onsdag 24 mars 2010

Denna

Väckte mig kl 23, 01.30, 02.40, 03 och då bar jag ner henne till mig.
05 fick hon ont i benet, krävde massage. 05.25 ville hon gå upp men
05.45 somnade hon om. 06 ringde klockan men hon rör sig ej ur
fläcken...

Den stora, som brukar nattjoxa, har däremot sovit riktigt gott och är
redan påklädd och redo för en ny dag.

5 kommentarer:

MonasUniversum sa...

Seriöst.

Jag hade tagit livet av mig vid det här laget.

Z sa...

Gud vad braig du är som orkar!

Pernilla sa...

Heh. Jag har ju inte så mycket att välja på heller. Bit ihop och kom igen helt enkelt...

Mona, det hade du ju inte alls gjort. Dig knäcker man inte heller hur lätt som helst.

Isa sa...

Du har inte så mycket att välja på men gud vilken kvinna som står på benen efter alla år med dålig sömn på nätterna! Jag minns tunnelseende, yrsel, huvudvärk och illamående som om det vore igår men det tog ju slut en dag..

Snart är de tonåringar, då lär du få sova!!

Pernilla sa...

Tack Isa.
Vet du. Jag är säker på att STora E kommer att vara för energisk för att sova även när hon är tonåring. Men det är okej, hon lär knappast skrika efter oss på nätterna då. :) Lilla däremot kommer bli en sån som sover till 12-14 på dagarna. Hon kan den där konsten, oftast iaf.

Ja. Det är väl det som är trösten - det tar slut. Det finns en ände. :) Och då lär man väl sakna den där lilla parveln som ligger som en mur mellan sig själv och maken i sängen...