Karriärsfunderingar hos en nästan sexåring.

När jag och Stora E åt lunch satt jag och bläddrade lite i DN (så trevlig är jag m0t min dotter, erkänner). Läste den här artikeln. (God skolledning ger bättre betyg).

-Mamma, vad står det där?
-Det står "god skolledning ger bättre betyg".
-Vad är betyg?

Ja. Vad är betyg? Jag fick tänka till lite trots att jag just denna vecka ska sätta sådana. Jag borde ha ett bra svar.

-Det är ett sätt att mäta hur mycket man lär sig i skolan. Om man lär sig mycket får man höga betyg, om man lär sig lite får man låga betyg.
-Vadå?
Kanske inte världens bästa förklaring nej. Jag berättade att man mest behöver betygen för att kunna läsa vidare i en skola som heter gymnasiet.

-Måste man gå i den andra skolan?
-Gymnasiet? Nej, den får man välja om man vill gå i.
-Vad bra. Jag vill inte gå i gymnasiet.
-Men du gillar ju skolan, varför vill du inte gå där?
-Jag vill inte det.
-Men det dumma är att alla jobb vill att man ska ha gått där så man måste nästan gå där ändå. Och om man vill bli fröken eller barnmorska (yrken hon har uttalat intresse för) måste man gå gymnasiet så att man kan gå på nästa skola sedan, den heter universitetet.

-Jag ska inte bli dagis- eller skolfröken. Inte barnmorska heller!
-Nähä. Vad vill du bli då?

Hon tystnar. Funderar. Tittar sedan på mig lite undrande.

-Om man är doktor, behöver man gå universitetet då?
-Ja. Om man är doktor så måste man gå väldigt länge på universitetet.
-Mc Donald's då? Måste man gå universitetet då?
-Nej, det behöver man inte.
-Okej. Då vill jag jobba på Mc Donald's.