. Jag älskar mina barn, missförstå mig inte. Men det blir bra med måndag och förskola. Mycket bra. Nackdelen är att det innebär att jag själv måste jobba men jag är villig att ta den smällen.
Morgon. Planen för dagen var att göra en trevlig utflykt. Stora E hade ont i magen och vi bestämde att vi skulle ta det lugnt, hon ville ingenstans. De kollade på morgontv och jag kom igång och städade. Det var frid och fröjd i ungefär 6 minuter. Helt plötsligt skulle de inte ser mer på tv. Efter lite lockande lyckades jag intressera dem för att städa sitt rum.
Stora E: -På dagis drar vi lott med uppgifter liksom. Kan inte vi göra det här också?
Mamman med många högskolepoäng i pedagogik, didaktik och metodik jublade inombords. Ja! Vi gör lappar med uppgifter!
Jag skrev:
"Lägga dockor i lådan"
"Ställa böcker i bokhyllan"
"Lägga skor i lådan"
"Lägga utklädningskläder i resväskan"
Så drogs det lott.
Stora E: -Jag vill inte ha den lappen!
Jag: -Okej, byt då.
Stora E drog en ny lapp och var nöjd med den. "Ställa böcker i bokhyllan".
Hon började. Lilla E hade "lägga skor i lådan" men valde att inte förstå den enkla instruktionen.
Jag gick och försökte röja frukostdisk. Hörde illvrål från rummet.
Lilla E var inte intresserad av städning, hon var mer intresserad av att dunka saker i storasysters huvud. Flera gånger. Stora E skrek. Illvrålade. Jag tror att hon har lite behov av att höras extra mycket när hon blir ledsen. Jag tror att hon hördes minst till Södertälje.
Jag försökte medla och få igång städningen igen. The moment was gone. Nu skulle de spela spel...
Fortsättning följer. Nu ska jag dricka vin och äta chokladbollar rullade av maken. Så går det när man inte orkar gå på promenad och har druckti vin så man inte kan köra och ändå är godissugen.
.gif)
