Idolgråt

Jag tittar inte på Idol. Men ikväll sitter min käre make och tillbringar fredagen med att jobba och medan jag väntade på bättre tider flippade jag runt och råkade fastna på det allra sista på Idol. Finalen. Och själva röstningen var just avslutad.

Jag är en sån som läser. All text jag råkar få ögonen på läser jag. Så jag har såklart hört talas om Kevin och hans döda mamma och hur kär han är i sin tjej där uppe i Arvidsjaur... Däremot har jag inget hört om Alice. Det var ju rätt givet vem som skulle vinna.

Och så får de beskedet. Alice står och ser bortkommen ut. Kevin hoppar av obeskrivlig lycka.

Och jag bölar. För att det är synd om Alice och för att Kevin är så glad.

Jag tittar inte ens på Idol. Men jag bölar.