Promenad med förhinder

Lilla E och jag är hemma igen. Jag börjar komma ihåg hur det var att vara mammaledig.

9:30 började jag prata om att vi skulle gå ut på promenad i härliga solen.
Hon kom och meddelade att hon hade bajsat, det var lägligt. Inte innan vi hade klätt på oss allt utan precis i bra timing. Härligt. Förutom att jag hatar bajsblöjor men det är en helt annan historia.

Så. Jag bytte blöja och småpratade med den unga damen under tiden. Vi har pratat om att hon ska sluta med sina älskade nappar och att vi ska åka till Skansen och lämna hennes nappar till katterna där. Nu pratade jag om att det kanske är dags att sluta med blöja och börja gå på pottan istället.
"Inte ge min blöja Skansen."

Rengjord men utan blöja sprang hon in i vardagsrummet och jag tänkte "ja ja, hon måste ju vara utan ibland också, lite luft skadar inte." Plockar i ordning sakerna vi ska ha med oss.
Så tar det en minut. Illvrål.
"Jag kissat på mig! På govlet där."

Jo visst. Över golvet och hela vägen från vardagsrummet in till mig i badrummet... Först pölar och sedan med små fotavtryck på slutet. Avduschning och ny blöja på. På med alla kläder. Fram med mopp och skurhink. Skura, skura, torka, torka.
Nu då. Nu kan vi väl gå!?

Då har det älskade barnet hittat eldstadssaker. (Vad heter sådana saker?) I mörkt gjutjärn. HOn är svart på byxor och på händer.
Vi tvättar händer och byter byxor.
Nu då. Nu kan vi väl gå!?

Nej just det. Nu ska vi bara komma överens om ytterkläder också.
Det vrålas om alla saker jag förespråkar. Något säger mig att det här bara är början. Mamma vet tydligen inte bäst.

10:30 kom vi iväg och då hade jag valt bort dusch (!) och hårfix och istället dragit över en mössa på huvudet.

Pust. Imorgon är det min tur att jobba!