Inlägg
Jag inser ju att jag igår seglade in på svarta listan på mitt barns skola. Men jag räds ju inte för det. Jag kommer att ringa skolchefen. Usch. Jag hör verkligen hemma på svarta listan. Jag vet ju att det inte kommer att hjälpa men ändå måste jag. Svart lista. Where I belong. Jobbig lärarmorsa. C'est moi. Den där som de kommer att jubla över när sista barnet blir tillräckligt stort för att lämna skolan. Jag vet att det förekommer, har själv undsluppit mig en liten glad tanke när en viss förälder har checkat ut men det var ju skillnad, då var det ju föräldern det var fel på såklart.... ;)
Pratade dock med Stora E:s proffsiga förskollelärare imorse. Hon är ju som sagt proffsig så hon stod ju inte och pratade skit om sin chef men jag förstod och hon förstod att jag förstod. Personalen är inte heller nöjd. Det förstår man ju när alla slutar...
Ska bara fundera lite på rätt taktik och sedan skolchefen, så hörs vi!
Tack för oss!
8 timmar sedan
.gif)
5 kommentarer:
Ibland måste vi vara obekväma .... Nu ligger du ute hos mig :)
Det är bra - om skolchefen får höra kritik från föräldrar så kan han/hon agera utifrån det - det är ju inget som bara går att ignorera! Kritik måste väl nästan kommit från personalen också - de slutar väl inte utan någon som helst strid?!
Stå på dig - det är skillnad på pestmorsor och pestmorsor...
Kramar från en som också är på båda sidor...
Heja heja heja! Det är ju att ställa frågor som är obekväma som får dem att tänka och förändra... Lycka till! Kram Anna
Stå på dig! Du är inte ensam!!! Vi hade ett pestår med minstingen på förskolan (när han fortfarande var för liten att gå på sin systers förskola där det är 2-årsgräns). Jag pratade, gnällde, bråkade - och loggförde. Allt från bristande säkerhet till att de ringde att sonen var sjuk - och när jag hämtat honom gick vi en 1,5 tim promenad i skogen, och sedan lekte han glatt hemma hela kvällen. Då fotade jag hur glad han var och visade bildbevis för förskolechefen och undrade om hon tyckte att han såg sjuk ut. Nej, det gjorde hon ju inte - jag kunde bara konstatera att personalen ringde honom febrig och sjuk framförallt på fredageftermiddagar... Värre var den bristande säkerheten, sonen var blåslagen ofta i början, hittade andra barns sprutor o mediciner etc etc. Nu går sonen på sin systers förskola - och jag kan skadeglatt konstatera att 12 av 15 barn på lilla avd har bytt förskola, flera i personalstyrkan likaså och förskolechefen har omplacerats (hon tror säkert att hon är befordrad...).
Sååå - kontentan är att man MÅSTE vara besvärlig - för sina barns skull. Stå på dig, för guds skull!!!
Kram, Mia.
Mia, herregud!
Och ni har rätt allihopa. Man måste böka. Och stöka. Jag måste ta tag i detta!
Skicka en kommentar