Häromdagen försökte jag ju förklara att jag tycker att det är för mycket jobb i livet. Det blev mest som ett långt klagoinlägg och flera föreslog att jag skulle gå ner i tid. Jag menar att man inte ska behöva gå ner i tid, jobbet ska inte hålla på sådär länge - inte för någon. Men det gör ju det, man "ska" jobba på ett visst sätt. Jag grunnar mycket på vad jag vill göra och under det senaste året har jag (ofrivilligt pga omständigheterna) börjat på tre jobb och inget har känts klockrent. Jag börjar förstå varför. Jag fick lite hjälp av en artikel i DN idag.
Ett citat:
Vad gör oss orkeslösa?– Att leva osant mot sig själv, eller inte ta sina egna signaler på allvar. Om man egentligen vet vad man vill fast gör något annat tappar man kraften. Man kan också bli orkeslös av att ha otydliga ramar på jobbet, eller om man inte vet sin roll. Då blir hela du som ett frågetecken. När du vet vad du vill, dina mål och avsikter, och har en riktning som går åt det hållet, får du mer energi.
Det är precis såhär jag känner! Jag vet ju vad jag egentligen vill. Det är därför inget annat duger. Jag vill jobba efter mina egna villkor. En del kanske tycker att det låter naivt och lite bortskämt men jag tycker att man faktiskt borde ha rätt att styra själv. It's my life liksom. Jag vill verkligen det och mitt enda problem är att jag inte kommer på vad jag ska göra. Jag vill vara egen men vad ska jag och jag pyssla med hela dagarna? Tills jag har skrivit boken och blir svinrik och kan försörja mig på den. För det kan ju alla författare...
Tack för oss!
2 timmar sedan
5 kommentarer:
Håller med - vill inte slita ut mig i förtid med något som bara är halvkul... Jag tycker dock fortfarande att det är kul att undervisa - men det ägnar man ju tyvärr alltför lite tid åt nuförtiden... Och jag är inte utbildad psykolog, specialpedagog, kurator eller skolsköterska...
Skulle gärna hitta något annat att jobba med, men jag vet ju inte heller vad jag vill bli när jag blir stor...
Visst är det svårt! Vad ska man bli?!
Nädu - om man kunde försörja sig på scrap skulle jag göra det, men det är ju tämligen kört...
Jag skulle kunna kopiera detta inlägget rakt av och lägga i min blogg! Det är som om jag skrivit det!! Helt otroligt! Men jag har precis exakt samma tankar som du. Jag är ju mammaledig nu och har tid att tänka och fundera, och jag kommer också fram till att jag vill göra något eget - men vad? Jag har lite idéer men jag vet inte om något låter så troligt. Eller är man (läs:jag) bara feg...? Men så kommer de där förbannade pengarna in igen, hur ska man ha råd att testa..??
Kram för att du tänker exakt som jag! :)
Jennica, precis sådär tänker jag. Hur ska man ha råd att testa?!
Kram tillbaka!
Skicka en kommentar