torsdag 27 november 2008

I love Amy!


Amy! Jag är kär! Vilken tjej!

Vi var på plats i god tid, för att få bra platser. Det fick vi. Den som inte var på plats i god tid var Amy. Hon var sen pga av försenat flyg. 40 minuter efter utsatt tid kom hon igång. Och var superproffsig. Stora E och hennes vänner väntade tålmodigt den hela timmen det tog från det att vi kom dit, tills Amy kom ut på scen.

Min dotter var som i trance. Hon klappade och sjöng och kunde knappt slita blicken från scenen. Fram tills dess att Amy var klar och arrangörerna deklarerade tusen gånger (jag lovar) att nu fick man hälsa på Amy på scenen, men bara om man först köpte en skiva á 150 kronor. Vilket jag lätt hade kunnat göra (är inte utblottad än) men det var två väldigt långa, väldigt oorganiserade köer. En för att köpa, en för att signera. Sådant ställer jag inte upp på. Stora E visade sin målmedvetna sida. "Mamma, jag vill träffa Amy Diamond, mamma jag vill träffa Amy Diamond, mamma jag vill träffa Amy Diamond." Dessutom hade hon och hennes vän ritat teckningar på dagis, de ville ju lämna dessa till Amy.

Efter att ha konstaterat att köerna var helt galna och att det skulle ta hur lång tid som helst så lyckades jag otroligt nog övertala Stora E och hennes vän att vi kunde skicka teckningarna till Amy. Jag blåljög och sa att jag hade hennes adress. Jag mutade med glass och så enkelt var det. Ben & Jerry's nästa!

Fast på väg dit såg jag den andra trappan till scenen. Helt tom. Med två vakter. Med barnen i släptåg gick jag dit, lade huvudet på sned och fick dem att lämna teckningarna till Amy. Killen som fick äran släntrade till hennes bord och bara la dem där. Sa inget. Men här hände något. Här visade Amy vilket otroligt proffs hon är.

Trots att hon signerade skivor för glatta livet tittade hon på teckningarna och tittade mot trappen. Jag fick ögonkontakt och pekade lite på Stora E med vän. Trodde att det var det. Amy reste sig, kom till oss och tackade tjejerna så mycket och tyckte att de hade ritat jättefint. Och så kom den. KRAMEN. Två överlyckliga femåringar fnittrade resten av kvällen. Amy kramade dem med världens bamsekram.

Den tjejen kommer att gå långt, längre, längst. För det gör man när man är trevlig, omtänksam och proffsig.

Jag älskar Amy! När Stora E fyller år om två veckor kommer hon att få minst en Amy Diamond skiva.

5 kommentarer:

Jennica..... sa...

Gud så härligt!!!! Jag blir så glad av människor som är trevliga!! Tänk vad man kommer långt med lite ödmjukhet och mänsklighet! Kan tänka mig att Stora E var super-glad!!!

Förresten....jag har äntligen läst ut den där boken....och oj! vad den var bra!! Jag grät floder när jag läste slutet.....

Tant Brun sa...

Fasen Pernilla! Nu Sitter jag här och bölar mitt på blanka förmiddagen. Tårarna bara sprutar. Fina Amy.

Catharina sa...

Vilken tjej, shit vad proffsigt, och så ung, för visst är hon superung, inte ens 20?

Härligt!! Din dotter kommer leva på det hur länge som helst!

Kram Catharina

Jenny sa...

Mina ögon tåras också. Vilken tjej, och vilken lycka för stora E med kompis!!!!!! Wow!!!!

Kram Jenny

Pernilla sa...

Jennica, ÄNTLIGEN! Visst är den super!

Visst var hon ett superproffs. Jag blev väldigt imponerad av henne! Stora E var väldigt nöjd. Tyvärr fick hon ju inte gå till dagis och skryta av sig idag, kanske lika bra det. :)