Vi skriver!

Det var en tidig morgon. Klockan ringde och hon stängde av den. Den ringde igen. Hon stängde av den igen. När den ringde för fjärde gången insåg hon att det inte fanns något annat att göra än att kliva upp.

Eller...? För en stund lekte hon med tanken att bara strunta i allting. Hon tänkte att hon inte skulle gå upp och inte gör sig i ordning och inte åka till jobbet. Istället skulle hon ta båda sina barn i famnen och gosa med dem länge. När de väl klev upp skulle de baka scones till frukost och sitta i lugn och ro och prata och bara vara. Hon insåg fort att den drömmen skulle spricka på sin egen orimlighet. Barnen var inte kända för att sitta varken länge eller still.

Hon fortsatte ändå att drömma. Efter frukosten skulle de gosa i soffan framför barnprogrammen en stund. Sedan skulle barnen börja leka en lek och hon skulle ta en lång dusch. Barnen skulle vara sams och hon skulle till och med hinna föna håret lite snyggt.

Sedan skulle de ta ut de nya rosa cyklarna. Tjejerna skulle få cykla i höstsolen och de skulle skratta och ha det bra. När de hade cyklat sig rosiga och trötta skulle de gå hem och äta god lunch och kanske baka en kaka tillsammans.

Hon lekte också med tanken att låta barnen gå till förskola och skola men själv stanna hemma. Hon skulle ta sovmorgon och sedan en långpromenad. När hon kom tillbaka hem skulle hon äta frukost och läsa DN i lugn och ro. Sedan skulle hon ta den där långa duschen och föna håret och sedan... Då skulle hon få till en massa fina ord i den där romanen hon drömde om att skriva.

Men hon besinnade sig, gick upp och gjorde sig i ordning. Hon pussade man och barn hejdå och åkte till jobbet. Bara för att när hon kom fram upptäcka.....

Ja vadå? Fortsätt gärna. I din blogg med länk i kommentarsfältet eller med en fortsättning direkt i kommentarsfältet.