Bästa och sämsta bokmässeminnet

Jag läste DN.se imorse och de frågade sex författare om deras bästa och värsta minnen från bokmässan. Jag tyckte att det var en bra fråga så jag mailade vidare den till Denise:

"Mitt bästa minne från bokmässan är från 2005 då jag lärde känna Camilla(Läckberg). Vi var båda relativt nyblivna tvåbarnsmammor som samtidigt försökte hinna med att skriva för brinnande livet. Vi var inte särskilt mässvana eller rutinerade rent allmänt och fann stor tröst hos varandra under en promenad hem från Park, strax efter klockan elva.... vi var båda fullständigt slutkörda och hur gärna vi än ville fortsätta festa natten lång så insåg vi det omöjliga. Dessutom hägrade den där hotellsängen som innebar en hel natts ostörd sömn. Camilla var den som först deklarerade sin sorti, själv hävdade jag just att festen minsann skulle fortsätta tills gryningen. Bara för att tre minuter senare springa ikapp Camilla och slå följe tillbaka till hotellet. Jag tror faktiskt att jag hoppade ur skorna och gick barfota pga ovanan att knalla runt i högklackat. Vi blev väldigt goda vänner där och då, ett väldigt fint minne."

"Mitt sämsta minne...ojoj, håll i er nu och detta är inget för känsliga läsare! Det är från min första bokmässa år 2000. LÄS INNAN MAN OCH BARN! Jag var ute och svirade så att det stod härliga till. Raggade på Fredrik Lindström (Helt utan resultat, ska tilläggas. Men han är en fantastiskt god dansör.), raggade på en massa annat också och hånglade till slut med en som lät sig övertalas. Vaknade dagen efter och skulle hålla mitt livs första bokmässeseminarium. Bröt ihop på scenen och började gråta. Började hyperventilera och förläggaren fick springa upp på scenen med en papperspåse. Lägg till att jag förutom att vara groteskt bakis inte heller hade förberett mig det allra minsta. Om jag ångrade hånglet? Tja, låt mig säga så här...det tillhör inte den sortens hångel som jag sätter på mitt cv....)"


Hos Cecilia på Aftonbladet finns en lite längre intervju med Denise, om hur man överlever bokmässan.