Svininfluensan, symptom.

Och det här ska du vara vaksam på, om du blir sjuk.

Svininfluensan

Mannen som dog hade svininfluensan.

Jag kan inte hjälpa det men jag blir faktiskt rädd. Jag blir så rädd att någon jag älskar ska dö i den där läskiga influensan. Det verkar så svårt att veta om man har det och tydligen kan det gå fort också. Hur ska man kunna skilja influensan från en vanlig lite jobbigare förkylning?

Jag kanske reviderar mitt "nej" i vaccinationsfrågan.

High-low

Dagens high: Förutom bamsekramarna från barnen vid hämtning; min nya jobbdator. Äntligen lite uppkoppling på jobbet. Fast det är en mac och jag är inte van vid det. Blir till att öva lite...

Dagens low: När bilverkstan ringde upp för att tala om att makens bil som är på service behöver nya bromsar och allt vad det var. Summa: 11 800. För fan! Om jag hade 12 000 över varje månad behövde jag väl inte jobba.

Att leva kvar på nätet eller inte

Christina skriver ikväll om vad hon vill ska hända med hennes "nätidentitet" när hon dör.

Detta ämne är intressant och väldigt aktuellt för mig. En f.d. kollega rycktes bort för två veckor sedan i en motorcykelolycka. Hans facebooksida kryllar av hälsningar och ger oss som sörjer honom någon slags gemenskap. Om hans sida bara var borta en dag så skulle det kännas tomt. Det här ger i alla fall mig någon slags övergång. Från att finnas till att inte finnas.

Samtidigt är det märkligt att se hans statusuppdatering från dagen innan olyckan. Som om han fortfarande fanns. För det gjorde han då.

Jag är nog egentligen helt med på Christinas tåg, att man ska tas bort från nätet när man är borta. Men samtidigt så kan det vara så att nätet faktiskt ger de efterlevande stöd och tröst.

Jag har kikat in på den mördade flickan Therese Johansson Rojos blogg och där är det också fullt av ledsna kommentarer, folk som behöver skriva av sig. Där finns också en levande tonåring. Som ändå inte finns längre. Dessutom finns full information om vad de misstänkta tonåringarna heter och var de bor. En annan för- eller nackdel med nätet, bestäm själv...

Skrivarkurs med Barbara Voors

Jag älskar Barbara Voors. Jag älskade att gå på skrivarkurs. Det är gratis. Och ändå kan jag inte gå.

1) Mitt jobb. Jag har svårt att hinna dit. Dessutom är det veckans jobbigaste dag, hur pigg kommer jag att vara. 2) Mina barn. Det är min hämtdag. Maken lämnar fyra dagar och hämtar två. Jag kan inte direkt kräva en hämtdag till... Och dessutom vill jag ju vara med dem lite också.
3) Dessutom spelar han bandy just den tiden, på onsdagar.

Det är helt enkelt inte meningen. Kanske är det meningen att du ska gå istället?
Skrivarkurs i Katarina kyrka på onsdagar klockan 16:15-17:45.

Jag får trösta mig med att fortsätta lyssna på Smultronbett, en otroligt bra bok. Av Barbara Voors. Jag är någonstans mitt i, lyssnar till och från jobbet.

Svininfluensan igen

Otroligt. Någon har tänkt till. Försäkringskassan vill temporärt slopa läkarintygskrav om man är sjuk mer än en vecka. Tycker det känns mycket vettigt, läkarna lär ha annat att göra än att skriva massor av intyg till alla som kommer att insjukna. Dessutom känns det sådär att influensasjuka ska sitta och köa i väntrummen för läkarintyg...

Män och kvinnor...

Helt fel genusmässigt, kan ändå inte hjälpa att jag börjar fundera... Det kanske bara är arv? Miljön kanske inte spelar in alls?

Kan det vara så att Män och kvinnor föds såhär?

Tipps!

Jotack. Jag tar gärna emot "tipps" på hur jag ökar min längd. Jag är lite för kort för min vikt nämligen så varför inte...

Hittade annonsen på Facebook.

Att vara kund

Jag brukar säga att jag inte är en jobbig kund men på sista tiden har jag börjat undra om jag ändå inte är det. Jag har nyligen avbeställt en soffa för att de inte kan tala om när den kommer (efter fyra veckors försening och inga besked går att få). Jag har också bitchat på om hur SEB drar ut på vårt ärende och därmed tjänar 2 400 kronor i veckan på oss. De ligger väldigt nära gränsen för att bli utbytta de också. I somras lackade jag på en blomsteraffär som skulle ta tre kronor i kortavgift när jag skulle handla blommor för nästan 400. Jag talade om att det är olagligt för dem att ta ut avgiften och att jag nog hellre handlar någon annanstans. Då behövde jag helt plötsligt inte betala avgiften längre.

Jag tror att dessa företag visst tycker att jag är en jobbig kund. Jag är ju jobbig eftersom jag ställer lite krav och får för mig att folk som jobbar med service ska ge just det. Kan vara lite färgad av att jag började jobba på kafé som trettonåring och sedan jobbade på restaurang, korvkiosk, hotell, på Ica och i klädaffär under högstadiet, gymnasiet och under pluggtiden på universitetet. Ganska gedigen karriär inom servicenäringen, om jag får säga det själv. Jag vet hur man ska bete sig mot kunder. Därför blir jag lite putt när folk inte gör som man ska.

Men idag måste jag säga att jag stötte på väldigt duktiga servicemänniskor. Och det enda de gjorde var att sköta sitt jobb som man ska. Varför ska jag då bli förvånad och lycklig?

Jag var på Stadium i Sickla med mina två damer. De skulle få stövlar. Jag fick superhjälp av en ung kille, vars namn jag tyvärr inte tog reda på. Han mätte deras fötter och han mätte stövlarna. Helt svettfritt för mig. Jag försökte lobba för svarta stövlar men tjejerna valde röda. (Det fanns ju inte råååsa). Därefter gick vi ner en trappa och skulle leta upp jympapåse och jympakläder till Stora E. Fick jättebra hjälp av en tjej som letade storlekar och visade allt jag frågade efter. Jag kunde shoppa och jaga Lilla E samtidigt. Perfekt.

Det här är ju inget exceptionellt. Det är såhär det borde vara när man handlar. Men jag är ändå lycklig över att man ibland stöter på de där fina personerna som vet att vårda sitt yrke.

Vi sliter på jag och barnen..

Snart måste jag börja jobba extra..

Man vet att det snart är höst

När fleecen måste på på morgonpromenaden.. Samlar kraft inför dagens uppdrag; stövelinköp, två barn, en mamma, lönehelg. Maken stannar hemma och målar. Kanske ska byta...

Attans!

En som har hittat hit gillar inte att jag inte engagerar mig i verkliga problem... Jag tycker att det är så komiskt att någon som inte känner mig skriver en sådan kommentar. Mest för att det är tre fel av tre möjliga.

Upplärningsbar

Stora E är på toaletten och utför nummer två.

-Mamma, jag är färdig!
-E, nu sa du nog fel. Jag tror du menade pappa jag är färdig!
-Jag är nog inte riktigt klar.

Det går en stund.

-Pappa! Jag är fääääääääärdig!

MY GIRL. Verkligen my girl.

Det här med balans.

Igår hade jag lektioner från 8-14.25 utan paus. Jo. 50 minuter för lunch, då äter jag med en klass och sedan ska jag rastvakta dem också. Jag har alltså ingen sekund över för mig själv - på hela dagen. Jag vet inte, jag tror inte att det är helt lagligt faktiskt. 14:30-16 hade vi möte. 8-16 non stop.

Idag började jag klockan 9. Då hann jag kolla jobbmail, förbereda och kopiera inför lektioner. 10:30-11:30 hade jag engelska med en åtta. 11:30 åt jag och åttan otroligt god mat. Vi har egen kock på skolan och det var urgod kycklingssoppa med hembakat varmt bröd. Mums! Sedan rastvaktade jag så idag fanns ingen "rast" för mig heller. 12:20 hade jag engelska med en sjua och 13:20 var vi klara. Klockan 14 sa min ramtid att jag skulle gå hem så jag packade ihop efter att ha skött lite administrativa saker som närvaro, inköpslistor och mailkoll.

Idag var en sjukt skön dag, speciellt eftersom vi kunde ta det lugnt hemma på morgonen och jag vinkade av familjen och sedan klev in i duschen och gjorde mig i ordning i lugn och ro. Jag hann till och med tvätta och hänga en tvätt och dammsuga hallen, innan jag åkte till jobbet.

Är det det här som kallas balans? Att jobba livet ur sig ena dagen och ha det riktigt bra andra? Jag är lite skeptisk. Jag vill ha bara bra dagar!

Apropå min enkät

... om urringningar. (I högra menyn).

Jag vet inte om jag är konservativ, pryd eller bara tråkig men jag tycker inte att urringningar hör hemma i skolvärlden. Självklart tycker jag inte att man ska gå runt i polokrage men en del är verkligen lite väl...

På Stora E:s skola finns en kvinna som är så totalt opassande urringad, jag tycker nästan det är pinsamt. Vad är syftet liksom? Jag fattar inte. När hon sitter på huk och hjälper barnen så ser man "hela paketet". Är det det som är meningen?

Själv gör jag "böjtestet" när jag köper kläder som jag tänker ha på jobbet. Jag lutar mig fram i "bänkhöjd" och om man ser mina boobs, då blir det ingen affär.

Utmaning! Om jag vann...

Jag har blivit utmanad av Johanna på Fashionista... Det här tänker jag inte missa så here goes:

Om jag vann 100 000 i månaden på en Triss Superklöver så skulle jag sluta jobba. Pengarna skulle förändra mitt liv rejält. Jag skulle tillbringa mina dagar i full balans...

Jag skulle få tillbringa mer tid med mina barn och jag skulle ha möjlighet att förverkliga min stora dröm. Att skriva en bok. Om ingen ville publicera mig så skulle jag starta ett eget förlag. Dit skulle jag locka bloggande lovande talanger.

Parallellt med denna drömtillvaro skulle jag försöka skapa en lite bättre tillvaro för andra. Jag skulle vilja starta upp ett slags center för familjer som har det riktigt tufft av olika anledningar. Där skulle mammor och pappor få hjälp med så vitt skilda saker som ekonomi, juridik, familjerådgivning, studievägledning, jobbsökningskurs, barnpassning, massage, träning och matlagning. Jag skulle också vilja att centret hade speciella grupper för t.ex. unga flickor för att stärka deras självkänsla. Varför inte lite kurser för killar i samma ålder också.

Inser att pengarna nog börjar sina men jag skulle också öka mitt bidrag till SOS Barnbyar, Action Aid och BRIS.
Och så skulle jag skaffa en personlig tränare och en fet bil!
Och eh... betala av lite på vårt galet stora huslån...
Och resa såklart...

Jag skickar denna utmaning vidare till AnnaAnnaDesign. För du behöver också vinna en massa pengar så du har tid att vara kreativ. Är du på, A? Skriv i din blogg vad du skulle göra om du vann 100 000 i månaden i 25 år på en Superklöver. Vem vet, du kanske vinner...

Jobb och energi

Häromdagen försökte jag ju förklara att jag tycker att det är för mycket jobb i livet. Det blev mest som ett långt klagoinlägg och flera föreslog att jag skulle gå ner i tid. Jag menar att man inte ska behöva gå ner i tid, jobbet ska inte hålla på sådär länge - inte för någon. Men det gör ju det, man "ska" jobba på ett visst sätt. Jag grunnar mycket på vad jag vill göra och under det senaste året har jag (ofrivilligt pga omständigheterna) börjat på tre jobb och inget har känts klockrent. Jag börjar förstå varför. Jag fick lite hjälp av en artikel i DN idag.

Ett citat:
Vad gör oss orkeslösa?– Att leva osant mot sig själv, eller inte ta sina egna signaler på allvar. Om man egentligen vet vad man vill fast gör något annat tappar man kraften. Man kan också bli orkeslös av att ha otydliga ramar på jobbet, eller om man inte vet sin roll. Då blir hela du som ett frågetecken. När du vet vad du vill, dina mål och avsikter, och har en riktning som går åt det hållet, får du mer energi.

Det är precis såhär jag känner! Jag vet ju vad jag egentligen vill. Det är därför inget annat duger. Jag vill jobba efter mina egna villkor. En del kanske tycker att det låter naivt och lite bortskämt men jag tycker att man faktiskt borde ha rätt att styra själv. It's my life liksom. Jag vill verkligen det och mitt enda problem är att jag inte kommer på vad jag ska göra. Jag vill vara egen men vad ska jag och jag pyssla med hela dagarna? Tills jag har skrivit boken och blir svinrik och kan försörja mig på den. För det kan ju alla författare...

Två trötta fötter.

Inte ens fem minuters rast idag. Helt galet! Nu möte i två timmar. Det finns en risk att jag somnar.

Första lektionen avklarad.

Det var den allra första lektionen i spanska för sexorna. De var bara 36 stycken. De kunde dock många ord...

Jag funderar

Jag åker hemifrån 7:15.
Jag åker hem igen runt 15:30/16.

På morgonen hinner jag "träffa" barnen i max en timme. Då tjatar vi, stressar och gör oss i ordning.
På kvällen hinner jag träffa dem från cirka 16:30-19:30. Då ska vi tjata om att vi ska gå hem, laga och äta mat, tjata om badning och läggning. Om min arbetsgivare inte har hittat på något mer möte att gå på. Det har arbetsgivaren gjort en kväll i veckan i hela augusti och september. Då kommer jag hem ännu senare.

Då tycker vissa nog att jag borde gå ner i arbetstid, om jag tjurar över att jag får se mina barn för lite. Och att jag inte hade behövt köpa ett stort hus, så att jag hade råd att gå ner i arbetstid.

Kan man tycka. Men jag tycker att livet borde vara mer än att bara jobba. Varför ska den mesta av vår tid gå åt till att jobba? Varför får vi inte tillbringa den med dem vi älskar mest? Och om vi ska välja dem så får vi inga pengar. Typ. Varför är det regel att mest tid ska läggas på jobbet? Jag kan inte få in det i mitt lilla huvud. Kan någon förklara det för mig? Vem har bestämt att vi ska lägga nästan all vår vakna tid på att jobba? Varför är det viktigast?

Jag försökte i alla fall.

Jag försökte få en bra start. god och nyttig frukost med hemgjord müsli och bär. Sedan kom en försenad glasmästare, osmidig lämning och trafiken i vägen. Grundat med för lite sömn. Lovely. Nu kan det bara bli bättre.

Saknar du också Denise?

Här finns ett litet livstecken.
Håll till godo då hon varken bloggar, twittrar eller facebookar längre. Jävla sätt.
Hon har dessutom slimmat sig. Också det ett jävla sätt.

Pausar

Långa dagar i början. Idag slutar jag 18:30. Dagis och fritids undrar nog om mina barn har en mor. Min man undrar också. Ekorrhjulet, here I am. Me not like.

Här är hon!

Skolflickan.

Mormor har sytt fina klänningen.

Psst!

Kolla in enkäterna till höger. Två nya frågor. Jag själv har fyllt i "nej" men velar. Vet verkligen inte hur jag ska resonera här. Vi lär ju få flunsan, två barn på dagis (okej, fritids för den ena men det är samma sak) och så jag i skolvärlden också. Vi lär få skiten. No doubt.

Att skolas eller inte...

En intressant konversation om yrken uppkom i bilen idag. Det började med att Stora E hade pratat med sin pojkvän (!) V om vad han ska bli när han blir stor. Han ville bli brandman. Hon hade då upplyst honom om att då får man nästan aldrig vara hemma, att man måste sova på brandstationen. Då hade han ändrat sig. Smart tjej det där.

Sedan kom vi in på vad hon vill bli när hon blir stor.

-Jag ska bli som mamma!
-Vill du bli fröken?
-Ja. Med stora barn. Och lära dem en massa språk.
-Men då måste man gå i skolan jättelänge, fixar du det?
-Ja!
-Såklart du gör.
-Har du gått i skolan länge mamma?

Här blandar sig maken in i konversationen.
-Mamma har gått jättelänge i skolan, mycket längre än pappa.
-Jaha... för du jobbar med datorer och då behöver man inte gå i skolan för man behöver inte lära sig någonting. Men om man ska lära barnen språk måste man lära sig många saker.

Som jag sa. Smart tjej. Och MY girl.

Att blogga

Mona har ett litet avundsvärt problem. Hon har blivit tillfrågad av en tidning om hon kan blogga hos dem. Nu funderar hon på för- och nackdelar.

Jag har ju inte haft den frågeställningen men har ibland funderat på om jag ska posta bilder på mina otroligt söta barn och kanske ha en bild på mig själv - så att det inte skulle vara så förbaskat anonymt.

Varje gång jag funderar på det här så tänker jag att det negativa överväger det positiva. Det finns gulliga barn i hela världen och ni läsare dör faktiskt inte om ni inte får se mina prinsessors vackra ögon eller härliga leenden. (Jag skulle dock göra det om jag inte fick se dem). Ni får helt enkelt klara er ändå. Varför? Jo. Mina tjejer har inte valt att mamma ska hänga ut dem på nätet och om det inte finns bilder så har jag i alla fall gjort dem lite anonyma. De har ju inte valt att jag ska skriva om dem heller men någon konstnärlig frihet kan man väl ändå få ha? Jag är dock lite nervös nu när Stora E har börjat läsa och ofta ser min blogg som är min startsida. "Ssss k rrrr i v aaaaaaaaarrrrrrrmamma!" "Vad är det mamma?" "Ehum, min blogg".

Sedan är det säkerhetsaspekten. Jag vet att man utan problem kan lista ut var jag bor om man verkligen ger sig katten på det. Det har hänt... (Känn dig träffad C!) Men ju mindre jag berättar om namn, efternamn och adresser så ju bättre är det ju... (Shit vilken slutledningsförmåga!)

Kort sagt. Skulle jag få skriva i en tidning så skulle jag säga ja utan att blinka men det skulle såklart påverka hur jag skrev. Jag känner mig redan lite för officiell ibland (jag vet ju inte om någon elev eller arbetskamrat har hittat hit t.ex.) och känner att jag censurerar mig fast jag inte vill. Skulle jag skriva officiellt skulle det ju bli ännu värre.

Ja ja. Vad är väl en bal på slottet? Jag behöver inte grunna på det här. Tillbaka till skurhinken där jag befann mig för ett tag sedan.

Höstens debutanter

I dagens DN finns en artikel om höstens debutanter. Jag hittar ingen länk men en av debutanterna är fina Agnes. Jag har följt Agnes ett tag nu och jag längtar efter att få läsa hennes bok!

Fredagsmys

Efter en god middag med glass och fyra sorters strössel (hittade en icke genuskorrekt burk med fyra sorters rosa strössel idag på Ica Maxi) som avslutning har hela familjen dansat och skrålat till Spotify.

Låtarna som valdes var:

Killing me softly med Fugees.
Thank you med Amy Diamond.
It's my life med Amy Diamond.
What's in it for me med Amy Diamond.
Nickotickotin och jag med någon på Youtube.
La Voix med Malena Ernman.

Kan säga att de vuxna fick välja en låt och lillasyster fick välja två. Resten valdes inte helt oväntat av den allsmäktiga storasystern.

Fick ett mail

Igår fick jag det här youtubeklippet från min man. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det där men jag ska nog inte höja min livförsäkring den närmsta tiden i alla fall...

Tadaa!

Varde ljus. Det var ju inte så svårt det där.

Nya vanor

7:45 stod hela familjen redo för avfärd. Stora E går ju numera i skolan och de börjar 8:00 varje dag. Det märktes att det var lite mer ekorrhjul genast. Tidigare har maken lämnat och det har skett mellan 8-9 varje dag, beroende på dagsform. Men nu är det nya tider tydligen...

Det känns stort att hon börjar skolan men ändå lite sorgligt. Hon är inne i systemet och det dröjer minst 13 år innan hon kommer ut.

En historisk dag

Idag började mitt gula lilla paket i skolan. Det gula lilla paketet som jag nyss satt och höll på SÖS . Hon var liten och alldeles för gul. Hon fick tillbringa sin första vecka med att sola som om hon vore på Ibiza och inte i ett iskallt, grått decemberstockholm. Hon fick till och med ett solarium to go så vi fick åka hem en natt. Detta gula lilla paket har vuxit och utvecklats till en stor tjej som kan både läsa och skriva. Jag och hennes far står och gapar och undrar vad som hände. Och vi börjar förstå våra föräldrar.

Jag kunde inte vara med henne idag på uppropsdagen eftersom jag är inlåst i en egen skola. Det bekom inte henne det minsta, hon var besviken för att de inte fick leka i skolan idag - de var där en för kort stund.

Nyss satte jag mig ned med luntan med information som skolan har skickat hem. Det värsta med att själv vara lärare är att man:
1) knappt orkar med all information eftersom man sysslar med att producera likadan hela dagarna innan skolstart.
2) är grymt kritisk till olika påfund och floskler.
3) vet att man själv hade gjort det mycket bättre. Sådär lagom ödmjukt tänkt.

Jag är just nu mest upprörd över en formulering i skolans regler.
"Man ska lyssna på fröken när hon pratar."
Eh. Vad hände här? Behöver man inte lyssna på manliga lärare?

Sa den genusmedvetna FRÖKEN och gick och lade sig och muttrade lite surt.

Bananflugor

Hett tips just nu. Vi har invasion. Så äckligt!

Livet

Jag fick i måndags veta att en kollega från IT-företaget dog i en motorcykelolycka på sin semester förra veckan. Han var en sådan fin, varm, trygg och trevlig kille som jag direkt fick bra kontakt med. Trots att han och jag inte höll kontakten mer än genom lite kommentarer på status på Facebook så känns det så tomt. Det känns konstigt att en person mitt i livet helt plötsligt inte finns kvar. Hans facebooksida kryllar av ledsna hälsningar och hans status finns kvar. Det känns otroligt märkligt och en del av mig väntar på att han ska skriva på sin sida att det bara var ett skämt.

Samma dag fick jag ett annat tragiskt besked som jag inte kan gå in på. Det är bara så väldigt tragiskt och riktigt hemskt.

Den här veckan har jag därför haft mina tankar hos de anhöriga som har drabbats av de här beskeden och kramat mina barn väldigt mycket och väldigt hårt.

Idag skickade jag ett sms till min man som var hemma med Stora E. Efter två timmar hade han inte svarat. Jag ringde och fick inget svar. Efter en stund skickade jag ett frågetecken. Och så ringde jag på en gång, till hemnumret. Då svarade han. På den lilla stunden mellan frågetecknet och mitt andra telefonsamtal hann jag fantisera om att han och Stora E hade hamnat i en olycka när de körde Lilla E till dagis och att det värsta hade hänt. Jag kände mig riktigt töntig som lät fantasin skena iväg sådär men ändå kändes det som att det faktiskt kunde ha hänt. Det händer ju andra. På en sekund ändras förutsättningarna för livet och det härliga man hade är borta. Det värsta är att vi inte kan göra ett enda dugg åt det.

Man inser ju att det är så viktigt att vi inte kastar bort tid på att älta skitsaker. Vi måste bry oss om varandra och fånga den där berömda dagen eller stunden. Helt plötsligt kan det faktiskt vara försent.

Inte så pjåkigt

23 idag, 29 i förrgår.

Kaffepaus

Kan man ju låtsas.. Finns inte en chans att det är kaffe i det här glaset. Har för övrigt en mycket inspirerande studiedag.

Åka sent

Is da shit.

Och den här...

... Den ger jag mig på imorgon. Kanske.

Packar upp

På mitt nya jobb. Jag började med det viktigaste, fotokuben med mina barn på alla sidor.

En liten filosofisk fråga

När blir man nöjd?

5 min

Snabbare idag.

Det finns

Krokar på toa.
Gott fika.
Goda visioner.
Trevliga kollegor.

Kanske blir bra.

Svininfluensa på Lidingö

Nu börjas det... Har ni laddat upp med alcogel?
Jag borde inte skriva det för när jag skrev om Mulderbosch tog den slut på Systemet. Jag visste inte att mina cirka 100 dagliga läsare var en sådan köpstark grupp... Nu rusar ni väl och länsar Apotekets förråd på alcogel också.

Första dagen

Första dagen på nya jobbet.

Det började med att jag åkte försent. Nackdelen med att byta jobb för ofta. Man blir avtrubbad och inte lika "ny på jobbet aktig". Jag kom i tid förstås men hann stressa upp mig lite på vägen. Det var ju inte bara jag som var på väg till jobbet.

Kom till min nya arbetsplats och dagen inleddes med fika. Träffade på flera trevliga kollegor. Sedan har det varit möten, möten och möten. Är lite förvirrad, lite undrande, lite trött och lite tveksam. Vi får se hur det här blir. Men kollegorna verkar bra, det bådar gott.

När jag kom hem fick mina prinsessor extra långa och extra hårda kramar. Fördelen med att vara ifrån varandra är att man hinner sakna. Dessutom fick jag som jag skrev i förra inlägget idag påminnelser om att man ska ta vara på varandra när man fortfarande kan.

Vilken jävla dag

Jag har återigen påmints av att man ska ta tillvara på dem man har, så länge man har dem. Tänk på det. Ofta.
I förmiddags fick jag en stark påminnelse om detta och nu på kvällen fick jag en till.
Kan inte gå in på detaljer av olika skäl. Men kramas lite extra ikväll hörni.

Kanske dumt

Att byta till ett jobb längre bort. Har åkt 29 min o har 5 kvar.

Jag går och sover nu

Nästa gång ni hör från mig så har jag börjat jobba.

Imorgon ska jag för tredje gången på ett år börja ett nytt jobb.

Jag ska presentera mig lite krystat, kort men utförligt.
Jag ska le intresserat.
Jag ska anpassa mig till vad som gäller på den här arbetsplatsen.
Jag ska försöka lära känna mina nya kollegor.
Jag ska försöka lära känna mina nya elever, lära mig deras namn, styrkor och svagheter.
Jag ska tvinga min man att vabba och hämta och lämna mest eftersom jag är ny på jobbet och provanställd. Som vanligt.

Jag ska framförallt försöka komma ihåg att ställa väckarklockan och gå upp och åka iväg. Det har jag inte gjort på över åtta veckor. Inte fan konstigt att jag har jobbångest.

Nästa gång ni hör från mig så har jag börjat jobba.

Friskisledaren

Kom nyss hem från Friskis. Jag känner att jag och ledaren inte alls förstod varandra idag.

Han sa "nu kan alla som vill göra armhävningar på tårna, inte bara på knäna." (Hör att den meningen låter helt sjuk men jag är säker på att ni fattar).

Han sa "snart kan man, om man vill, hoppa mellan stegen."

Han sa "nu kan alla som vill lägga på händer så blir det extra jobbigt."

Jag ville varken göra armhävningar på tårna, hoppa mellan stegen eller lägga på händer. Jag ville bara sitta där med benen i kors.

Om jag glömmer...

... att gå till jobbet imorgon, när tror ni att de ringer?

a) Efter en timme eller två?
b) På kvällen?
c) Efter några dagar?
d) Inte alls?

15 jag minns

Hittade det här hos Sandra och härmar. Skickar dock inte till någon, ni som känner er manade - häng på.

Rules: Don’t take too long to think about it. Fifteen books you’ve read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes. Tag 15 friends.

Jag tycker att femton är lite väl. Tar de första jag kommer på rakt av bara.

The Lovely Bones av Alice Seabold. Hur kan man inte älska en bok som börjar såhär: "My name was Salmon, like the fish; first name, Susie. I was fourteen when I was murdered on December 6, 1973".

Alias Grace av Margaret Atwood. Baserad på en sann historia. Sådant är jag svag för. Och Margaret Atwood är Margaret Atwood. Har aldrig blivit besviken på hennes böcker. Den här boken finns verkligen kvar hos mig, vissa saker kommer tillbaka till mig då och då.

The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald. Inte konstigt att det är en klassiker. När man läser den är det som Ving säger "känslan sitter i länge". Jag känner alltid det som att jag är med på Long Island och även om jag kanske inte är hos Gatsby på fest så kanske jag är på granntomten och hör sorlet. Den känslan har jag när jag läser denna underbara bok. Just nu är jag lite ledsen, den har inte kommit fram efter flytten och jag undrar var den är.

Inser att jag är väldigt inriktiad på nordamerikanska författare. Kan ha att göra med att jag har läst 60 poäng engelska (på den tiden då 20 poäng var en termin) och bär med mig en hel del litteratur därifrån... Bara lite.

Svenska böcker som på något sätt har stannat hos mig:

Smuts av Katarina Wennstam. Det finns några riktigt ruskiga scener som jag aldrig glömmer. De griper tag och stannar kvar. Äckligt. Smutsigt.

Utvandrarserien av Vilhelm Moberg. Otroligt coolt att få följa deras vedermödor på så nära håll. En av de saker som jag minns bäst är när Karl-Oskar går och går och går i snön (?) och ska hämta ut ett brev från Sverige. Bara för att få veta att han måste betala porto. Och han är så fattig att han inte har ens för porto. Då får han vänta i några månader innan han kan lösa ut det. Det är något att tänka på i dessa uppkopplade tider.

Maskrosungen av Sandra Gustafsson. Ord överflödiga. Boken om Sandras uppväxt. Den stannar kvar. Och borde vara obligatorisk litteratur för socionomer, psykologer, poliser och all förskole- och skolpersonal. Med flera.

Och det finns många fler böcker som har stannat kvar hos mig men det känns lite överdrivet att skriva en avhandling om dem...

Lördag

Dan före dan före dan. Usch. Ångesten kryper i kroppen. Jag är så bra på att vara ledig att jag inte behöver ett jobb. Men tills jag är ekonomiskt oberoende så behöver jag ett ändå. Attans hur det ska hänga ihop. Och attans när min nya arbetsgivare hittar det här inlägget. Jag vill då passa på och ta tillfället i akt och säga att jag trots min inställning är en väldigt bra anställd. Mina goda referenser ljuger inte, de gillar vad jag gör. Jag tror att jag bara ger uttryck för vad de allra flesta känner inombords.

För att göra det bästa av situationen har jag idag fångat stunden. Stora E krävde att få leka med en kompis och maken skulle iväg till sina föräldrar i ärenden. Jag hade också ärenden men skulle först städa. När jag hade städat klart insåg jag att ärendena kunde vänta lite för det är inte alltid man är ensam hemma i sitt stora stiliga hus.

Jag slängde mig i bubbelpoolen och började på en bok. Det var helt underbart skönt att i lugn och ro ligga i värmen och titta på trädtopparna och läsa lite ord. Orden var Joyce Carol Oates i "Älskad Saknad." Vet inte vad jag tycker än. Den var inte "wow" i början i alla fall.

Nu har min mamma kommit hit från Halmstad fullastad med hemodlade grönsaker och saker till döttrarna. Bl.a. otroligt söta klänningar. Sydda av mamma.

Ekonomifråga

Är det mest ekonomiskt att köpa förköpshäfte för 180 kr och ta tunnelbanan eller att ta bilen hela vägen och betala parkering och trängselskatt? Parkering känns billigast eftersom jag betalar korträkningen senare. Logik a la Pernilla. 
Men nu står bilen halvvägs hemifrån och jag på tunnelbanan. Transportstyrelsen får inte en krona! Det känns bra. 
Nyklippt ska jag nu göra stan, först lunch med god vän.

Något är galet...

... när man drömmer om att blogga.

Jag har under några nätter drömt att jag ska bo i Spanien i ett halvår. Utan familjen. Jag har i drömmen grämt mig och mått rätt dåligt över detta. När jag vaknar fattar jag inte varifrån planen i drömmen har kommit, jag skulle aldrig åka utan dem så länge. Jag skulle däremot väldigt mycket kunna jobba för att hela familjen skulle åka iväg dit något år eller så. Inte just precis nu när vi är nyinflyttade i vårt nya hus men annars då.

Hur som helst. Inatt drömde jag att det var dagen innan avfärd. Och jag drömde att jag bloggade om det kvällen innan. Jag minns exakt vad jag skrev här i bloggen också.

Något är galet när man drömmer om att blogga. Get a life typ.

I ikeakön

Han: Har vi inte en sådan där vattenkanna?
Hon: Jo men det är bra med två för ibland räcker inte vattnet i den ena.
Han: Det är ju bara att fylla på.
Hon: Ja, men det är bara 9 spänn.
Han svarar inte. Är tyst.
Hon: De går att stapla i varandra så de tar ingen plats. Det blir bra det här serdu.
Han svarar inte. Är tyst.

Man kan undra varför jag lyssnade noga på den här konversationen. Det var inte bara det att jag stod där själv och var uttråkad i kön. Nej, något fick mig att lystra lite extra. Det kan ha varit något som kan liknas vid igenkänning... Är detta universalt? Tjejerna vill köpa och männen står och är tysta och tycker att det är jävligt onödiga pengar men säger inte det rent ut utan kör den tysta metoden. Fan, speak now or forever hold your peace.

Nu igen!

Nu är jag här igen...

Orättvist?

Stora E hade svårt att somna och körde alla trick i boken. På väg till toaletten såg hon mig i soffan framför tv:n:
-Mamma, varför får mammor och pappor vara uppe längre än barnen?
-För att vi ska hinna städa och diska. Godnatt!

Farmors födelsedag

Idag skulle min farmor fyllt år. I juli 2008 gick hon bort och vi hade begravning strax innan hennes födelsedag, för ett år sedan. Två födelsedagar har hon varit borta men ändå är dagen så självklart farmors.

Fastän de inte finns så lever de kvar.

Jag tänker på dig idag farmor, och firar dig ändå.

Smarta typer

som sätter eld på skolan. Jag gissar att de inbillar sig att de då slipper börja i skolan. Så lär det inte bli. Istället får hela skolan tränga in sig i något tillfälligt och allt blir extra jävligt. Smart. Väldigt smart.

Förlåt bloggen

Hej bloggen,

Jag har inte glömt dig.
Jag tänker mycket på dig.
Jag tänker att jag borde skriva mycket hos dig.
Tyvärr har du konkurrens av livet.
Livet som innehåller så mycket fix just nu. Organisering, inköp och gäster. Dagis- och fritidsinskolning.

Och dessutom har du konkurrens av den andra bloggen. Du vet den där andra som jag startade långt efter att jag hade startat dig. Du ligger mig ändå varmast om hjärtat men den andra bloggen är lite mer vad jag behöver just nu.

Kan du förlåta mig bloggen, för att jag inte är här så mycket som jag borde vara?
Kanske kan du försöka att acceptera den andra? Då blir det lite lättare för oss alla tre.
Snart blir allt som vanligt igen. Snart. Jag lovar.

Idag gick det bättre!

41 kilo lyfte jag in och den passade perfekt. Man lär sig.

The final countdown

Nu är det riktig countdown, en vecka kvar i frihet. Eftersom jag är mellan två jobb har jag inte ens haft jobbmail att kolla av, så skönt! Men nu är det endast 7 dagar kvar, sedan är det jävligt långt till jul.

Gonatt

Godnatt bloggen. Dags att sova.

Nödvändigt att jobba?

På riktigt, om det inte var för lönen så ser jag inte varför man överhuvudtaget skulle jobba?! Jag har fullt sjå med att få dagarna att räcka till utan ett jobb som stör.

Hittills idag:
Fick sovmorgon till 9:30. (Maken gick upp, barnen sov inte så länge).
Efter det har jag:
Möblerat om vardagsrummet.
Slösurfat på facebook.
Bakat tigerkaka med Lilla E.
Dammsugit två av tre våningar.
Torkat av lite skåp etc i köket.
Vikt lite tvätt.
Och håller nu på och lagar lunch.

Såhär kan jag hålla på hela dagen. Jag har inte tid att jobba! Jag vill ju hinna med att göra lite roliga saker också... Som att skriva och sådär. En vecka kvar...

M A D O N N A ! ! ! igen

Man kan följa konserten minut för minut på aftonbladet. Jag sa tidigare idag att hon kommer att ropa "Hello Sweden" och jag kommer inte att vara där och höra det. Och mycket riktigt. Hon ropade nyss "Hello Sweden". Och jag var inte där.

Fan C! Jag ångrar mig! Jag ville ju gå. Jag ville tydligen verkligen jättemycket gå.

M A D O N N A ! ! !

Jaha. Nu är hon på Ullevi men inte jag. Dock är majoriteten av mina facebookvänner där. Det är Madonna överallt i alla statusfält. Jag som älskade Madonna först av alla (heh) är inte där. Trots att jag i måndags fick ett sms från en god vän "om jag har en biljett över till Madonna på lördag, vill och kan du hänga med?"

Jag ville. Jag kunde. Men så blev jag realist och insåg att pengarna och tiden inte räcker till. Jag är fan kärring. En tråkig kärring som just ikväll är lite bitter och försöker trösta mig med RIX FM:s Madonnaweekend på radio men hur jävla bra hjälper det?!

Fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan. Men det var ståplats. Jag hade inte orkat stå hela kvällen. ;)

Mental note to self:

Beställa hem Beverly Hills 90210 box tills jag får svininfluensan. Något roligt ska man väl ha att trösta sig med då.

När hon får svininfluensan? tänker du och tänker att det var en jävligt pessimistisk typ.
Men seriöst. Lilla E går på dagis. Stora E börjar sexårs. Jag jobbar i skolan. Det behöver man inte vara Einstein för att räkna ut hur vi kommer att må i höst.

URK

En riktigt osmaklig blogg. Kan inte säga annat än urk. Och undra om det är på riktigt eller någon som "bara" hittar på? Otroligt vidrigt i alla fall.

Inför strandbesöket idag

När vi höll på och gjorde i ordning oss i förmiddags för att åka till stranden så utspelades följande konversation:

Maken, till mig: -Sjukt att man har badpremiär i augusti.
Lilla E: -Augusti bråkar med mig. Hon tog mina leksaker.

Maken, jag och Stora E tittade på varandra och log.
Stora E: -Hon vet inte att augusti är ett år!

Morgoninsikt

Alla jag möter som springer är smalisar. Alla jag möter som går är lite mindre smala. Slutsats: jag borde kuta fort som fan!

När alla vännerna gått hem...

En skön eftermiddag/kväll är till ända och det känns alltid lite speciellt när vänner går hem tycker jag. Man är oftast ganska glad i sinnet men ändå lite tom. Det finns alltid saker man inte hann prata om och man vill nästan alltid ha mer tid tillsammans. Man vet heller aldrig när man ska få möjlighet att ses igen. Just de här vännerna dröjer det ett tag innan vi ser igen, de bor utomlands.

Nya möblerna fungerade utmärkt. Barnen skulle promt leka där de inte får (tomten är långt ifrån barnsäker än) men blev lyckliga när de fick bubbla i poolen. Vi vuxna hann utbyta i alla fall några trevliga ord.

En bra kväll.

Min dotter - nya Amy?

Lagom till att Amy Diamond börjar tröttna så kommer min Stora E att ta över. Hon är helt galen när det kommer till musik. Igår shakade hon rejält till Allsång från Skansen trots att hon tyckte att de flesta låtarna var dåliga. (Hon gillade inte Silvia Vrethammar, Bosse Larsson, Lasse Berghagen och Björn Skifs men who can blame her?!).

När hon var bebis sov hon aldrig. Jag menar aldrig. Vi skämtade då om att hon nog blir nattklubbsdrottning. Det börjar mer och mer kännas som en ytterst trolig karriär för henne.

(Känner mig här tvungen att påpeka att tv:n står lite provisoriskt på vårt gamla vardagsrumsbord. Ifall någon undrade).

Här står våra nya trädgårdsmöbler

Och skäms med mig på parkeringen. De gick verkligen inte in i bilen. Maken i Gbg, pappa barnvakt utan bilbarnstolar. Men pappa fixar allt, hjälp på väg...

Kvällens tjuvlyssnat

Jag har slutat läsa nyheterna innan jag loggar ut, och börjat läsa Tjuvlyssnat.se istället. Det är så svårt att somna när det sista man läser är kris, svininfluensa och mord. Roligare på tjuvlyssnat.se.

Såhär vill jag att jag och maken ska vara när vi är gamla.

"Buss 2, Helsingborg
Busschauffören ska precis stänga dörrarna när en dam ~75 kliver in och ber honom att vänta tre minuter på hennes man som går oerhört långsamt. Busschauffören går motvilligt med på detta. Damen ställer sig med ryggen mot utgången och väntar.

Damen (försöker starta en konversation med chauffören): Egon går som en sköldpadda sedan förra hösten då han bröt benet.

En herre ~80 (kommer in på bussen och knackar damen på axeln): Padda kan du vara själv, hade det inte varit för alla jumprar du tvunget skulle köpa så hade jag varit här före dig…Småfniss sprider sig i bussen. Damen tittar sig generat omkring, sätter sig ned och är tyst under resten av resan".

Och varför vill jag att maken och jag i våra äldre år ska förolämpa varandra offentligt sådär? Njae. Det kanske jag inte vill men jag tyckte att de verkade söta. Trygga ihop på något sätt. Det är du och jag gumman, så padda kan du vara själv.

Jag jobbar också hårt

Det var jag och tjejerna mot världen idag. Maken jobbar två dagar fast det egentligen är semester. Jag tycker sådär om det. Speciellt när det är superväder och vi har börjat få acceptabel ordning i huset, så att vi kanske kunde ha hittat på något mysigt istället för att bara röja, röja och röja. Men viktiga kunder, blaha, pengar, blaha. Jag tycker ändå att det suger!

Dagen har bestått av att servera måltider och röja efter dessa. Dessutom övertalade barnen mig till att vi skulle bada i bubbelpoolen. Den hade stått ett tag i solen och det var 39 grader i den. Lite för varmt.
Vi var dock iväg till ett av våra favoritställen och åt glass. Mysigt.

Nu ska jag röja lite till för mäklaren kommer och värderar huset imorgon och jag är så korkad att jag tror att vi får en högre värdering om det är lite mer städat än stökigt.

Om två veckor...

... är semestern slut.

Jag har ångest redan! Trots att jag ska börja på ett nytt jobb. Eller är det kanske därför? För att jag har gjort det så många gånger under det senaste året? Känns så meckigt att bära dit alla saker, installera sig på en arbetsplats, försöka pejla av arbetsplatsen, lära känna trevliga kollegor, hoppas att de förstår att jag är bra folk, lära mig runt 100 elevnamn, lära känna mina nya chefer osv osv osv.

Jag orkar inte. Jag vill bara sitta här i mitt fina hus och njuta.

Amy jobbar hårt

Jag blir lite ledsen när jag går in och tittar på Amys hemsida. Igår var hon i Skara. Idag i Stockholm klockan 13 och klockan 19 ska hon vara i Gränna.

Om några veckor ska hon vara i Insjön på lördagen och i Malmö dagen efter.

Tjejen är 17 år. Och sliter. Undrar om hon inte väldigt väldigt gärna skulle vilja vara hemma med polarna, träffa någon fin kille och kanske bara hänga lite.

Hoppas att det är värt det. Proffsig är hon i alla fall.

Jag när en groupie vid min barm

Idag var vi på Skansen. Barnens Allsång och Amy Diamond var gästartist. Maken och jag la in påminnelser i mobilerna om detta redan i juni...

Vi kom tidigt och lyckades pricka repetitionen, just när Amy skulle sjunga. Stora E lyssnade andäktigt, se ovan. Hon hade i vanlig ordning ritat en teckning och dessutom skrivit "jag tycker du är en jättebra tjej på att sjunga" på den.

När Amy var klar tänkte vi ropa lite vid scenkanten för att lämna teckningen men hon var snabb (rutinerad) av scenen. Men jag har ju stalkat både Carola och Pernilla W när det begav sig så jag vet nog hur man gör. Backstagedörren var öppen så jag tog med mig min förstfödda och smet in.

Vi såg Amy. Vi pratade med Amy. Vi lämnade teckningen, fick kram och fick ta foto. Lyckan är total! Fotot hänger redan på väggen i Stora E:s rum.

Och jag är fortfarande full av beundran över hur proffsig Amy är. Hon ser till att ta sig tid med sina små fans och var noga med att säga tack och hej då innan vi gick, trots att fler drog i henne. (De hade dock backstagepass...)

Och Allsången då? Den var bra den med men jag tror att höjdpunkten var just det där mötet...

Syskonkärlek

Igår mitt på dagen höll jag på och röjde i vårt sovrum och Lilla E var trött och somnade mitt i vår säng som var utan lakan då det pågick byte. Hon sov och sov medan jag organiserade garderob och sovrum. När jag var klar fick hon fortsätta sova, jag gick upp en trappa och röjde med något annat.

Till slut saknade Stora E sin lillasyster och gick ner för att "titta lite" och jag lät henne göra det då det inte gjorde något om lillasyster vaknade. (Hon ska egentligen inte sova middag längre).

Det var tyst och storasyster var kvar där väldigt länge. Både jag och maken smög ner för att kolla vad det var för bus som pågick.




Bara ren och fin syskonkärlek. Lilla E toksov och Stora E låg och tittade på henne och höll henne i händerna.

Det finns underbara stunder.

Segisdag

Igår var det vin och middag med goda vänner. Och bubbelpool med bubbel. Det blev sent, vi blev trötta. Inte fick vi sova ut direkt då Stora E vaknar ungefär 5:58 och börjar bygga städer av lego så det låter i hela huset.

Idag har fikabesöken avlöst varandra och efter det har vi försökt få lite gjort. Fast mitt i allt somnade jag på soffan. Men jag har i alla fall putsat lite fönster (måste göras om såg jag när solen började skina) och fixat gardiner till vårt sovrum. Dessa finns att beskåda i husbloggen. Kika där.

Nu ska jag röja efter vår urgoda middag bestående av grillade hamburgare med potatisklyftor i ugn och coleslaw. Allt från scratch och med ekologiska ingredienser. Det var MUMS. Till det en god årgång cola light som sig bör dagen efter...