Igår klockan 16:55 i ett kök i en söderförort till Stockholm:

Mamman inser att det är dags att laga mat. Och ta bort tvätt. Och hänga ny tvätt. Och byta om inför träningen som ska ske klockan 18:00. Och innan dess hitta träningskläderna, vattenflaskan och skorna. Allt brukar få fötter. Små minifötter.

Då mamman är organiserad, effektiv och rätt logisk, bestämmer hon sig för att börja med köttfärssåsen. Den kan då puttra lite harmoniskt medan mamman utför de andra sysslorna. Pastavattnet kan sättas på närmare 17:30 då maken beräknas anlända.

Sagt och gjort. Lök skalas, hackas och fräses. Något händer på vägen så klockan har snabbt blivit 17:15. Mamman känner sig lite stressad.

Det yngsta barnet inträder i köket.
”Gucka, gucka, gucka”.
Mamman förstår genast att barnet menar vattenmelon.
Som sagt, mamman är logiskt lagd.

Barnet får vattenmelon, sitter nöjd i sin stol. Mamman lägger i köttfärsen. Fräser.
Barnet missnöjd, försöker klättra ur.

Telefonen ringer. Den är långt bort, i laddningsstationen.
Mamman lyfter upp barnet, springer genom halva huset (som tur är inte så stort hus) och kör slalom då det är snitslad bana bland torkställning, leksaksvagnar, gosedjur och böcker som gäller.

Mamman hinner precis fram! Svarar. Det är maken som är på väg hem.
Mamman utnyttjar sitt headset, (japp, det är sant, precis den modellen har skrivarmamman) springer tillbaka till köket för att köttfärsen ej ska brännas vid. Sätter ner barnet i stolen igen. Småpratar med maken medan hon lagar mat och förser yngsta barnet med vattenmelon. Äldsta barnet är nöjd framför TV:n.

Mamman tar ner en burk oregano för att krydda till köttfärssåsen lite. Burken glider ur handen och ramlar på klinkergolvet. Man kan säga att den går sönder. I ganska många bitar. Blandat med mycket oregano. I hela köket.

Mamman svär en lång harang som maken hör i luren. Maken förstår att han borde ha varit hemma nu. Fast han är helt i tid. Men det hade varit bra, om han hade varit hemma. Mamman bryter nämligen ihop lite. Hela tidplanen är sabbad.
Tillbaka till gå femton gånger ungefär.

Storsanering inleds. Dammsugaren tas fram.
”Meja, meja, meja”. Mer vattenmelon utdelas.
Klockan piper, pastan har kokat klart. Hälla ut i durkslag. Med glasknastrigt golv.
Fortsätta dammsuga.
”Mamma, den har tagit slut!!!” Arga skrik från vardagsrummet där Byggare Bob tydligen har byggt klart.
”Sitt still där du sitter, glas överallt”. Mamman försöker inte ens linda in budskapet.
Fixar dvd:n, fortsätter med mat och dammsugare och vattenmelon.

Mitt i kalabaliken träder maken in i bilden. Han får ta över kaoset. Mamman letar snabbt reda på alla attiraljer, fyller vattenflaskan, byter om och svischar iväg. 17:55 inträder hon i Friskis & Svettis lokaler.
Fylld av ett djupt lugn.
Eller inte.