Det blir inte alltid som man har tänkt sig nej.

Man längtar.
Man gör planer.
Man tänker hur det ska bli.
Man tror att det ska bli så himla bra.
Det händer rätt ofta, med olika saker.

Det senaste året har det varit många sådana situationer för mig. Jag har längtat efter mina nya jobb. Jag har längtat efter mitt nya hus. Jag har längtat efter att träffa min vän som bor långt bort i väster.

Man börjar på sina nya jobb och då blir man uppsagd eller så är det något annat som inte fungerar. Fast mitt nyaste jobb börjar sjunka in i mig och bli kompis med mig. Vi kan nog hänga ett tag, nya jobbet och jag.

Man flyttar in i sitt nya hus och inser att nyckelfärdigt faktiskt inte är helt klart som man har inbillat sig. Det är detaljer som saknas, det är lampor som inte finns och det är möbler som kostar pengar och man har aldrig ens tid att kolla runt efter rätt grej. Men man älskar huset i alla fall och är så lycklig över att äntligen ha fått flyttat in.

Och så kommer äntligen den där höstdagen då man ska träffa sin gamla vän. Planer har smidits (smitts?!) i månader och trevligt ska man ha. Och det har man. Lite. Ganska mycket stundvis. Men man går också runt och undrar vad som är fel. Man ger förslag och vännen säger att vad som helst är bra och när man anstränger sig för att göra bra och roliga saker så verkar vännen ändå inte nöjd. Trots att man har anpassat allt för den som har åkt längst. Men den visar sig vara mer intresserad av sin dator och vännerna hemma på andra sidan Atlanten. Man undrar om vännen ens ville träffas. Längst inne vet man att vännen nog ville det, men har svårt att visa känslor, eller bara är trött på att resa runt. Men man önskar att vännen i alla fall kunde ljuga lite. Vara lite tacksam. Och låtsas att hushelvetet är fint. Till exempel. Man kramas hej då en kylig oktobermorgon och vet inte när man kommer att ses igen. Man tänker att man borde känna mer när man kramas men det gör man inte.

Nej. Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Det är synd och tråkigt men det kanske bara är så livet är?

För övrigt gillar jag inte att referera till mig själv som "man" men tydligen glömde jag det i det här inlägget.