Inlägg
Alla kommentarer
gå och knyta mig.
Nackdelen med att vara hemma och ta det lugnt är att man inte blir riktigt trött och stannar uppe för länge. Så blev det igår. Känner att det finns risk för det idag. Tar med mig Svedd och går och lägger mig. Godnatt!
Nu har jag druckit massor av sådana där stora färgglada glas. Sitter och försöker hitta lite energi så att jag kan hämta mina små filurer. De brukar inte vilja gå hem så det känns sådär att jag har fyllt min lilla pytteblåsa och med största sannolikhet kommer att bli kissnödig mitt i hämtning. Och febersvettig. Kanske lite irriterad också? Fortsättning följer....
Ja, jag själv går nog under den rubriken just nu men det här inlägget ska handla om något helt annat. Något som jag bara för ett tag sedan kom på. Konstigt eftersom jag är så bra på att komma på smutsiga saker annars.
För en tid sedan insåg jag hur äckliga kundvagnarna i affärerna är. Jag insåg det då jag själv hade låtit min treåring stå i vagnen. Alltså inte sitta där man ska sitta utan stå i själva vagnen. Insåg att hennes skor och galonisar inte direkt var jätterena. Hade knappast låtit henne stå på matbordet / diskbänken i de kläderna.
Nu rapporterar DN om hur äckliga kundkorgarna är.
Annars trodde jag att jag hade koll, jag har ju arbetat i butik i många år. Dessa är de mest äckliga ställena i en matvarubutik:
Kassörskans händer. Hon eller han vidrör allt du köper. Och alla pengar. (Om inte affären har cashguard, då rör kassörskan bara sedlarna).
Lösvikt - allting. Lösviktsgodis (huuuuu, ni skulle bara veta vad kunder gör i dessa lådor och hur många skedar som mest ligger på golvet och hur många barn som slickar på godisar och lägger tillbaka). Lösviktsoliver etc. Har sett kunder stoppa ner hela handen i lådan och provsmaka.
Delade frukter och grönsaker. Tror ni att det är jätterent där frukt och grönt människorna delar och paketerar? Think again. Tror ni att kniven de använder diskas varje dag? Think again.
Frukter och grönsaker i barnnivå. Har sett barn suga på t.ex. sharonfrukt och lägga tillbaka. Barn har ju inga baciller alls.
Mjölkkylen. Ofta full av intorkade mejeriprodukter.
Golvet. Bordet stå överst. Dra diskret en liten näsduk och kolla. Om du törs.
Så hur göra? Blunda och handla, det går liksom inte att värja sig. Välj färdigförpackat och hoppas att det är lite mer hygieniskt där varorna förpackas. Stor risk.
Jag minns faktiskt inte när jag var sjuk sist. Kan inte minnas när jag har behövt ringa till jobbet och sjukanmäla mig. Jag minns massor av gånger som jag har ringt och sjukanmält mina barn, det händer ju flera gånger i månaden. Men nu är det mig det är fel på. Sist jag var sjukanmäld var nog när jag hade Lilla E i magen, för fyra år sedan.
Lilla E var lite orolig när de skulle gå i morse. "Mamma, vem ska sköta om dig?"
Jag log och sa att jag får klara mig själv och bedyrade att det går bra.
Men i själva verket menade jag att bloggen, facebook, Sandra Gustafssons bok Svedd och min tekopp skulle ta hand om mig. Vi ska nog klara oss i dag.
Jag väcktes av två fnittriga sötnosar som deklarerade att det var frukost. De hade bakat scones och dukat fint. Observera hur tjusigt servetten är vikt och med pärla som dekoration.
När jag satte mig serverades jag youghurt av Stora E som höll fram naturell och vanilj varpå jag fick välja. (Naturell). Hon hällde sedan upp åt mig. Hon hade också dekorerat med juligt hjärta på mitt champagneglas i plast.
De var så bedårande så jag nästan sprack av stolthet och kärlek. Jag fick geléhjärtan, ett hemgjort halsband och ett vackert kort där båda hade ritat.
Men oj vad det ska klagas.
Det klagas på att bröllopet kostar.
Idag fick hon en munblåst glasservis för 300 000 kronor av svenska folket och oj vad folk klagar över det. På facebook och i kommentarer till artiklar. Herregud, det är ju en förmögenhet. Tydligen hela 6 öre per skattebetalare.
Det klagas också på att hon ska bo på Haga.
Det klagas på att kungen ska föra henne till altaret.
Om sanningen ska fram så klagade jag själv lite i början, innan jag tänkte till lite grann, med hjälp av Mia Businessmorsan som hänger här ibland.
Låt henne gifta sig, låt henne glittra och vara lycklig. Vill man inte ha det statsskick vi har så får man klaga någon annanstans. Med sin röstsedel. Det är knappast hennes fel att det är såhär, jag har svårt att tänka mig att hon skulle kunna välja bort hela ståhejet. Hon och Daniel vill säkert hellre göra på något helt annat sätt men de tillhör några av de få brudpar som inte får styra och ställa med sin dag.
Och inte vet om man är tillräckligt sjuk/frisk för att jobba dagen efter så kan man göra ett test.
Man kan prova att resa sig ur soffan, gå en trappa ner, rota fram alla rosa kläder i olika tvättkorgar och slänga in en tvätt i maskinen och sedan gå samma trappa upp igen.
Om man efter det är helt slut, andfådd, har dunkande huvud och känner hur snoret rinner ut ur näsan och svetten lackar, då kan man nog inte jobba dagen efter. Speciellt inte när jobbet innebär att gå upp och ner i trappor, gå runt i olika klassrum och i dessa klassrum bedriva undervisning/barnpassning/kuratorverksamhet. Det blir lite för mycket.
Om man var författare, då vore det en helt annan sak.
Se den här! Shit. Både maken och jag har suttit och gråtit. Eller jag har gjort det menar jag. Han var tydligen bara lite förkyld just under filmen.
Vill du upptäcka en bra författare? Läs Jodi Picoult som har skrivit romanen som filmen är baserad på, Allt för min syster (My sister's keeper). Älskar hennes böcker, de är så bra.
Inte konstigt att jag kände mig rutten igår trots att jag var hemma i god tid från festen i torsdags. Jag är tokrisig. Har mått bläigt hela dagen men vi hade ju gräs att rulla så det var bara att bita ihop. (Gräs måste rullas ögonabums, annars förstörs det). Har rapporterat om gräsrullningen här.
Sedan uträttades lite ärenden men när vi kom hem parkerade maken mig i soffan medan han lagade god middag. Nu tänker jag sitta här resten av kvällen och kurera förkylning och halsont.
Sitter i bilen med ett släp fullt med gräs. Vi hämtade på
Gräscenter hos en urtrevlig kväll.
Ett roligt inlägg om gårdagens fest. Nu är det såhär att Lotten var inte ensam om att försöka fota bartendern. Simona gjorde det också. Jag vågade inte, jag är för väluppfostrad. Eller det är jag inte alls, jag blev inte uppfostrad, men på något vis vet jag ändå hur man gör och hur man inte gör. Eller tror att man inte gör. Det är tråkigt att veta hur man inte gör. Jag skulle vilja vara lite mer sådär ovetande om hur man gör. Hängde ni med? Här kommer annars en sammanfattning:
Jag är tråkig och Lotten är rolig.
Och bartendern var grymt snygg. Speciellt när han skakade drinkar. No gäddhäng där inte.
Tack gulliga Sandra för en trevlig kväll och för boken. Jätteglad
för mitt signerade exemplar.
Om Roslagen är invaderat så är det inget mot vad vi är. Vi har myrinvasion. Jag fattar inte var de kommer ifrån, de kommer från väggarna! Tips? Hur tar man bort myror på ett giftfritt och barnvänligt sätt?
Lilla E har feber. Igen. Det var ju bara ett par veckor sedan sist. Onsdag-fredag för fyra veckor sedan, onsdag-fredag för tre veckor sedan. Och igår kväll var hon alldeles extra grinig. Och lite varm. Lite lagom sådär. Bara 39,5 grader varm visade det sig.
Lillan och jag blir hemma idag, det var visst min tur. Maken var hemma i tisdags då förskolan och skolan var stängda. Det konstiga är att varje torsdag har varit min tur, jobbet måste undra om jag inte gillar torsdagar.
Det här när man får barn. Man har ju vissa "issues" som man själv kanske inte är jättestolt över. Ormfobi. Kontrollfreak. Och så vidare, behöver inte fläka ut mig för mycket kanske. Kort sagt - det finns saker man inte tycker att ens barn behöver drabbas av på samma sätt.
Och så kommer ett underbart barn. Man bestämmer sig för att barnet inte ska behöva göra saker som man själv behövde göra. Min förstfödda skulle aldrig behöva vara stor, duktig och ta en massa ansvar.
Imorse när jag klev upp så var hon redan ombytt och klar till sin idrottslektion som ligger först på dagen. Sex år gammal är hon. Hon packade själv sin väska med ombyte, jag erbjöd mig att hämta handduk. Det kändes som en mammasak, att se till att hon har en handduk så hon slipper torka sig med någon annans. Hon kom också själv ihåg att hon behöver ha med sig frukt. Och inte en enda gång har något glömts kvar efter idrotten. Väskan kommer tillbaka hem med rätt saker.
Var fan gick det fel? Varför är hon helt plötsligt stor, duktig och ansvarsfull?
Och så vänder jag blad. Så är det en bild på henne. Med en jävla
fet orm om halsen. Suck.
Vem bestämde att detta var internationella ormveckan och kan jag få
en varning nästa år tack?
Mitt i all ormdramatik igår fick jag mitt lektörsutlåtande. Åtta sidor om mitt manus. Jag tror att jag vågar kalla det ett manus nu nämligen.
Jag kommer inte att citera utlåtandet men jag är väldigt nöjd. Jag fick konstruktiv feedback och det som var positivt var att Jenny påpekade saker som jag själv har tänkt på. Känns skönt att jag ändå är medveten om var det brister, att jag inte blev förvånad och undrade hur f*n hon menade. Kul också att få veta vilka saker hon uppskattade och tyckte att jag gjorde bra.
Jag är nöjd med mitt utlåtande och jag är glad att jag anlitade Jenny. Nu ska jag bara få till det också.
Jag hann till sjuorna. Det är bra med klippor till kollegor som inte får panik när saker inte blir som man har planerat heller. Allt löst.
Och ormen ska nu vara borttagen. Från min telefon, från FB och härifrån. The snake is hisssstory.
En del skickar till och med lästips till mig. Tack Carolina. I can take a hint. ;)
Ska ni se ormjävlen får ni kolla ordentligt ikväll, imorgon ryker den.
Jag kan ju inte gå in och svara på era kommentarer där. Jag kommer snart att ta bort det där inlägget. Rättelse: Min man kommer att få ta bort det där inlägget. Det var bara för er skull.
Stalkern. Klart den inte levde. Det såg till och med jag. Men det är väl ingen anledning att gå lugnt förbi den?
Carolina, det finns fler saker att oroa sig för när det gäller min mentala hälsa. Simona brukar påpeka det. Och hon borde veta, hon är ju proffs.
Jag har rufsat håret, jag har överanvänt mitt nueva, jag har använt läppglans och jag har försökt att inte tänka på den men ändå har jag idag:
-Tyckt att min skivade grillade paprika såg ut som ormslamsor,
-Tyckt att min grillade fläskfilé nog smakar precis som grillad orm gör,
-Trott att jag trampat på en orm när det var underredet till matbordet i personalrummet,
-Tyvärr pratat av mig hos flera av mina elever. Gissa hur många plastormar som kommer att läggas i klassrum i väntan på mig? Gissa hur många eventuellt levande ormar som kommer att infångas och läggas nära mig/kastas på mig.
-Tittat mig misstänktsamt omkring vartän jag har gått.
Jag har dock kunnat visa bilden för massor av kollegor så det är ju ett steg i rätt riktning. Och efter hämtning åkte barnen och jag och kikade om den låg kvar men det gjorde den inte. Den låg mitt emot ett dagis så jag var rätt säker på att någon hade ombesörjt att den flyttades på.
Och Olivia, då förstår jag varför jag aldrig får några uppdateringar på FB från dig längre. Varför vill man inte ha FB längre? Det förstår jag verkligen inte!
5:03. Vaknar. Kan inte somna om. Huset tyst och stilla. Jag är rastlös i kroppen.
5:15. Börjar fundera på att gå upp. Ser en solstrimma. Funderar på att ta en promenad men det känns lite läskigt att gå ut vid 5 på morgonen. Det vet man ju att det bara är galningar ute då. Speciellt på ensliga öde vägar i förorten.
5:30. Går upp. Klär på mig, tar på mig linser och snörar på skor. Jag är en kvinna som behöver motion, får springa från galningarna.
Jag vet inte då vad som komma skall.
5:45. Går ut. Njuter av den friska morgonen, solskenet och de kvittrande fåglarna. Tänker att det är ett riktigt bra sätt att starta en måndag på. Faktiskt ett riktigt bra sätt att starta en hel vecka på. Kastar dock små blickar bakåt. Man vet aldrig.
5:50. Får syn på den. SKRIKER. Gör en rejäl sväng åt höger och springer. Jag springer och springer och springer. Hinner tänka att jag måste sluta springa för jag får faktiskt inte springa. Hinner inte tänka på att jag borde stabilisera bål och nacke om jag nu nödvändigtvis måste springa.
5:57. (Eller så, jag vet faktiskt inte). Slutar springa.
Börjar tänka. Var det faktiskt en orm? Finns det så stora ormar i Sverige? Var det en cykelslang? Jag tittade ju inte så noga, jag är ju livrädd. Kan jag ha tagit fel?
6:20. Är hemma igen. Väckarklockan har just ringt i mitt öra där Adam och Gry redan håller låda. Jag är fortfarande skakis. Väcker maken. Berättar om mitt äventyr. Höll på att ringa med gråten i halsen där runt 5:57 men jag sansade mig. Fattade ju att ormen inte kunde komma ikapp och så många ormar brukar det inte ligga på min promenad.
Maken inte så engagerad. Jag gör alla morgonbestyr och kan inte släppa tanken på om jag såg fel.
7:30. Ska åka till jobbet. Svänger bilen åt helt fel håll. Kör sakta. Tittar noga.
Jo. Där ligger den. Fet och glänsande, med bulle på sig. (I sig). Jag ryser, skriker till lite igen. Kör förbi. Vänder. Måste fota. Sträcker ut telefonen så nära jag kan samtidigt som jag tittar åt ett helt annat håll. Är livrädd att tappa telefonen. Det vore liksom bara för mycket. Min nylagade telefon på en orm. Hade aldrig kunnat ta upp den, hur mycket jag än älskar min telefon. Det hade känts mindre att betala för en ny.
Nu ligger ormen på facebook. Jag lider av att den ligger på facebook och i min telefon i min ficka och jag känner ju nu att jag måste lägga upp den här också. Men då kan jag inte gå in här något mer. Och min mamma har min blogg som startsida och hon är lika rädd hon. Men hon tittar inte så ofta i sin dator så hon kanske missar.
Det var min morgon. Och så ska jag fokusera på att jobba efter det?!
Har faktiskt inte hämtat mig än. Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva denna dag. Om du gillar osammanhängande och långa texter så ska du fortsätta läsa. Annars kan du kika in imorgon eller så.
Scen 1. Jag och Lilla E ska gå. Vi har en tid att passa. Vi ska hämta Stora hos en kompis och tillsammans med dessa vänner ska vi iväg. Jag vill att Lilla ska ta på sig galonbyxor. Hon vägrar. Jag talar om att vi då stannar hemma. Punkt. Hon börjar skrika. Och gråta. Och säga dumma mamma. Detta håller på i tio minuter. Då börjar jag skrika. Till slut tar hon på sig byxorna samtidigt som hon tokgråter. Jag mår skit.
Scen 2. Vi kommer till vännerna. Som har glömt att hålla koll på tiden. Vi missar det vi skulle gjort. Galonbyxorna behövs inte. Jag och Lilla har bråkat i 20 minuter om något som ändå inte behövdes. Vi går in och leker en stund.
Scen 3. Alla inblandade är hungriga. Vi bestämmer att vi åker till Mc Donald's. Mitt i maten blir Lilla E bajsnödig. Jag hatar när mina barn behöver gå på offentliga toaletter. Det är tillräckligt jobbigt när jag själv behöver gå på dessa äckliga ställen. Toan på detta Mc Donald's var inte ett av de renare ställen jag har varit på. Om man säger så.
Jag försöker lägga papper på sitsen men för att nå pappret måste man sträcka sig under handtorken. Och då vet ni vad som händer. Blir tokig men får till slut fast pappret samtidigt som Lilla E lite halvpanikigt säger "jag bajsar på mig." Det gör hon inte och allt är frid och fröjd. Hon har börjat bli stor och frågar mig när hon sitter där "mamma, varför måste man ha papper på toan?".
Sedan ska jag torka henne. Pappret sitter i behållaren och jag når inte när hon sitter i vägen. Jag försöker böja mig och det enda som händer är att handtorken börjar blåsa igen. Jag böjer och vrider och får jävligt ont i nacken och det sprutar varmluft på hela mig. Pappret har fastnat någonstans högst upp och till slut skriker jag frustrerat. Frustrerad över hur fan de möblerar och monterar toaletter och frustrerad över att allt därinne är så äckligt och frustrerad över att jag mår så dåligt när det är äckligt. Varför kan de inte bara städa på de där toaletterna ibland?
Sedan följer dagen ungefär samma tema. Jag säger en sak, mina barn säger emot. Jag säger en sak, mina barn säger emot.
Vid ganska många tillfällen är de också arga på varandra. När jag lagar middag hör jag från allrummet en trappa upp hur Stora E skriker på Lilla E "du förstör min framtid!" Hon spelar nämligen på deras lilla hemska piano (jag har köpt, vet inte vad jag tänkte den dagen) och sjunger i mikrofonen och Lilla stör. Stora ska ju vara med i melodifestivalen så hon måste öva.
På tisdag är förskolan och skolan stängd. Maken stannar hemma. Det är nog bäst för alla. Jag är inte så bra på det här jobbet.
Jag och mina barn hade en strålande dag i solen igår.
Idag hade vi en grinig dag med mycket gråt i regnet.
Slump?
Och nej. Inte hämtat mig än.
Jobbade lite. Fredagar är en bra dag. Har liten sovmorgon och slutar tidigt. Mycket nice.
Hämtade barn som inte ville hem. Vi blev osams.
Vi kom hem och lugnade ner oss efter lite vattenmelon på altanen. Sedan var det filmdags. Jag parkerade mig i soffan med The Great Gatsby, min favvobok. De kollade på en &%¤#Barbiefilm. Hu!
Maken kom hem mitt i. Sedan fixade "vi" Caesarsallad. Läs: Maken fixade. Jag förarbetade genom att se till att allt fanns hemma. Lite Mulderbosch på det och så tittade kvällssolen fram igen. Och så kom våra nya grannar förbi och tittade på sitt hus. (Flyttar in i sommar). Vips satt de på vår altan och drack kaffe och Mulderbosch. Nya grannfrun gillar också Mulder. Jag gillar nya grannfrun.
Nu är Mulder slut. Barnen sover. Grannarna har åkt hem till sin tillfälliga bostad.
Jag har ätit kvällsmacka. Den första den här veckan. Då är det kanske lite okej. Tror att det kan vara Mulders fel.
Gonatt vänner .
Kul med era restauranförslag! Flera av dem har jag själv funderat på. Är tacksam för fler förslag.
Och när ni ändå håller på. Vilka spa:n (hur skriver man bestämd form av spa?) gillar ni? Vi ska nämligen ha en spadag också. Just nu funderas det på Nynäs Havsbad, Skepparholmen och Yasuragin men Yasuragin seglade just långt ner, en kompis var där för ett par veckor sedan och tyckte att det var dålig service. Om andra tycker att det är dålig service, då tycker jag att det är värdelöst.
I sommar får vi amerikanska gäster på besök och ska göra lite olika sightseeingrejer och sånt. En kväll ska vi såklart gå till isbaren. Såklart skriver jag för att det är så typiskt turistiskt. Vi tänkte äta efter isbaren och jag kan inte komma på några bra restauranger som inte är för långt därifrån.
Era bästa restaurangtips tack! City (?) Kungsholmen eller Gamla Stan är väl bra ställen. Söder funkar också förstås. Ja, det täckte ju in det mesta av stan...
Jag är nog både piggare och fräschare än alla de där som var ute på partaj igår.
Hälsningar signatur "Den enda sanna glädjen är skadeglädjen."
Observera barnfamiljen som förtvivlat försöker ta sig igenom
rökmolnet.
Har verkligen roligare liv än andra. Denise ska på fest. Även Kajsa Ingemarsson.
Vad är väl en bal på slottet när man kan sitta här och svettas efter sin powerwalk och invänta Grey's och fundera på om man ska göra nackjympa eller inte.
har tydligen ett roligare liv än andra. Jag terroriseras just nu med foton från Simonas kväll. Hon ska inte titta på Grey's ikväll minsann. Nej, hon har annat att göra. Snart ska ni få se.
Både måndag och tisdag helt utan godis, kvällsmackor och annat junk. Jag ska nog ta och mäta magen i alla fall. För att se om det blir några framsteg.
Idag är ny powerwalking inplanerad. Jag har beställt kvällssol.
Vi kom hem efter en megalång dagishämtning och diverse ärenden (hämta iPhone, handla på ICA) och jag hann inte kissa innan jag stack från jobbet eftersom jag kom på att det var tidig hämtning på dagis så jag fick slänga ihop dator och rafsa åt mig väskan och bara springa ut till bilen. (Jag vet, jag får inte springa men jag gjorde det ändå. Säkert 20 meter).
Nåväl. Efter ungefär 20 olika uppmaningar till mina barn "kliv in i bilen", "sluta", "sitt ner", "kom nu", och så vidare (you know the drill) så kom vi äntligen hem. Jag var beyond kissnödig och då brukar jag vara på mitt alldeles mest strålande humör.
Hittar inte dörrnyckeln. Häller ut väskans innehåll. Hittar dörrnyckeln. Får order av Lilla E.
"Mamma hämta mina skor". Damen har nämligen tagit av sig skorna i bilen men inte tagit på sig dem när hon gick in. Medan jag bär in matkassar och en massa annat junk går unga fröken på toaletten. Jag hämtar hennes skor. När jag är vid bilen hör jag henne ropa "fääääääääääääääärdig". Jag hinner gå ett halvt steg, så ropar hon igen. "Fäääääääääääääääääärdig." Jag går ett till och så ropar hon igen. "Fäääääääääääääääääääärdig." Ni fattar.
Jag kommer in i hallen. Fortfarande kissnödig. Lite irriterad på att hon ropar som en galning när jag ändå är på väg.
"Jag kommer, lugn! Jag hämtade dina skor som du bad mig om, jag kan inte vara i bilen och här samtidigt."
"Jag trodde du hade flera händer."
Min treåring. Med ett leende.
Tror bestämt att jag skrev i någon kommentar till rökinlägget att mina barn är välartade.
Mohahahaha. Jag hade fel.
Hon är tillbaka. Om jag törs ska jag öppna henne och stoppa in simkortet. Om jag törs. Är lite rädd att tappa henne igen. Imorgon tror jag det blir lunch i en affär som säljer fodral.
"Ditt brevpostförskott från iPhone Fix finns hos XX."
Hon ligger där och väntar! Lugn gumman, mamma ska bara ha lite fler lektioner - sedan kommer jag och hämtar dig. Nu är bara frågan... Hämtar jag min iPhone eller mina barn först?
Nu tar jag lunch. Har planerat en lektion som var lite besvärlig att planera. Vi kunde inte komma överens, lektionen och jag. Och när jag sedan har den där lektionen kommer den ändå inte bli som den är planerad, det är det enda man kan veta.
I matlådan:
Matvete, rossosallad (heter det så?), honungsmelon, pastrami, mozzarella, tomater, paprika och något mer la jag nog i. Just det. Har med en avokado, får se om jag orkar skiva ner den.
I din låda då? Vad åt du idag?
Det blev lite otrevligt här i min blogg igår. Jag råkade ju fräckt nog uttrycka att jag stödjer tankar på förbud för rökning på uteserveringar. Det betyder tydligen att jag är stirrig och galen och det är synd om mina barn. Enligt kommentatorerna i alla fall. Jag var också idiot, för det är sådana som stödjer "godtyckliga förbud".
Det som fascinerar (skrämmer?) mig är att flera av kommentatorerna inte bara kunde redogöra för sin åsikt, de behövde göra rena påhopp utan att ens känna mig. De har inte ens fattat att mitt inlägg var skrivet med en glimt i ögat, vilket jag är säker på att mina vanliga snälla bloggläsare fattade direkt.
Jag tycker att rökning ska begränsas ännu mer än idag, bland annat med tanke på allergiker. Att röka överallt begränsar ju allergikernas möjlighet att röra sig i samhället och är det schysst? Men självklart kan man inte gå och förbjuda allt här i världen men att "några få" rökare inte visar hänsyn? Njae. Det får man mig aldrig att gå med på. Hörde dessutom på Radio Sthlm på väg till jobbet att det vanligaste skräpet i stan är cigarettfimpar...
Ska inte tråka ut er med vad jag har ätit. Däremot tänkte jag berätta vad jag inte har ätit.
Jag har inte ätit upp barnens lördagsgodis som ligger i ett av skåpen.
Jag har inte ätit någon kvällsmacka.
Jag har inte ätit en glass som såg väldigt god ut i eftermiddagssolen.
Jag har dessutom varit ute och gått i 45 minuter. Jag gick med power, det var ingen liten fingåtur det där inte.
Det var en måndag med besked det.
"Ditt paket från iPhone Fix är nu inlämnat på Posten och på väg till dig".
Ahhhhh. Hon kommer hem. Snart är vi förenade igen. Måste hasta iväg och köpa ett fodral!
DN skriver om att Statens folkhälsoinstitut vill att rökning ska förbjudas utomhus på uteserveringar. Amen to that! Förra veckan satt jag och njöt av en god lunch tillsammans med min make på en solig uteservering. Och mitt i en tugga började terrorn. En som satt ett par bord bort rökte bort min härliga lunch. Det är lite svårt att flytta på sig på en full uteservering och den som röker har väldigt svårt att styra hur röken ska röra sig när det mest är vinden som bestämmer utomhus.
Jag tycker inte att vi behöver stanna vid uteserveringar. Det tycker inte folkhälsoinstitutet heller. De är nu mina nya idoler. De sneglar enligt artikeln på tågperronger och så vidare.
Jag är på! Jag är verkligen på! Ska jag till doktorn/affären/vad som helst så kan jag inte gå in eller ut utan att få en massa rök på mig och i mig.
Och när vi har förbjudit rökningen överallt så tycker jag att vi tar det sista steget också. Förbjud rökning i hemmen. Jag köper inte bullshittet om att man minsann ska få göra hur man vill hemma hos sig själv. I tre år bodde jag och maken i en 42-kvadratare i Hammarbyhöjden. Förutom pappersväggar var det ett väldigt underligt fläktsystem i huset. Vi hade grannar på bottenvåningen som rökte. Deras rök sipprade sig upp i våra garderober. Vi bodde på tredje våningen. Det var otroligt mysigt att ha sina rena kläder inpyrda med rök och det stannade inte därinne heller. Röken letade sig in i varenda skrymse i vår lilla lägenhet. När vi berättade om det här för grannarna så ryckte de såklart på axlarna. De får ju röka i sin lägenhet.
I helgen var vi hos min mamma. Hon bor i lägenhet. I lägenheten intill bor ett par som röker. De satt ute på sin uteplats och rökte. Den är granne med min brors rum, det som vi lånar när vi är hos mamma. Alla fönster hölls stängda men ändå kom röken in och la sig som ett litet moln över mina sött sovande barn. Luftintagsgrejen går inte att stänga.
Folkhälsoinstitutet! Behöver ni någon som kämpar för er sak, count me in!
Jag har inte druckit cola på jag vet inte hur länge. Jag skrev ju i bloggen hur många dagar utan det var men slutade sedan tjata. Man får inse att vissa saker är inte bloggläsarna (hur tillgivna ni än är) intresserade av. Det kan bli lite enformigt. Men en sak är säker, det är minst två månader. Ska ta reda på det där sedan. Om jag då har kunnat låta bli coca-cola (min största last och jag är fortfarande sugen, varje dag) i över två månader så undrar jag följande:
1)Varför kan jag inte låta bli godis?
2)Varför kan jag inte låta bli kvällsmackor?
3)Varför måste jag småäta när jag skriver?
4)Varför undrar jag varför jag inte går ner i vikt?
Beach 2010 är väldigt körd men jag tänkte satsa på mindre fläskmage innan midsommar. Typ.
Handlingsplan:
Powerwalka minst 45 minuter tre - fyra gånger i veckan.
Inget godis. Kanske en bulle i veckan. Kanske.
Inga kvällsmackor. På kvällen ska man sova, inte stanna uppe för länge och bli för hungrig.
Vad tror ni? Det borde väl funka? Målet är alltså "mindre fläskmage", det är ju relativt och ganska omätbart, ett perfekt mål.
Har just varit på väg i 8,5 timmar. Vi var i Vimmerby två dagar, sedan tog vi en sväng till Halmstad också, det ligger ju nästan bredvid... Det kunde man ju ha kontrollerat på en karta i förväg... Kan meddela att det tar lika lång tid Vimmerby-Halmstad som det tar Stockholm-Vimmerby. Men vi hade en mysig helg hos mamsen i Halmstad och på hemvägen stannade vi till hos en barndomskamrat till mig som bor en timme utanför Halmstad med son och make. Som bonus fick vi också träffa hennes storasyster (som är jämngammal med mig och var den jag lekte mest med) som var i byn på besök. Härligt!
Megaköerna började redan i Järna så det var ju en rolig avslutning på en annars bra resa. Vi testade lite bakvägar och testade på samma gång makens GPS och mina kartläsartalanger. Kan säga att GPSen inte hade en suck. Jag är grym på kartläsning.
Men så svänger vi hem. Kvällssolen skiner för fullt och fåglarna kvittrar. Vi öppnar dörren och huset är bara så underbart. Det är det värsta med att ha byggt det här huset. Vi vill inte härifrån och vi längtar mest hem.
Nu ska jag packa upp, laga mat och kolla om jag har förberett allt inför imorgon. Förmodligen inte.
Hemma från simhallen. Det var lika äckligt som vanligt, jag blev på lika dåligt humör som vanligt och återigen förundras jag över hur 1) äckliga alla är 2) hur man kan känna sig smutsigare efter badet, än innan.
Hu, urk och blä. Nästa gång följer jag inte med.
På tal om det här med att göra vad som helst för sina barn. Idag ska vi till badhuset. Det finns väldigt många saker som hamnar högre på min lista än att gå till badhuset. Det har jag berättat om förut.
Även kallat manuset - har kommit fram.
Jag blev lite lättad men också mycket rädd. Nu börjar hon snart. Och så börjar hon sucka sig fram. Som den här lektören brukar göra. Men Malin Roca Ahlgren har ett bra manus. Det visste jag väl innan. Det kände jag på mig! Underbart Malin!
Hör nu på go vänner så ska jag för er berätta,
vad skrivarmamman gjorde
en dag i regniga maj.
Tidig torsdag morgon tog hon och familjen bilen,
körde de trettio milen
till ett annat land.
Samtidigt höll Malin Persson Giolito
på och stalkade bloggen
och hade inget liv.
Hujedamig sån stresstjej hon var,
ej värre tänkas kan.
Äsch.
Såhär. Vi har varit på Astrid Lindgrens Värld.
Vi och regnet. Utan min iPhone. Med makens men han vägrar att lägga upp mitt mobilblogg på den. "Det var så jävla bökigt".
Hur som helst. Vi har haft det underbart, trots regn. Barnen älskade stället och vi tyckte det var jätteroligt att mest stå i regnet och titta. Vi bodde en natt på Vimmerby Stadshotell och sov så gott så gott.
Så där var jag Malin. Medan du psykade mig. Men hämden kommer. Och förresten, om vi räknar hur många blogginlägg som har gjorts av dig och mig säg de senaste två veckorna, så vinner jag lätt. Jag har inte varit i någon redigeringsgrotta inte. För jag är bara en författarwannabe och sådana har inga deadlines.
Läste just i nyaste Tara om Marina Schiptjenko som har valt bort barn. Hon är vad som kallas frivilligt barnlös. Hon har skrivit en bok om det här, den ska komma ut i höst. Jag läser artikeln och funderar. Jag funderar på varför hon hela livet har fått försvara sitt val. Jag funderar på hur många som egentligen inte ville ha barn, men som ändå fick barn. Jag funderar på att flera av mina vänner ibland har uttryckt en önskan att skilja sig för att få en barnfri vecka.
Jag förstår att man väljer bort barn. Barn tar allt. De tar all energi, de tar all fritid, de tar allt man har. Det händer att de också tar ens förhållande. Barn är skitjobbiga.
Jag förstår Marina och jag tycker att det är sorgligt att hon, och andra i samma situation, måste försvara sig. Alla vill inte ha barn, av olika anledningar.
Och som mamma får jag nu genast dåligt samvete. Dåligt samvete för att jag skriver att barn är skitjobbiga. Dåligt samvete för tänk om någon läser och tror att jag inte vill ha mina barn. Dåligt samvete för att tänk om det finns en gud och h*n bestämmer sig för att straffa mig som är så otacksam.
Men så är det inte. Jag älskar mina barn. Mer än något. Jag gjorde mig just osams med en person för att försvara mina barn. Jag skulle göra allt för mina barn. Jag gör allt för mina barn. Men ibland behöver man bara en lugn stund.
Att skriva det här inlägget tog ungefär fyra minuter. Under den tiden kom Lilla E och drog mig i handen en gång och berättade en sak. Under den tiden medlade jag i en konflikt mellan Stora och Lilla en gång. Och en gång fick jag resa mig och hjälpa Lilla med en sak.
Jag förstår att en del vill ha lite mer lugn och ro i sitt liv. Jag kan förstå det. Jag satsar på lugn och ro om några år, när ungarna har tröttnat på mig.
Och nu slogs de lite till. Nu är det konflikthantering igen.
Som också bor utomlands (i underbara, superhärliga Catalunya) och som också skriver och som också har en blogg som jag följer, tipsar om Unni Drougges tips på hur man inte skriver en bok och hur man inte skriver en bok. Bra tycker jag. Flera av tipsen är gamla kända men det skadar nog inte att bli påmind. Speciellt eftersom jag vet att jag har lite problem med flera sådana där amatörssaker. Det här med gestaltning till exempel, det är inte alltid helt lätt.
Jag är hemskt ledsen men idag kommer jag inte att vara en frekvent bloggare. Jag kommer inte heller läsa andras bloggar. Jag har lovat mina barn att hitta på något roligt idag och eftersom min iPhone är trasig så blir det inget mobilbloggande heller. Det blir helt enkelt ett blogglov. På några timmar.
Den har gett mig så mycket.
Jag har fått kontakt med så många trevliga människor här.
Och ibland trillar det in lite trevliga mail i min inkorg - skrivarmamma@gmail.com
Tyvärr är jag lite dålig på att kolla i den där inboxen, speciellt nu när min iPhone är trasig, trasigare, trasigast. I den har jag lite bättre koll på alla mina mailboxar (har fyra, då har jag inte ens räknat in jobbmailen).
Men idag hittade jag dit och då hittade jag en inbjudan till en releasefest. Jag känner mig väldigt hedrad och tycker att det skulle vara mycket skoj att gå på denna release. Så fort jag och maken har synkat våra kalendrar hoppas jag kunna tacka ja.
Och så hittade jag ett mail från en riktigt gullig bloggläsare som vill ha min hjälp med en sak.
Jag älskar min blogg! Fast det finns några nackdelar. Vissa som känner mig "IRL" läser här och hör aldrig av sig. De har ju koll på mig ändå. Men de har minsann inga bloggar inte. Känn er träffade lillebror och kompis A.
Men jag älskar ändå min blogg. Godnatt!
Malin, det var mitt tredje inlägg idag. Du har presterat hur många?
I söndags skrev jag ut en massa papper. Jag förpackade dem fint och la dem i en så kallad jiffypåse. På påsen skrev jag adressen tydligt, jag präntade även ner mitt eget namn och adress under "avs". Sedan frankerade jag det helt enligt gällande regler. Och så åkte min man till sista minutenlådan och postade brevet. Det skulle till Göteborg. Enligt information på postlådan så ska brevet komma fram nästkommande dag om man postar det i tid.
Idag är det onsdag. Det har gått söndag natt, måndag dag, måndag natt, tisdag dag och tisdag natt.
Brevet har inte kommit fram. Brevet är på väg. Kanske. Eller har någon postanställd rivit upp brevet och tyckt att det var en väldigt bra text, den kanske jag ska ta och skicka till ett förlag?
Och det är tydligen dags för onsdagsmys.
Jag har ont i huvudet och har varit lite grinig igår och idag men nu tänkte jag att det skulle bli bättre.
Vid middagsbordet erkänner Lilla E ett brott, utan att ens ha blivit misstänkt.
-Jag tog dina pengar för du hade fler än mig.
Storasyster, som tömde sin spargris häromdagen och la i en skål, springer upp till sitt rum. Illvrål. Tydligen stämmer det lillasyster sagt. Pengarna är borta.
Lilla E ler finurligt vid matbordet. Modern och fadern försöker förklara att man inte får göra sådär och nu är det bäst att hon går upp och tar fram pengarna och ger tillbaka. Hon ler lite finurligt en stund men inser sedan att det nog är bäst att göra så. Hon går upp, ger tillbaka pengarna och kommer ner igen. Jag frågar var hon hade gömt pengarna.
-I en plastpåse. Det var ett bra gömställe. Nu var jag jättesnäll som gav E pengarna.
Jahapp. Efter att jag själv postade ett blått inlägg fick jag klart för mig att hela familjen kanske inte delar mina åsikter. Hon hade inte några pengar så hon tog från den som hade. Rättvist.
Jag kikade in hos Malin. Det gör jag varje dag. Och Malin hade länkat till en underbar liten filmsnutt. Jag känner att jag också måste länka till den. Malin, tack för tips.
Här kommer hon. Den underbara Simona!
Jag lääääängtar till releasen!
Jag är jättesugen att rösta rödgrönt. Verkligen. Varför denna jakt på folk som bor i hus? Det drabbar inte de personer som de rödgröna "vill åt" (ja, jag upplever att de vill åt), det drabbar ganska många vanliga medelinkomsttagare och antagligen mest pensionärer som har köpt sitt hus för länge, länge sedan och nu ser hur taxeringsvärderna bara går upp och upp.
Och så är det det här med RUT. Varför dra undan ett avdrag som genererar massor av jobb? Jag fattar inte. Jag fattar grejen med att alla inte tycker att det är okej med folk som städar åt en men jag fattar också att många har lyckats starta egna företag och försörja sig och ge andra jobb på att just städa åt andra. Framförallt många invandrarkvinnor som kanske inte alltid har lättast att hitta jobb. Då är det ju dumt om de lyckas hitta ett själv och kan jobba utan att jobba svart och inte ha något skydd.
Men vad vet jag. Jag är väl inte tillräckligt politisk kunnig eller insatt för att förstå logiken.
Nu är mitt manus på väg. Mitt manus. Hur pretto låter inte det. Pappersbunten är nog ett bättre ord. Den är på väg till Göteborg, skumpar fram genom Sverige. Eller över Sverige? Jag vet faktiskt inte hur de fraktar posten mellan Sthlm och Gbg. Någon?
Hur som helst. Imorgon borde det vara hos lektören. Då kommer hon att öppna och kanske kika lite. Kanske lägga åt sidan och börja en annan dag. Eller så börjar hon direkt.
Och när jag nu ser det här framför mig, att hon börjar läsa, då håller jag på att dö. Någon ska sitta och titta på den här storyn som jag har hittat på. Bara det där är ju helt sjukt. Att hitta på. Varför liksom? (Ja, jag är bokälskare och har varit det sedan jag lärde mig att läsa vid 6 års ålder men ändå verkar jag inte riktigt förstå det här). Det är faktiskt rätt underligt att folk har som jobb att sitta och hitta på saker hela dagarna. När man tänker efter så är det inte så konstigt att jag vill ha det jobbet. Hur underbart som helst! Ju.
Nu kom jag ifrån ämnet. Jenny kommer att börja läsa och förmodligen må dåligt. Hon kommer att börja tänka "hur ska jag formulera mig i det där lektörsutlåtandet så att stackars P inte blir helt knäckt?"
Jag skäms. Jag lider. Jag ångrar att jag skickade det där. Jag spyr snart.
Men jag har ändå skrivit 176 sidor (det var inte fler när jag skrev ut fast det stod 177 i dokumentet) och det är inget att skämmas för. Det är fan bra gjort. Men vad som står på de där 176 sidorna, det är en helt annan historia.
som är först ut att få läsa. Jenny Bäfving.
Jag har ju grunnat en hel del på vem som skulle få läsa. Om någon skulle få läsa. Såklart måste någon läsa men det är känsligt det där. Ska man sågas så vill man sågas professionellt. Jag vill inte att någon jag känner och tycker om ska sitta och kritisera oväsentliga saker. Jag vill nog kanske inte att någon jag känner och tycker om ska sitta och kritsera väsentliga saker heller. Nej, jag tror att det är bäst att börja med någon som jag inte känner alls. Och så är det med Jenny. Fast jag har nosat på henne lite på Facebook. Och så har hon rekommenderats.
Och när hon är klar och har gett sitt utlåtande så får vi se. Det kanske inte blir fler än hon som får läsa helt enkelt.
177 A4.
73 622 ord. (Fast egentligen otroligt många fler).
410 814 tecken inklusive blanksteg.
En del bitar som jag är väldigt nöjd med.
En del bitar som jag inte känner att jag har fått till riktigt. Än.
En del saker kanske är lite banala.
Några gånger har jag säkert lyckats byta perspektiv. Det är jag bra på nämligen. Både när jag skriver och i verkligheten. I verkligheten kan det vara en bra egenskap.
Jag skulle kunna fortsätta listan men väljer att inte göra det. Mitt manus är inte perfekt, det är skrivet av en amatör och det är så det är. Men det är mitt och jag har skrivit allt det där. Det är inte illa det. Nu ska jag snart skriva ut det, lägga i ett kuvert och skicka till en till mig rekommenderad lektör.
Sedan ska jag tillbringa ett par veckor med att bita på naglarna och vara rädd. Rädd för domen. Trots att jag är nervös och livrädd känns det lite skönt också. Jag ska ta lite skrivledigt nu, tills domen kommer. Jag tror att jag får lite att göra då.
Våra barn är förortsbarn. De åker alltid bil. Ytterst sällan får de åka buss, det ser de som en rolig utflykt. En ännu roligare utflykt som sker ännu mer sällan är att få åka tunnelbana.
Nyss pågick en lek i vardagsrummet där jag just nu sitter. Jag hörde Stora E säga:
"Tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av".
Jag är fascinerad över hur barn suger åt sig detaljer och kommer ihåg. Hon åkte tunnelbana i mars senast, ändå kan hon ordagrant säga som de gör i tunnelbanan. Varför försvinner den kunskapen för de allra flesta?
72 250 ord. 175 A4.
Jag har "skrivit" i över fyra timmar. Gjorde motvilligt en lunchpaus, jag blev helt enkelt tvungen. Varför måste jag alltid sluta när jag just har kommit igång? Jag måste inte sluta men jag vill hem och pussa på mina barn. De ska ju sova strax.
Jag har skrivit i över 4 timmar men bara fått ihop 2000 ord. Fast egentligen fler för jag satt i två timmar och strök. Tog bort och rättade till. Hoppas att det var smart gjort.
Det kanske blir ett kvällspass också. Kanske.
Försökte mobilblogga från tråkmobilen men det gick ju inte. Ni får använda er fantasi och se följande framför er:
Ett öde kontor.
Utsikt över Hammarbybacken och Globen.
Det går också att välja utsikt över ett myllrande Sickla köpkvarter.
En stor härlig Fresh & Fruity juice från naked juice bar.
En lite för nyttig (läs inte så god) muffin från ovan nämnda nakna bar.
En dator. En skrivarmamma.
Nu kör vi!
Nu tar jag min astråkiga telefon (ja, jag har iPhoneabstinens - är det okej eller?) och åker och shoppar lite mat på hemvägen. Maken vabbar och har plockat upp Stora E i skolan = Pernilla har inte bråttom och tänker stanna till i ett välfyllt köpcentrum på vägen hem. Där säljer de mat men de säljer också saker som kläder och annat man kan behöva kika på i lugn och ro ibland.
Ikväll kommer två goda vänner och ska bubbla i trippel bemärkelse. Vi ska dricka bubbeldricka och bubbla loss i min (okej, vår) bubbelpool. Fredagsmys!
Sedan blir det skrivarhelg - på söndag skickar jag iväg det!
Och just det. Under sista lektionen fick jag en idé till en ungdomsbok. Jag som inte ens är säker på att jag vill skriva en ungdomsbok men som lärare på högstadiet får man ju en del uppslag. En hel del... Jag måste nog utforska den här idén lite.
Trevlig helg vänner!
Det blir sommarlov även i fortsättningen för oss stackars lärare. Det som dock är intressant är att förut har loven varit 8 veckor. Nu har jag plötsligt bara 7 veckors ledigt i sommar. Är detta någon slags smygsänkning?
Jag vet. Jag får inte klaga. Jag är lärare och är alltid ledig. Men det verkar alla andra också vara, de flexar hit och de kompar dit. Skillnaden är att de får välja vilka veckor de ska vara lediga och kan ta billiga resor till vart de vill.
Äsch. Har ingen poäng. Är mest nöjd med att de gav fan i arbetstiden.
Idag har jag producerat 2760 ord. Inget ont som inte har något gott med sig.
Egentligen skulle maken och jag ha varit på provning av mousserande viner ikväll. Egentligen skulle jag ha varit på jobbet idag. Så egentligen skulle jag inte ha kunnat skriva ett enda dugg men eftersom Lilla E blev sjuk blev inget som det egentligen skulle vara. Det känns helt okej. (Kanske inte att hon blev sjuk men att inget blev riktigt som det var tänkt). Nyss gick jag över 70 000 ord.
Jag har gett mig själv en deadline, sedan ska det läsas av en väl vald utomstående. Det närmar sig.
Och jag tog tag i en bit som har legat och legat lite. Jag har inte riktigt vetat vad jag skulle göra av den men igår bestämde jag mig för att jag bara måste beta av den. Så nu gjorde jag det, jag kom igång.
Så ringde maken och väckte. Men vilken bonus, 1300 ord som jag inte hade räknat med. I like.
Jag förstår att ni kräver detaljer. Jag förstår att ni känner min ångest och min ilska. Framförallt är ni ju så sympatiska att ni nog också känner min sorg.
Såhär var det.
Jag och Lilla E låg i sängen och drog oss. Vi är ju hemma idag. Jag behövde gå på toaletten och eftersom jag inte rör mig många meter utan min iPhone så fick den följa med. När jag skulle lägga den på handfatet så gled den. Såklart. Den gleeeed och krasch bom bang. Ingen touch screen längre. Glas på golvet.
Och skydd? Tsss. Tror ni att jag har fått tummen ur och kunnat bestämma mig? Det är ju ett så svårt beslut det där med vilket fodral man ska ha.
Ringde till maken, nästan med gråten i halsen. "Det går att laga för någon femhundring". Han mailade någon han känner som hade gjort det. Fick en webbsida. Jag gick in där. Fattade bara att just till min modell kostade det minst 60 dollar, kanske över 100. Jag fattade inte riktigt, bara att jag hade fel modell, den som kostade mest att laga.
Googlade lite. Hamnade på en artikel jag tidigare har läst. Om att iPhone är den telefon som går mest sönder, enligt If. If är mitt försäkringsbolag.
Hamnade i ett forum där en kille skrev att hans pappa hade ringt "Försäkringskassan" och fått hjälp mot självrisk. Skrattade gott och bestämde mig för att ringa min "Försäkringskassa".
Ringde If och fick prata med trevliga Lotta. Hon berättade att det där går så bra att laga och (för jag har ju fetaste hemförsäkringen så då ingår lagning av iPhone som klantiga nätberoende mammor tappar på klinkergolv). Hon upplyste mig om att egentligen har jag 1500 i självrisk och innan jag hann säga något så berättade hon ATT JAG ÄR EN SÅ BRA KUND HOS DEM så jag har 1400 i självrisksrabatt.
Så för 100 kronor får jag min telefon lagad och hemskickad på 5-7 dagar.
Jag borde vara lycklig, jag borde hoppa runt och vara glad över att det löser sig så lätt men ni fattar vad det här betyder va?
5-7 dagar utan iPhone. Och under dessa 5-7 dagar är det en halvdag, en helgdag och en klämdag. Det kommer minst att bli 10 dagar, förutsatt att hon skickar sina papper till mig idag. Så om jag ska vara realist är det minst två veckor. Det är en halv månad. En halv månad utan min iPhone.
Gamla Ericsson, here I come. Du har just uppgraderats från väckarklocka till telefon. Hoppas du inte är sur och vill ställa upp.
att jag skrev och skrev. Det blev 150 ord. Det är ju verkligen ingenting. Men jag har ändrat lite, flyttat lite och tänkt lite. Det kändes kreativt, produktivt och bra. Jag har också identifierat fyra områden som jag måste jobba lite mer på.
En grej som händer innan en annan grej.
En grej som kräver mer research. (Inte sådan research jag gjorde i söndags, det här kräver intervjuer).
En grej som händer lite innan slutet.
Och så slutet. Har skrivit det lite grovt men det kräver mer. Och det beror lite på ovanstående.
Sedan finns det nog ett femte område också. Det kan hända att jag ändrar lite i början. Men det gör jag nog sist i så fall.
Nu har jag ont i handen och det är ändå dags för Grey's.
Kanske kan jag lyckas skriva något litet stycke imorgon när jag vabbar. Kanske. Om Bamse passar min dotter en stund.
Efter att ha tillbringat natten i härliga spyångor (spyhinkar, lakansbyten osv) så satte jag mig imorse i bilen för att åka till jobbet. Hela vägen kändes det som att jag skulle spy och man undrar, är jag inbillningssjuk eller går jag just nu runt och är en potentiell nedsmittare?
Maken är hemma med Lilla som inte är alltför kaxig idag. Just nu ligger hon tydligen på soffan och sover med lite feber i kroppen. Imorgon är det min tur att tömma spyhinkar och titta på Bamse alternativt Barbie och Diamantslottet.
Och så toppar vi dagen med lite spyor. Lilla E har just kräkts två gånger. Förra veckan vabbade vi tre dagar med henne. Imorgon får maken stanna hemma. Förra helgen var jag så himla smart som utbrast "vad länge sedan det var vi vabbade!" Hmmm.... .
Innan lugnet har lagt sig har det hunnit gå mycket tid. När jag är som mest igång ringer telefonen. Till mig. När jag har hittat flowet igen börjar ett barn skrika. Min man är hemma, min man vill att jag ska skriva och min man fixar. Jag blir ändå störd. Och sedan är jag igång igen. Och då börjar jag bli trött för jag har ändå varit igång sedan 06 och under dagen har jag varit pedagogisk, inkännande, konfliktlösare, vikarie och dessutom lite jägare.
Jag borde skriva någon annanstans men jag skriver bäst hemma. Jag borde åka direkt efter jobbet till någon annanstans och skriva men då längtar jag efter mina barn. Jag borde faktiskt få slippa jobba så att jag hade tid att bara skriva. Vem vill sponsra?
För övrigt har jag ont i halsen och känner att det är rätt synd om mig.
.gif)
