Det är så härligt med snö

Igår höll alla på jobbet på och bedyrade hur mycket de älskar snön. Åh, det är så härligt. Jag tittade oförstående ut på den gråa dagen med snö som virvlade omkring. Det enda jag såg var kallt, grått och blåsig snö. Jag oroade mig för hemfärden och funderade på om jag skulle åka hem och jobba, för att inte riskera att fastna i snöovädret. (Jag har 1 november 2006 i alltför färskt minne då jag höggravid satt fast i bilen jävligt kissnödig, med jävligt ont i ryggen, med sparkande Lilla E och vrålhungrig - i sex timmar).

Nåväl. Det klarnade upp och jag kunde jobba klart. Åkte och hämtade mina barn. Trippade runt i snödrivorna med mina stövletter. Kände att det nog inte var så Ecco hade tänkt att skorna skulle behandlas.

Jag hämtar Lilla E först. Klär på henne alla vinterkläder samt skor. Ut på gården (för man får absolut inte gå mellan avdelningarna innevägen). In på Stora E:s avdelning. Av med vinterskor på Lilla E. Lokaliserar Stora E som inte vill gå hem. Förhandlingar pågår men försvåras av att jag har glömt att ta med inbjudningskorten som jag har lovat att vi ska dela ut efter dagis. Till slut avancerar vi till hallen. På med vinterkläder på Stora E. På med vinterskor på båda. Lilla E kan själv men gör fel fot. Vi gör om. Svettig kommer jag ut i den härliga snön igen. Med mina halkiga, tunna stövletter. Lyfter in barnen i bilen, som såklart blir full med snö. Lilla E äter snö från sina skor. "Mmmm. Gott".

Hem. Lyfter ur barn ur bilen. Vadar fram genom hög snö (konstigt nog har ingen plogat vår infart när vi var på jobbet). Bär ut datorväska, vanlig väska, barnens tusen saker som de ska ha med sig till dagis men vägrar ta ansvar för när dagisdagen är slut, vadar till brevlådan, all post ramlar ner i den härliga snön eftersom Stora E minsann kan själv.

Jag står i farstun med snö långt upp på vaderna på både mig och barnen och undrar. Vad i helvete är så roligt med det här?

Idag har jag bytt till vinterkängor och har tagit med inneskor som ska få bo på jobbet från och med nu.