När man har en lärarmorsa

Så mailar den jobbiga mamman med den lika jobbiga fröken och så bestämmer de att man ska göra läxor fast man är sjuk. Surt!

Hoppas att ni har haft ett skönt lov

Snart står det lärare i hundratals klassrum runt omkring i Sverige och yttrar just den frasen, med förväntansfulla ögon. Jag vet att jag ibland lyckas säga den, eller något liknande. Som att någon skulle räcka upp handen och säga "Nej fröken, jag har haft ett skitlov. Morsan var full, farsan var inte hemma och vi hade ingen mat."

Jag, och förmodligen alla mina kollegor, vet att alla elever inte har sköna lov. Det är en sak man tänker mycket på i skolans värld. Men ibland glömmer man bort sig och säger något sådant där. Faktiskt jävligt korkat. Bris vet hur det är ställt. I december har 263 barn hört av sig till Bris.

Efter det här lovet vet jag också av egen erfarenhet hur jobbigt det är när folk frågar om man har haft en bra jul / bra nyårsafton/ ett bra lov och förväntar sig ett visst svar. Skillnaden är att jag ger dem inte det svaret de vill ha. Jag berättar att det inte har varit så kanon. Eller så tittar jag bort innan de hinner se mig på ICA / på parkeringen eller på Friskis. Låtsas inte se, alternativt låtsas ha bråttom för jag orkar inte berätta.

På tisdag, när jag och mina elever möts, kommer jag inte att säga så. Jag kommer att titta på dem och säga att jag är så glad att se dem igen. För det kommer jag att vara. Jag kommer vara glad över att vi har kunnat komma tillbaka dit, oavsett vad vi har varit med om under lovet.

Ska snart

sätta betyg. Detta hemska återkommer två gånger per år. Hittills har det varit okej, bara två årskurser. Snart blir det från sjuan. Suck.

Jag hatar, hatar, hatar att behöva gradera dessa små fina individer som kämpar och försöker. Och de som kanske inte kämpar eller försöker för att det inte finns utrymme i livet till att göra det just nu, det kan finnas större problem att ta tag i. Det är vidrigt att följa mål och kriterier och sätta en stämpel. Godkänd. Inte godkänd. Med väl godkänd. Mycket väl godkänd.

Snart får jag leg på att jag kan göra det här. Kommer det att kännas lättare då?

Jag är inte bara mamma

Jag är lärare också. Och det är en rätt jobbig kombination när barnen börjar i skolan. Har jag märkt. Jag utvecklar inte mer än så.

Min ettagluttare

Hämtar min skoltjej efter hennes allra första heldag i skolan. Hon berättar ivrigt om allt som har hänt, allt hon har läst och gjort. Jag ser att hennes mun rör sig, jag hummar och nickar och hoppas att jag ser ut som att jag lyssnar. Jag vill lyssna, jag vill verkligen det, men det går inte.

Allt jag ser är min bebis. I hennes snart sjuåriga ansikte finns bebisen kvar. Jag ser hennes ögon och de ser ut som de gjorde första gången de tittade rakt in i mina. Hennes runda bebiskinder finns kvar och hennes minspel är också samma. Men framför mig står en skoltjej med jeans, rosa skolväska och berättar viktiga saker.

Jag antar att det här bara kommer att fortsätta. Jag kommer förmodligen att stå med en studentskylt och tycka att den där unga kvinnan i vit klänning som kommer utspringandes med sina vänner ser ut precis som bebisen på skylten.

Puh

Det blir sommarlov även i fortsättningen för oss stackars lärare. Det som dock är intressant är att förut har loven varit 8 veckor. Nu har jag plötsligt bara 7 veckors ledigt i sommar. Är detta någon slags smygsänkning?

Jag vet. Jag får inte klaga. Jag är lärare och är alltid ledig. Men det verkar alla andra också vara, de flexar hit och de kompar dit. Skillnaden är att de får välja vilka veckor de ska vara lediga och kan ta billiga resor till vart de vill.

Äsch. Har ingen poäng. Är mest nöjd med att de gav fan i arbetstiden.

Det visade sig

att vi inte bara hade olika starttider, vi hade också olika lokaler. Jag var uppsatt i ett klassrum men de var uppsatta i korridoren. Till slut fann vi varandra och hittade en gemensam lokal att vara i. Slutet gott, allting gott.

Bra dagsverke

På dagis har flera av grindarna varit trasiga sedan snön kom. Detta har gjort att folk (föräldrar!!!) inte stänger efter sig. Vilket gör att det är fri lejd ut från dagis för små människor. Utanför finns stora snöhögar som ger förare på hala vägar skymd sikt. En väldigt dålig kombination.

Jag har sagt till personalen som har sagt till ledningen. Jag har sagt till ledningen och mailat dem. Inget har hänt. Idag ringde jag kommunen. Blev hänvisad till skolan som ska felanmäla. Detta precis efter att kommuntjejen hade talat om att skolan hade felanmält. Då är det väl inte så stor idé att skolan felanmäler igen va? Då surnade jag till.

"Vem är ansvarig NÄR det händer en olycka med ett barn som har smitit ut?"

Jag fick namnet på den personen och skickade iväg ett sakligt mail som avslutades med en fråga. "När ska grindarna fixas?"

Efter ett par timmar fick jag svar.
"Vi ska laga grindarna i eftermiddag, Mvh XX".

Jag är jätteglad för att de ordnade det här idag (har dock inte hunnit kolla).
MEN.
Som lärare blir jag så trött. Ingenting betyder något när det kommer från lärarna. Så fort föräldrar ryter i, då händer det saker. Men när lärare/personal påtalar samma saker så gnäller vi bara.

Skönt att få byta sida ibland så att man får igenom något.

Karriärsfunderingar hos en nästan sexåring.

När jag och Stora E åt lunch satt jag och bläddrade lite i DN (så trevlig är jag m0t min dotter, erkänner). Läste den här artikeln. (God skolledning ger bättre betyg).

-Mamma, vad står det där?
-Det står "god skolledning ger bättre betyg".
-Vad är betyg?

Ja. Vad är betyg? Jag fick tänka till lite trots att jag just denna vecka ska sätta sådana. Jag borde ha ett bra svar.

-Det är ett sätt att mäta hur mycket man lär sig i skolan. Om man lär sig mycket får man höga betyg, om man lär sig lite får man låga betyg.
-Vadå?
Kanske inte världens bästa förklaring nej. Jag berättade att man mest behöver betygen för att kunna läsa vidare i en skola som heter gymnasiet.

-Måste man gå i den andra skolan?
-Gymnasiet? Nej, den får man välja om man vill gå i.
-Vad bra. Jag vill inte gå i gymnasiet.
-Men du gillar ju skolan, varför vill du inte gå där?
-Jag vill inte det.
-Men det dumma är att alla jobb vill att man ska ha gått där så man måste nästan gå där ändå. Och om man vill bli fröken eller barnmorska (yrken hon har uttalat intresse för) måste man gå gymnasiet så att man kan gå på nästa skola sedan, den heter universitetet.

-Jag ska inte bli dagis- eller skolfröken. Inte barnmorska heller!
-Nähä. Vad vill du bli då?

Hon tystnar. Funderar. Tittar sedan på mig lite undrande.

-Om man är doktor, behöver man gå universitetet då?
-Ja. Om man är doktor så måste man gå väldigt länge på universitetet.
-Mc Donald's då? Måste man gå universitetet då?
-Nej, det behöver man inte.
-Okej. Då vill jag jobba på Mc Donald's.

En kostnadsfri skola?

Expressen tar upp det här med att svenska skolan ska vara kostnadsfri. För alla. Vilket inte stämmer med verkligheten, en del skolor "kräver" lite väl mycket av sina föräldrar. Det kan vara så enkelt som att begära att barnen ska ha med sig matsäck alltför ofta, det kan vara en tillräckligt jobbig utgift för en del.

På min skola är vi väldigt noga med det här, även den där jag jobbade tidigare. Båda ligger i så kallade "rika" områden men vi är ändå noga med att skolan inte ska kosta. Även min dotters skola anstränger sig, idag var de på friluftsdag och vi fick hem ett brev där man kunde anmäla om man önskade matsäck från skolan. Men jag vet att den erfarenheten verkligen inte delas av alla. Tyvärr.

Läser kommentarerna till Expressens artikel och herregud! Vad är det här för något? OBS CITAT från en kommentar, absolut inte jag bakom de här orden:

Signatur "Janehellen":
"Fattiga föräldrar har det svårt, men det är viktigt att de också förstår att man inte gifter bort sina flickor i slaväktenskap. Att de behöver utbildning istället och att man inte massproducerar barn om man vill ha en godtagbar levnadsstandard. Vissa har svåt att förstå det, men det går inte att komma runt. Sen ska man inte lägga pengar på tobak, porr och annat som jag ser att många fattiga gör."

Kan man bli mer inskränkt och fördomsfull? Jag bara undrar.

Apropå min enkät

... om urringningar. (I högra menyn).

Jag vet inte om jag är konservativ, pryd eller bara tråkig men jag tycker inte att urringningar hör hemma i skolvärlden. Självklart tycker jag inte att man ska gå runt i polokrage men en del är verkligen lite väl...

På Stora E:s skola finns en kvinna som är så totalt opassande urringad, jag tycker nästan det är pinsamt. Vad är syftet liksom? Jag fattar inte. När hon sitter på huk och hjälper barnen så ser man "hela paketet". Är det det som är meningen?

Själv gör jag "böjtestet" när jag köper kläder som jag tänker ha på jobbet. Jag lutar mig fram i "bänkhöjd" och om man ser mina boobs, då blir det ingen affär.

Här är hon!

Skolflickan.

Mormor har sytt fina klänningen.

Nya vanor

7:45 stod hela familjen redo för avfärd. Stora E går ju numera i skolan och de börjar 8:00 varje dag. Det märktes att det var lite mer ekorrhjul genast. Tidigare har maken lämnat och det har skett mellan 8-9 varje dag, beroende på dagsform. Men nu är det nya tider tydligen...

Det känns stort att hon börjar skolan men ändå lite sorgligt. Hon är inne i systemet och det dröjer minst 13 år innan hon kommer ut.

Smarta typer

som sätter eld på skolan. Jag gissar att de inbillar sig att de då slipper börja i skolan. Så lär det inte bli. Istället får hela skolan tränga in sig i något tillfälligt och allt blir extra jävligt. Smart. Väldigt smart.

Svenska barn och verkligheten

Jag jobbar i ett hyfsat vanligt villaområde i en medelklassig förort till Stockholm. Idag hade jag spanska i en sexa och vi jobbade med vad de europeiska länderna och huvudstäderna heter på spanska. Eleverna var på, de hade många melodifestivalländer som förslag...

Hur som helst. En kille har rötter i Kroatien och visade för en kompis på kartan var hans familjs sommarhus ligger.

-Kommer du därifrån?
-Ja.
-Men varför kom du till Sverige då?
-Krig.
-Var det krig där?
-Ja.
-Coolt!

Egocentrikern kan även skryta

Jag har ju nyligen klagat lite över hur jobbiga mina dagar kan vara ibland. Tänkte att jag därför skulle väga upp det negativa med lite positivt...

Tonårspojke till mig idag:
-Pernilla, varför har inte du fast tjänst här? Det är synd för du är ju en rätt bra lärare.

Den killen kommer att gå långt. Tro mig. Han är ju smart och har bra åsikter. Helt klart.

Curlar du?

Som skolfröken vill jag be er som är föräldrar om en tjänst. Curla inte!

Autentiska exempel ur min skolvardag:

Elever försvinner till Thailand under två veckor utan att fråga sina undervisande lärare om läxor. När de kommer tillbaka anser de att det de har missat inte är deras sak för de "var ju lediga"...

Elever dyker upp på lektioner utan material. Med material menar jag läroböcker och penna. Jag är med på att alla kan glömma ibland och enkla lösningar är ju t.ex. att fråga om läraren har en extra bok eller en extra penna att låna ut. Speciellt när man har en väldigt serviceminded lärare med pennskrinet fyllt med Ikeapennor.... Man kan också flytta närmare sin bänkkamrat för att dela bok med denna person. Eller be den i klassen med välfyllt pennskrin om att få låna en penna. Men icke. Mest vanligt är att sitta och inte göra ett dyft åt saken.

När så kallat projektarbete pågår och någon är sjuk i gruppen så upphör allt arbete för "hon har ju sakerna i skåpet." Eller så har den som är sjuk inte kunnat göra sin del för "hon var ju sjuk så hur skulle hon kunna veta vad de andra gjorde?" I tider med msn, facebook, mobiler och vanlig hederlig mail.

För att inte tala om när någon ska till tandläkaren/doktorn/kuratorn/syo etc - då har de inte gjort läxan till nästa vecka för de var ju borta just den lektionen som läxan delades ut. Och det gick inte att träffa på läraren i korridoren, arbetsrummet, personalrummet eller via mail på hela veckan.

Var kommer då curlingen in? Jo. Min teori är att föräldrar curlar, fixar och donar för sina barn och inte låter dem se konsekvenser av sina handlingar. Det skjutsas, det tvättas, det städas åt dessa små kungar och drottningar. Varför ställs inga krav på barnen? Ovan nämnda exempel är inte ovanliga (tror många lärare känner igen sig och kan fylla på) och det är inte bara barn med stora problem det gäller. Det är helt vanliga svenska elever. I en skola nära dig.

Så please! Låt era ta ansvar och lär dem att om man gör en sak ( t.ex. tar ledigt) så får det konsekvenser (t.ex. läxor under ledigheten).

Hur behandlas då mina primadonnor här hemma? Det får jag ta och fundera på. Är jag så curlingsfri som jag tror? Säkert är att det här måste börja tidigt, börjar man curla får man fortsätta...

Kommentarer

Här följer ett urval av kommentarer jag har fått under veckan av elever: (Observera att det bara är onsdag än så länge...)

"Lek inte lärare!" (Av elev som kom in och störde en lektion som jag bad gå ut). Nähä men ursäkta då. Jag trodde att det var just LÄRARE jag var....

"Vill inte du ha ett riktigt jobb?" (Av elev som inte fattar att ibland är ett vikariat det enda riktiga jobb man lyckas få när man är så dum att man säger upp en fast tjänst (för att man inte fick tjänstledigt) för att testa att sitta sysslolös på ett kontor i några veckor).

"Varför blir du inte lärare på riktigt?" (Av elev till annan vikarie. Både den vikarien och jag fullt lärarutbildade).

"Jag tänker inte välja det här jävla skitspråket!" (Av elev som uppenbarligen inte gillar spanska). Hmmm, vad synd för vi vill gärna ha vältaliga elever som du i våra grupper...

Se där. Nu har jag bättrat på statusen för läraryrket rejält. Skolan består bara av huliganer och de kastar bara otrevligheter ur sig hela tiden. Precis som alla tror. ;)

Kasta tärning...

För en vecka sedan höll en skola på och valde mellan mig och en annan tjej. Rektorn uttryckte det som att "det var som att kasta tärning"... Vad hon försökte säga var att vi båda var lika bra. Inte riktigt tydligen, för de valde den andra. Fick jag veta i tisdags. Jag blev sur och ledsen men ryckte upp mig och skickade ut flera ansökningar. Jag höll nästan på att tacka ja till en 60%-tjänst jag inte alls ville ha av flera olika anledningar.

I onsdags fick jag två napp på andra jobb. Var på intervju på det ena och bestämde tid för intervju idag med det andra. Fick be väldigt snällt om mer betänketid på det andra jobbet. De gav mig motvilligt till idag lunch på mig. Tyvärr fick de ångra sig och jag kände mig väldigt väldigt elak för det. Det blir inget moderskepp.

Idag var det nämligen jag som fick "kasta tärning" och jag tackade ja till tjänsten jag var på intervju på idag.

Jag var där i två timmar och allt kändes jättebra. Lite större klasser än den andra skolan men mycket, mycket kortare resväg (samma kommun jag bor i, jag kan cykla!) Rektorn hade många vettiga tankar och personalen var glad och trevlig och hälsade glatt vart vi gick. Skolan är liten och fin. Jag fick en väldigt bra känsla. Dessutom fick jag det jag ville ha i lön. Det var en bonus!

Ikväll blir det Champagne. För jobb, för bygglov och för livet. Det gäller att passa på när det känns bra. Carpe diem ju.

Ivrig elev

Imorse vinkade Lilla E hej då och sa "gå kola". Tycker att hon hade klätt sig väldigt passande...