Inlägg
DN idag skriver om hur många det är som vill bli författare just nu. (Jag hittar ingen länk). Men enligt artikeln vill de allra flesta bli deckarförfattare (puh för mig) och svenska deckare säljer bättre än utländska. Vidare menar DN att Camilla Läckberg cashade in 6 miljoner kronor förra året. Jag förstår att många vill ditåt. Kanske borde jag ändå tvinga fram lite deckaranda hos mig själv?
Men jag tycker att det är typiskt att alla vill bli författare just precis nu. När jag också vill. Jag har ju faktiskt velat det hela livet. Jaha? Har de andra också velat det ett tag? Nä, jag tror att de bara hoppar på trenden.
DN intervjuade elever och lärare på Skrivarakademin. Läraren Sören Bondeson hade både Jens Lapidus och Åsa Larsson som elever. "De visste inte alls vad de skulle göra när de kom hit. Jens försökte skriva på något krystat sätt och jag fick säga till honom att lägga av, han hade ju ett eget språk. Och Åsa kunde ingenting ... men sedan hittade hon Kiruna och då blev det bra".
Jag vet inte jag... Jag tycker inte att lärare ska säga sådana saker - hur duktiga eleverna än har visat sig vara senare.
För övrigt tycker jag att DN gott kunde ha breddat artikeln med att hänvisa till oss andra författarwannabes som bloggar om det. :)
Tack för oss!
8 timmar sedan
.gif)
7 kommentarer:
Med tanke på att jag hittat noveller som är skrivna när jag var typ lågstadieelev så tror jag inte att det är speciellt nytt för mig ;) sonen på sju har också börjat så det ligger nog i blodet.
Även om inte jag blir publicerad ska jag i alla fall arbeta för att sonen inte tappar sugen utan fortsätter med sitt skriveri.
Precis, tror att det är såhär det är. Vi som skriver har alltid gjort det i någon form och kommer alltid att göra det, publicerade eller ej. Det är ju säkert därför flera av oss bloggar t.ex. Sedan har det nog börjat uppmärksammats mer på sista tiden, tack vare många framgångsrika författare.
Själv var jag den som gav ut mest böcker i min lågstadieklass. Jag skrev allt från rena memoarer där jag bara bytte ut mitt namn (Lena flyttar till Stockholm) till lite tyngre saker som hamnade om en limpa i ett bageri och vad den fick vara med om... Fick även med några lättsammare produktioner om våpiga tjejer som hette saker som Tiffany och Stéphanie... Jag producerade mest och säkert bäst... ;)
Du gör helt rätt i att uppmuntra sonen!
Det finns nog många wannabes har i vårt avlånga land. Sen är det helt klart många som ser vinsten i det och försöker sig på. JAg önskar dig all lycka med din bok! Kram anna
många wannabes finns det, jag är en av dem, har precis startat min egen blogg. Dock för tillfället väldigt tom på det mesta. Ville bara säga att din blogg ligger på min bloggkolllista och är väldigt roligt och inspirerande!
Vi får fixa den uppmärksamheten själva i september ;) ...
Men jag håller med dig. Har också tänkt, varför vill alla andra nu när jag också vill?
Jag har också skrivit i hela mitt liv. Men vet inte vad som kommer att komma ut sen. Kanske deckare, kanske svårläst poesi. Men att leva på skrivandet är nog som att vinna på lotto.
Jäkla tönt den där läraren på skrivarakademin. Seriöst..? Eh, nä.
Hej!
Jag känner precis som du. Typiskt att alla vill bli författare just nu. Men det måste ju vara en jäkla skillnad på att vilja "bli" en storsäljande författare och att skriva för att man älskar det och helt enkelt inte kan låta bli. Inte sjutton kan någon bara sätta sig och skriva en bra bok eftersom de vill bli rika. Det tror inte jag på. Skapande är något organiskt, historier/konst/poesi mm växer ju fram och kan inte bara "göras". Eller? Låter jag helt galen nu?
Kram Frida
Frida, inte galen. Det är ju så det borde vara och säkert oftast är. Men jag tror nog att man kan "göra" också. Man kan ju lära sig det mesta så varför inte även detta? Om man bara ger sig f-a-n på det.
Men det blir säkert inte lika bra som det som växer fram ur lite smärta. ;)
Skicka en kommentar