Att längta

Igår kväll var jag lite lättirriterad när mina barn höll på. De var överallt, de lät högt och de klängde.
Idag var jag på jobbet och saknade dem. Gick runt och tänkte på dem så fort jag kom åt. Önskade att de hade mobiler så jag kunde ringa dem, eller i alla fall skicka ett sms.

Tycker alltid att jag längtar mer på måndagar. Är det för att man har överdoserat på helgen och behöver en till fix? Framåt tisdag/onsdag blir man lite avtrubbad när man ändå inte får träffa dem. Och när helgen kommer blir man lovebombad och chockad och får lite nog i slutet. För att på måndag längta igen. Blir inte klok på det här. Kan man inte bara vara lite jämn i sin längtan? Eller är det bara jag?