Husesyn

I flera år har jag spanat på ett hus i vårt område. Det är så snyggt, ett sextiotalshus helt i min smak. Maken har också dreglat lite. Det huset har känts ouppnåeligt och jag har tänkt att det nog aldrig ens kommer att vara till salu för att det är så snyggt...

Idag skulle jag på föräldrarådsmöte hos en i föräldrarådet. Åker gatan fram och kollar husnummer. Och kommer fram till huset. Det huset! Jag var tvungen att dubbelkolla adressen för att se att det verkligen var där jag skulle få gå in.

Det visade sig att de hade bott där sedan 2004 och jag fattar inte hur vi missade den visningen. Jag har haft hemnetbevakning sedan 1876. Typ. Gör ju inget idag, är mer än nöjd med vårt nya hus men 2004 hade vi börjat tänka på att flytta till större och jag hade absolut koll på det där huset. Tydligen såldes det mitt i sommaren så vi var väl bortresta eller något.

Hur som helst, det var superkul att få komma in och kika! Det roliga är att till det yttre liknar det faktiskt vårt lite. Fast det är i rött tegel och det är ju som bekant inte vårt. Men själva formen.

Och det här inlägget skulle kanske ha legat i husbloggen men jag orkar faktiskt inte ändra. Ni får stå ut med det.