Lite perspektiv

Men suck!

Jag skriver och skriver, har fått en ny idé. Tror jag får skriva på två böcker lite parallellt och se vilken som vill berättas.

I alla fall. Sitter här och skriver och tycker att det är jätteroligt och har valt ett "jag-perspektiv". Första person imperfekt. 483 ord in i berättelsen börjar jag tänka... Kan "jag-perspektivet" fungera hela vägen verkligen? Nej. För det ska in fler personer i den här storyn och det blir lite svårare att ta sakerna ur deras perspektiv då. Å andra sidan. Det passade så väldigt bra med "jag" här i början. Funderar då på om jag ska berätta ur olika personers perspektiv, i "jag". Men då blir det inte riktigt som jag har tänkt mig.

Helt plötsligt fastnar jag i dessa funderingar och kommer av mig helt. Dessutom ringde telefonen och störde. Så hamnade jag här på bloggen i vanlig ordning.

Det är som när man ser en tavla och säger "my kid could paint that". Så visar det sig att det kan ungen inte alls. Det är inte bara att skriva. Ska aldrig mer tänka att det är skitlätt att skriva en bok. Jag fick ju för mig det ett tag. Ungefär då när jag tänkte att jag skulle bli författare. ;)

Hur väljer man perspektiv då? Tips mottages tacksamt!