Igår när jag hämtade på dagis skulle vi in och hämta en sak på Lilla E:s avdelning. (De var ute vid hämtningen). Jag sa till barnen att stå kvar i hallen och så skulle jag gå in till hyllorna. Hall och "hyllrum" skiljs åt med en grind. När jag hade hämtat det jag skulle och skulle gå till hallen igen så fällde Stora E ner grinden och sa "Nu ska vi lämna dig här. Ses i eftermiddag!"
1) Jag fick nästan panik av bara tanken på att en grind skulle fällas ner framför mig och jag skulle tvingas stanna tills någon hämtade mig.
2) Jag fick nästan panik över att det är detta jag och min man gör mot våra barn.
Detta fick mig att fundera ännu mer på hur man ska lösa livspusslet. Är det vettigt att jobba fem dagar och vara ledig två? Är det vettigt att hinna träffa sina barn cirka 3-4 timmar om dagen (vaken tid) och då går mesta tiden åt bestyr som matlagning och komma iväg på morgonen aktiviteter?
Nu har maken och jag satt upp målet "lediga fredagar för hela familjen". Vi ska bara se hur mycket det där huset kostar när vi väl bor där. Sedan ska vi göra en plan. Livet måste vara mer än bara ekorrhjul, jobb, stress och tjat. Det ska va gött å leva, annars kan det kvitta!
Tack för oss!
8 timmar sedan
5 kommentarer:
Förstår din känsla och det är ju inte lätt att få ihop det. Jag är ledig på fredagar och är tillsammans med mina barn. Det känns skönt, men ibland blir det bara kaos av det. Fast det är kaos tillsammans och hemma hos oss. Hoppas ni får ihop en bra plan;)
Hejje hejja! Har ett liknande mål. Men för jämställdhetens skull måste jag ha mannen helt i båten innan vi förverkligar. Eller så blir jag bestsellerförfattare och då löser sig allt ändå ;)
Förstår vad du menar och håller med dig, det KAN inte vara meningen med så lite tid till sin familj! Själv är jag separerad men har löst det så att jag nästan är helt ledig när jag har henne, känns så bra!
Malin, gud vad skönt att kunna göra så! Måste underlätta otroligt.
Bestsellergrejen gror hos mig också... Känns verkligen realistiskt.. Verkligen! :)
Kaos tillsammans är bra.
Det är ju det jag säger, det är bara vansinne! Och det är vansinne att fler inte verkar inse att det är vansinne! Varför har vi ingen tid till de viktigaste i våra liv???
Och så det där med jämställdheten igen... vad innebär det egentligen? Att båda jobbar lika MYCKET? Och vad är prio ett, att få vara med sina barn eller vara "jämställd" med sin man?
Skicka en kommentar