Readtreat 2-3 april

Ni ser ju på bilden. Kan det bli annat är roligt med Martina och Mari? Båda hur sköna som helst! En liten fågel har viskat i mitt öra att det finns några platser kvar till denna härliga helg. Och vem vet... Kanske tittar slottsspökena fram? Igen...

Anmäl dig här!

Nytt readtreat

För dig som missade höstens readtreat kanske det här kan vara något! Jag skulle gärna åkt igen men är uppbokad på rolig skrivarkurs just den helgen i april. Tror att det blir en riktigt härlig helg. Och vem vet... Kanske lyckas någon fota Marguerite igen...?

Spöken hit och dit, readtreatet då?

Fotot lånat från Yourlife.

Ni vill förstås inte höra mer om detta spöke som har spökat (hrm) i min hjärna sedan igår, nej, ni vill förstås veta hur det var på readtreatet nu egentligen.

Det var strålande! Vädret var perfekt gråmulet och trist för att tillbringa en helg inomhus i ett gammalt slott.

Jag åkte med min vän Malin (som var den som nosade upp eventet åt oss) och vi hade verkligen en mysig helg. När delade du rum med en väninna sist och låg och babblade hela natten? Till slut fick vi säga till oss på skarpen.

På lördagen inleddes readtreatet med lunch i biblioteket. Det var lite pirrigt att kliva in och inte känna någon, som tur var hade jag Malin med mig och stötte ihop med Susanne Boll redan på parkeringen. Kändes tryggt och skönt. Sedan träffade jag en till bloggläsare, Carolina. Och Jessica fick jag till middagssällskap. Men Nina, dig såg jag inte på hela helgen? Vem var du? Var var du?

Efter lunchen blev det samling i Kinasalen. Eller ska jag säga Marguerites rum? Carina Nunstedt gick igenom programmet, därefter bjussade Denise både på skrivartips och prat om nya boken.

Sedan blev det gott gott fika. Därefter fick vi tillgång till våra rum. Malin och jag testade hur det var att dricka champagne i rummet. Det var bra.

Tidig kväll var det dags för Martina att prata om sitt författarskap. Jag kan tyvärr inte berätta någonting om vad hon sa för varje mening avslutades med "det här får ni inte skriva i era bloggar!" Man kan säga att hon bjussade på sig själv. Det blev även högläsning om när Martina tankade Eriks bil.

Därefter var det så dags för bokcirkeln. Jag hade (efter mycket vånda) bestämt mig för att läsa En dag av David Nicholls. Den är otroligt haussad i bloggar och i media och jag tror att det förstörde upplevelsen lite för mig. Den var bra, helt klart läsvärd, men jag hade för höga förhoppningar.

Sedan serverades det bubbel och Denise högläste ur sin senaste bok Ett litet snedsprång. Jag föreslog att hon skulle läsa sista sidan (tacksidan) men hon avböjde på sitt artiga, men bestämda sätt. Förstår ingenting, det är helt klart den viktigaste sidan av alla.

Därefter var det middagsdags. Under middagen fick vi höra mer saker som inte får publiceras på bloggar. Det kvarstod dock lite frågor efteråt, det är så livet är.

Efter maten samlades vi i Kinasalen igen och satt och pratade. Vissa av oss pratade längre, och mer, än andra. Plötsligt var vi bara 6 personer kvar men vi hade så trevligt så.

Nästa dag inleddes med god frukost, därefter fortsatte vi med bokcirkeln. Vi tipsade även varandra om böcker vi gillar. (Ja Simona, alla fick höra att din bok är den som alla bör få i julklapp i år).

Efter lunchen signerade och sålde författarinnorna sina böcker och ja, jag fotade ett spöke. Men det är ju en helt annan historia.

Fanns det något negativt? Middagen, (maten alltså) var ingen jättehöjdare. Oh well. Det gick bra ändå.

Nu vill jag ha fler readtreats! Jag vill ha fler helger med favoritförfattare! Som tur är ska Yourlife anordna fler, håll ögonen öppna. Tror de planerar för en redan i vår.

Ni som "har" Martina i helgen

Har fått en hälsning i hennes blogg. Hon lovar att det inte blir läxförhör på boken.
Undrar hur Carina har tänkt göra?

Jag är dock snart klar, duktig skolflicka som jag är. Men hörni. En dag ska ju vara sååå fantastisk. (Säger alla). Vad har jag missat? Den är helt okej men jag har läst bättre. Jag visste att jag borde ha valt Atwood. Jag försökte prova något nytt, vara lite utanför min box och sådär. Nej, jag tycker inte att den är dålig. Just saying.

Readtreat på Häringe slott

Hörni, har ni anmält er till Readtreat än? Förutom Denise Rudberg och Martina Haag så får du äran att träffa mig och minst två andra bloggläsare. Alltså, jag och bloggläsarna ingår tyvärr inte i programmet men vi kommer ju att vara där. Den ena heter Carolina och den andra heter Malin. Så att ni kan heja när vi ses där i spökslottet.

20-21 november. Se så, gå in och anmäl dig innan det är försent. Det finns inte hur många platser som helst.

Lämpliga andra jobb?

Saker jag funderar på att göra istället för att göra det jag gör:

Bli professionell pokerspelare. På nätet. Slipper arbetstider, slipper morgonrusning, slipper lämna mitt vackra hem. Synd att jag aldrig har spelat ett endaste parti poker. Blev lite inspirerad av Martina Haags vän Nadja som jag träffade på Malins releasefest häromveckan. Cool tjej!

Öppna eget som städerska. Får bestämma mina tider själv och skulle få sjukt nöjda kunder. Om det är okej att jag bloggar upp hur äckligt folk har det hemma förstås. Stökigt för mig är välstädat för andra. Skitigt för mig är beyond control hos andra. Typ.

Bli frilans. Vet inte inom vad bara. Kanske kan jag bara trycka upp lite visitkort, skriva "frilans" och se vad som dyker upp när jag minglar korten tillräckligt mycket?

Skaffa en unge till. Då får jag helledigt i nästan två år. Fast tre ungar = oledigt resten av livet.

Bara sluta jobba och säga till min man att jag har fått en liten lönesänkning, kris i kommunen och sådär. Inkomstbortfallet skulle nog dock märkas lite väl då jag råkar jobba i en rik kommun som har vett att betala sina lärare, om inte bra, så bättre än många andra kommuner i alla fall.

Eller jag vet! Den ultimata lösningen! Maken höjer sin lön motsvarande min. Så gör vi! På fredag ska jag träffa hans kompanjoner på lite partaj. Då tror jag att jag kör två glas till dem, vatten till mig, två glas till dem, vatten till mig - tricket. Sedan drar jag fram lite småpapper som bara behöver lite underskrifter. Kanske kan jag lura i dem att de ska bevittna min namnteckning eller så. Perfekt.

Ja. Jag är less. Ja. Terminen och skolåret har just börjat. Det är just därför jag är less. Det är för mycket i början. Alldeles för mycket. Och snart ska jag ha välkomstsamtal. 18 x 30 minuter, plus lite tid för snack omkring. Det är 18X30 minuter bort från tid med mina barn. Känns sådär.

Det där med Häringe slott

Var kanske inte en så bra idé. Kanske en riktigt, riktigt dum idé till och med.

Du har väl inte missat...

Det här lilla trevliga eventet?

Readtreat på Häringe slott med Denise Rudberg och Martina Haag. Jag och en mycket god vän har bokat upp ett av dubbelrummen men det finns visst ett fåtal platser kvar. En trogen bloggläsare (av den här eminenta bloggen alltså) hänger också med dit. Du då?

20-21 november, kommer snabbare än du anar...

Martinas smyckeskrin, by Denise

Champagnemingel

Snart tror jag att Martina Haag måste börja skicka in sina egna mässbilder till mig, hon dyker ju upp här hela tiden från alla andra. Mest populära fotoobjektet? Finns det statistik någonstans?

Rapport från Denise som befinner sig (befann sig?, har haft teknikstrul) på mingel hos Martina:
"Såhär snygg blir man när man skriver krönikor i Aftonbladet, hälsar Martina."


"Underbara Majsan Jungstedt! Vi är alltså på lyxigt champagnemingel hos Martina Haag".

Tänk den som fick vara en fluga på väggen i det rummet. Kanske skulle ha hoppat på det där tåget ändå...

En fågel twittrade i mitt öra

Läser på Twitter att Martina Haag äter lunch med Camilla Läckberg idag. Jag försöker ignorera alla omdömen jag måste skriva och så låtsas jag för några sekunder att jag också är en framgångsrik författare som lunchar med en annan sådan och skvallrar om branschen och utbyter råd om hur man får bästa dealen med förlaget. Eller vad de nu kan tänkas prata om där de sitter och säkert långlunchar.

Vad är väl en bal på slottet?

Piratförlaget - analysen

Jag skrev ju häromdagen att jag hade mer att säga om Piratförlaget. Vad jag nog menade var att besöket hos Piratförlaget gav upphov till lite tankar... Kanske blev den cliffhangern lite uppförstorad. :)

Hur som helst. Under mässan fick jag ju tillfälle att se en hel del författare live. De flesta kvinnliga som jag stötte på var piffiga och hade lagt möda på klädseln. Martina Haag såg jag i vimlet tre gånger en dag och då hade hon två olika klänningar. I fredags såg jag Katerina Janouch i vacker röd klänning. Även Camilla Läckberg och Denise Rudberg körde "fina klänningen temat". Mia Öhrn hade piffig kort jeanskjol när jag såg henne. Mari Jungstedt i fin tunika. Och så vidare. Många anstränger sig. Så när jag då fick se GW och Guillou lufsa runt i sina eviga västar i montern (Piratförlaget) kändes det så trist. De verkade inte ens ha orkat packa ner en endaste liten kam till mässan.

Vän av ordning kanske inte anser att författarnas klädsel ska ha någon som helst betydelse, det är väl ändå deras prestationer som räknas.

Tjae, kanske. Såklart är prestation viktigt men en sluskig klädsel visar att man inte bryr sig om mottagaren. Det hör till vanligt hyfs att försöka se lite vettig ut. Hur många går i sunkkläder till jobbet och hoppas att chefen och eventuella kunder ska fokusera på hur bra man är och att det inte spelar någon roll hur man presenterar sig själv? Att klä sig efter situation är att visa respekt och omtanke.

Tur i alla fall för delar av den manliga författarkåren att Jens Lapidus föregår med gott exempel. Extremt välputsade skor och fin kostym. Men så är han ju van från jobbet...

Om jag då ska återgå till Piratförlaget så hade de i alla fall en mycket smart strategi för att synas. Stor monter, centralt placerad och alla som handlade fick en superbra svart påse med deras logga. På mässan, på väg till stationen och på tåget kryllade det av piratförlagspåsar. En sådan enkel och genialisk idé. Det är ju oftast så, det enkla är det bästa. De syntes. Även jag packade om allt smått i deras stora påse - den var ju klart bäst.

Så. Det var de stora tankarna under mitt besök i Piratförlagets monter. Jag visste inte att jag var så djup. ;)

Slutbloggat

Nu slutar Läckberg också. Jag gillar inte den här trenden att folk slutar blogga. Skugge var ju först ut, sedan har de droppat en efter en. Fast flera har ju återuppstått, t.ex. Martina Haag. Som tydligen har gått på sommarlov. Så har även Mats Strandberg gjort. Gått på sommarlov alltså.

Jag kommer i alla fall att sakna Läckbergs blogg. Och jag hoppas att hon inte sätter grillor i huvudet på mina andra favoritbloggare!

Och jag lovar. Skrivarmamma tänker varken sluta eller ta sommarlov.

Att välja namn…

Alltså. Folk snackar om att det är svårt att hitta rätt namn till sina barn. De skulle bara testa att namnge en hel skock med folk, samtidigt.

Jag har trasslat in mig lite i min roman. Det är en hel del karaktärer som behöver namn. Jag surfar in på svenskanamn.se och försöker hitta lämpliga namn. Eftersom personerna ska vara i ungefär min ålder fungerar ju inte namntoppen för 2007 direkt. Jag surfar lite på måfå, söker på 60+70-tal. Upp kommer massor med förslag på namn. Bara det att till de flesta namnen har jag konnotationer… Inte alltid bra konnotationer. Dessutom kan jag inte med att ta ett namn som någon jag känner bär. Då stryks en hel del av 70-tals namnen kan jag säga…

Det är ju inte bara att ta något namn, det måste ju passa in med karaktären, precis som med bebisar. Om jag hittar ett namn som passar så kan jag ge mig sjutton på att det någonstans i min bekantskapskrets finns någon som heter så. En gammal klasskompis eller någon kompis kompis. Värst av allt, någon kompis jobbiga kompis. Har ju inte direkt lust att ”hedra” någon jobbig människa med ett namn på en fin karaktär. Kanske ska jag uppfinna en massa dåliga karaktärer som kan få namn som folk jag inte gillar har. Men det vet jag inte om jag vill bjussa på. Sedan när jag är känd och ligger på topplistor så ska de inte kunna säga att de är med i min bok…. God, jag har storhetsvansinne!

För att ytterligare komplicera saken så dränks jag i namn på mitt jobb. Det finns alldeles för många namn som jag inte vill föra vidare…

Så, vad göra? Skita i om det finns folk som heter samma? Hitta på alldeles egna, underliga namn? Fortsätta surfa och krysta ut fula namn som ingen har? Skriva en roman med endast en, max två karaktärer? Kalla alla ”han” eller ”hon”? Göra som Martina Haag och utlysa tävlingar i bloggen? Tyvärr kan jag ju inte locka med samma slags priser som hon...

Vad tycker ni?