Det kan finnas en golare i huset

Häromdagen anförtrodde jag Stora E att vi nog skulle köpa en dockvagn till Lilla E i födelsedagspresent. Hon fick verkligen klart för sig att det var hemligt och att man inte ska berätta i förväg.

Igår började Lilla E oförklarligt säga saker som"Mamma köpa vagn mig" och "Min vagn."

Först kände jag mig så nöjd över att jag hade träffat så rätt i hennes innersta önskningar. Jag kände mig som en god mor som känner mitt barn. Så började jag tänka lite. Och lite till. Och så kom jag på det.

Halmstad, februari, cirka 1982. Lillasyster P fick låtsas se jätteglad ut då hon öppnade sitt paket med en bandspelare i på födelsedagen. Hon hade så att säga fått lite förhandsinfo. Hon var ungefär lika bra som Lilla E på att hålla masken, hon började nämligen jubla över bandspelaren långt innan man kunde se vad som fanns i paketet. "Åh, en bandspelare! Åh vad jag blir glad! En bandspelare! Tack! Tack! Åh tack!"

Hon jobbar i filmbranschen idag. Vad ska det bli av Lilla E månne? Imorgon fyller hon i alla fall två och hon har helt rätt. Mamma har köpt en vagn till henne. Nu ska mamma slå in den. Utan tejp för den är tydligen slut.