Att storhandla två gånger samma dag, med två barn.

Igår lämnade jag min bil vid makens jobb. Jag skulle ju ut och dricka vin. Och det kan man säga att jag gjorde. Men det är en annan historia. Idag är det bara cola...

Imorse åkte jag och barnen med honom till jobbet, för att hämta min bil. Jag var ledig idag. (Stora E:s skola stängd). Jag planerade att vi skulle handla mat och bakartiklar för på söndag är det en liten Alla hjärtansbjudning för en liten bunt sexåringar här hemma. Sedan skulle vi gå i köpcentrumet bredvid ICA för att fixa lite annat vi behöver. Jag och tjejerna, lite myspysigt lugnt och skönt.

Vi handlade. De körde sina småvagnar jättefint, lyssnade och betedde sig precis som man bör. Jag var lugn och allt kändes fint. Vi var nästan klara och i min vagn fanns mat, massa onyttigt, fina hjärtsaker till söndag och en massa städmaterial. Alltså skulle det hela gå på rätt mycket.

Så skulle vi ha mejerisaker. Lilla E ville absolut ha någon rosa youghurt som inte jag ville köpa, vi stod där och pratade om det där och så BOM. Flög det ner ett fyrpack Actimel precis bredvid henne. Splash! Hon klarade sig precis men blev rädd. Jag ropade till lite chockat och så kom personen inifrån kylen ut.

"Är det okej?" Så vände han in i kylen igen. Väntade inte på svar.
Jag efter.
"Det minsta man kan begära när du tappar youghurt precis vid huvudet på min dotter är väl en ursäkt?"
"Jag sa ursäkta".
"Det har jag tyvärr inte hört då."
Så gick han in i sin kyl.
Jag upptäckte att jag var nersplashad med yoghurt och gick in i kylen, efter honom.
Kommer inte ihåg vad jag sa men då var jag arg. Bad inte jättesnällt om papper. Fick det. Fick ingen mer ursäkt (än den jag aldrig har hört). Lilla E fick inte heller någon ursäkt.

Där stod jag med en fullastad kundvagn, och två små vagnar.

"Nu är det såhär tjejer, vi lämnar våra saker här och handlar i en annan affär istället."
Ramaskri. Ledsna tjejer.
"Vi ska köpa allt vi har köpt, men vi åker till en annan affär där de inte är dumma mot oss. Kom nu."
Mer gråt. Då kom jag på att vi hade tre femkronor i vagnarna. Tänkte jag inte bjussa på heller.

Lyfte över allt från småvagnarna till den stora och tog med två gråttjejer och min vagn till kassan. Där förklarade jag lugnt varför jag inte tänkte slutföra mitt köp och tack, ge mig min femma. Kassörskan var förstående och trevlig och ringde butikschefen. Hade inte lust att vänta men gjorde det ändå. Han kom och var väldigt förstående och ville ju göra bra igen. Såklart. Nöjda kunder och missnöjda kunder hade i alla fall han koll på. Jag sa att jag var nöjd om han pratade med sin mejerimänniska och jag ville helst bara gå eftersom tjejerna grät. Han var väldigt vänlig och snäll och jag började lite ångra mig, kunde ju ha handlat sakerna. Men jag är en principfast kvinna som hellre ställer till resten av min dag än handlar där de har varit taskiga. Fast det bara var en som var dum.

Vi gick och lämnade småvagnarna och då kom butikschefen ikapp oss och bad om min adress för han ville skicka ett presentkort som plåster på såren. Han fick den.

Fem minuter därifrån finns en minst lika stor ICA. Där upptäckte tjejerna konceptet lekrum och jag kunde handla i lugn och ro. En gång till. Och denna gång få med mig sakerna.

Slutet gott allting gott. Bara det att hälften av sakerna som jag hade lagt i vagnen i första affären inte lades i den andra vagnen i den andra affären. Jag hade ju nämligen glömt lappen hemma...

Och det var bara för att butikschefen och kassörskan var väldigt trevliga som jag inte hänger ut affären. Annars hade jag gjort det bums!