Hos doktorn

Efter alla bestyr kom vi så till doktorn. Jag sa åt mina telingar att sitta ner i väntrummet medan jag betalade för mig. Behöver jag säga att ingen av dem satt? Folk i väntrummet såg lätt trötta ut...

När vi kom in till doktorn placerade jag barnen på britsen med varsin bok. Själv satte jag mig mittemot doktorn på en stol. Det tog ungefär två sekunder och sedan åkte britsen upp och ner, upp och ner, upp och ner. Det var varken jag eller doktorn som var i lektagen.

Doktorn, som är luttrad och flerbarnsfar, sa "låt dem hålla på, det går bra". Och det var inte så att han inte menade det.

Själv blev jag rätt nervös när de liksom inte stannade britsen utan åkte upp väldigt, väldigt högt. Såg framför mig hur mitt minsta E skulle ramla och vi skulle ha större problem än lite nackvärk. Det Stora E:t var jag inte så orolig för, hon är mer försiktig och lugn av naturen.

Doktorn sa åt mig att ta av mig blusen.

Då blev jag mer nervös. Doktorn är bara några år äldre än jag och hyfsat good looking. Också trevlig. Jag är inte van vid att visa upp mig för män hit och dit. Jag kände mig väldigt naken trots bh och byxor.

Han tänjde och kände och donade. På nacken och armarna får jag väl tillägga. Och jag var extremt medveten om min degiga mage som vällde ut över jeanskanten. Väntade bara på att han skulle börja rekommendera dieter och bantningsmetoder. Jag var noga med att fråga om jag kunde fortsätta träna på Friskis trots att nacken gör ont. Det kunde jag, om det kändes bra. Jag lät påskina att jag är där ungefär tre gånger i veckan men det är inte riktigt sant längre. Har liksom kommit av mig. Därav den envisa degmagen.

Barnen fortsatte med britsen. Upp och ner, upp och ner, upp och ner. Doktorn frågade saker och jag svarade. Barnen röjde.

Vi började bli klara och jag tittade mig omkring i hans rum och gjorde något slags försök till att göra i ordning det hela igen.
"Jag tar det där, det är lugnt!"

Jag tycker att fler läkare skulle vara lite mer avslappnade, som min. Det gör livet som småbarnsmamma på läkarbesök mycket enklare.

Just det. Diagnosen. Fick ingen. Han trodde att det skulle bli bra om någon vecka eller så. Jag är ordinerad Ipren och så får vi hoppas på det bästa. Fick numret till sjukgymnasterna ifall det känns sämre.