Det blev en tavla

Hade en ram liggandes och efter en hård gallring fick några komma in och förevigas lite mer ståndsmässigt än i en låda.

Det ena brevet är det allra första från min tyska brevvän Diana. Hon berättade i sitt första brev om sin kärlek till bandet Europe. Det var en gemensam sak, vi älskade Europe. Hon presenterade också sin pojkvän Timo och sin kompis Bine. Dessa fick jag sedan följa i flera år.

Brevet i mitten är från min värdmamma Ellie. Jag bodde hos henne och hennes familj 1991-1992 då jag var utbytesstudent. Hon dog plötsligt efter en operation för några år sedan och hennes brev till mig är otroligt värdefulla. Brevet som fick ramas in skrevs en månad efter att jag hade åkt hem. De saknade mig. Jag hann hälsa på dem två gånger efter mitt år hos dem, innan hon dog.

Det sista brevet är från min brevvän i Skottland. Det var min enda killbrevvän och vi blev brevvänner på grund av hans namn. (Tack vare). Vi träffades när vi båda var på ön Jersey och våra respektive gäng började prata. Jag trodde inte på att han hette Rod Stewart och för att bevisa det bad han om min adress. Ett möte på max fem minuter ledde till flera års brevväxlande. Han hette Rod Stewart.