Inlägg
Jag åker hemifrån 7:15.
Jag åker hem igen runt 15:30/16.
På morgonen hinner jag "träffa" barnen i max en timme. Då tjatar vi, stressar och gör oss i ordning.
På kvällen hinner jag träffa dem från cirka 16:30-19:30. Då ska vi tjata om att vi ska gå hem, laga och äta mat, tjata om badning och läggning. Om min arbetsgivare inte har hittat på något mer möte att gå på. Det har arbetsgivaren gjort en kväll i veckan i hela augusti och september. Då kommer jag hem ännu senare.
Då tycker vissa nog att jag borde gå ner i arbetstid, om jag tjurar över att jag får se mina barn för lite. Och att jag inte hade behövt köpa ett stort hus, så att jag hade råd att gå ner i arbetstid.
Kan man tycka. Men jag tycker att livet borde vara mer än att bara jobba. Varför ska den mesta av vår tid gå åt till att jobba? Varför får vi inte tillbringa den med dem vi älskar mest? Och om vi ska välja dem så får vi inga pengar. Typ. Varför är det regel att mest tid ska läggas på jobbet? Jag kan inte få in det i mitt lilla huvud. Kan någon förklara det för mig? Vem har bestämt att vi ska lägga nästan all vår vakna tid på att jobba? Varför är det viktigast?
Tack för oss!
8 timmar sedan
.gif)
11 kommentarer:
Det viktigaste är inte att jobba. Det viktigaste är att ha det snyggt och fint omkring oss, fin bostad, fina kläder, fin bil, fina semestrar. Därför måste vi jobba som små svin för att få allt detta fina. Dina arbetstider är inte unika. Din korta tid med dina barn på kvällar och morgnar när det bara blir stress och tjat är långt ifrån unik.
Själv är jag hemifrån mellan 07–18.30 må-fre varje vecka. Men inte har jag någon bil. Inget hus heller. Sällan någon semester utomlands – två stycken på 20 år. Min son är 16 år nu och vi bor i en trerums(hyres)lägenhet. Ensamstående som du säkert förstår.
Om du och din man drog ner lite på allt det fina så är jag övertygad om att du skulle ha råd att jobba deltid. Men det finns ju så mycket fint man vill ha... Och hade jag haft chansen och möjligheten så hade jag också velat ha mycket fint.
/Malin
Fast vet du Malin. Det sjuka är att vi kommer att bo billigare i vårt nya hus än i vårt gamla lilla på 80 kvadrat. Vi kommer också att bo billigare än min mamma som bor i en hyrestrea i Halmstad. Vi kör inga nya flashiga bilar heller. Sist vi var utomlands var våren 2008 och jag har definitivt inget högt klädkonto. Ej heller shoppar vi loss hit och dit. Vi är ganska modesta (även om bygget har krävt en hel del inköp men det är ju lånade pengar).
Dessutom är det värdelöst att jobba deltid som lärare, man får bara lägre lön men inte mindre arbetsuppgifter. Arbetsgivarna brukar ta bort mötestid, inte lektionstid. Man är fortfarande mentor i en klass, precis som en som jobbar heltid. Alla jag känner som jobbar deltid som lärare är rätt bittra över det. Annars hade jag nog faktiskt funderat på att jobba deltid men det känns inte som att jag skulle vinna så himla mycket på det. Tyvärr.
Och jag vet att min situation inte är unik. Jag har det faktiskt egentligen bättre än många andra som jobbar heltid eftersom lärarnas avtal är lite annorlunda. (Vi har 45-timmars vecka men jobbar på så sätt in 12 veckors ledigt per år).
Det jag försökte säga är att jag tycker att det är sjukt att jobben ska kräva så mycket av vår vakna tid och att många därför "tvingas" till deltid. Och för de allra flesta handlar det inte om att köpa fina saker, det handlar nog mest om att få pengarna att räcka till.
Nä, jag fattar inte riktigt hela karusellen heller... Inte har man en särskilt förstående arbetsgivare heller. Visst skulle jag kunna gå ner i tid, men jag tror inte att, precis som för dig, arbetsuppgifterna skulle bli färre. Känns ganska mycket som en typisk gammal kvinnofälla... Så, det är bara att gneta på med heltid (så att man åtminstone får ut 100% i lön för det man gör) och kämpa på. Jag inbillar mig att det blir bättre när barnen blir lite större, att det inte blir lika mycket gnäll och jagande om att ta på kläder...?
Precis. Kvinnofällan är jag också irriterad på. Det är få män som går ner i tid (de finns, jag vet) men oftast tar kvinnan det och får på så vis sämre löneutveckling, sämre pension och sämre karriärsmöjligheter.
Säger som du. Man får gneta på eller så köper man en trisslott...
Jättesvår fråga. Eller egentligen inte. För mig är det solklart barnen och familjen som är det viktigaste. Men man väljer ju också en nivå man vill ligga på när det gäller boende etc. Vi bor i jättedyr hyreslägenhet i Stockholm och tittar på hus utanför Uppsala just nu. Man kan bo jättefint för en mycket lägre peng men frågan är ju vad man vill offra och hur man kan tänka sig att ändra på sin situation.
Nu har ni ju nytt hus och jag förstår att det är underbart! Förstår också dilemmat med lärarjobbet. Men kanske du och din man kan gå ner på 90% båda två? Det kan göra en hel del för vardagstrivseln om man bara klarar det ekonomiskt.
Skickar en tröstekram i regnet!
//Isa
Isa, vi har ingen nytta av att gå ner till 90% någon av oss. Mig för att det som sagt bara är lönen som minskas, absolut inte arbetsuppgifterna.
Maken driver eget och där räknar man inte direkt procent. :) Han är dock otroligt flexibel vilket gör stora lättnader för oss eftersom jag är toklåst.
Jag tror det är det som är mitt problem. Jag avskyr att vara fastlåst. Det är inte arbetsmängden, det är att jag inte kan påverka min situation. Jag känner mig fången.
Tack för kram.
Hej P!
Förstår precis hur du känner det. Livet är rätt sjukt... Jag tycker att heltidsarbete borde motsvara färre timmar, tänk vad skönt det vore!
Vår chef har precis lagt in ett extra veckomöte. Det betyder att jag måste vara på skolan 8.15-17.00 2 dagar/vecka och 8.15-16.00 2 dagar/vecka. De som inte är lärare förstår förmodligen inte vilken belastning det är.
Själv förstår jag inte hur någon orkar vara glad och trevlig efter en dag på en svensk högstadieskola. Det spelar ingen roll hur trevliga eleverna är, man körs ändå i botten. Du ska möta runt 100 elever varje dag, se dem, ta hand om dem, väga varje ord på tungan, hålla ordning, var superorganiserad, lösa problem och konflikter osv. utan att räkna med pauser eller mer än 30 min lunch på en hel dag.
Varför gör vi det egentligen?
Don't push me because I'm close to the edge...
Kram Frida
Precis. Är man inte lärare förstår man inte. För de flesta tycker att det är självklart att jobba 8-17, det är ju en hel arbetsdag. Det de då glömmer är att vi inte är klara efter lektioner och möten är avklarade. Att vi har för- och efterarbete att ta hand om. Att vi har 45-timmars vecka för att jobba ikapp våra avundsvärda lov. Ej heller förstår de att 45 timmar faktiskt inte riktigt räcker när det är dags för utvecklingssamtal, omdömen och betyg.
Men vi klagar ju bara. Se kommentarer till artikel i dn, ska tipsa i eget inlägg.
Jag fick mig faktiskt en tankeställare av Fridas kommentar - jag är inte lärare och det är faktiskt otroligt lätt att glömma att ert jobb HELA TIDEN innebär möten med eleverna där ni ska vara nån slags "role model". I mitt jobb, där jag inte ens har nåt chefsansvar, kan jag sitta och t.ex. skriva en rapport och äta godis hela dan, och ta korta pauser för att prata strunt med kollegorna. Nu har jag iofs fler arbetsuppgifter än att skriva rapporter, det är telefonmöten, research, excelfiler som ska sammanställas, folk det ska skällas på osv osv, men i alla fall. Trots det är även jag helt slut när jag kommer hem om dagarna...
Men att vi jobbar är ju till viss del grunden till Sveriges välstånd och BNP osv. Alternativen Pernilla - bli författare på heltid? Starta eget (med vad!?). Annars vet jag inte.
Hemma hos oss pratade vi senast igår om att gå ner i tid båda två, men vi är också rädda att det blir mindre lön, samma mål...
KRAM (från sjuksängen, därav alla kommentarer haha)
Precis Catharina. Vi måste ju vara på hela tiden. Det finns liksom inte att "sitta och småfisa lite". Vet att de flesta sliter på sina jobb men just kontorsjobb är väl lite humana med tanke på att man kan ta en kopp kaffe vid skrivbordet och kanske sitta en liten stund och slösurfa... Det går ju inte när man har lektioner och man ska äta med barnen och man ska rastvakta hela tiden. Det funkar inte.
Och jag vill väldigt gärna starta eget. Men jag kan inte heller komma på vad jag ska pyssla med på det där egna företaget...
Skicka en kommentar