Inlägg
Igår kom den. Frågan. Det har dröjt väldigt länge, jag har bara väntat på den.
"Mamma. Hur kommer fröet in i mammas mage?"
"Det ska jag berätta för dig en annan dag. Nu ska du sova. Godnatt, puss puss, sov så gott."
Och så gick mamman. Till pappan som absolut inte var till hjälp. Konstigt. Det var ju inte så att han var ohjälpsam med att plantera det där fröet.
Så. Hur säger man? Hur mycket säger man? Det där med att kramas extra länge känns lite väl töntigt och jag vill inte att hon ska inbilla sig att man får barn genom att kramas men å andra sidan känns det jobbigt att vara för teknisk. Tror inte att jag kan hantera följdfrågorna. Paniiiik.
Vinnaren av Bookerpriset 2024
19 timmar sedan
.gif)
9 kommentarer:
Jag var extremt utförlig. Som med allt. Christophe gick blodröd ut ur rummet och tjejen tröttnade mycket snabbt. "Ja, ja, mamma, okej, vi får prata mer en annan gång." Hur funkar det, den gamla hederliga boken, är en bra hjälp. Pilar, snoppar i tvärsnitt, allt som får det hela vetenskapligt, hjälper. Lycka till.
Jag håller med Malin! Fast jag skulle nog vänta tills hon frågar igen, och inte ta upp det på eget initiativ. Och rapportera gärna hur det gick sen, jag går också lite som på nålar och misstänker att den kommer snart - frågan med stort F. Å andra sidan har vi den där boken om kroppen och jag vet att S har läst den, så kanske är hon redan informerad - men hur frågar man om det utan att väcka den björn som sover... Jag håller tummarna!
Mina föräldrar hade aldrig det snacket med oss, de sa bara att det fick man lära sej när man blev äldre. Mina föräldrar har aldrig varit särskilt pedagogiska men å andra sidan blev jag väldigt tidigt en jävel på att göra research, då med hjälp av biblioteket så det blev ju bra ändå ;)
He he, att inget säga och låta barnen söka själv- perfekt metod! :)
Tror att jag är lite som du Malin. Det är det som skrämmer mig...
Och jag kommer absolut inte att ta upp det här innan hon frågar igen men tro mig, det dröjer nog bara till ikväll. Hon har hästminne. Vilket är bra, jag kommer bara att behöva förklara en gång.
Malin, hur gammal var hon då? Äldre än 6?
Hon kan ha varit sex. Eventuellt fem. Inte äldre i alla fall. Men sjuåringen har fortfarande inte visat något som helst intresse för att diskutera frågan. Hon är fullt upptagen med att pussa så många killar som möjligt på kortast tänkbara tid. Och det är väl antagligen henne jag BORDE skrämma med historier om simmande fiskar och att man alltid alltid alltid alltid alltid ska säga, jag menar, FÅR säga NEJ.
VA??!! FÅR man? ;-) tänker direkt på filmen där Mel Gibson kan höra kvinnors tankar och den där huvudvärkstabletten som var så mild att man kunde ta den för att fejka huvudvärk... Kanske överkurs för våra 6-7-åringar än så länge... Och det ante mig att din respit antagligen löper ut ikväll, hon verkar inte så tankspridd när det gäller viktiga saker, din stora E....
Tips, det finns en bok om håkabråkan som handlar om hur barn blir till, "håkanbråkan och bebismysteriet". Där är dagisfröken gravid och de försöker reda ut vad det är för fel på henne. Barnen får då säga vad dom tror och i stort sett alla dom där skrönorna som man brukar säga till barnen kommer fram, storken bland annat.
Sen är ju den där boken med bilder tagna på bäbisar i magen, tror den heter "ett barn blir till" är ju bra att titta i tillsammans med barnen.
Sonen var fyra när han fick en lillasyster så han fick veta mycket under den tiden.
Lycka till!
Mina har frågat och jag börjar med att förklara hur fantastiskt det är att en bebis blir till. Hur det krävs en spermie från pappa och en äggcell från mamma och ändå blir alla bebisar olika.
Sedan kommer ibland frågan hur spermien kan komma in i mammans mage och då försöker jag få dem att fundera lite själva. Eftersom de vet var bebin kommer ut och hur den ligger i sin vattenballong i magen så blir deras omedelbara reaktion att spermien måste komma in där bebin kan komma ut.
Och ja hur kan spermien komma in?
Min äldste sa (vid fyra års ålder) när vi kommit hit. "Pappan måste ha en slang för att få dem att komma in" och se, sedan var det ganska enkelt.
Om man inte själv tycker det är pinsamt, så uppfattar barnen inte det som pinsamt heller.
Skicka en kommentar