Adjö Skrivarmamma

Ni som har följt mig länge. Tack. Stort, jättetack. Jag är så glad för att ni har hängt här, läst allt mitt babbel och alltid hejat på. Tack! 155 410 besökare har det blivit sedan 07-12-07. Jag vet att vissa kanske har det besöksantalet per dag i sina bloggar men jag är skitstolt över min besöksstatistik! Tack!

Jag älskar min blogg och jag får töntigt nog tårar i ögonen när jag nu skriver sista inlägget här. (It's a blog damn it!) Min Skrivarmamma. Bloggen startade jag för att inte terrorisera min omgivning med mail (ja just det förläggaren, mejl) om mina döttrars förehavanden. Tänkte att det var bättre att de som var intresserade kunde gå in och läsa själva, istället för att spammas med små kåserier om hur otroligt intelligenta och fina just mina barn är. 

Ganska snart fick bloggen en ny inriktning. Jag fick för mig att jag skulle skriva en bok. Det var ju inget som kom som en blixt från klar himmel direkt. Jag har, för att använda en klyscha, alltid skrivit. När jag gick i första klass producerade jag flest böcker i klassen. Bl.a. den självbiografiska (kalla det gärna en nyckelroman) "Sofia flyttar till Stockholm" Njae. Hon kanske hetta Mikaela. Jag minns inte. Men jag minns handlingen mycket väl. Jag skrev också "Sagan om limpan." Om en brödlimpas färd från bageriet till sitt nya hem, där den åts upp. Ni ser. It was meant to be.

Det som fick igång mig var att jag läste någon bok som jag tyckte var rätt dålig. Och tänkte det klassiska. "Ha, det där kan väl jag också göra. Om inte bättre." Sedan var jag del av publiken under en tv-inspelning till showen "Läckberg & Rudberg". Där Denise pratade om att komma igång att skriva. Och sa att hon hade talat om för alla att hon skulle skriva en bok. Och så gjorde hon det. Och jag insåg det som jag faktiskt egentligen visste. Om man inte bestämmer sig så blir det inget.

Så. Jag skrev i min blogg att jag minsann skulle bli författare. Anmälde mig till en skrivarkurs. Började stalka författare. Blev en författarwannabe. Och ibland skrev jag. Men mest bytte jag jobb, byggde hus och tog hand om mina barn. Med hjälp av min man. Ni vet, han som jag är happy happy med.

Bilden ovan skickades igår till min egen privata psykolog. I ren desperation över att ha glömt mina flipfloppar hemma när jag skulle sova på hotell utmanade jag till slut alla mina rädslor och fobier och la mig i sängen med skitiga byxor. På täcket där jag skulle sova. Oh my god. Ni ska veta att det här, det är ett stort steg. Kanske inte för mänskligheten, men för mig,  Pernilla Alm. Som ska bli är författare. Ha!

Häng med till nya bloggen nu!

Bok tre och fyra

Bok tre - Lycka och att lyckas av Igor Ardoris lade jag på ett bord i lobbyn till Vimmerby Stadshotell. Vi var nämligen där i helgen. Jag glömde fota den dock. Efter två timmar låg den kvar, hoppas att den nu har hittat en ägare.

Bok fyra - Ränderna går aldrig ur av Agnes Hellström fick hedersplatsen hos Astrid mitt på torget i Vimmerby.

Bok två

Lämnades enligt uppgift i Småland. Spännande!

Bok ett

Lämnades på en öde busshållplats tidigt i morse.

Den hamnade i en affär på Söder. :)

Happy happy

Det är vi det. Tur att jag inte är snygg och smal, då skulle folk kunna avsky mig.

Expressen idag

Men ni behöver inte kolla på bilden. Jag ser varken kär, eller glad ut. Oh well. Jag är happy happy ändå!

Idag

Tar jag hjälp av syrran med att ge bort böcker. Det är "Ge bort en bok-dagen."
Hon ska resa söderut, tänkte det kunde vara kul att se hur de sprids.

Good luck böckerna!

Och titeln är ....

... här!  Välkommen dit.
Lägg till som favorit för snart flyttar jag!

Alltså

När jag tänker efter så borde ni få veta först.

Ska bara äta middag först.

Skickat från min iPhone

Och just det!

Sedan kom Expressen och intervjuade mig. Jag menar mig och min man. Om äktenskap. Sedan skulle vi se kära ut på bild. Efter 19 år!!!

Det kan hända att jag råkade prata om min bok. Det kan hända att jag råkade nämna titeln.

Vill du veta? Köp Expressen imorgon.

Nu - fredagsbubbel!

Sen

Bakade jag inte bullar. Någon måste ju gynna bagerinäringen också.

Min dag, forts

Sen hämtade jag fyra barn och hade fritidsklubb. Gjorde smoothies.

Min dag i bilder:

Jag hade p-skiva. Rätt inställd. Råkade dock byta rad, till en med färre bilar. För att ej få dörruppslag. På den raden var det avgift. Till kl 15. Samma jävla parkering.

Så undrar de varför folk inte gillar P-bolag och dess representanter.

Den där redaktören

Nöjer sig inte med att jag redan har tagit bort fem sidor i början. Jag kokade ner de fem sidorna till fem rader. Det är fortfarande för mycket tydligen. Jag visste det också men jag försökte. Tyvärr lät hon sig inte luras, hon märkte mitt drag. Kanske om det inte hade varit på sidan ett, då kanske jag hade lyckats. Ska nog slänga in det, i smyg, på sidan 63. Dit orkar hon nog inte läsa igen. He he.

Bokmässebonanza

Enligt O har sammankallat ett gäng bloggare till Bokmässebonanza och nu är det min tur!

I år blir det tredje året jag åker till bokmässan. Och första som "en i branschen". Jamen typ i branschen då. Om vi ska vara så noga. Debutant och inte bara wannabe. Det känns fint. 

Första året - 2008: Denise Rudberg bjöd med mig på mitt livs första bokbranschmingel - Bonnier stod som värd. I hissen på väg upp presenterade Denise mig för delar av Sveriges författarelit med "Det här är Pernilla och hon skriver böcker." Ja tjena. Jag hade väl kommit ungefär 100 sidor i mitt manus och där stod bästsäljande författare och log artigt. Jag blev mest generad och var glad att jag hade min lillasyster med mig att luta mig mot. Ibland kan faktiskt storasystrar behöva det. Och ibland kan man behöva en Denise R som öppnar dörrar.

Året därpå, 2009, åkte jag inte. Jag hade nytt jobb och ville inte be om ledigt. Inte ens när Denise (igen, denna generösa kvinna) erbjöd mig plats i hennes dubbelrum så packade jag väskan och drog dit. Och som jag ångrade mig. Det var året som Simona gjorde sitt intåg i bokmässans historia och som hon partajade. Som de alla skickade foton till mig som jag bloggade om. Fast jag helst av allt ville vara där, och vara med. Svor på att åka nästa år.

Så 2010 talade jag om för min arbetsgivare (också detta år en ny arbetsgivare) att det var ledigt under bokmässan som gällde. Och så åkte jag. Och delade rum med Simona. Och minglade med Simona. Och gick på svitfest med Simona. Och insåg att väldigt många kände till min blogg. Att det faktiskt finns folk som läser den här bloggen och kommer ihåg det. Jag kände mig som en äkta bloggare. Det var helt okej.

Och nu är det snart dags för Bok- & Bibliotek 2011. Jag tror att det kommer innehålla en hel del mingel, några seminarier, mycket bubblor och så ska jag terrorisera både Simona och Susanne Boll med mina flipfloppar när jag går upp på natten. He he.


Detta är ett inlägg i en bloggstafett tillägnad Bok- och biblioteksmässan i Göteborg där följande bloggar deltar:

enligt O, Pocketlover, Böcker x 3, Bokmalen, Fiktiviteter, Skrivarmamma, och dagarna går…, Boktok 73, Bokbabbel, Marias Bokliv, Lyrans Noblesser, Bokbaren, the Book Pond, Unga Vuxna, Paperback Lover, Olika sidor, Vägen till utgivning ,  *malins bokblogg*,  Dantes Bibliotek,  En full bokhylla är en rikedom, I min bokhylla, Hannas Hörna, Word up, Anjo, Om böcker som jag hunnit läsa, You’re no different to me

Tyvärr får jag inte länkarna att fungera så här är länken till Enligt O som har koll på allt. Där kan du klicka dig vidare till de andra bloggarna.

Ställ klockan!

För vid midnatt drar Enligt O:s Bokmässebonanza igång! Klockan 05 är det min tur. Kika in då. Eller senare. It's ok.

Två favoriter kommer samman

Här kan du läsa en intervju med MPG. Hos Enligt O. Båda två är folk jag gillar mycket.

Denise på Radio Sthlm

Du missar väl inte? Premiär idag, hon sköter sig finemang!

Maria Montazami till bokmässan

Jag tror att vi har ett nytt mission, nu när Action Aid gick så bra. Vi ska partaja med Maria Montazami!

Simååååna, Susanne ... ladies - are you on? Can we do it? Åh, vi skulle ha sååå kul. Vi kunde dansa till Boten Anna och dricka champagne. Kanske, kanske, kanske kan jag tänka mig en svitfest i mitt familjerum på Scandic om Maria kommer och tofsar till det lite. Kanske. Bara för Marias skull.

Maria, om du läser det här. Vi är några väldigt partyglada tjejer som inte är så knasiga som vi verkar. Och vi älskar bubblor. Let's party!

För övrigt har jag Maria Montazamis bok "Välkommen hem till Maria Montazami" (Ica Bokförlag).

Den här otroligt vackra boken får mig att vips vilja sätta mig på ett plan och åka hem till Maria. Jag vill sitta med henne i hennes sjukt fina trädgård och sippa på lite iskallt vitt, kaliforniskt vin medan vi väntar på att Kameran ska servera oss sina nygrillade kycklingspett. Som tilltugg till vinet tar vi gärna lite Bruschetta California Style. Till maten kan jag tänka mig en Very Berry Salad och till dessert tackar jag inte nej till Marias Chokladmousse. Mmmmmm. Efter all den där härliga maten tror jag att vi måste ta en lång strandpromenad. Eller dricka lite Berry Champagne.

Om jag inte kan flyga över till Maria så blir jag ändå sugen på att bjuda hit mina trettio närmaste vänner på brunch. Jag som knappt lagar mat. Det är inspirerande bilder och magen kurrar fast jag nyss åt middag.

Det här måste bli årets julklappsbok! Måste!

Öppet brev till alla som ska besöka bokmässan

Jag ber om ursäkt. Om ni stöter på mig i vimlet vill jag i förväg be om ursäkt för min uppenbarelse. Jag har nämligen försökt köpa snygga kläder att ta på mig men det är stört omöjligt. Jag kommer att gå runt där som en slusk, vara ful och se tråkig ut. Jag kommer dock att lukta gott, jag duschar ganska ofta. (Inte sista natten Simona). Jag ber om ursäkt men egentligen är det klädindustrin som ska be om ursäkt.

I butikerna just nu finns det:

• Genomskinliga blusar.
• Genomskinliga blusar med plufssaker på bröstet. Det kan vara rosetter, det kan vara volanger. Plufssaker bara.
• Tältliknande tröjor.
• Tältliknande blusar.
• Tältliknande tröjor och blusar som man ska ha skärp i midjan till.
• Väldigt korta toppar.  

"Jaha?", säger ni. "Vad är det med det då?"
Jo. Så här är det med det:

Genomskinligt kanske kan vara snyggt. Om man är värsta unga, värsta snygga, värsta utmanande. Om man inte är det, och om man är lite pryd så måste man ha linne under. Då är det inte lika snyggt längre. Och så har klädindustrin vunnit. De har tvingat mig att köpa två plagg när jag egentligen bara behövde ett. Av ren princip ställer jag inte upp på sådant.

Genomskinliga blusar med plufssaker kan nog också vara snyggt. Om man inte har tuttar. Om man har tuttar så förstorar plufssakerna allt så att man nästan ser ut som Anna Nicole Smith eller annan storbystad. Det finns nog sådana som gillar när man är så storbystad men när man alltid drar runt på sånt så är man inte lika imponerad. Jag lovar.

Tältliknande tröjor. Är bara snyggt på anorektiker. Och sådan är jag inte.
Tältliknande tröjor med skärp i midjan. Är bara snyggt på folk med midja. Sådan har jag inte.
Tältliknande saker fungerar helt enkelt inte. Av samma anledning som genomskinliga blusar med plufssaker inte fungerar. T u t t a r.

Korta toppar. Fungerar om man har platt mage. Det har jag inte heller.

Så I'm sorry. Jag kommer till bokomässo i urtvättade jävla t-shirts. Kul. Väldigt kul. Och vilket år som helst när jag slutar vara sjuk var tredje vecka ska jag komma i form.

She is back!

Här hittar man dagens bästa.

I helgen

var min svärmor här på besök. Det brukade inte vara något speciellt. Det hände ofta. Ibland på middag, ibland på fika. Ibland bara för att säga hej. Ofta för att ta hand om våra barn när vi hade annat för oss.

Innan igår hade hon inte varit här på nio månader.

Det var stort att ha henne här, samtidigt som det påminde alltför väl om allt hon har gått igenom, och går igenom. Och som vi alla omkring går igenom. Och om vägen som är kvar. Den långa, långa, osäkra vägen hem.

Det är märkligt, att förlora någon som ändå finns kvar. Det är märkligt att sörja fast man inte riktigt vet hur man gör.

Det märkligaste av allt är att man aldrig, aldrig, aldrig uppskattar det man har innan det är försent.

Har du också ...

Ett jobb där du får småbilder som du kan byta med dina vänner?

Småbilder där du ler fånigt och har ful frisyr?
Inte?
Stackars dig!

Det kan vara ...

Så att vi kanske, möjligen, eventuellt har satt en titel. Kanske.

Tur

Att jag tömde några väskor också.

Eller

Så kan man ju använda upp allt och slänga. Innan man börjar på en ny.

Typ spara högen

Skicka vidare högen

Cleaning out my closet

Jag känner att jag är sååå färgglad.

Dagens position

Det finns tydligen gränser för vad man orkar. Idag soffar jag.

Viktigt meddelande

Från Stora E 2009.

Det var DÄR det var!

Vad bra! Då kan jag söka lärarleg nu då.

Dagens projekt

De här lådorna har stått överfulla i min farmors lilla smyckesbyrå i tre år. Jag har tryckt ner "viktiga" saker där. Nu har jag bestämt mig för att styra upp. Och tömmer ut allt.

Jag upptäcker att min farfar har skrivit sitt namn med blyerts i en av lådorna. Det sätter igång lite tankar. Varför? I farmors smyckelåda? Kanske är det inte han som har skrivit? Fast det ser ut som det.

Hmmm.

Lägenhet sökes

Jag har en bekant som just nu står ensam med tre barn och går igenom en skilsmässa. Hon behöver någonstans att bo, väldigt snart. Helst igår. Gärna i södra delarna av Stockholm, och gärna närförort. (Pga att barnen går i skola där). Hon har fast inkomst och röker inte.

Någon? Som vet någon?

Ikväll

Har vi testat hur det känns att sitta i soffan. Ganska skönt. Maken har fixat till min nya dator. Lilldatorn, som ska följa med på businesstrips. Blir nog fint det här.

Hurra hurra hurraaa

Till Simona på din dag!

På bokis poppar vi några korkar IRL, ok? Susanne Boll bjuder! ;)

Hemma!

Har haft skoj! Minglat fint hemma hos författarkollega. Hon sa det först. :) Kändes bra. Åkt med trevlig taxichaffis hem. Ätit nattmacka med världens finaste man.

Nu har jag förtjänat en god natt.

På g

PS

Concealer finns inte heller. Jag är för naturlig för my own good. Måste bli mer fejk!

Skickat från min iPhone

Hjälp!

Om två timmar bör jag vara partypingla. Jag som inte ens har foundation eller puder hemma. Sist jag köpte sånt var typ 2004. Heter säkert ngt annat nu.

Hoppar in i duschen, alltid en bra start.

P.S. Har gått med koftan ut och in när jag har hämtat barn och handlat. Snyggt.

Simona och Action Aid

Vi gjorde det! Jag vet ju att flera som följer Simonas blogg, också följer min. Och flera av er har bidragit. TACK! Vi kom över 20 000! Härligt!

Ja, just det

Vissa brister finns det ...

Sthlm i mitt hjärta

Maria Montazami och jag

Okej. Jag höll mig lite på avstånd.

Fredag:

Det här med deltid. I love it!

Vaknade innan klockorna ringde. Kunde väcka barnen i lugn och ro. Äta frukost med dem i lugn och ro. Lämna dem utan stress och skäll. Till och med när fyraåringen vägrade galonisar och stövlar gick det lugnt och fint och de åkte till sist på.

Kom hem och insåg att de där människorna som bor här som ska ta hand om kaninen som bor här, inte hade skött sitt jobb. Han var utan hö. Inte konstigt att han måste ut och äta på nätterna. Jag fick ta på mig rollen som hjältinna och fylla på. Fast jag är allergisk mot både kanin och hö. Och så försökte han smita. Det var dagens spänningsmoment. Som tur är kunde jag avleda honom med höet, tror inte att jag hade kunnat springa ikapp honom.

Nu lugn stund med en kopp té.

Snart jobblunch med min förläggare. Ehum. Kan liksom inte låta bli att skriva det där.

Några inköp, bl.a. väntar jag på leverans av min nya dator. Mindator så att jag kan skriva på andra ställen än hemma utan att kvadda nacke och rygg.

Och ikväll. Fest.

Om jag bara inte var så förbannat snorig vore allt himla suveränt härligt!

Ha en skön fredag, det ska jag!

Gonatt

Nyduschad. Nytvättade asgamla, slitna, sköna lakan. Och uppuffad kudde.

Zzzzzzzzzz.

Jag och Mario

Simonas hemsidehero. The legend.

Simåååna och Johanna Lindbäck

På mingel

Sofie Sarenbrant med vacker ring. Kom ihåg att det är V 36 nu. Påminner Sofie och jag.

Absorbera - Ny roman av Sandra Gustafsson

Begåvade Sandra Gustafsson släpper idag sin tredje roman. Den går endast att läsa på nätet så häng med från början! Här!

Är det onsdag idag?

Jag vet inte så noga. Jag bara snorar och jobbar som en liten gnu. Men onsdag är ju som torsdag för mig, bara det att det först måste bli riktig torsdag och jag måste jobba ännu mer som en ännu flitigare gnu. (Hur är det, jobbar de så värst bra de där gnuerna eller springer de mest omkring?)

Hur som helst. Den här läraren / mamman / författaren hade tänkt att skriva ett fint inlägg om mina tankar om lärarstatus eftersom det imorse rapporterades på radio att tre av fyra föräldrar skulle avråda sina barn från att bli lärare pga yrkets låga status. Men jag orkar inte. Jag har liksom varit upptagen med mitt lågstatusyrke hela dagen och är nu så slut som man kan förvänta sig när någon lågstatusar.

Dock - jag blir på dåligt humör när jag hör talas om vår så kallade låga status och jag blir på ännu sämre humör när man rankar hur viktiga olika jobb är. Alla behövs. Nästan. Kanske att inte telefonförsäljare gör jättestor nytta. Kanske. Det finns säkert några undantag.

Nu ska jag duscha, slänga mig i soffan och måla naglarna. Imorgon ska jag på mingel så då måste jag vara frisk. Och inte ha avskaft nagellack som jag har nu.

Gonatt!

Frida i radio

I söndags kunde man ju höra mitt namn på radio och det är jag väldans stolt över. Idag kunde man i Skåne höra Frida Skybäck. I en väldigt intressant intervju! Gå och lyssna!

Själv går jag och sover då jag håller på och snorar igen. Tänk, det var nog 2-3 veckor sedan sist va? Kanske att man inte ska ränna runt så mycket utan ligga hemma och sova istället. Ja. JÄTTEKUL.

Kompisar på nätet

Jag har ju pratat om det här förut. Hur jag har en massa kompisar på nätet. Och de blir bara fler och fler. De första var ett gäng kräkisar. Vi spydde oss igenom våra första graviditeter. Och diskuterade barnstolar, barnvagnar och smärtstillande. Senare vakennätter, bortresta jobbande män, trilskande ungar osv. En exklusiv mammagrupp, alltid tillgänglig på nätet.

Genom bloggen har jag också fått en massa kompisar. Bl.a. Simona och Susanne som nu ska knöka in sig i mitt hotellrum i Göteborg. Och nej, Simona. Det blir ingen svitfest i mitt familjerum. Nej. Ingen alls.

På Twitter har jag nätverkat och fått roliga inbjudningar.

På Facebook håller jag kontakt med gamla, och nya vänner. Facebook blev också mitt följebrev till förlaget som antog mig.

Med detta i bagaget är det inte konstigt att jag ÄLSKAR mina döttrars nya favoritserie - Kompisar på nätet. Eller som den heter på engelska - a gURLs wURLd ... Tre coola tjejer bor i olika världsdelar men har en mobilkod som tar dem till varandra på ett kick. Det är som en modern tidsresesaga som innebär en hel del kul, men också lite trubbel. (Tidsskillnad, att behöva uppge sin identitet hos polisen när man är i fel land utan pass, att hinna hem till middagen i Singapore och orka äta när man just har ätit braklunch hos vännen i Tyskland). Så bra! Finns på SVT Play. Dubbat på svenska.

När vi vabbade i torsdags gick det här varv på varv. Till slut avbröt jag och körde geografilektion. Ja men är man fröken så är man. Vi kikade på bilder och kartor och diskuterade det här med tidsskillnad och hur det nog är svårt för tjejerna att hitta gemensamma träningstider i Singapore när en ska gå till skolan ungefär när en annan ska gå hem...

Hittade i min bakficka

Jag har nya jeans. Hittade den här lappen i bakfickan.

Inside - check. Känns skönt. Och tryggt.

Kvällslektyr

Den där otrohetshistorien i förortsmiljö. Läser den för ???? gången i ordningen ...

Nytränad!

Och du?

Inte vilken vecka som helst

Utan vecka 36. Tänk att det finns en bok som passar perfekt att läsa då.

Vecka 36 av den eminenta Sofie Sarenbrant. Om du inte har läst den än så gör det! Nu!
Om du inte vill köpa boken kan du testa att tävla om den, i Sofies blogg.

Själv ska jag försöka ta mig tid att läsa uppföljaren. ;)

Rymlingen

Just när jag vid 23-tiden igår hade lagt mig skönt till rätta i min säng hörde jag ett dunkande utanför huset. Suck. Kom på att det var en galge som hängde och dunkade in i väggen. Försökte ignorera. Men eftersom jag är en sådan där person som har svårt att stänga av jobbiga ljud så insåg jag fort att det var bara att ställa sig upp. Maken hade redan somnat. Upp, tända lampan, hitta ytterdörr, ta in galge. Tittade en släng bort mot Frasse. Så som jag har börjat vänja mig vid att göra. Ha koll på det lilla knytet liksom. Jag som inte ens gillar djur. Jag som mest är rädd för djur. Jag som har hållit honom två gånger. Jag tittar ändå alltid till honom.

Jag tittade bort mot buren och var på väg in igen. Tittade en gång till. Något var fel. Buren är svart. Helsvart. Mitt i det svarta fanns ett ljust hål. Där luckan är. Den är inte målad på insidan så enda gången man ser det är när luckan är öppen.

23:00 någonting och kaninluckan är öppen. Ute är becksvart natt.

Jag in. Nästan lite hysteriskt skrek jag åt maken som snabbt ryckte åt sig kläder och ficklampa. Jag vågade inte gå ut. Jag ville inte se en Frasse söndersliten av något läskigt djur. Jag ville inte heller se en tom bur. För jag förstod ju att det var det den måste vara. Tom. Tjejerna sa godnatt till honom runt 20, och nu var det tre timmar senare. Inte fan sitter en kanin och trycker i sin bur när hela världen har öppnat upp sig utanför.

Kaninburen tom. Tom, tommare, tommast. Helt jävla skittom. Lika tom som jag kände mig. Jag började lite fånigt ropa. "Frasse." Som att han skulle bry sig om mig. Hon som varken matar eller håller, bara kommer förbi och snackar goja ibland.

Maken började söka med sin lilla ficklampa. Jag travade ner på vägen. Det var en ganska märklig känsla att gå där mitt i natten.  Jag ville försäkra mig om att det inte låg en liten grå platt kanin där. Tomt. Hörde inte ens något i endaste buskage.

Sakta började jag ge upp. Jag blev arg. Hur kunde de vara så klantiga att de glömde att stänga buren? Hur ska det bli imorgon? De kommer att bli förkrossade. Hur ska man kunna trösta? Jag gav upp. Gick in. Skrev ett inlägg på facebook. Precis när jag hade postat det kom maken in. Överlycklig. Med Frasse i famnen.

Frasse hade dragit till grannen och satt där och åt krasse.

Vi blev så glada att vi gav honom en morot när han väl var i buren igen.  För vi är så smarta! Först belönar vi killen med morot för att han rymde. Sedan ger vi honom mer mat när han har varit ute och käkat fritt i tre timmar. Smarta. Man kan undra om vi är nybörjare på det här med husdjur?

Min förläggare var på Morgonpasset idag

Och när hon väl hade slutat tjata om En dag så kom hon till det väsentliga. Lyssna här! Extra noga i mitten.

Här hittar du alla klipp från programmet.
Bild: www.sr.se

Sista dagen!

Simonas insamling till Action Aid - sista dagen idag! Det är inte försent än.

Mario spelar

Svängigt!

Högläsning

Vivlio presenterar

Mina partypinglor

Nöjda med signerad bok och godisklubbor.

Release för Var ligger utomlands?

Här är författaren Malin Roca Ahlgren och illustratören Mats Molid.

Fickpengar

Maken var generös idag. "Köp dig något snyggt", sa han och tömde plånboken.

Idag releaseparty

För Malin Roca Ahlgrens bok Var ligger utomlands?  Mina tjejer var redo redan klockan 7. Ombytta och klara och varsin handväska full med pengar. "Vi ska ju på bokfest och köpa bok". Ska väl ta mig in i duschen då, den här entusiasmen måste man ju rida på.

Blir du också sugen på att gå? Man skulle ha anmält sig 31 augusti men man kanske kan gå dit ändå. Lite i smyg.

Infomöte

Hur tidigt kan man gå denna information? Ansöker man alltså? Trodde man bara behövde fylla 65. Betyder det här att jag kan ansöka nu? Får jag sluta jobba?