En trotsig treåring

Hon är faktiskt bara två år och nio månader men tydligen är båda mina barn tidiga i utvecklingen. Stora är ju rejält inne i 6-års humöret också... Det är så härligt att de synkar sina jobbiga åldrar, då kanske det blir lugnt däremellan...? MOHAHAHAHAHA.

Idag har Lilla E träffat mig mellan 7 och 8 och sedan mellan 16 och 19:30. Det är inte så jättemånga timmar det. Ändå har hon hunnit:

-Skrika på mig imorse för att hon fick fel trosor.
-Skrika på mig imorse för att hon vägrade ha kjolen hon själv tagit fram men sedan ville byta (vilket hon inte fick).
-Skrika på mig imorse för att jag gjorde en fläta när hon hade sagt att hon ville ha en fläta men sedan ångrat sig.
Jag var dumma mamma, dumma mamma och dumma mamma.

När jag hade hämtat dem (vilket bara tog 40 minuter eftersom de bara skulle rita klart och bara skulle visa att de kunde klättra i klätterställningen 10 000 gånger och bara skulle busa först) och vi hade kommit hem så kom utbrotten på rad igen:

-Jag var dumma mamma för att jag skar äpplena fel. Det skulle vara skivor. Skivor betyder helt äpple för min nästan treåring. Det är ju tur att jag har vana att försöka lista ut vad folk egentligen menar.
-Jag var också dumma mamma för att jag råkade smöra hennes smörgås till maten på fel sida. Hon skrek i en kvart. Kom sedan tillbaka till bordet och åt under tystnad både soppa och brödet med smöret på fel sida.
-Sedan var jag dumma mamma för att jag inte kunde sätta fast handduken i hennes hår för att hennes huvud är för litet.

Nu har maken kommit hem och jag har kapitulerat. Den dumma mamman har dragit sig tillbaka och återkommer när de sover sött. Då går jag och pussar på dem för de är ju sötast i världen trots allt.