Jag hade tänkt:

Ta en dusch, måla naglarna och lägga mig och läsa Bara ett barn.

Istället har jag:
Nattat barn i två timmar. Det avslutades med lite pedagogiskt skrikande (jag) och tårar (Stora E). Hon fick också fram att hon önskade att pappa var hemma. Jag önskar också att hennes pappa var hemma.
Jag har också diskat, tvättat och jobbat. Jobbat väldigt länge, samtidigt som jag skriknattade barnen.

Nu ska jag:
Packa morgondagens utflyktsväska. Heldagskollo med mina sjuor. Håll tummarna för sol.
Packa morgondagens partystass. Vet inte om det finns någon i den nyrensade garderoben.
Ta med våtservetter/torrschampo för hur ska jag annars göra mig partyfin från urskogen till Östermalm på mindre än 30 minuter? Malin, gör det något om jag luktar myggspray på ditt party?
Stryka kläder till Stora E som har fotografering imorgon. Kom jag just på.

Vissa dagar...

Recept på linfrökexen

Publicerade jag för ett tag sedan. Här är länken! Kommer från tidningen Lantliv.

Alla var där. Jag menar här.

Malin.
Åsa.
Susanne.
Linda.
Rosenholm.

Och trevliga bloggläsare, vänner och vänners vänner. Kul att ni kom!!!
Vet inte hur många bloggar jag har missat nu, fyll på om jag har glömt. Är lite trött nu.

En som inte var här fysiskt men in spirit är Simona. Det bjöds inte på bubbel så du kanske inte hade trivts ändå.

Här kan du köpa boken som vi har fått signerad ikväll. Jag längtar efter att börja läsa!

Och PS. Om någon annan författare vill ha tupperwareparty ställer jag gärna upp igen. (Denise, jag vet att du inte åker utanför tullarna så du slipper).

PS två. Malin kan också tänka sig att göra det här igen så boka in henne hem till ett hus nära dig.

Linfrökexen

Var tydligen godare än kladdkakemuffins.

Simona undrar vad vi åt

Inte de här i alla fall.

Uppläsning

Malin in da house!

Skål

Det är måndag.

Dåliga bloggare

Simona har minsann suttit och stört sig på att folk inte uppdaterar sina bloggar.

Simona min vän. Jag har bloggat i några år nu och lärde mig fort att att det inte är så stor idé att blogga på helger. Det är få läsare då, färst är det på fredagar. Eller soliga lördagar. Söndag kväll, det är då det lönar sig att börja knappa igen.

Tyvärr har jag inte kommit på något vettigt att blogga om denna söndagkväll, har varit alldeles för busy hela helgen. Och så har jag försökt kurera min onda arm, så fort jag rör datorn / musen (hrm) gör det skitont. Behöver krafterna till imorgon då jag jobbar. Ja, jag är lärare. Ja, jag använder datorn nästan lika mycket som folk som jobbar på kontor.

Dessutom tränar jag på att lägga mig i tid. Om en timme ska jag ligga i sängen. Imorgon börjar en hård vecka med kvällsgrejer för mig, alternativt maken, varje kväll. Imorgon klockan 06 tar jag ett djupt andetag och någon gång framåt fredag eftermiddag kommer jag att andas ut.

Söndagsnöje...

Städade ur garderoben

Och det blev så färgglatt och välfyllt plötsligt. Got to go shopping now!

Hej Denise

All over the city. Det är hon som är carrie!

Cirkus smirkurs

Kom just på att jag faktiskt tycker cirkus är rätt trist. Dessa tramsclowner ger mig utslag.

Tänkte gå på cirkus

Barnens bokklubb sponsrar...

Hello crossis

Du och jag. Och Charlie och Lola. I 30 minuter.

Funderar på

Att messa över en nakenbild till min man som är ute och ränner med sina minst sagt halvgalna kollegor. Tror ni att han kommer hem då? Eller så skippar jag det och går bara och lägger mig. För när allt kommer omkring; hur kul är det att göra't med ett destilleri?

Jag fredagsmyser

Men har fått musarm, har sjukt ont!!!

Vi fredagsmyser

Barnen och jag. På olika sätt. Maken på galej, här blir det tacos. Så fort jag orkar börja hacka. Känns avlägset...

Fredagshappening

Fast egentligen måndagshappening för då kommer den fantastiska författaren Malin Persson Giolito till min enkla boning för att ha tupperwareparty. Typ. Över lite fika kommer hon att prata om sin senaste bok Bara ett barn. Självklart kan man få köpa sig ett signerat ex.

Nu till det roliga. Jag har två platser att lotta ut bland trogna bloggläsare. Om du är intresserad så mailar du mig på skrivarmamma@gmail.com. Det är klockan 19 på måndag kväll i en Söderförort. Ange namn och varför just du vill komma.

Har en väldigt söt vän

Som skrev: "När du ger ut en bok blir du som Carrie. Då kan jag bli din assistent som åker med på dina releasegrejer. Love it redan"

Jag: "I love it too, redan".

Nämen hej!

Jodå, jag lever. Men jag har börjat jobba. Och i det ingår att vara handledare för ett gäng sjuor. Sjuor har svårt att hitta, de har svårt att läsa scheman och de har svårt att inte tappa bort sina nycklar. Så sådant hjälper jag dem med just nu. Om ett par veckor har de blivit coola högstadieungdomar, då har jag mer tid med er. Ciao!

Min ettagluttare

Hämtar min skoltjej efter hennes allra första heldag i skolan. Hon berättar ivrigt om allt som har hänt, allt hon har läst och gjort. Jag ser att hennes mun rör sig, jag hummar och nickar och hoppas att jag ser ut som att jag lyssnar. Jag vill lyssna, jag vill verkligen det, men det går inte.

Allt jag ser är min bebis. I hennes snart sjuåriga ansikte finns bebisen kvar. Jag ser hennes ögon och de ser ut som de gjorde första gången de tittade rakt in i mina. Hennes runda bebiskinder finns kvar och hennes minspel är också samma. Men framför mig står en skoltjej med jeans, rosa skolväska och berättar viktiga saker.

Jag antar att det här bara kommer att fortsätta. Jag kommer förmodligen att stå med en studentskylt och tycka att den där unga kvinnan i vit klänning som kommer utspringandes med sina vänner ser ut precis som bebisen på skylten.

Åsa har läst Bara ett barn

och hon gör så att jag vill läsa den. Nu. Läs Åsas blogg. Och köp Malins bok.

Det sköra livet

En vän till mig i USA har just förlorat sin pappa. Han blev 57 år och dog för några timmar sedan.

Jag känner mig väldigt långt ifrån USA just nu. Jag skulle vilja vara där, i San Francisco och krama henne länge. Jag ringde nyss, det var verkligen inte som att kramas men kändes närmare än Facebookmeddelanden fram och tillbaka.

Och en annan vän i USA kom just hem från doktorn med båda sina barn. De fick remiss för reumatismutredning.

Ibland är livet inte jätteroligt.

Men min stora tjej började i första klass idag. Det var stort, det var roligt och det var pirrigt. Vi firade med middag på Pizza Hut (barnen var lyckliga) och de fick skåla i Fanta. Livet kan vara bra också.

Själv har jag så ont i min hand att jag inte kan skriva. Ett mycket värdsligt problem men rätt jobbigt för en som har över 150 sidor kvar att redigera och gillar att blogga.

Då barnen toksomnade 18:45 gissar jag att det blir en tidig morgon så so long vänner. Nu går jag och sover. Det har varit en konstig dag.

En ettagluttare

På väg till upprop. Det är stort. Välkommen in i systemet.

Ett litet snedsprång, Bokhora recenserar

Igår skrev Denise Rudberg ett långt inlägg om sin recensionsångest.
Och idag ser man att hon verkligen hade fog för de tankarna. Not. Bokhora har recenserat och skrivit väldigt fint om Ett litet snedsprång.

Jag kan inte ens föreställa mig det där. Att folk ska hålla på och tycka om ens bok. Så hemskt! Jag förstår Denises ångest. Tror att jag förstår för jag har ju inte riktigt hamnat i det där läget.. Men det är ju därför jag inte vågar be någon läsa min bok. Jag vill inte höra att den är skräp... Konstigt nog inbillar ju jag mig (säkert fler med mig) att folk som har gett ut en sådär 12 böcker som Denise har, inte tar åt sig. Men det är såklart de gör. En bok är ju som en bebis och fan ta den som säger att min bebis är ful.

Men den här bebisen är inte ful. Nix, Denise har gjort ett bra jobb och jag är glad att det kommer flera. Och då är jag inte direkt ett fan av deckare. Men Elegant Crime, det är ju en helt annan sak.

Och ibland

...kör saker ihop sig. Ikväll skulle jag ha varit på yourlifemingel, dit t.ex. Malin också ska. Jag blev tvungen att avboka med kort varsel för saker och ting inte riktigt blev som tänkt.

Jag undrar bara. När blir saker som man har tänkt?

Ibland

måste man stanna upp, tänka och andas. Kom ihåg det vänner. Kom speciellt ihåg det nu när det är måndag och nystart inför hösten. Jag ska försöka komma ihåg det jag med. Jag är ganska dålig på det.

Söndagen

Försök till sovmorgon då båda barnen hojtade flera gånger i natt. Så går det när man är ute på galej, våra fixar inte ändrade rutiner.

Förmiddagsbad i bubbelpoolen med hela familjen. Mys!

Familjeutflykt till Plantagen, Bahaus och Ica.

Hemmastök. Planterat blommor, satt upp världens kitchigaste toalettpappershållare på gästtoaletten.

Handlat mat på mathem.se. Hela veckan planerad.

Tvättstugetid. Kört tre maskiner, hängt tre maskiner, vikt undan två veckors tvätt. Och så.

Imorgon kommer eleverna. Jag är inte redo!

Nu var det det där med boken. Kul att börja 20:40 - jag har ett nytt löfte som heter i säng senast 22... Tjena...

Sorg och glädje

Ena stunden läser jag om pappan som ströp sin tvååriga dotter på Orust. ???!!!
Sedan läser jag om pappan som förlöste sin fru och lyckades rädda livet på sin dotter som inte andades och var blå i ansiktet när hon kom ut.

Vad säger man? Livet är så jävla orättvist. Tragedier blandas med glädje och man vet aldrig var det kommer att ske.

Kräftorna avklarade

Nu till det goda.

Ikväll

Shoppingens viktigaste

Jag och min skoltjej

Shoppar.

!

Jag går på promenad

Och frågan är... Vad kommer folk att tro?

Rikdagsval = körslag

Vi läste nyss tidningen (på nätet) jag och min vetgiriga dotter. Hon undrade lite över de där blå och röda "märkena"och helt plötsligt var det dags att förklara det här med partier och val.

För mig är det viktigt att hon senare gör sitt eget val och inte sneglar på vad vi röstar på. Hon kommer att präglas av hur hon växer upp, vad hon hör oss säga och hur vi reagerar på vissa saker men ändå tycker jag att det är viktigt att inte pracka på mina barn min åsikt. Så jag försökte vara pedagogisk och menade att det är viktigt att tänka på vad man själv tycker när man ska rösta. Så drog jag ett väldigt enkelt exempel. (Det bästa jag kom på 7:03 över frukosttallriken).

-Ett parti kanske tycker att man ska gå i skolan i två år, ett annat tycker att fem år är lagom medan ett tredje parti tycker att tio år är det bästa.
Då ville hon rösta på det partiet som tyckte att man skulle gå tio år i skolan. Bra där, tänkte jag och försökte avrunda.

-Då röstar man på det partiet som vill som man själv och så hoppas man att många andra också vill samma sak.
-Vinner de då?
-Ja, då vinner de.
-Aha, som i Körslaget!

Precis. Precis som i Körslaget. Jag kände ändå att jo, hon har nog fattat. Så tittade hon lite till på loggorna (det var socialdemokraterna och moderaterna som visades upp).

-Mamma, jag tycker att du ska rösta på det där blåa för det är finast märke.

Skrivit

Det bidde inte 40 sidor. Det bidde inte 16. Det bidde kanske fyra. Men fan vad bra de blev. Godnatt!

Märks det

att jag har börjat jobba? Mina inlägg är lite väl få... Och inte blir det ett långt nu heller, här ska redigeras. Missade ju en arbetskväll igår så nu får jag väl göra 40 sidor innan det blir läggdags. (Jag hade tänkt mig 20 om dagen men eh, snittar 16 så jag ligger lite under).

Fler mingelbilder

Och här kan man se fler bilder från gårdagens mingel.

Möte

Och Simona... Jag vann.

Jag hade inget nät när vi var på minglet, det försvann. (Felia). Simona kaxade och gick på om hur hon minsann skulle hinna blogga före mig och bloggar bäst som bloggar först. You were saying darling?

Och här är boken

Recensionsdatum idag. Jag får skynda mig att läsa...

Det finns de som redan har läst. Te.x här. Och här. Och här också.

Kristina intervjuades

Av Jessica Björkäng från Bokhora.

Vi fick höra lite om Kristinas jobbliv och hur hennes skrivande går till. Kristina jobbar på SÄPO och tillbringade just några månader i Bagdad. Kristina hävdar att SÄPO låter mer spännande än det är. Kristina har skrivit i ett rasande tempo. Hennes tredje bok blev just färdigskriven och kommer ut inom ett år. Jessica frågade hur Kristina hinner både jobba, ha ett liv och skriva och den frågan hade både jag och Simona svaret på. "Inga barn!" Då hinner man en hel del.

De flesta som var på releasen var bokbloggare, jag hann prata med Pockethexorna , Kulturbloggen och ja? Hur var det nu? Jag måste researcha lite bloggadresser, jag har helt glömt vad de hette... Jag vet i alla fall att jag satt bredvid Kristinas, och Malins, trevliga förläggare Sofia.

Vi åt väldigt god mat från Bagdad Café på Medelhavsmuséet där vi var. Mumsigt var det. Vin fanns det. Och bil hade jag. Simona fick lite extra och det var inte hon ledsen för.

Allt var väldigt bra ordnat av Linda Skugge med medarbetare. Strålande!

Det var en trevlig kväll och när jag åkte hem var jag väldigt glad över att ha bilen. Trots allt är det en ganska hård jobbvecka som pågår.

Jag, Kristina och Simona

Och ikväll

Tar jag med mig Simona Ahrnstedt och går på bloggreleaseparty för Kristina Ohlssons nya bok Tusenskönor. Det ska bli skoj! Ska bara avsluta på jobbet, byta om och åka mot staden. Idag tar jag bilen. För trött för SL.

I brevlådan idag

Idag kom boken från Denise. Med en väldigt fin hälsning och ett tack i den långa, långa listan med tack. Tack snälla, fina Denise. Och for the record - jag läser gärna manus igen!

När jag läste boken var den inte klar, det var väldigt intressant och inspirerande att läsa ett alster under pågående process. Jag vet inte hur mycket som har tillkommit/ändrats efteråt så det ska bli mycket spännande att läsa den igen!

Tack Denise! Och hörni, visst är omslaget superfint!

Jodå

Jag har koll på läget.

Första jobbdagen check.

Mingel med kollegor.
Möte för hela kollegiet.
Arbetslagsmöte.
Lunch med arbetslaget på mycket trevligt ställe med vacker utsikt.
Möte med mina fellow handledare. Vi är tre som delar på en klass. Vi gjorde upp en plan för nästa vecka. En vecka i förväg. SKÖNT!
Föreläsning. Putte Svensson som grundade Hultsfredsfestivalen pratade om entreprenörskap. För att lyckas som entreprenör måste man enligt honom ha magkänsla, rocka fett och ha cred. Tror det är applicerbart på fler saker. Författande t.ex.

Nu ska jag disciplinerat redigera i en timme, sedan ska jag läsa ut min Douglas Kennedy bok - The job. Jag har idag roat mig med att tänka ut möjliga slut. Jag slutade nämligen läsa där det var lite cliffhangeraktigt och funderar nu på om Douglas Kennedy och jag tänker lika. Förmodligen inte, han förvånar mig alltid.

Just det. Måste välja kläder. Fotografering imorgon. Ugh. Hatar fotografering till katalog och småfoton. Just småfotona är värst - de hamnar överallt. På mitt fack, i korridoren och så vidare...

Hemåt!

På föreläsning

Sommaren

Kanske är slut men man kan alltid ta lite hjälp så att känslan sitter kvar.

Lite jobb

Jag skulle göra i sommar. Mohahaha. Kan ju bita tag i det under veckan som kommer, jag är så frisk, stark och utvilad. Och energisk. Not.

Tack för den här sommaren

Mr Mulder. Du är en fin vän.

En klok kvinna

Är hon, den däringa Katerina Janouch. Hon delar med sig av bra saker, och av sämre saker. Jag tycker att det är viktigt att hjälpa varandra med det. Att berätta även när det är dåligt. För det finns folk som tror att man bara måste hålla uppe fasader och det är såååå bra hela tiden. Och det får ju oss andra att må skit. För varför kan inte vi ha det såååå bra hela tiden, vad gör vi för fel?

Jag råkade ut för flera sådana som nybliven mamma. Jag satt med en bebis som var den sötaste bebis jag någonsin sett men hon var vaken mer än någon bebis jag någonsin sett. Och allt jag fick höra var hur underbart alla andra tyckte att livet med bebis var. Inte var det någon som sa att jodå, man kan känna att man vill hiva ut ungen genom fönstret och man är inte en hemsk mamma för det. Man är bara trött med värkande bröst och underliv. Bara lite lätt utmattad sådär.

Men jag hade en ventil. Ett gäng tjejer som jag hade hittat på nätet när vi alla spydde oss igenom våra graviditeter. För det var ju också en sådan där sak. Det är såååååå UNDERBART att vara gravid och alla mår så in i helvete bra. Utom lilla jag. Tills jag hittade tjejerna på nätet. Vi jämförde kräkdagar, gynakuter och vad som var bäst att äta. Och så vidare.

Mina nättjejer och jag - vi vet att det finns i alla fall sju andra familjer runt om i Sverige där saker inte är perfekta hela tiden. Alla har inte ett sådant gäng. Då är det bra med en Katerina lite då och då.

Tur att jag inte skriver deckare

Eller ska jag säga synd? Annars kunde jag ju använda deckargeneratorn. Så roligt! Snodde länken av Johanna på Multimanus.

Det var en härlig månad det där

Ensam hemma

Barnen är hos farmor och farfar. Maken är på fest. Jag skulle också ha varit på fest, det är därför barnen har barnvakt. Men nu har jag varit vuxen och bestämt att även om jag pallar kvällen med hjälp av Ipren och alkohol (fast det är ju en dum kombo förstås) så blir det inte roligt imorgon. Och inte på måndag - och då börjar det. Och då behöver jag vara där. Men barnen ville ändå sova hos farmor och farfar, de har vetat om det här hela sommaren.

Så puss puss och kram kram till barnen inne på Söder där de skulle äta Happy Meal med farmor och farfar och så skjutsade jag maken till festen. Långt bort i ödemarken. Kändes det som. Äntligen hemma. Och så är det helt tyst och tomt. Och det är så skönt. Och det känns så ensamt.
Jag tänkte tillbringa kvällen med Caroline. Hon heter så, min huvudperson. Om jag inte ändrar förstås. Kanske att Mr Mulder kan få joina oss lite.

I mål!

Midnattsloppet

Tre kusiner ska snart göra minimilen osäker.

Wonderful

Mannen långt där borta (damn zoomlösa iphone) rastar två hundar samtidigt som han röker. I ett p- hus. Hmmm?

Om att ha koll på sina barn

Jag fixar faktiskt inte att låta mina barn springa hit och dit själva. Jag känner mig ofta fånig, töntig och lite lätt hysterisk men sedan de föddes så har jag koll på dem. De får t.ex. inte springa över till grannen utan att jag ser dem, de får inte springa runt hur de vill i affärer och så vidare.

Hemma känns det tryggt och bra, jag har säkrat det jag måste säkra men vi har några farliga ställen i trädgården och när de är där, då har jag koll.

Jag är jävligt irriterad på att man ska behöva vara såhär, som jag är. Men tydligen måste man det. Blir äcklad, arg och ännu mer arg. Och sorgsen.

Lite muntrare

Jag drog i mig en Ipren, fixade till mitt nyklippta hår, drog några drag med mascaran och voilà. Livet känns rätt okej ändå.

Sista sommarlovsveckan - en sammanfattning

Sjukgymnast - inställd. Hade bara väntat i fyra veckor på att hennes semester skulle ta slut.
Två lekträffar - inställda. En av dem hade redan ställts in en gång tidigare, pga kräksjuka.
Kulturfestival i stan - inställt. Ja ja. Det var ju ändå bara något jag hade tänk att vi skulle göra.
Muminmingel på Formex - inställt. Hade väldigt väldigt gärna gått och var nära att gå ändå.
Yasuragi kids för mig och Stora E - inställt. Hade som tur var inte bokat, hade tänkt att ta en ströplats i helgen om det hade funnits.
Skrivtid - inställd. Lite stressande eftersom lovet strax är slut.

Frisörbesök - pallrade mig dit med Ipren. Kunde bara inte börja jobba i det skick jag var. Framförallt inte fotas på tisdag. Katalogerna finns kvar i evigheter.

Idag ska prinsessorna springa ett litet lopp. Minimilen på trehundra meter. Dit får jag lov att pallra mig.

Och ikväll ska maken och jag gå på kräftskiva. Gissa vem som stannar hemma.... Som tur är vill barnen ändå sova hos inbokade farmor och farfar så jag får vila.

Så. Det var dagens klagoinlägg. Någon dag kanske jag blir pigg, frisk och glad. Då blir det andra inlägg. Just nu är det bara synd om mig.

Bara ett barn

Malin Persson Giolito släpper snart sin andra bok, Bara ett barn (Pirat).
Här kan du läsa ett utdrag ur boken.
Och här kan du läsa en intervju med Malin.

Försöker ta igen

Missad tid.

Skulle ha skrivit den här veckan. Hade planerat in ungefär 3-4 skrivkvällar den här veckan. Jag har nästan 200 sidor att redigera. Det har liksom inte gått att utföra. Jag har snörvlat och varit matt.

Men ikväll, med hjälp av Mr. Ipren (Mulder får vila lite) har jag i alla fall redigerat 21 sidor. Hade bestämt 10 sidor om dagen men insåg att det kommer att ta 19 dagar och det blir ju evigheter. Så nu är det minst 20 om dagen som gäller. Jag måste bara vara lite effektiv och inte läsa vartenda ord, jag har ju redan markerat var jag ska ändra.

Tror inte att jag hinner klart innan måndag. Fan. Planen var att vara färdig när semestern var slut. Jobbet kommer att ta mycket kraft, det gör det alltid i början av en termin.

Återigen har livet visat att det sällan blir som Pernilla har planerat. Det är därför Pernilla överväger att sluta att planera.

Vill bara påpeka

att de svarta fläckarna på mina foton inte är smuts. Det är något som är fel i min kamera. Det kom efter fallet. Fallet som spräckte skärmen. Borde ringa och reklamera lagningen men orkar inte.

Maken kom hem

Och tog med sig barnen till stranden. Jag lägger mig i skuggan med gott sällskap.

Här var det röjt!

Jag och stora E har just röjt. Lilla E saboterade mest...

Här bor

Min treåring....

Jag får utslag och nervöst sammanbrott när jag ser det här. Ikväll ska vi röja! Men imorgon bitti lär det vara raserat...

Pedant och småbarnsförälder= jobbig kombination.

Ipren och jag

Är såhär!

Har klarat av bibblan, Ica och glass- och lässtund i skuggan på altanen. Nu ska vi spela memory.

Det gäller att ha tydliga mål

Vi har ju tänkt att vi ska försöka oss på en australienresa om en sisådär två år. För att fira vår tioåriga bröllopsdag som förhoppningsvis infaller då. (Ja, jag är skilsmässobarn).

Vi har sagt till barnen att det gäller att spara pengar och de har fått för sig att de ska hjälpa till. I Dalarna öppnade de affär vid vägen för att sälja blommor, hallon och teckningar. Företagsamt tycker jag. Det är bara det att vägen är väldigt lite befolkad så försäljningen blev 0 kronor. När jag försökte mig på att gå och handla där så fick jag inte. "Men mamma det är ju alla fyra som ska tjäna pengar och då kan inte du handla."

De var ledsna över att inte kunna dra in stålar och jag kom på lösningen. Jag introducerade panten. Jag har berättat att om man lämnar tillbaka flaskor så får man pengar. Jag har dock inte berättat varför man får pengarna och vad ordet pant betyder. Detta ska nu bli tjejernas uppgift att ta hand om. Husets pant.

Saldo i australienburken just nu: 18 kronor.

Näringsriktig lunch

Till de stackars barnen som får hänga hemma med sjuka mamma. Snart ska Ipren och jag ta med dem till bibblan. Det är ju skoj när de bara vill bada.

Skål!

Simona och Liz firar sina framgångar med en bloggfest ikväll. De är väldigt trevliga firare tycker jag, de firar även oss som fortfarande vill upp. Jag skålar jag också! För de som har lyckats, och för oss som vill!

Skål! Även om skålen just idag sker med avslaget bubbelvatten... :)

Och missa inte att

Simona har bloggfest ikväll. Klockan 20.

VIP-inbjudningarna

bara trillar in. Det är releasepartyn, det är nya kontorslokaler som ska invigas och det är mingel på Formex och jag vet inte allt. Och nu kom det mail från Ikea också. Jag får komma på katalogvisning. Jag känner mig så utvald. Tack Ikea Kungens Kurva! Jaha? Alla Familymedlemmar? Okej. Not so VIP after all.

Nu så

Barnen har fått popcorn. Jag får 1,5 timmes lugn. Ipren jobbar bra, nu har jag nästan ingen feber alls. Låtsas jag. Jag svettas lite. Bara lite. God natt.
Varning för vilda djur ska underhålla oss lite.

Vad är väl en bal på slottet?

Eller Muminmingel på Formex? Dit skulle jag ha gått ikväll, inbjuden av den här snälla människan. Och nu har jag just insett att det inte går. Det som lät så kul.

Känner mig lite putt

Jag är inte sååå sjuk. Jag har lite feber, är jättesnuvig och har lite ont i halsen. Jag tänker att det finns folk som inte har någonstans att bo, folk som har dödliga sjukdomar och folk som har förlorat sina närmaste. Jag tänker att jag gott kan sitta i mitt nybyggda fina hus med mina friska, glada (och lite bråkiga barn) och må lite skräp, vad f-n gör det? Men ändå är jag helt irriterad, frustrerad och lite ledsen.

Det var ju inte såhär min sista lediga vecka skulle vara. Faktiskt skulle de sista tre veckorna på semestern inte innehålla minsta sjukdom. Vi skulle göra mysiga saker, trots att maken jobbade. Jag och tjejerna skulle hitta på saker och hade bokat in roliga träffar med vänner. Allt sådant har vi fått avboka för att någon av oss har varit sjuk någon gång varje vecka.

Egentligen spelar det ju ingen roll men jag blir ändå irriterad. Det irriterar mig när saker inte blir som jag har tänkt.

Och en sak som stör mig otroligt mycket. Jag skulle ha skrivit. Som en liten dåre. Varje kväll. För nästa vecka börjar jag jobba och slutar 17 varje dag. Hur ska jag orka skriva då?

Det är synd om mig. Fast det är inte ett dugg synd om mig.

Man blir vad man äter

Frukost: Macka med bregott och skinka. Och apelsinjuice. En tallrik med havrefras och mjölk.

Lunch: GI köttgryta med ris. Till det massor av tomater. (Den enda grönsak jag orkade fixa).

Mellis: Macka med bregott och skinka. Och apelsinjuice. För att det var så gott imorse. Jag äter nästan aldrig macka till frukost.

Middag: Hemgjorda hamburgare. Med sallad. Och bröd. Och dressing. Och ketchup och senap.

Småätit: Fyra (!!!) bullar. (Tack Sara hrm). En glassbåt. En liten bit choklad. Det var en jäkligt liten bit.

Motion: Räknas det att bli andfådd i trappan för att näsan är igenproppad med snor?

Maj gad. De här sjukdagarna lär ta tid att jobba bort. Crossis, jag saknar dig. Snart hoppas jag att jag får ge dig en match igen.

Goda vänner

Skickar sms och frågar om barnen kan komma och leka så att man själv får vila.
Sedan kommer barnen hem med nybakta bullar. Som den snälla vännen har bakat med fyra barn. Jag som inte ens bakar med två barn. Tack Sara för idag!

Och tack svärföräldrarna för förmiddagspasset!

I quit!

Själv brukar jag prata med min närmsta chef när jag slutar på jobb. Men den här tjejen, hon vet hur man ska göra. Det är helt sjukt roligt!

Funderar

på vad vi gör fel. Något är ju galet när Lilla E kräks ena veckan, Stora E kräks andra veckan, och jag ligger utslagen tredje veckan. När det dessutom är sommarlov och inga skabbiga dagis/skolbakterier har hittat oss. Eller har vi abstinens? Behöver vi skabbiga bakterier?

Kanske måste jag bara lära mig hur vi blir en kärnfrisk familj?

Status

Jag: i soffläge.
På tv: desperate housewives
Barnen: hos farmor och farfar, snart hos snälla vänner.
Lunch: finns i kylen men jag orkar inte gå dit just nu.

Snörvel på er!

Spajt

Mina barn har gett mig "spajt". Och pussar. Och instruktioner om hur jag ska göra om jag behöver spy (då ska jag ta en skål, inte i sängen). Nu måste de tyvärr gå. De har tjatats in hos farmor och farfar några timmar.

Spajt? Sprite såklart. De fick det när de hade kräkts. Undrar om det verkligen hjälper mot feber och snor?

Status update