Jag kan alltså gör jag

Jag var med mamma och handlade idag. Så fort hon stannade vagnen tog jag chansen. Jag ställde mig upp fort som bara den och var på väg att hoppa ur. Men min mamma är både snabb och smart, hon höll i mig hela tiden och tryckte ner mig i vagnen så fort jag försökte komma ur. Jag trodde hon var upptagen med att välja ost, prata med mamman till den där bebisen jag spanade in och att leta efter välling till mig.

Fast när hon höll på att betala, då lyckades jag nästan. Jag förvillade henne lite med att trycka på kortmaskinsknapparna. Då rullade hon iväg mig lite. Då fick jag tag i lite varor på varubandet som jag slängde ner i golvet. Då rullade hon iväg mig lite till. Då var jag ju för långt ifrån henne och hon höll på och letade upp rätt kort ur hennes alldeles för stora plånbok. Jag ställde mig upp men trots att mamma var nästan en meter bort fick hon tag i mig. Snabb är hon, min mamma. Jag trodde att hon skulle lyfta ner mig på golvet men så roligt blev det inte. Istället fick jag sitta i vagnen, där maten ska ligga. Jag tyckte att det var ganska roligt så nästa gång vi handlar tänker jag skrika om jag inte får sitta där.

Nu ska jag sova middag så att min mamma får lite lugn och ro. Fast jag har kladdat ner hela min stol och golvet under med lunchen så att jag är säker på att hon inte latar sig för länge.

Hälsningar, Lilla E