Och så

Lite baguetter också. Diagnos? Tror det.
Maken har börjat läsa mitt manus. Jobbigt!
Jag har också börjat läsa.
Har MASSOR att skriva om...

Kom just på

Varför jag hatar matlagning...

Och när jag ändå höll på

Slängde jag ihop lite linfrökex. Mumsigt värre!

Vet inte riktigt

Men den såg fräschare ut innan jag mixade den...

Hmmm

Jag har hamnat i köket. Jag visslar. Mycket märkligt. Jag brukar hata matlagning. Det här ska bli bbq-sås.

Sådärja

Nu har jag fixat ormfobin och degmagen. Perfekt, jag är en handlingskraftig kvinna så jag gillar att jag kan kombinera två saker i en.

Denna handlingskraft tog oss idag på utflykt till Vällingby där den här crosstrainern har stått i en annan kvinnas källare och den var "knappt använd". Jag hoppas att jag ska kunna få den att jobba lite mer.

Hur jag menar med ormfobin?
Pinsamt nog så är det såhär. Sedan min snake encounter i maj har jag inte varit jättesugen på att gå på promenader. Jag har tvingat mig ut flera gånger men varje gång går jag med radarblick och avsöker området där jag går. Från sidan till sidan, hela tiden. Härom veckan såg jag någon obestämbar hög (kanske en liten ihoprullad orm tänkte jag) och vände om. Gick ett annat håll. Jag har ännu inte gått förbi stället där den vidriga ormen låg utsträckt i maj.

I veckan läste jag att det är ett riktigt ormår i år. Det hade jag redan räknat ut. Då bestämde jag mig. Nu blir det en crosstrainer igen. Japp. Jag har haft en förut. Inte fan hjälpte det mot degmagen då. Jag sålde den vidare och överst i annonsen stod det "knappt använd".

Men som vi konstaterade igår. Den som inte ens försöker lyckas aldrig.

Hur man roar barn

När man skriver ut 192 sidor och det blir pappersstopp 40 gånger.

Synopsis

Vi hade en liten pysselhörna igår, jag och barnen. Vi gjorde collage. Jag gjorde min bok. Typ. Vissa bilder får kanske symbolisera andra saker eller en känsla... Vi hade ett begränsat urval tidningar, mest heminredning av någon konstig anledning.

Så - där har ni den. Handlingen.

Fääärdig!

Ja, ganska färdig i alla fall.
Jag har skrivit allt jag har tänkt att skriva. Just nu.
Imorgon är det utskrift, sedan ska jag läsa kritiskt.
Sedan gissar jag att jag sätter mig en vända till. Och stryker. Och skriver om.

Men just nu är jag väldigt glad över att ha skrivit såhär mycket. Boken är komplett, med alla delar som ska vara där.

Skriver

Sid 182, av 189. Men jag har fastnat i det där svåra som jag måste researcha. Det heter ju att man ska gräva där man står och nu gräver jag verkligen inte där jag står. Jag är ute på helt ny mark, på hal is och så vidare. Fler klyschor? Men ikväll tänker jag bli klar och imorgon ska jag skriva ut pappershögen och sedan ska jag läsa. Och skriva om.

Om rädslor, och att våga

Jag är rädd för ganska många saker. Ormar, mörker, ringa folk jag inte känner. Ibland också för att ringa folk jag känner om jag bara känner dem lite grann. Jag är också rädd för spöken. Och så är jag lite rädd att prata inför folk.

Mest av allt är jag nog rädd att inte duga. Jag vill liksom att folk ska tycka att jag är bra, oavsett vad jag gör. Om jag kokar kaffe vill jag att folk ska tycka att det är gott. Om jag planerar en lektion så vill jag att eleverna ska tycka att den är okej. De behöver inte älska den för det är att begära för mycket av tonåringar. Men ändå.

Och nu. Nu skriver jag ju som bekant på en bok. Som jag mest kallar pappershögen. För tänk om det bara är det det är. En pappershög med ord som staplas och upprepas. Som blir någon slags patetisk historia som alla garvar åt. I alla fall de få som kommer att läsa den. Men det kommer vara de viktigaste som kommer att garva. Och himla med ögonen.

Det är läskigt som fan.

Men. Jag är en rädd typ men jag gör saker ändå. Jag är nämligen inte ett dugg feg.

Jag är mörkrädd och ändå hade jag sommarjobb som väktare. Jag åkte runt och låste upp och gick ronder på olika ställen. Ett köpcentrum. En teater. Där hade larmet alltid gått, alltid i olika rum. En gång i kostymförrådet längst ner i källaren. Jag visste att jag hade en larmknapp men jag visste också att extranycklarna fanns på väktarbolaget cirka 25 minuters färd från teatern. Det var med andra ord ingen tröst. När jag blev satt på att åka ut till ett övergivet ålderdomshem där det luktade död i korridorerna gav jag dock upp. Jag sjukskrev mig den helgen jag skulle köra där. Maken (dåvarande pojkvännen) vägrade nämligen att åka med mig en hel lördag när han var ledig. Tänk att han ändå fick gifta sig med mig.

Jag rodnade mig igenom högstadiet - alltså blev jag högstadielärare.
Jag gillar inte att prata inför folk - alltså blev jag lärare.
Jag hatar att ringa folk jag inte känner - men tvingar mig själv att göra det när jag måste. Jag kanske skjuter lite på det, men jag gör det.
Jag är livrädd för ormar - alltså ehum. Gör jag inget åt just det.

Men så det här med boken. Jag vill ge ut en bok. Jag läser andra böcker och tänker "hur svårt kan det vara?" och så börjar jag skriva och inser. Det är skitsvårt. Men nu har det gått så långt att den måste bli klar och den måste få ett försök. Den måste det, annars kan jag aldrig veta om jag kunde, om jag dög. Det blir jobbigt att veta att jag inte dög men då har jag i alla fall försökt.

Häromdagen pratade Stora E med mig om det här med min bok och frågade lite. Jag berättade om förlag och om hur det fungerar, att man skickar till dem och att de sedan bestämmer om det blir en bok eller inte.
-Men det finns ju jättemånga författare som har fått göra en bok. Då kan ju du också få göra det.

Precis. Det finns ju de som har klarat det innan så varför skulle inte jag kanske eventuellt möjligen också kunna klara det? Min dotter har fattat det här. För att lyckas så måste man våga prova i alla fall.

Damernas detektivbyrå

När det började ösregna igår blev jag lite orolig för lekstugan då dörren inte är klar än. Jag drog ut med häftpistolen och en filt. Nu vägrar de låta mig ta bort den. "Då är inte vår detektivbyrå hemlig längre". De sitter där inne just nu med sina bärbara datorer (gamla avlagda som knappt fungerar), barbiemobiler (medföljde den eminenta tidsskriften Barbie) och jobbar som detektiver.

Men då kanske jag ska sitta inne i min stuga och jobba lite jag också. Lekstugan är sjukt bra placerad (maken stod som tur var på sig) och jag har full uppsikt inifrån. Passar mig som är en inneråtta.

Skriva lite kanske? Nej just det. Det var ju de där räkningarna som ska betalas med den lilla miniminilönen. Inte så konstigt att jag har skjutit på det kanske...

Baddaren

tog ju inte så lång tid att läsa ut. Dels för att det regnade ute och barnen lätt kunde mutas med filmer, speciellt när magsjukan bröt ut men också för att Baddaren av Emma Hamberg (Piratförlaget) är en så himla fin och mysig bok. Fin och mysig trots att den tar upp väldigt allvarliga ämnen. Utanförskap, ensamhet, obesvarad kärlek, döden, åldrandet, förlåtelse osv osv osv. Saker som vi människor lätt sopar under mattan.

Boken i sig är så vacker. Omslaget lite retroaktigt och supersnyggt. I början av varje kapitel finns små fina illustrationer, jag gillar verkligen när man smyckar böcker.

Jag älskar Emma Hambergs språk. Rakt och charmigt. Det spelar ingen roll om Emma skriver recept eller roman, hennes språk är samma. Men där jag tycker att det är lite jobbigt i recepten (jag behöver mer struktur när jag ska följa instruktioner) så älskar jag språket i romanerna. En intressant sak som slår mig när jag läser är att Emma har flera "ju", flera utropstecken och en massa talspråk. Sådant "man inte får ha". Men jag gillar det.

Och på tal om recept. Det pratas mycket om mat i boken och en del saker känner jag igen från Husmorsornas recept. Detta var lite roligt, jag såg t.ex. den hemgjorda filbunken framför mig rätt tydligt eftersom jag nyss hade sett den i Amelia...

Emma gör också ett bra jobb med sina karaktärer. De är verkligen levande och jag får upp livliga bilder i huvudet på de olika personerna, hur de ser ut, vad de gör och hur deras ansiktsuttryck är. Inte alla, en del är tydligare än andra men det beror nog på att jag berörs mer av en del av karaktärerna än andra.

Boken är mysig, jag sträckläste (så gott jag kunde) och det är en feel good bok. Jag läste i en artikel i Femina om Emma att hennes förläggare säger att hon skriver Aga-sagor. Sagor varma som Aga-spisar. Jag håller med Emmas förläggare.

Mer? Äsch. Läs boken bara. Klicka hem den nu.

Snart...

Vänster hög - check, höger hög - kvar.

Ligger nu på sidan 173 av 188. Dock ska det in en rätt jobbig scen emellan där någonstans men jag kan inte skriva den för jag måste researcha först. Och min experthjälp har lite annat att dona med just nu så jag får ge mig till tåls ett tag.

Skulle vilja fortsätta hela natten men märker att jag inte är så produktiv just nu, dessutom har jag ont i armen och nacken. Och Stora E säger att hon mår illa så det blir väl en härlig natt till. Lika bra att gå och sova. Tills det drar igång.

Antal ord: 76 752. Jag skriver några, tar bort fler. Skriver några, tar bort fler.

Instängd

I mitt arbetsrum. Försöker komma på en titel på min roman. Den har ett mycket töntigt och intetsägande arbetsnamn men den måste få ett bättre. Skriver lite också. Eller. Hmmm. Stryker lite. Har färre ord än när jag började. Oh well. Jag hoppas att det blir bättre.

Vi hade i alla fall tur med vädret

Hon valde helt rätt dag för en sjukdag, det lilla pyret. Regnet ÖSER ner. Helt galet.
Hon och storasyster behöver ju inte veta att mamma hade tänkt ta med dem på bio och sedan äta lunch med pappsen vid hans jobb. Det behöver de ju inte veta. Allt det kan ske en annan dag.

Hannah Montana går nu på varv två.
"Vill du inte se någon annan film?"
"Jag gillar Hannah Montana".

Liten har ätit fem brödkrutonger, två tuggor fisk och druckit ungefär 3 deciliter Sprite.
"Jag gillar spraaajjt".

Dagens tema

En masse...

Just nu

Ett litet E är nerbäddad i soffan med spyhink på 20 cm avstånd.
Ett stort E sympatiserar och sitter också i soffan.
Båda glor på Hannah Montana. Den är 1 timme och 37 minuter lång.

Jag ska sätta mig mittemellan och fortsätta med Hambergs Baddaren. En riktigt härlig bok! Det är jag värd efter en natt då maken och jag har tvättat lakan, duschat nerspydd Liten E, bytt lakan, tömt spyhinkar en gång i timmen. Varje gång vi hade somnat började det om. Hela natten.

Borde dock betala räkningar, städa och få undan all ren tvätt. Borde.

Det finns de som har...

Inte konstigt att jag inte är så snygg. Det saknas lite i min skönhetsbudget. Lite bara. Känner att jag kanske kan hyra in Anistons ögonbrynsexpert, det har jag råd med i alla fall...

I Australien

Fick idag en pappa sin dotter bortrövad av en man. Genom ett hål i deras häck i trädgården. Pappan hann se mannen bära flickan, sprang efter och tog tillbaka sin dotter. Mannen sitter nu och blir förhörd.

Detta hörde jag på min röda lilla internetradio precis när jag vek kläder i min tvättstuga i Sverige. Plötsligt blev världen så liten. Pappan i Australien hade mer tur än föräldrarna i Sollentuna igår.

Kanske

...var det inte så smart att grunda med två glas vin och dricka några till under tiden. Jag tror att jag kan ha skrivit lite fel. Ja ja. När jag har tagit mig till sidan 188 ska jag skriva ut allt, läsa och skriva om. Sedan kanske jag skickar in. Kanske.

Det är så sjukt galet att jag faktiskt nästan är "klar". Det är ju närmare klar än inte klar. Om ni förstår hur jag menar.

Nu ska jag ta med mig Emma Hamberg i sängen. Baddaren är en skön liten sak. Snygg på utsidan och go på insidan. Som det ska vara!

Min bok ska också bli snygg på utsidan men den är fan inte go på insidan.

Sådär

Nu har jag grundat med två glas vin. Nu ska jag ta tag i sidan 135 och framåt.

Åttaåring våldtagen

Och medan vissa lyckliga barn fick inviga sin nya fina lekstuga fick en åttaåring förlora oskulden i en bil i Sollentuna. Jag spyr. Jag vill verkligen spy. Jag blir så förbannat, jävla skitarg. Jävligt, jävligt arg.

Och jag vet att det inte bara händer här och att många barn i världen lider men just nu blev jag skitarg. Och äcklad. Vad är det för fel på vissa så kallade människor?

Lekstugeinvigning!

Vissa dagar är lite bättre än andra

Hur kreativt...

Kan det vara att skriva med Byggare Bob i bakgrunden? Igår var det Madicken. Det här kan bli en intressant story, verkligen! Damn sommarlov med ungar som somnar alldeles försent.

Följebrev

Jag började läsa på Pirats frågesida och helt plötsligt satt jag och skrev följebrev. Till mitt manus som inte riktigt är klart och som inte har någon titel. Men ändå. Snart har manuset ett följebrev i alla fall. Eller hmmm. Det var ju inte helt lätt.

Det här med att byta jobb

Kan vara bra och dåligt. Det kan vara väldigt dåligt när det blir sommarlov och man inte har hunnit jobba in till de kulor man annars brukar få under sommaren. Det var samma sak förra året, fast då var det värre. Då hade jag ett vikariat under våren och fick inget sommarlovspröjs alls i juli. I år får jag lite. Väldigt lite insåg jag när jag nyss öppnade mitt lönebesked. Alldeles väldigt ruttet lite.

Men förra jobbet då, tänker vän av ordning. Förra jobbet måste väl ha betalat ut injobbad tid. Jodå. Det har de gjort. Men de betalade ut det så väldigt tidigt, redan i mars, och det behövdes så många gräsmattor och altanräcken och skor och rosa kläder och amerikaner på besök och bubbeldricka för vuxna. Och sånt.

Maken har börjat jobba och det borde tydligen jag också göra. Jag längtar helt plötsligt till den 27 september då jag får en ordentlig lön igen.

Baddaren

Ska tydligen vara bra sommarläsning. Vi får se!

Läser, stuvar om, ändrar lite

Det har jag gjort idag.

Några scener saknas men nu går jag från början till slut och fixar lite. Donar och så. Just nu är jag på sidan 130 av 187. Sedan ska jag skriva ut och läsa från papper. Och dona lite till.

Och sedan mina vänner...
Då är det dags att göra det läskiga. Skicka in. Bita på naglarna. Och stålsätta sig. Mig. Stålsätta mig. Inte ta alla nej tack personligt. Inte tänka att jag är en värdelös människa bara för att det jag har skrivit är skräp.

Självkänslan på topp som ni hör.

Gonatt. Jag känner mig nöjd med min insats idag.
Imorgon börjar maken jobba. Bye bye skrivtid, hello skriktid.

Simonas hemsida är uppe

Och den är så fin. Men jag saknar en sak. Bloggen, where are you?
Här är hemsidan i alla fall. Enjoy!

Familjen hemma igen

Så nu blir det paus. Hoppas orka fortsätta ikväll.

Att skriva

Ibland sitter jag bara helt fast. Vet vad jag vill men får inte ner det i ord. Tänker på alla de gånger jag har tänkt "jag kan fan skriva bättre än det där."

Gör det då om det är så jävla lätt!

Och så försöker jag. Och så blir det så dåligt.
Och så försöker jag. Och så blir det så bra.

Just nyss kom jag förbi en svår passage. Jag ville gå in på fejjan, jag ville gå in hit men jag höll mig. Jag försökte. Och jag tror att det blev helt okej.

Lunch på tjusig restaurang

Klart!

Min bok kommer att gå till historien som boken som aldrig blev klar eftersom hon som ville bli författare hellre sydde gardiner. Nu är det nog sista i alla fall, alla rum har gardiner och nu har även lekstugan textilier. Imorgon ska vi måla (läs maken) mer, idag har han grundmålat. Imorgon blir det råååsa.

Att hängas ut på nätet

Dn skriver om att föräldrar som bloggar etc ofta hänger ut vårdpersonal, speciellt till svårt sjuka barn. Många inom vården känner att det här är ett växande problem och de tycker att det här är obehagligt.

Det kan jag förstå. Jag undrar t.ex. hur många snuttar det finns av mig på youtube när jag undervisar. Eller går runt i klassrummet. Eller, hemska tanke, skäller på någon. För det har hänt. Fast man inte ska. Förmodligen finns inte en enda snutt för så spännande är jag inte. Inte så förskräckligt arg heller. Men ändå, tanken finns i bakhuvudet.

Elever råkar illa ut. Andra elever fotar / filmar och slänger upp på nätet. Det kan vara oskyldiga saker, men också värre.

Många får sina företag uthängda på nätet. Jag själv har klagat både på mataffären, Linas matkasse och Telia här i bloggen. Säkert ännu fler. Både Telia och mataffären har koll på nätet och har svarat i mina kommentarer.

Det här är ett problem och man kan aldrig veta vad som kommer att sägas / postas om en själv. Obehagligt, ja. Verklighet, ja. Bara dåligt? Nej, det tycker jag inte.

Däremot bör folk börja respektera andra lite mer. Kanske att man måste klargöra vad som är okej, och vad som inte är okej. Kanske tydliggöra de lagar som finns. Jag vet t.ex. inte exakt vad PUL innebär. Då jobbar jag ändå i skola och samlar in de förb... PUL-lapparna varje skolårsstart. (Föräldrar måste godkänna om vi vill publicera bilder på nätet etc etc). Vi fyller själva restriktivt i våra barns lappar. Mina barn får ej synas på skolans hemsida. Nix.

En kompis kompis la ut bilder på mina barn på sin facebook. Ni som hänger här i bloggen vet ju hur många bilder jag postar där man kan se mina barn. Det dröjde länge innan jag postade dem på FB heller, fortfarande är jag lite anti att göra det men gör det ändå. De är ju så söta liksom. Men jag låter bara mina vänner se mina bilder. Om en kompis kompis lägger upp mina barn så är det ju hennes vänner som ser dem. Mina barn är fortfarande söta men jag har inget intresse av att visa upp dem för främlingar. De främlingarna har väl andra ungar att kika på, det är roligare för dem.

Vart vill jag komma egentligen? Jo. Hänsyn. Visa lite mer näthänsyn och använd den gamla klyschan gör mot andra så som du själv vill bli behandlad. Eller hur den nu går.

Regn!!!

Känns helt okej.

Syr

Av någon obegriplig anledning gardiner igen. Till lekstugan.

Glänsa sig lite

Stora E har granntjejen över och jag råkar höra en bit av deras konversation.
-Jag har träffat Amy på riktigt.
-Amy Diamond?
-Ja.
-Fuskigt, hon är min favorit.
-Min också.

Hade Stora E varit jag så hade hon nu visat alla foton på henne och Amy och berättat om alla gånger de har setts. Nu är tydligen Stora E lite mer modest lagd än jag så hon sa inget mer.

Jodå

Ikea en mulen lönedag var ju en jättebra idé.... Vi hade inte ens planerat att åka hit, suck.

Det här

Var intressant i alla fall. Nu vet Stora att det finns något som heter spermier och att de tar sig in i ägget. Ett litet steg i taget...

Vi var på fotografiska

Barnen var sååå roade. Verkligen. Tur att de inte visste att vi egentligen skulle gått på Grönan idag... Vi skippade pga för lite sömn.

Dagens lunch

Hänger lite ihop med att vi kom hem från grannarna väldigt sent. Lite.

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.

Lars Winnerbäck. I min högtalare. Just nu. Den titeln är så fenomenal. Jag får liksom ingen ordning på mitt liv. Vem fan får det?

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv. Det kan va så förfärligt, det kan va så bra.

Kan inte

Skriva mer idag. Nya grannen bjuder på rosevin (jag vet hur det stavas men hittar inte tecknet på min puckade iphone). Jag som inte skulle dricka vin förrän till helgen...

Skickat från min iPhone

Lite blev det i alla fall

Men usch vad mycket jag tar bort. Usch usch.

Lunchpaus

Med medhavd lunch och tidningen Lantliv som sällskap.

Orden

Blir bara färre och färre. Hur tänkte jag när jag tänkte att jag kunde skriva en bok?! Jag får nog ändra namn på bloggen...

På't igen ba

Kasta pengar i sjön...

Idag gjorde vi en spontanutflykt till Fjäderholmarna. Egentligen skulle jag ha skrivit men det var ju så förbaskat härligt ute. Min bok behöver lite regn...

Vi åkte båt. 250 kronor.
Vi köpte biljetter till barnteatern 4X80 kronor = 320 kronor.
Vi köpte glass. 125 kronor. För fyra mjukglassar. Med olika toppings.

Efter Fjäderholmarna gick jag ut och åt med två vänner och maken och barnen åkte hem. Då lekte de med grannbarnen och hoppade på grannens studsmatta.

Jag kom hem just till nattning och frågade då Lilla E vad som varit roligast idag.
-Att hoppa på Sagas studsmatta.
Sedan frågade jag Stora E.
-Att leka med Saga.

Jag visste det redan men det är lika roligt varje gång. Man behöver faktiskt inte spendera en krona för att göra barn nöjda. Egentligen.

Ett tips. Gå inte på teatern för barn på Fjäderholmarna. Den var verkligen urtrist. Jag och maken satt och led. Barnen sa att de gillade den men de har verkligen sett bättre. Många barn blev otåliga när det var väldigt långt kvar...

Smidigt

Bytte jag om i bilen. Synd att jag hade på mig snyggklänningen först. Nu middag med två goa vänner på söder, maken o barnen fick åka hem.

En mjukglass senare

Och jag känner mig så snygg...

Dagens lunchplats

Vinn Simonas bok

Helst vill jag ju att ni köper boken men om ni inte har råd så kanske det här är ett bra sätt? Vinn Simonas bok!

Just det

Glömde att jag är en välorganiserad typ. Jag ska börja "där", och så en pil till min förklaring. Nästa gång ska jag komma ihåg att skriva sidhänvisning också...

Då så. Då kör vi.

Det mobila kontoret

Har dragit till semestertomt hus. Bra med vänner som åker bort!

Ska försöka börja nu då. Tio dagar sedan sist, var låg jag tro?

Idag skrivtid

Har just cyklat i 50 minuter och därefter tränat nacken. Känner mig riktigt duktig. Speciellt efter min supernyttiga frukost bestående av kokt ägg, naturell youghurt med goji, blå, och björnbär.

Nu gör jag och barnen halsband medan jag väntar på att makens telefonkonferens är avklarad (vadå semester??) för att ta mig till semestertomt hus i närheten. Jag har lånat en skrivarlya. Idag och imorgon har jag bokat skrivtid. Men klockan går lite för fort känner jag, borde ha kommit igång för länge sedan. Men motion och halsbandspyssel med mina barn är inte heller att förakta. Här hemma ska de snickra på lekstugan, det är dags för inredning.

Casanovas kvinna

Nu har jag äntligen läst den! Casanovas Kvinna av Åsa Hellberg (Kalla Kulor Förlag / Pocketförlaget). Jag har tänkt läsa den länge men det har inte blivit av. Men så, i förra veckan stod jag på ICA Maxi i Halmstad och där var den, mitt framför mina ögon. Den åkte ner i shoppingkorgen och ett par dagar senare fann jag lite ro att börja.

Berättelsen är sann men alla namn är utbytta. För mig känns det lite konstigt att läsa om "Lotta" när jag vet att det är Åsa det handlar om. Men det är en petitess och jag förstår varför Åsa har valt att göra så. Berättelsen är ändå så ärlig, utlämnande och stark.

För dig som inte vet något om boken: Lotta är singel, börjar nätdejta och träffar rätt på direkten. Känslorna är ömsesidiga och en härlig romans drar igång. Lotta börjar dock snart märka att något är fel och det tar inte lång tid förrän hon upptäcker att den nya kärleken träffar andra kvinnor. Det visar sig att Jonas är sexmissbrukare. Boken handlar om deras relation, men också om Lottas relation till sin son. Den handlar om hur Lotta står stark vid sin man och hjälper honom att ta hand om sitt missbruk.

Jag är otroligt imponerad över hur mycket Åsa lämnar ut i sin bok. Läsaren får veta det mesta om Lotta och Jonas relation. Läsaren får också veta väldigt mycket om Lottas barndom, svåra händelser och tankar. Inte heller väjer hon för de misslyckanden och problem som Lottas vuxna liv har innehållit.

När jag läser undrar jag hela tiden hur Lotta orkade, varför hon inte gav upp och hur man orkar vara tillsammans med någon man inte känner att man kan lita på. Men så tänker jag lite till. Om man har träffat en som man passar ihop och trivs med, då måste man ju våga försöka. Och i ärlighetens namn, hur kan någon veta att den kan lita på sin partner? Förmodligen har Lotta och Jonas en mer ärlig relation än många andra i och med allt de har gått igenom tillsammans.

En märklig sak är att jag inte blir arg på Jonas när jag läser. Åsa har tecknat hans porträtt helt utan att skuldbelägga och det är proffsigt. Trots att man får följa Lotta och ser allt ur Lottas perspektiv förstår man ändå Jonas tillräckligt mycket för att inte bli arg. Okej, jag är inte helt nöjd med honom, jag irriterar mig och tycker att han fan får ta och skärpa till sig men då är pedagogen i mig framme och säger till mig. Han kan inte styra det, han är missbrukare. Men jag blir ändå lite irriterad, fast han är sjuk och allt det där. Han är taskig mot Lotta och det ska han inte vara för hon är väldigt väldigt tålmodig, snäll och förstående mot honom. Jag blir engagerad.

I slutet av boken finns Jonas egen berättelse. Efter att ha sett allt ur Lottas perspektiv är det väldigt intressant att läsa hans tankar och hur det kändes för honom att bedra Lotta fast han egentligen verkligen inte ville. Det känns helt rätt att få Jonas röst också, han finns ju med i hela boken men det är Lottas tankar vi får följa.

Åsa. Tack för att du skrev din bok och delade med dig av ditt innersta. Din bok är äkta, den berör och jag kunde inte sluta läsa fast jag redan visste lite om hur den skulle sluta. All lycka till Lotta och Jonas!

Middagsdags

Hämtade just ut

De två av Douglas Kennedy jag inte har läst än. Har bokat skrivtid imorgon och på onsdag så det är nog bäst att jag inte börjar läsa...

Eftermiddagens utsikt

Handlat, tvättat, lunchat och bråkat klart. Nu stranden.

Har en mysig hemmafixardag

Hantera bilar och trafik = en konst?

Idag har följande hänt:

Efter Skansen var vår bil påbackad av fettobil med dragkrok. Stort dragkroksmärke. Ingen lapp. Vi lämnade trevlig lapp på bilen och bad dem kontakta oss. Har inte hänt än men det har ju bara gått fyra timmar. De klappar nog djur.

Efter Skansen fick vi middag hos svärföräldrarna. På väg hem kör vi 30 eftersom det står 30 på skylten. Helt fel tydligen. Har en jävla bil typ 10 cm bakom oss. Jag säger till maken att köra in på busshållplatsen och släppa förbi idioten. Har viss tveksamhet för bilar nära min bakdel om man säger så. Av förklarliga skäl. (För nytillkomna läsare: jag har blivit påkörd bakifrån två gånger och går hos sjukgymnast en gång i veckan eftersom jag har ont i nacken). Maken släpper inte förbi. Bilen bestämmer sig för att köra om oss. På trettioväg. Han kör om och svänger tvärt in framför oss, maken får tvärbromsa. Verkligen tokbromsa, annars hade vi krockat. Vi flyger fram och tillbaka. Jag får skitont i nacken.

Maken blir galen och kör efter idioten. Min make blir nästan aldrig galen. Han kör efter och går ut när idioten parkerar hemma. Frågar honom hur han kör. Idioten står bara och tittar med sina fiskögon. Så arrogant, vidrig och kall. Maken exploderar och berättar vad han tycker. Jag exploderar och talar om vad jag tycker. Idioten fortfarande kall och vidrig.

Imorgon får vi säkert påhälsning av någon maffia av något slag. Jag tror att jag ska sluta åka / köra bil tills andra har lärt sig hur man gör och hur man beter sig i trafiken.

Stockholm

Finns det något vackrare?

Såhär gör de som

Inte smiter in bakvägen... Står i autografkö...

Barnens allsång på skansen

Där hänger vi idag. Vi har sett soundcheck. Vi har smitit in och lämnat den obligatoriska teckningen. Vi har fotat. Vi är glada. Nu sitter jag och min iPhone och vaktar platser medan familjen kollar på.

Om dörren till backstage hade varit bevakad och stängd så hade jag en plan B. Basisten till höger är bror till en fd kollega till mig. Kan säga att det har messats förfrågningar om backstage access idag...

Hej, jag heter Pernilla och är en äkta stalker.

Kan verkligen inte länka

Men om man går in på dn.se och skrollar ner en bit så kommer en artikel om att många golfare har blivit ormbitna i år. Jag kunde förstås inte läsa mer men jag fattar vad det handlar om. Detta bekräftar det jag har misstänkt. Det är ormår i år. Ni minns väl min encounter i början av maj? Därefter har jag nästan sett (maken såg) en orm till (på Utö) och en granne hade stött på en under en ormpromenad.

Jag ändrar nu mina powerwalks till cykelturer. Kanske går jag till och med till gymet istället.

Någon som vågar kan väl gå in och läsa och återberätta det viktigaste här?

Dagens blonde moment

Jag har så mycket jag vill blogga om, saker som har hänt under veckan. Jag är just nu dock för upptagen med att smälta dagens blonde moment. H E R R E G U D vilket blonde moment!

När man har rest har man smutstvätt. Vi hade knappt kommit in förrän jag började sortera. Trots mitt pedantiska, lätt anala sinne så sorterar jag inte smutstvätten när vi är iväg. Allt läggs i samma påse. Som maken sedan lägger i en väska. Då måste jag tvätta väskan. Trots att smutstvätten ligger i en påse. I väskan. Ja ja. Ni vet redan hur det ligger till med mig.

Häromkvällen var vi hos min mammas man. De är inte gifta, bor inte ihop men pojkvän låter lite töntigt när de är över 50 båda två... Ni fattar. Han är bonde och har således en bondgård. Barnen lekte och hade skoj hela kvällen, i vita tights. Som jag hade satt på dem. När vi skulle på bondgård. Det var onsdagens blonde moment.

Idag skulle jag försöka fixa onsdagens blonde moment. (blir inte klok på om det ska vara två ord och om det ska vara med eller utan e på blonde men det får vara såhär nu). Vi kommer hem och jag gräver fram tightsen och en blus som jag har haft liggandes med konstig svart fläck. Tar fram klorinflaskan (som jag SÄLLAN använder så alla miljögalningar kan vara tysta) och häller i klorin i en rosa liten vanishboll. Sätter igång. Den vita tvätten + klorin + råååsa vanishboll.

Går och packar upp. Råkar kika in i tvättstugan och ser att de vita tightsen inte ser så vita ut längre. De ser lite rosa ut.

Rosa vanishboll + klorin + vit tvätt = DÅLIG kombination. Väldigt dålig. Jag är så jävla pantad. Sa jag att jag hade tvåa i slutbetyg i kemi? Jag var fan inte värd mer, helt klart.

Home sweet home

Vi har varit iväg. På sex dagar har vi besökt Halmstad (mest) och små stopp i Håslöv, Göteborg och Borås. Det har varit härligt att träffa alla men Gud vad skönt att vara hemma! Nu uppackning med bubblor.

Handen som gungar vaggan

Shit, jag är fortfarande rädd för barnflickan och jag har inte sett den sedan 1992. Då hade jag inte ens några barn...

Emma Hamberg

Rockar! Se hennes budord i Amelia.
Har alltid tyckt att hon verkar så vettig. Måste läsa hennes senaste bok, Baddaren.

Klottrar stödord

På stranden.

No shit

Det vill man inte. Människan förlorade sina barn pga hur det var ställt i huset. Trots storstädning fick hon tydligen inte tillbaka barnen och maken ville skiljas.

Jag går och städar lite.

Extrema samlare

På tv 3. Extrema äcklon, extrema puckon, extrema skitgrisar hade varit en bättre titel. Det är helt sjukt vad de har gjort med sina hus. Bilden visar ett barnrum och det är mamman som har gjort röran. Det är sjukt äckligt, råttskit i köket och mat i drivor i kylen. Jag hade bränt ner allt.

Inser att mitt hus aldrig är stökigt. Aldrig. Allt är så väldigt relativt...