Jag var på Friskis ikväll. Där mötte jag en gammal elev, vi satt och pratade lite innan passet. Hon har börjat på gymnasiet, samma som jag gick på. Jag berättade hur jag fick jobbet på hennes högstadieskola, att det var på goda rekommendationer från en som jobbar på hennes nuvarande gymnasium. "Det var tur det, så att man lärde sig något."
Det är så skönt att få höra en sådan kommentar. Att hon säger det gör att jag känner att det jobb jag gör faktiskt har betydelse. Det finns i alla fall en person som tycker att jag har gjort skillnad, och gjort saker bättre än innan. I alla fall för henne.
Sedan började jympan och i havet (det var fullproppat då det var snyggaste och bästa ledarens pass) av folk fanns min konfapräst. Hon visste precis hur hon skulle hantera en tvivlande liten fjortonåring där i slutet av 80-talet. Eller var det i början av 90? Hon visste det så väl att hon senare fick både viga mig och min man, och döpa Stora E. (Sedan gick hon i pension). Hon är en mycket betydelsefull person, hon har varit med mig och min familj under otroligt viktiga händelser.
Så där, en helt vanlig måndagkväll på Friskis & Svettis var vi några viktiga personer i jympahavet. Min elev, jag och min präst. Vi är VIP. Något alla borde få vara någon gång.
Vinnaren av Bookerpriset 2024
5 timmar sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar