För ett tag sedan hörde jag en intervju med Joey Tempest på radio. Från Europe ni vet. Jag var galen i Europe när jag var liten, när de var som störst. Jag var helt kär i Ian Haugland och kunde varenda låt. Ni vet hur det är, ni har säkert varit med om samma sak.
Idag när jag åkte hem kom jag att tänka på den där intervjun som jag hörde lite innan jul. Det var en längre intervju med Joey och det var väldigt trevligt och sympatiskt allting. Det som fastnade hos mig var att han berättade att det var lite skillnad nuförtiden mot då när det begav sig. Nu har de flesta av dem barn så när de spelar in i studio etc så slutar de i lagom tid för att hämta på dagis. Det är ju självklart men det låter inte så rockstjärneaktigt. "Vi får lägga på den där sången imorgon för jag ska till dagis nu."
Men jag kan ju aldrig stanna där. Jag måste alltid fundera lite till. Hur sjutton passar Europe in på ett dagis? Får inte in i min skalle hur det ser ut när de kommer och hämtar sina barn, är på utvecklingssamtal och sitter på föräldramöten. Hur presenterar t.ex. Joey sig då? "Tja, jag är Joey Tempest, pappa till XX" eller kör han med Joakim Larsson då?
Och hur är fröknarna? Om de var lika europegalna som jag var kanske de har vissa svårigheter med professionalismen? Om jag var fröken där så skulle jag nog få anstränga mig väldigt mycket för att inte bli fnittrig fjortis igen... Missförstå mig inte, jag har råkat ut för "kändisbarn" flera gånger utan att vare sig imponeras, generas eller fnissa men det är inte det som är grejen. Det är ju EUROPE. Det är ju en HELT annan sak.
Vinnaren av Bookerpriset 2024
13 timmar sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar