Fortbildad?

Ikväll var jag på fortbildning. Skulle det vara i alla fall. Men det visade sig att all inspiration och alla tips och allt som skulle vara så bra, var ett luftslott.

Kvinnan som höll i fortbildningen har flera gånger besökt en framstående skola i NYC. Riverside School. Där utbildar man vuxna elever i engelska som andraspråk. Kvinnan som höll i fortbildningen berättade olika anekdoter om skolan och vad hon har sett när hon har varit där. Hon var väldigt imponerad över deras metoder och gav en massa exempel på övningar. I slutet fick vi ställa frågor. När folk frågade om hon själv hade testat det eller det och hur skulle det här kunna appliceras på svenska trettonåringar som inte är direkt sugna på att lära sig ett tredje språk, då hade hon inga svar.

Det är ganska stor skillnad på att undervisa vuxna elever som är motiverade, som verkligen verkligen verkligen behöver lära sig ett språk. Dessutom bor de i landet där språket talas, varje dag hamnar de i situationer där de behöver engelskan. Det händer liksom inte högstadieungdomar i välmående Sverige. Inte heller händer det högstadieungdomar som inte är så välmående, de har inte direkt tid att bry sig om att lära sig hur man böjer ett spanskt verb.

Lite glädjande var att otroligt proffsiga och duktiga jag faktiskt redan har många av de där övningarna på min repertoar. Jag är alltså lika cool som en skola i New York som folk åker till för att kolla hur man ska göra. Kanske ska jag också börja föreläsa och tjäna lite katching på sidan om sådär?

Nu får nog den här dagen ta slut. Det har i alla fall jag gjort.

Glad

Efter en väldigt jobbig dag med många bränder att släcka blir jag glad när jag ser min dotters bild av mig. Nu ska jag på kurs.

Matchdags

Den ettriga är här. Nu blir det match.
Eller så backar hon när hon ser mig.
Jag tycker att hon borde det, med tanke på sist.

Uppdatering:
Jodå. Hon backade. Däremot dök det upp två nya. Jag hade inte en chans. De omringade mig och tog över. Ja ja. Man kan inte vara på topp jämt.

Jaha. En till skolskjutning.

Och som lärare kan jag inte mer än undra när det kommer hit. Fattar inte. Tänk att gå till jobbet på morgonen och kanske inte komma hem. Eller att se elever och kollegor dödas.
Eller att lämna sitt barn på morgonen, kanske lite stressad och irriterad och sedan se på nyheterna att skolan just nu beskjuts.

Vad är det för fel på människor (?) som gör detta? Vad är det för fel på samhället som inte lyckas stoppa det i tid? Varför går det så fel?

DN skriver om det här.
Aftonbladet skriver här.
Lotta Bromé i P4 extra tar upp det just nu på Radio Sthlm.

Nu ska jag på lektion. Det känns tryggt och skönt. Not.

Jag vet att jag är lite petig men...

Jag läser DN:s bilaga "Högskoleguiden" till frukosten. En skola i Ungern annonserar:

"DEAR SWEDISH STUDENTS
STUDY in HUNGARY the real CHALLANGE and the best POSSIBILITY for YOU."

Eh. OM jag skulle plugga i ett annat land så skulle jag nog inte välja skolan som inte ens kunde stava. Nu är jag lärare och vet att intelligens inte hänger ihop med stavning men för mig handlar det om hur om noggrann man är. Om de inte ens bemödar sig att stava rätt i en annons, vad är det som säger att de bemödar sig om att göra bra utbildningar?

För dig som undrar vad f-n jag klagar över: challange stavas egentligen challenge. Om det inte är ett annat ord de menar.

Nu går jag till jobbet där jag får betalt för att vara petig.

Dåligt samvete

Läste en artikel på Allt om barn och såg enkäten "Vad har du mest dåligt samvete över?"
Gissa vad jag klickade i... (En hint! Jag är inte i minoritet).
Vill du också rösta? Här hittade jag den, i vänstermenyn.

Dominikas, och mina, tankar om att jobba

Har (lite sent?) hittat Dominika Peczynskis blogg. Inte helt fel.
Konstaterar nöjt att mina tankar om hur jag vill arbeta finns hos fler:

"Merals fest
Published: 2009-03-07, 11:58

Jag undrar varför Meral Tasbas på Finest.se bloggar så mycket om mig och om att Mafioso skulle arrangera hennes födelsedagskalas. Och att jag ska ha haft kontakt med henne om detta. Hon måste ha fått allt om bakfoten... Mafioso jobbar inte med fester och events. Bara PR. Vi är för lata för att anordna events och fester. Det blir så mycket roddande. Fysisk ansträngning. Det tycker vi inte om. Vi vill bara sitta i våra kontorsstolar skriva saker, hitta på intressanta och okonvetionella idéer, maila, ringa folk och ha kreativa möten med våra kunder. Och så fakturera såklart. Vi vill egentligen aldrig lämna kontoret. Tänkt dig mig stå värdinna för ett event. Klockan sju blir jag så trött så jag måste gå hem. Det funkar inte. Kunden blir liksom inte nöjd - om man säger så".

Om ni undrar varför jag inte bara länkar till inlägget så är det för att jag verkligen inte hittar hur man gör... Trodde jag var lite internettig...

Inget benrangel inte

Min dotter (den äldre) kramar mig godnatt.
-Mamma har jättemjuka armar tycker jag. Du har inget skelett någonstans.

Nu går jag och tränar.

Winnerbäck speaks to me

Winnerbäck sjöng för mig i bilen imorse, jag tog åt mig.

"Stackars hon som flyter med,
som aldrig lärde sig ta sats.
Hon som ägna all sin tid
åt nåt hon inte ville bli
för det var bara där det fanns en plats..."

Det är dagens tänkvärda ord det. På tal om att börja skriva.

Ettrigt värre på Friskis

Jag har tidigare berättat hur jag beter mig på Friskis. Det behöver vi inte gå in närmare på igen men en sak är viktig att veta. Jag står alltid längst fram. Alltid. Och nästan på ledaren. Jag vill tro att det beror på att jag annars inte ser så bra hur man ska göra. Eller så är det någon slags arbetsskada, kommen av vanan att stå framför de andra... Eller så är det för att jag hatar att ha folk för nära när jag tränar och de flesta andra vill helst krypa längs väggen. Kan vara en kombination.

Hur som helst. Idag råkade jag ut för en ettrig. De dyker upp ibland och stör. De ettriga är alltid korta vilket gör att de bara smyger sig fram och så är de där. De ska tydligen också stå längst fram. Och de tror att det finns plats för två bredvid varandra mellan pelarna på Friskis. Det gör det inte. Absolut inte. Dagens ettriga flaxade på och kunde inte ens hålla sig på "sin" yta. Inte nog med att hon hade inkräktat på min yta, sedan hade hon inte ens vett att hålla sig på en liten del av min yta. Nix. Hon skulle flaxa nästan på mig. Jag kom helt av mig. Tittade lite på henne, inte så att det blev obehagligt, jag skötte mig. Jag samlade mig och så drog jag igång.

Jag blev stor, större, störst. Jag blev också lite okoordinerad och hoppade lite fel (åt hennes håll) och gjorde ibland lite sakta, så att jag hamnade i vägen. Utom när vi skulle bakåt - då backade jag fort som fan så att hon skulle få det lite besvärligt. Jag flaxade också. Massor. Men inte så mycket så att det skulle kännas pinsamt om någon jag kände tittade på mig.

Det tog 45 minuter. Sedan hade hon förstått. Hon tog ett annat hörn. Efter passet ville jag nästan gå fram och skaka hand och tacka för en god match. Eftersom jag vann.

Jag fick ett sms

Från en kär vän. Alltså kär för mig, inte att hon är kär. Fast det är hon kanske. Äsch, ni fattar!

"Internationella kvinnodagen so far: 4 maskiner tvättade och hängda, 2 maskiner diskade och urplockade, frukost serverad och undanplockad, lunch lagad, serverad och undanplockad, middagsmat inhandlad, undervåningen dammsugen och våttorkad, 2 sagor lästa, en loppa vikt, en pedagogisk räknestund med barnens sparpengar utförd, några bytta blöjor och torkade näsor. Tjoho! Halva dagen kvar!"

Jag svarade att jag blev matt av hennes tempo och kunde toppa med nerspydd tvååring, mamma och bil. Tvååringen har nämligen en ny vana; när hon inte får som hon vill så skriker hon tills hon spyr. Lovely.

Stora kramar till alla härliga kvinnor idag på vår internationella dag.

Tidsfördriv

Om 19 veckor ska vårt hus (enligt kontraktet) vara klart. Det känns JÄTTELÄNGE och jag längtar och jag har svårt att tänka på något annat. Men nyss fick jag en uppenbarelse. Jag har kommit på det ultimata sättet för att få tiden att gå fort, very fort.

Jag ska göra en deal med mig själv att min bok ska vara klar (alltså inte färdigredigerad etc) veckan innan huset är klart. Om 18 veckor. Eller ska jag sätta deadline till 1 juli kanske? Lovar att tiden kommer att kännas knapp och gå jävligt fort.

Ska suga på den här karamellen över helgen. Jag tror att det kan vara ett sätt.

Hallongrottor

Igen har jag gjort det. Fast jag borde veta bättre. Jag har bakat med mina barn. Fast jag vet hur det brukar gå. Det var till och med min idé.

Hallongrottor, gör såhär:

Sätt ugnen på 200°. Rör smör, socker och vaniljsocker poröst. Tillsätt mjölet blandat med bakpulver och kanel. Arbeta ihop till en deg. Rulla ut degen till en längd och dela den i 30 bitar. Rulla dem till kulor och lägg i småbrödsformar. Gör en fördjupning i varje kaka och lägg i en klick sylt. Grädda i mitten av ugnen ca 12 min. Tips Hallonsylten kan bytas ut mot lingonsylt. Recept från Arla.

Eller så gör man såhär:

Femåringen mäter upp socker och "råkkar" hälla över halva golvet. Knaster knaster. Så rör vi smör, socker och vaniljsocker till fina (kanske porösa i ett annat liv) klumpar. Tillsammans. Och så tillsätter vi mjölet medan tvååringen skriker "jag, jag, jag, jag". Tvååringen får egen bunke. Där hälls inget i, bara utanför.


Den lilla fördjupningen man ska göra liknar mer förarbetet inför en asfaltering. Sylten ska portioneras ut och tvååringen gallskriker för hon "vill osså ha sylt". Hon får sylt. När hon inte får påfyllning blir hon suuur. Springer iväg över knastriga golvet med mjöliga kläder och surar.

Grottorna åker in i ugnen och jag överges. Som tur är har jag lite sällskap:



Et voilà. Very stylish. Men very yummish.

FREDAG

Behövde bara få det ur mig.
Ha en härlig fredag och helg!

Detta att blogga

Återkommer till att fundera på detta att blogga. Har för mig att jag har gjort det förut. Eftersom jag tydligen har skrivit över 1000 inlägg så orkar jag inte riktigt leta igenom alla för att länka... Det bara känns som att jag har skrivit om det förr.

Jag tänkte på det när jag skrev inlägget om vad en vän är egentligen. Och funderade över om någon man aldrig har träffat, kan vara ens vän?

Jag tänker att jag borde skippa bloggen och lägga tiden på att skriva vettiga saker. Men det skulle vara så tråkigt. Jag gillar mina bloggar. Jag gillar er som läser (som jag känner till) och jag gillar att läsa era bloggar. Ni är med mig lite då och då, inte bara när jag läser er.

Idag undrade jag t.ex. om Agnes fick ta med sig sin fina Nour hem från sjukhuset. Det fick hon!

Sandra på Talludden är ofta med mig när jag tänker hustankar. Vi ligger ju så lika och ofta har hon precis gått igenom något som vi just ska till att välja. Bra smak har hon också.

När jag dagdrömmer om att inte behöva jobba och bara få vara tänker jag på Linda i Amerikat som är hemmafru ett tag. En kreativ och härlig sådan. Jag tänker ofta på något hon har gjort eller skrivit, och ler.

Det här är bara några av alla er jag tänker på som jag aldrig har träffat. Klart man måste blogga - annars hade jag ju missat er och alla andra fina som jag inte har nämnt just nu. Jag tänker på er också.

Carola & jag

Just hemkommen från denna underbara föreställning med Sara Lindh. Det är två veckor kvar. Gå och se! Det är gud, det är Carola och det är avundsjuka. Det är också självutlämnande, roande, tänkvärt och riktigt bra.

Passa också på att äta en liten bit på charmiga Café Giljotin. Gott och mysigt!

Se så. Surfa in och boka biljetter NU.

Malin har skrivit en bok

Malin Persson Giolito har skrivit en bok. Det vet vi ju. Hon själv vet det också men fick häromdagen en sådan där uppenbarelse som jag ibland får när jag tittar på mina barn. "Vi har gjort de där filurerna." Man vet det men man blir uppfylld av det fantastiska i det och fattar faktiskt inte att det är sant. Malin fick ett mms med bild på sin bok i ett bokställ på Centralen i Stockholm och det var det som utlöste det hela.

När Malin skriver att hon har skrivit en bok så blir jag lite sådär oklädsamt avundsjuk. Jag blir inte missunsam för fem öre, självklart inte. Jag blir bara sådär "jag vill också" ni vet.

Jag brukar dagdrömma och tänka att när jag är publicerad då ska jag surfa in på alla nätbokhandlar bara för att få se min bok där. Och jag kommer att ha många ärenden till bokhandlar och bibliotek. Jag skulle jubla om jag såg min bok i någons bokhylla, live eller t.ex. i en tidning. (Ja, i inredningsmagasin så spanar jag alltid in bokhyllorna och kollar av vad människorna i reportagen läser).

Just det. Sa jag att jag övar på att bli intervjuad också? När jag kör bil. Ensam.

"Om det är mycket som är baserat på mig själv? Njae, det klart att en del kommer från mig, det är ju jag som har skrivit det men annars vill jag nog tycka att mina karaktärer lever sitt eget liv, mitt liv är alldeles för tråkigt."
"Jo, men jag hade ju sådan tuuuur. Jag blev publicerad direkt, förlagen stod i kö!"

Malin, kan man kalla det här målbild också eller är det bara sinnesjukdom?

Dålig timing

Jag är väldigt glad att prinsessan har hittat sin prins men... eh... Sverige befinner sig i en lågkonjunktur och då ska man hiva ut runt 20 miljoner på ett bröllop?

Seriöst. Jag tycker att det är lite fel att göra det när folk varslas och företag går omkull. Kanske kunde 20 miljoner istället satsas på att rädda/skapa lite jobb? Och kom inte dragandes med att det är olika kassor, det är budgeterat osv. Statens pengar är statens pengar. Punkt. Visst, det krävs vakter och det är officiella människor från världens hörn som kommer osv osv men kanske kan man betala en del ur egen ficka, mr King? Speciellt eftersom Sverige ligger 135 miljarder under just nu...

Detta är bara min spontana reaktion. Som helt vanlig, okunglig och självförsörjande människa. Som visserligen fick mycket uppskattad ekonomisk hjälp till betalning av bröllop av föräldrar från båda sidor men det drabbade ju inte skattebetalarna direkt. Vad jag vet... :)

Spegel spegel på väggen där

Jag framför spegeln imorse: - Jag tycker jag ser gammal ut.
Min man: - Men du är vacker.
Jag: -Jag är vacker men jag ser gammal ut alltså?
Min man: -Jag tar tillbaka allt jag har sagt.

Bättre

Klockan 23:07 var en bättre läggtid. Inatt sov alla gott. Stora E tog sovmorgon till 6:30. Otroligt! Känner mig pigg och utvilad, tog det lugnt hemma imorse och njöt av att kunna åka 15 minuter innan jobbstart och ändå hinna i tid.

Ikväll lägger jag mig sent igen, verkar vara ett vinnande koncept!

Slutbloggat?

Jag måste nog sluta blogga. Min man hinner inte umgås med mig för han måste läsa ikapp min blogg... Försökte locka med att han har Skrivarmamman livs levande men det dög inte tydligen.

Blåst?

Idag berättade jag för en kollega om när maken kom hem från jobbet sent igår kväll. Det var en lång utläggning som jag ska bespara er men efteråt reflekterade jag lite över hur det här lät:

"Han åkte och jobbade på kvällen och jag vaknade när han stod i duschen".

Hon måste verkligen tänka att jag är helt jävla blåst. Karln åker iväg ett par timmar på kvällen och kommer hem och ställer sig i duschen direkt...

Desperata...

Jaha. Nu drar det igång igen. Grey's är ju redan igång så onsdagarna är bokade. Men ska jag börja titta på det alltmer Desperata gänget igen? Kan inte bestämma mig. Men tydligen ska det hända något väldigt dramatiskt. Kanske måste jag ändå, för att hålla koll liksom...

Inte helt enligt plan

Planen, vid 15-tiden idag:
Jag handlar Kelda tomatsoppa så går middagen fort, jag hämtar barnen senast 16 och så hinner vi umgås eftersom jag inte behöver laga mat. Perfekt!


Verkligheten:
Keldasoppan var slut i affären så på stående fot fick jag tänka om.
Hämtningen gick inte helt smidigt... Det tog tid kan man säga.
Väl hemma och utstigna ur bilen skulle jag bara slänga ett äppelskrutt i soptunnan.
Och dörrnycklarna tydligen. Och peta med pinnar och försöka bli lite längre och gräva lite bland soporna. I en kvart. Och jaga barnen så att de inte sprang ut på vägen. Och sedan lyfta in en skrikande Lilla E som inte ville in.

Det är inte alltid det går som man har tänkt sig...

Helt onödigt

Igår var jag så trött. Så himla trött. Jag orkade knappt se åt datorn, det är ett säkert tecken på att något är fel. Så när maken åkte till jobbet klockan 20 eftersom det är roligt att köra ett litet kvällspass också, så tittade jag halvhjärtat på Simon&Thomas. Orkade knappt det. Bestämde mig för att gå och sova. Klockan 21. Innan jag var klar med alla bestyr var klockan 22, det är fortfarande tidigt för att vara jag. Kommer sällan i säng före 23. Tänker att jag nästan kan hinna sova en 8-9 timmar om jag har tur. Otroligt skönt.

Så ligger jag där. Sover sött. Och väcks. Av Stora E. Klockan 02. Som sedan fram till 03:30 gråter för olika saker. Först för att hon vill åka skridskor. Lugnade sig när jag sa att det kan vi ordna, bara inte just nu. Så verkade hon somna om. Jag la mig. Somnade nästan om. Då började hon igen. Då fick maken gå upp. Då hade hon ont i benet. Till slut lugnade hon sig igen. Vi somnade om.

06:15 ringde min klocka. Nu är klockan 07 och jag är snart klar för avfärd. Gissa hur många som är vakna... Just precis. Endast tuppen (hönan om man ska vara teknisk) är vaken.

Nästa gång jag tänker lägga mig i tid så tror jag att jag skippar. Det är såhär varenda gång. Jag lägger mig i tid och sedan är det hallabaloo hela natten. Det känns så i alla fall.

En heeeelt nyyyyyyyyyyyyy daaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaag! (Melodi Amy Diamonds En helt ny jul).

Test

Jag kan inte se mina inlägg. Allt är borta. Spännande. Får se om detta kommer in. Annars undrar jag... Vem har snott mina inlägg, vart har du fört dem och vad måste jag göra för att få tillbaka dem?

Måndagsmagin

Som jag har hypat så är som bortblåst. Det är faktiskt bara en trist, grå och tråkig måndag.

Mer upplyftande var ju söndagen. Solsken. Ledigt. Stora E började på balett. Hon skrattade nästan hela tiden och stod inte och grät hela första gången som hon alltid gör med alla aktiviteter. Efteråt tog vi en tur till stan och uträttade lite ärenden. Ett ärende var till R.O.O.M. för att få inspiration. Barnen lekte med allt, vet inte om vi fick se så himla mycket annat än dem fara omkring.

Sedan intog vi Pizza Hut. Det var lugnt kanske tre minuter när vi var där. Vi lyckades få ordentlig fart på personalen när Lilla E spillde ut 40 cl mjölk över bordet, sig, oss och golvet. Se där - lite söndagsspänning.

Nu ska jag jobba vidare, lunchen är slut.
Ikväll blir jag fin i håret - det är ju lite måndagsmagi i alla fall!

Mitt Friskis har fattat grejen

Och detta är toan inne i omklädnrummet. Utanför finns tusen krokar till. Minst. Nu ska jag skaka fett!

Vad är en vän?

Läser Ebba von Sydows krönika i Expressen. Hon berättar att hon har blivit kompisslö och numera endast har fem riktiga vänner. Expressen har slängt in en enkät där man ska klicka i hur många riktiga vänner man har. De flesta har klickat i "färre än fyra".

Jag tänker att jag ska klicka för att rösta. Men så börjar jag tänka. Vad är en vän? Vad är en riktig vän? Hur många sådana har jag? Hur ska jag veta? Jag måste först ha någon definition.


Försöker tänka ut lämpliga vänegenskaper. Man ska såklart ställa upp för varandra, kunna berätta saker för varandra och känna sig trygga med varandra. Räcker det? Eller krävs mer? Eller krävs mindre? Det är inte så himla enkelt att definiera riktig vänskap märker jag. Man vill ju tycka att alla ens vänner är riktiga vänner men när det väl kommer till kritan, är det så? Och vad är "till kritan?" När är det? Det är ju olika saker hela tiden.

Är en person som aldrig hör av sig men som man ändå vet uppskattar att umgås med en, en riktig vän? Är en person som inte erbjuder sig att flytthjälpa en riktig vän? Är en person man aldrig hörs med längre ändå en riktig vän? Är en person som man inte känner så väl men som överraskar med en äkta omtanke en riktig vän? Kan en person man aldrig har träffat vara en riktig vän? Vad avgör?

Ja... Vad är en vän? Hur många riktiga vänner har jag? Det verkar som att antalet kan variera enormt...

Dagen. Del 8. Pulka.

Vi kom fram till stället som erbjuder pulkabacke. Och djur. Och fik. Jag hade med bullar, saft och min livlina. (Colan - duh).

Lilla E vägrade att gå. Det skulle bäras, annars grät hon. Vi tittade på djur. Och jag bar. Vi tittade på fler djur. Och jag bar. Vi gick till lekplatsen. Och jag bar. Alternativet var att hon kastade sig på marken och skrek "dumma mamma".

Till slut gick vi in i värmestugan och fikade. Allt var frid och fröjd så länge de kunde trycka in bullar och saft. Sedan skulle vi åka pulka.

Stora E är en vintertjej. Hon körde för fullt och hade störtkul.
Lilla E döpte vi om till Pip-Larsson. Det var ingenting som var bra. Fram till att vi kom tillbaka till lekplatsen och hon kunde vada i snövattenpölar.

Sedan började hon såklart att gråta. Hon var bara lite blöt och kall. Vattenavvisande är inte vattentät.

Det är så härligt med sportlov!

Dagen. Del 7. Marodörer

Jag har glömt att berätta om hur de sabbade min städning utöver brödsmulorna.

Det slängdes ut dominobrickor i det nystädade vardagsrummet.
Det slängdes ut dvdfodral i det nystädade vardagsrummet.
Det stökades till i det nystädade badrummet.
Det snoddes inte bara bröd i köket, även kex. Som smulade.
Det vägrades att plocka undan ens en liten leksak.
Det traskades in med skor. I den nystädade hallen som leder in till det nystädade köket.

Det kändes som att var jag än städade så var någon filur där tre sekunder efter mig och saboterade. Därav mitt rätt ruskiga humör under dagen. Lägg till en enormt jobbig huvudvärk. Som gick över när jag köpte Coca-cola på Statoil.

Beroende? Igen? Hmmm. Kanske.

Dagen. Del 6. I bilen.

Till slut sitter vi i bilen. Fastspända. Och jag är fortfarande sur. (Jobbigt att vara långsint när man är mamma). Jag fortsätter min predikan.

Lilla E ger sig in i debatten. På typiskt tvåårsmanér:
-Dumma mamma!

Stora E: -Nej, mamma är inte dum. Mamma är snäll.
(Mitt hjärta går nästan sönder när denna tappra storasyster försöker släta över och ursäkta sin arga mamma).

Lilla E: -Dumma mamma!
Stora E: - Nej, mamma är inte dum. Mamma är snäll.
Jag: -Men mamma är arg.
Stora E:- Men mamma är snäll ändå.

Dagen. Del 5. Komma iväg.

Jag är påklädd.
Barnen är påklädda och har uträttat sina behov.
We are ok to go.

Under min städiver packade jag upp Stora E:s saker från simningen i torsdags kväll. Slängde in handdukar i maskinen och sköljde av hennes badtofflor och ställde på tork i badrummet.

Precis när vi ska klä på oss ser jag hur Lilla E går runt i dessa badtofflor. Som är blöta. Hon är således blöt på fötterna. Men jag vet! Vi byter väl lite strumpor då! Kul!

Vi byter strumpor och börjar påklädning. Jag älskar verkligen vintern. Verkligen. Det är så himla lätt att ta sig ut. Det behövs ju nästan ingen svett och nästan inga tårar alls.

Stora E ligger på hallgolvet och vilar lite. Jag ber snällt ungefär 7 gånger. Det är märkligt att hon inte börjar klä på sig eftersom det är HON som vill åka till pulkabacken. Hon fixade till och med valfusk under handuppräckningen (hennes idé). "Lilla E vill också åka pulka, hon sa det till mig men hon ville inte räcka upp handen."

Så jag tappar det där tålamodet. Fräser åt dem att de ska klä på sig. Och börjar predika igen. "Varför ska jag bara göra som ni vill, ni gör ju inget som jag vill." "Jag har minsann städat hela dagen och vad jag än gör förstör ni!" Sådär går jag på. Jag kan inte sluta när jag väl har börjat.

Dagen. Del 4. Efter duschen.

Går in i mitt och makens (temporära) sovrum. Ska dra för gardinerna så att jag slipper visa volangerna runt magen för alla grannar. Då ramlar gardinstången ner. Och drar med sig damm från hålen skruvarna satt i. Ner på golvet och mattan. Behöver jag nämna att jag nyss hade dammsugit där? Blir galen men saknar objekt att skälla på...

Lilla E kommer till räddning...

Dagen. Del 3. Lunch.

Vi kommer över dammsugarincidenten och äter lunch. Systrarna E äter med god aptit och vägrar dela pastan till köttfärssåsen. Det ska snurras som mamma gör. Det tar lite tid men det gör mig inget. Vi pratar och har trevligt. Lilla E ska hälla själv när hon tar ketchup. Ser inte gott ut när hon är klar med den flaskan...

Efter maten är det tänkt att jag ska duscha och vi ska ta oss iväg på en utflykt. Tjejerna är vildare än vildast och springer omkring och livar upp varandra. Uppviglar kanske man ska säga. Får dem att lugna sig med hjälp av den ständiga räddaren... Dvdn...

Innan de får se film är båda påklädda (ja, vi hade pyjamas fram till lunch idag och det var skönt!) och helt klara. Känner att jag är på banan. Duschar länge, de vaktas ju av Pingu och hans familj...

Dagen. Del 2. Förmiddagen.

Vi städar. Eller JAG städar. Hela huset. Dammar, torkar och dammsuger. Efter tretusen avbrott (minst) så blir jag klar. Det är rent. I alla fall på golven. Jag börjar tillagning av lunch och när det puttrar hemtrevligt på spisen sätter jag mig vid datorn och kollar facebook. I två sekunder. Eller minuter, jag är inte så bra på matte. Noterar i ögonvrån hur mina barn tisslar och tasslar och springer mellan köket och sitt rum.

Till slut inser jag vad som försigår. De snor bröd. Baguette från i förrgår. Lagom torr och smulig. Från köket, genom en korridor och in i deras rum.

Jag får ett utbrott. Jag predikar för mina barn hur otacksamma de är och hur dåligt det är att sno bröd när jag just hade sagt nej till macka. Dessutom har jag ju dammsugit hela dagen och så bara förstööööör ni! Nu dammsuger ni upp det här! För säkerhets skull använder jag ett högt tonläge, så att de inte ska missa allt viktigt jag säger.

Stora E börjar. Hon vet tydligen hur man gör, jag förvånas. Efter exakt tre sekunder säger hon till Lilla E att ta över. Då blir det kaos. Smulorna åker hit och dit och jag blir galen. Mer galen. Det är ju väldigt moget - vad fan gör lite smulor? Egentligen.

Dagen. Del 1. Förmiddagen.

Jag brukar ju ofta tänka att det vore trevligt att träffa sina barn mer. Det vill man väl alltid som förälder. Efter idag tänker jag att det är skönt att sportlovet är slut. Jag älskar mina barn, missförstå mig inte. Men det blir bra med måndag och förskola. Mycket bra. Nackdelen är att det innebär att jag själv måste jobba men jag är villig att ta den smällen.

Morgon. Planen för dagen var att göra en trevlig utflykt. Stora E hade ont i magen och vi bestämde att vi skulle ta det lugnt, hon ville ingenstans. De kollade på morgontv och jag kom igång och städade. Det var frid och fröjd i ungefär 6 minuter. Helt plötsligt skulle de inte ser mer på tv. Efter lite lockande lyckades jag intressera dem för att städa sitt rum.

Stora E: -På dagis drar vi lott med uppgifter liksom. Kan inte vi göra det här också?
Mamman med många högskolepoäng i pedagogik, didaktik och metodik jublade inombords. Ja! Vi gör lappar med uppgifter!
Jag skrev:
"Lägga dockor i lådan"
"Ställa böcker i bokhyllan"
"Lägga skor i lådan"
"Lägga utklädningskläder i resväskan"
Så drogs det lott.

Stora E: -Jag vill inte ha den lappen!
Jag: -Okej, byt då.
Stora E drog en ny lapp och var nöjd med den. "Ställa böcker i bokhyllan".
Hon började. Lilla E hade "lägga skor i lådan" men valde att inte förstå den enkla instruktionen.
Jag gick och försökte röja frukostdisk. Hörde illvrål från rummet.
Lilla E var inte intresserad av städning, hon var mer intresserad av att dunka saker i storasysters huvud. Flera gånger. Stora E skrek. Illvrålade. Jag tror att hon har lite behov av att höras extra mycket när hon blir ledsen. Jag tror att hon hördes minst till Södertälje.

Jag försökte medla och få igång städningen igen. The moment was gone. Nu skulle de spela spel...

Fortsättning följer. Nu ska jag dricka vin och äta chokladbollar rullade av maken. Så går det när man inte orkar gå på promenad och har druckti vin så man inte kan köra och ändå är godissugen.

Vattenavvisande

Betyder det vattentätt egentligen? Svar till 'en som hoppas'..

Homestyla

Funderar du på att homestyla? Kolla då mitt inspirerande inlägg i debatten...

Nykär

Jag och maken sitter och äter middag. Vi dricker vin. Vi tittar varandra djupt i... EH. Nej, det gör vi inte. Vi tittar på datorn. Där vi har bilderna från husresningen. På bildspel. Vi är nykära. I vårt hus. Ja ja. Efter 17 år kan väl alla behöva en liten side dish.

Shit. Vi har världens finaste hus. Jag är redo att flytta in nu.

Huset

Jag är lite tjatig men nu finns det fler bilder på huset. Som verkligen börjar se ut som ett hus!

HItta bokstäver

Min man brukar mobba mig för att jag gillar bokstäver i alla former. Jag älskar att läsa och fastnar lätt i en text. T.ex. på mjölkpaketen. Då hör man honom säga "Pernilla har hittat bokstäver." Då vet jag att jag har missat något som jag borde ha hört.

Jag kan förstå att han ledsnade lite när vi två bilade runt på Irland i tio dagar för många år sedan. I varenda stad vi besökte fanns det bokaffärer. Och i varje bokhandel skulle jag in. Och titta. Känna. Lukta. I tio dagar. I varje håla. I varje butik. Min man är av det tålmodiga slaget.

Han brukar också ledsna lite när jag stannar upp vid anslagstavlor. Jag fastnar alltid i någon viktig notis om "pensionärsstavgång på tisdagar 10-12" eller "tipspromenad söndagar, medtag matsäck." Då skakar min älskade make på sitt vackra huvud och säger "Pernilla har hittat bokstäver".

Det är så det är. Jag älskar bokstäver. Att få läsa dem men också att få forma dem till egna ord. Jag kan inte förstå hur man inte kan vara fascinerad av detta.

Därför är jag nu mycket glad och stolt över att kunna deklarera för hela världen att Stora E har hittat bokstäver. Hon kan officiellt skriva! I helgen bubblade hon ur sig meningar helt själv och jag är så förundrad. Hur går det till när koden plötsligt knäcks? Det är otroligt att få se detta på nära håll! Och vilken underbar mening som blev hennes första:



Jag kan lugna oroliga läsare med att Jens är min man. Det är helt i sin ordning. Vi pusades. Och undrade vad som hände med vårt lilla gulsotsknyte som vi just satt och höll på SÖS en kulen decemberdag för fem år sedan? Nu har hon hittat bokstäver.

Förlåt fina bloggen

Idag har jag totalt misskött min fina blåa blogg. Men den gröna, den har jag skött exemplariskt!
Fler bilder från husresningen hittar du här, och här. Det är helt otroligt roligt att se hur alla väggar kommer på plats. Inte för er kanske, men för oss.

Imorgon kanske jag lyckas sköta mig bättre här inne. Kanske. Det kan ju vara en cliffhanger, den som kikar in imorgon får se. Nu ska jag röja middagen och sedan slänga mig i soffan och njuta av Grey's Anatomy.

Vi har ett halvt hus!

Har hängt på tomten nästan hela dagen. Här finns bilder!

Victoria hjärtar Daniel

Jag tycker att det är superduper att de äntligen få slå till. Härligt för dem!

Men hur pinsam är inte denna sändning? De är så inövade och har fusklappar. Det känns inte äkta för fem öre. Som tur är ser Victoria uppriktigt glad och kär ut, härligt! Men de kunde väl ha varit lite mer naturliga? Eller helt enkelt lite mer proffsiga och övat in sina små tal så att de lät naturliga? Är det för mycket begärt av folk som har som jobb att representera? (Daniel anser jag som ursäktad, han har ju inte fått öva lika mycket på offentligheten som de andra).

Men hurra hurra! Me like bröllop! Stora E vill väldigt gärna gå på bröllopet och blev rätt besviken när jag sa att man inte får...

Nu så!

Bilmetro i Borlänge är hjältar! Vi var knappt där ens 20 minuter och så var de klara. Tjejerna hade installerat sig i lekhörnan, jag med DN i soffan o maken hade just hällt upp kaffe- då var bilen klar. Kostade dessuton nada, det är ett känt fel på modellen så de bjussade. Tack, service at its best! Stockholm nästa.

På väg, med förhinder

Vi åt god lunch i Leksand,gick lite i solen o packade sedan in oss i bilen. Skulle bara till statoil för lite drycker for the road. Då började en varningslampa lysa. Tändspolen sönder = kör till närmaste auktoriserade verkstad. Bilen full med packning och oss. Samtal till mobilitetsgarantin och VAG. Olika turer med alternativ som bärgning och hotellnatt (icke aktuellt,vi har ett hus att välkomna imorgon). Nu har vi fått ok att köra till borlänge till verkstaden där. De hade som tur var tid. Nu får vi se om de har saker hemma också.. Vi brummar på.

Godmorgon

Idag verkar det bli sol. Fast idag blir det ingen backe, vi ska hem. Vi ska ju ta emot vårt hus imorgon!!

Byt en bok

Kul bokbytaridé hos Christina. Mina böcker ligger ju nedpackade, endast olästa fick ta plats hos pappa. Men jag gillar idén!

Högklassig After ski

Eller after springa efter tvååring utan mössa o vantar i backen.

My girl!

Lilla E pekar på värmestugan efter endast ett åk med pulkan: 'Dricka kla inne där!'

Den där skidåkningen

Tillägg till mitt förra inlägg:

Dessutom ska man tvingas till backen efter att ens unge har vrålskrikigt om två olika (skit)saker inom loppet av en timme. Man har ju verkligen lust att åka till backen för att hon ska få åka skidor då. Verkligen. Jättestor lust. Men alternativet att straffa och visa nolltolerans och stanna hemma... Hmmm. Det känns som ett jättebra alternativ. Verkligen.

Fan, hiva av mig vid ett spa med en bar och en bra bok!

10 anledningar till varför jag inte gillar skidåkning

1) Man får inte duscha innan man ska ut. Jag hatar att inte duscha på morgonen. Men det är ju sååå viktigt att behålla hudens fetter och blaha blaha för att inte frysa. Spelar ingen roll om jag inte duschar eller duschar, jag fryser ändå. Fryser och är ofräsch.

2) Underställ. De sitter åt och lämnar liksom ingen pardon. Alla skavanker syns. Dessutom blir man helt elektrisk när man tar det av sig.

3) Resten av kläderna. Innan man har lyckats få på sig underställ, nästa lager, varma strumpor och ytterkläder är man svettig och frustrerad. Det här är enbart efter att ha klätt på mig själv. Klär jag på barn också så är jag redo för institution.

4) När man har fått på sig alla kläder, då ska man ha med sig saker också. Handväska fungerar liksom inte med vintersportkläder. Då ska allt packas om och läggas i fickor. Så glömmer man alltid kvar något i väskan som det senare visar sig att man behöver där i backen. Typ pengar. Annars fungerar det omvända också- man glömmer alltid något i någon ficka och det dröjer till nästa år innan man fattar vart saken tog vägen. Då hittar man alltid ett intorkat lypsyl och en skrynklig hundring i någon gömd ficka.

5) Kissnödig. Alla kläder på. Då blir jag kissnödig. Garanterat. In på toa och av med alla jävla lager. Så kommer det tre droppar. På med alla lager och om en timme precis samma sak igen.

6) Pjäxor. Seriöst? 2009 och ingen kan uppfinna pjäxor som sitter bekvämt och som man kan gå vettigt i? Verkligen ingen? Det är emot min natur att vara sådär instängd. I don't do pjäxor so I don't do slalom.

7) Vinterväglag. Omöjligt att köra i. Man ser inte var vägen börjar och slutar för det är bara vitt. Och halt. Och de man möter tror att de behöver minst fem meter från vägrenen och att jag inte har ett dugg emot att köra nere i diket.

8) Maten. Det är inte mysigt att frysa fingrarna av sig och äta torra mackor i backen. Nej. Spelar ingen roll hur många som bedyrar att det är sååå härligt. Det är det inte. Går man på något ställe i närheten av backen för att äta så är det sjukt dyrt, sjukt trångt och sjukt fettigt. Och hem kan man aldrig ta sig för när man väl är ute så har klockan blivit lunch så man måste äta direkt.

9) Få inte ens igång mig på liftarna. Detta kan generera minst tio sidors skrift. Vi lämnar det där.
10) Se upp i backen, tusen hål i nacken. Kan man inte införa turordning i backen? Måste alla svischa förbi och omkring och vara överallt? Var ska jag få plats att åka i sakta mak?

Vinterland!

Maken o Stora E kom hem från backen o då var jag o lillan redo för utomhusaktiviteter. Vi tog en sparktur allihop. Stora E klagade på att jag körde för sakta...

Bandy

Sjuklingen ute o rastas. Tydligen spelar hon bandy. Med fotboll..

Yates och jag

Ska känna oss fram lite. Kanske blir vi vänner lagom till E väcks av ny hostattack. Eller så somnar jag.

Söndag

Solen orkar inte riktigt fram. Som jag o lilla E. Hon har en elak hosta o tillbringade natten ömson hostandes,ömson kräkandes. På mig. På mattan. På sängkläder. Två ggr fick vi duscha o byta allt. Våra nattgästande vänner ångrade sig säkert när klockan visade 03 o det fortfarande var skrik o kalabalik. Lilla E o jag ratar backen idag...

Melodifestivalmecka

Befinner vi oss tydligen i. På hemköp i leksand räknar de nu ner timmarna. Stora E mäkta imponerad av att melodifestivalen är så nära.

Muminmammans väska

Jag är utsedd till muminmamma. Jag känner att min kroppsform passar rollen.

Framme

Var vi runt 23. Otroligt nog sov tossingarna gott ända fram. Sedan satte de fart, 3 timmars tupplur gör underverk med de flesta.. Nu försöker vi få dem att fatta att det är natt... Gäsp.

Bf

Barnen sover! Vi mumsar muffins med hallon o mandelmassa. Soundtrack: Winnerbäck, Stackars.

Äntligen på väg

'Du hämtar barnen o börjar packa. Jag handlar o sen äter vi o så drar vi vid 18.' Eller så kommer vi på att vi måste till tomten, sedan handlar jag samtidigt som alla andra,sedan packar vi alla saker vi har o lagar mat försent o sen kommer vi på att vi ska lägga lappar om stundande husleverans hos blivande grannar o sen letar vi fram skrivare och sladd och sen packar vi bilen full o lämnar lappar i lådor o hämtar skidor hos svärföräldrarna och så åker vi. Klockan 20.. Och sen tankar vi. Soundtrack just nu: hits for kids. Eller hippo kids som Stora E säger.

Nä. Det blev inget leende.

Man pluggar i nästan fem år. Sedan pluggar man lite fler poäng, för att man är ambitiös. Man har tankar om vad man vill göra. Man är pedagog tror man. Så visar det sig att man mest fungerar som väktare och tjatare. Och springvikarie. Kul. Verkligen.

Är det fel att vilja ha en stimulerande arbetsplats? Är det mitt fel att jag blir understimulerad och känner mig överkvalificerad?

Nu är det i alla fall lov! Vill helst lägga mig i soffan och dö lite men vi håller på och packar för vi ska till Dalarna. Barnen ska sussa sött i bilen på väg upp. Det har jag bestämt.

Fredag med ett leende

Vaknar nästan med ett leende. (Ska väl inte överdriva).
Fredag.
Nästa vecka är sportlov.
Nästa vecka är husleverans!

Nu stundar långhelg i Dalarna, ska bara jobba lite först. Och handla. Och packa. Men sen bär det av. Nomaderna packar bilen igen.

Dagen

Gick som beräknat.

Förutom att maken inte kom i land klockan 18 som han trodde. Han kom i land 18:50 som båten trodde.

Förutom att Lilla E då fick vara en timme längre hos farmor och farfar än jag trodde.

Förutom att jag hade tänkt att simma medan Stora E var i bassängen där vuxna inte får ens titta på, förutom från ett fönster. Vuxenbassängen stängde inte sent på kvällen som jag (och tydligen tjejen i kassan) trodde, den stängde samtidigt som Stora E:s kurs började.

Där satt jag i bikini och blöt handduk och glodde genom ett fönster och pratade med en bekant som också har barn på samma simskola. Han hade kollat innan vad som gällde med simbassängen. Han var påklädd och slapp huttra.

När Stora E var klar bastade hon och jag tillsammans, som bestämt. Sedan åkte vi hem till farmor och farfar och hämtade Lilla E.

När vi kom hem kom maken hem. Äntligen. Barnen skulle vips i säng. MOHAHAHAHAHAHA. De tänkte inte som vi trodde.

Pust! Nu checkar jag ut för idag. Nej just det. Tvätten, disken och gruset i hallen.

Logistikguru

Idag jobbar jag 8:15-16:30. Maken är på Ålands hav på konferens. Barnen ska hämtas senast 15:45 då förskolan har APT på eftermiddagen. Morfar (min pappa) åker på semester klockan 17. Farmor och farfar har också jobb att sköta.

Jag undrar först vad jag ska göra. Hur hämta barn OCH uppfylla min arbetstid? Jag löser sedan uppgiften. Det brukar jag göra. Den här gången with a little help from my friends. Tack bästaste S!!! Barnen får följa med sina bästisar, som råkar vara systrar, hem. Mycket praktiskt. Det är första gången Lilla E får följa med hem till en kompis utan mamma i släptåg. Lite tidigare än jag hade tänkt mig men det går nog bra.

Klockan 16:30 börjar mitt race. In i bilen. Till kompisarna. Hämta barnen. Släppa av Lilla E för middag hos farmor och farfar. Ge Stora E och mig själv en varsin macka i bilen. Till simskolan. Hämta Lilla E (om inte maken hinner före) och få hem oss och hitta något ätbart...

Igår kväll hade jag packat och planerat allt. Då kom maken på att hans båt minsann skulle gå 7:45 idag. Jaha! Då fixar jag väl lämningen också då. Stora E:s avdelning hade planerat fest till idag så hon stod och hoppade för att få gå dit, övertygad om att festen redan hade börjat. Tur det, allt gick väldigt mycket smidigare då.

Efter en rask promenad i den friska vinterluften kom vi 30 minuter tidigare än vanligt till förskolan. Jag lade huvudet på sned och frågade om mina barn fick komma in fast de inte har schemalagd tid förrän 8:00 och fastän vi inget hade sagt i förväg. Jodå. Det gick så bra så. Fröken hann till och med berömma Lilla E:s språkutveckling så det var en nöjd och glad mamma som gick hem igen för att hämta bilen och påbörja en ny härlig arbetsdag.

Byggbloggen

Har uppdaterat husbloggen med bilder från grundarbetet.

Jobb

Hmmm. Jag tror att jag har hittat det rätta jobbet för mig. I alla fall borde jag passa hos arbetsgivaren...

Viktiga funderingar

Om jag tar med handsprit och har på mitt skrivbord, tror ni att mina kollegor tycker att jag är hysterisk då?

Lösning på krokproblemet

Jag märkte ju att inte bara jag stör mig på detta med krokarna s0m saknas på offentliga toaletter. Eftersom min hjärna oftast arbetar för högtryck så har jag nu kommit på en ultimata lösningen.

Vi som stör oss går ihop och bildar en grupp.
Tillsammans köper vi in ett stort antal krokar. Vi lär kunna fixa rabatt.
Vi fyller våra handväskor och så fort vi kommer till ett ställe utan krok så ger vi dem en krok med förbehållet att nästa gång vi kommer förbi, då ska det banne mig sitta en krok där.
För att hålla koll på det här gör vi en webbsida där vi kan fylla i var vi har lämnat krokar så kan nästa som passerar kolla upp att den har satts upp.
Om krok har satts upp så får stället gratisreklam i våra bloggar och på vår sida. Om stället inte har satt upp kroken så blir påföljden massiv kritik i bloggar och på vår sida.

Se där. Nu har jag varit kreativ så det räcker för idag. N'est ce pas?

Kloka Ernest

Ernest Hemingway lär ha sagt:

Jag älskar att sova. Mitt liv faller itu när jag är vaken.

Jag känner att jag förstår honom. Det är inte så att livet faller itu men det är lite mycket med allt. Det känns som att våren 2009 går till historien som en lång transportsträcka.

Märkligt

Jag har ingenting att blogga om.
Kan inte komma på något alls att skriva.

Jo. Det kan jag men jag kan inte skriva om det jag vill skriva om. Jobbsaker. Jag har ju tystnadsplikt. Och vissa saker ska inte skrivas där man inte vet vem som läser. Så är det ju bara. Så med det får jag väl gå och lägga mig och längta till nästa härliga dag!

Jobbtankar

Ett par härligt lediga dagar och sedan tillbaka i kaos. Nya direktiv, schemaändringar och sjukdomar. Livet leker. Kanske inte alltid.

Kanske ska man köpa en trisslott. Tror jag vinner 25 000 i månaden i 25 år. Jag känner det på mig.

Kinkig lr?

Okej när man chattar men i reklam? Är jag gammaldags? För övr4t har Lilla E just spytt i bilen, mamman o pappan blivit arga på varandra och snön börjat falla. Allt medan Stora E skrikandes dikterar musik. Det är 17 mil hem o jag känner att jag,snöstorm o mörk skog nästan är att föredra. Nästan. Ett bättre alternativ kanske är att överge sina principer och köpa en jävla dvdspelare..

Finn ett fel!

Är jag hysteriskt renlig som inte vill lägga min jacka på ett golv som moppas någon gång i veckan med en mopp mer smutsig än golvet? Är jag ensam om att bli irriterad när jag ska hjälpa min dotter på toa, balansera min väska på axeln, hålla jackan hon vägrar ha på sig och samtidigt svettas som om jag var i klimakteriet med min tjocka jacka på mig? Uppmaning till alla som ansvarar för toaletter: KROKAR! Kostar nästan ingenting på t.ex Bauhaus.

Mot Stockholm

Nu är vi på hemväg. Och Skövde, skriken ni hörde vid 15-tiden tillhörde Stora E. Den frustrerade mamman ni såg var jag. Nu är vi sams men har lite meningsskiljaktigheter om musikens vara eller icke vara...

En vägg till

Denna vägg ska nog vara i arbetsrummet. Eller så är det vår sovrumsvägg. Framsidan är det i alla fall.

Badrumsvägg

Denna vägg ska sitta i badrummet på övre plan.

En vägg!

Vi fick rundvisning i fabriken och helt plötsligt var den där. Fastän jag egentligen visste så frågade jag och jodå. Det var en av våra. Den ska sitta i allrummet och är ovanför entrén, på framsidan. Märkligt!

Fabriken

Här byggs vårt hus just precis nu. I Götene. I fabriken byggs både Sjödalshus och Götenehus. Vi inledde besöket på kontoret i Timmersdala och fick då veta att de faktiskt höll på med vårt hus idag. Sedan åkte vi till Götene och fick besöka ritkontoret. Där var vårt hus på skärmen hos takstolskonstruktören. Vi fick se taket i 3d. Coolt! Sedan gick vi in i fabriken.

Ställföreträdande byggblogg

Idag är skrivarmamma mest en husbyggarblogg. Vi ska besöka fabriken i Götene och förhoppningsvis få en skymt av vårt hus. Min mobil är inställd på att blogga hit, till Skrivarmamma så jag tänker att vi idag gör saker och ting lite rörigt och gör denna till byggblogg. Bara för att det är måndag. Minns att måndagar är magiska, då kan man göra lite hur som helst.

Andas

Vi har ju tillbringat helgen hos vänner i Skövde. Stora E vaknade tidigt och jag försökte få henne att vara tyst, för att inte väcka alla andra. Hon suckade ljudligt och drog ett djupt andetag.

-Men mamma. Man måste ju få andas.

Bilder från bygget

Uppdaterade bilder finns nu i husbloggen.

I skidbacken

Lilla E gick ut hårt,åkte pulka kort men intensivt. Vilar nu i vagnen bredvid värdparets bebis. Stora E åker tveksamt och blandar skratt och gråt. Härlig sol i Skövde idag!

Filter

Bästa tidningen! Välskrivna och långa reportage. Me like! Har just läst om Carola. Det har nog inte alltid varit kul att vara hon... Solen skiner och vi är snart i Eskilstuna. Känns långt till Skövde.

En mur

I fel blogg men jag mobilbloggar. Igår murade de klart. Vårt hus börjar få väggar! Det känns såå kul men... Jag tycker det verkar litet. Jag kanske har förstorat allt? Ja ja. Jag lär få se..

Isn't it ironic

Lördag morgon. Barnen toksover. Jag och maken vaknar 5:43!!! Tänker att de snart vaknar. Så tänker vi i en timme. Isn't it ironic...

Då har jag redan stressat upp min lilla hjärna tretusen gånger och måste upp. Jag hade nämligen lite arbetsuppgifter kvar. Alla lärare förstår vad jag säger när jag säger omdömen...

Så. Klockan 07:00 när barnen fortfarande sov gott (!!!) gick jag upp. Och skrev de där förbenade omdömena. Nu är jag klar. Nu har barnen vaknat. Nyss. Helt galet!

Idag drar vi till Skövde för att träffa goda vänner och för att på måndag få se vårt hus byggas i fabriken i Götene. Spännande!

Ha en trevlig helg alla!

Fotoutmanad

Jag blev utmanad av Annannadesign. För ganska länge sedan...

Reglerna:
- Gå in i mappen mina bilder (eller din egen personliga bildmapp)
- Gå till den sjätte mappen
- Välj därefter den sjätte bilden i den mappen.- Visa bilden på bloggen och skriv något om den- Bjud in sex stycken nya till att vara med på utmaningen.- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.

Hmmmm. Tveksamt började jag öppna min "Mina bilder". Jag vill ju inte visa vilken bild som helst. Kan man kanske fuska? Det är ju knappast så att någon kommer att veta... Men fan vad tråkigt, tanken är ju ändå att man ska ta just den bild som dyker upp på rätt plats.
Öppnade mappen och blev ganska nöjd. Den sjätte mappen hos mig är "Inspiration till inredning". Och den sjätte bilden är den här:

Har tyvärr inte sparat någon källa men det här är ett badrum som jag tycker är grymt snyggt. Det var kul att slumpmässigt hamna på den bilden igen. Hade glömt bort den mappen... Vilket ju är supersmart när vi just nu är mitt uppe i att planera all inredning... :)

Utmanar i min tur....
Frida.
Malin.
Jennica.
Linda.
Jenny.
Bendel.

Hjärtat brister

Min mamma skickade jättesöta egenscrappade Alla hjärtans dag kort till tjejerna. De kom fram igår. Imorse gick Stora E runt och höll i sitt och så sa hon:

-Mamma, vad betyder det när hjärtat brister?
-Ja, det betyder ungefär att det gör så ont så det nästan går sönder.
-Den här asken som mormor har skickat är så vacker så mitt hjärta nästan brister.

Mitt hjärta brast nästan också. Undrar om mormors också gör det...? :)

Skrytblogg

Jag har ju varnat er förut. Ibland är det här en skrytblogg.

Igår sa en elev till mig:
-Äntligen är det roligt att gå till spanskan igen!

Vem tycker att högstadieungdomar är otrevliga? Inte jag! Fast det är rätt skönt att det strax är helg.

Lillasyster

Fyller år idag. Allra käraste syster. 31 år. Tänk förra året var du alldeles för långt bort och spelade in en liten film i NYC och fick autograf från självaste Sarah Jessica Parker. Är säker på att du hittar på ett alldeles speciellt sätt att fira din födelsedag idag, fredagen den 13 februari. Det kan aldrig vara en otursdag då min syster fyller år. Puss. Vi ses på måndag!

Busted!

I kassan på Pressbyrån betalar jag min Coca-cola light och skäms lite inför ingen. Jag vet ju att jag inte ska. Det räcker. När jag mödosamt plockar undan plånbok och allt vad jag har att kånka på hör jag kunden bakom mig.
"Ett paket Marlboro lights".
Inget mer med det. Förrän jag hör hennes följdkommentar.
"Och ett paket tändstickor."

Där i kassan på Pressbyrån förenas vi två. Den ena smygdricker och den andra smygröker.

Bag in da box

Seriöst. Det här är som när jag läser en bok av sämre kvalitet. "JAG skulle kunna skriva bättre!" Och jag säger så nu. Jag skulle kunna skriva en bättre låt. Och då ska ni veta att jag inte är ett dugg musikalisk och fick höra av min musiklärare i högstadiet efter att jag hade sjungit upp "sluta inte sjunga nu bara för att magistern har sagt att du inte kan". Herregud vilken jäkla låt!

Kalldusch

04:15:

-Mamma! Vad är klockan? Är det långt tills det är morgon?
-Ja. Det är natt. Sov vidare.
-Mamma, det kliar på min arm. Måste smörja. (Hon har ett litet eksem där).
Jag går upp och smörjer. Säger godnatt igen och vet att det är som förgjort. Men det sista som överger människan är ju hoppet.

HOST HOST HOST HOST HOST.

Det tar liksom aldrig slut. Det hostas för fullt. Vi inser att Stora E bör förflyttas för att ej väcka Lilla E. Hon får komma till oss.

HOST HOST HOST HOST HOST.
HOST HOST HOST HOST HOST.

Efter någon timmes halvdvala ständigt avbruten av hosta erbjuder jag min dotter vatten. Sträcker ut arm och hand för att ta mitt vattenglas. Någonstans i transaktionen mellan henne och mig går det fel.

SPLASH.
Allt vatten mitt i dubbelsängen.

Man kan säga att vi var klarvakna 05:27....
Ikväll är det simskola, tur vi värmde upp innan!

Jag just nu

Från en bok jag fått av syrran. Kulturlabbet i Göteborg.

Grunden till allt.

Jaha. Här ska det snart stå ett hus. Vårt. Maken mmsade. Fint verb.

The mistress...

Det måste vara en förtäckt roman. Det måste. Livet fungerar inte sådär. Världens cliffhanger hos Älskarinnan idag.

Igår

Motstod jag detta på jobbet och på kvällen efterrätt på krogen. Klappar mig själv på axeln...

Att jobba nära hemmet

...har såklart sina uppenbara fördelar men det finns rejäla nackdelar också!

-Bilen hinner inte bli varm.
-Man har just skrapat rutan och fått fri sikt, då ska man ur.
-Man hinner som mest lyssna på två låtar, det gäller att välja ordentligt. Det innebär en viss stress. Tänk om man väljer fel! Imorse var det Winnerbäck som fick göra mig sällskap. Bra val. Det blev två hela och en ett par sekunder.
-Man kan absolut inte lyssna på en ljudbok. Liksom ingen idé.
-Resan upplevs som enbart transport. Ingen tid för reflektion, eftertanke eller lugn och ro.

Sådär. Det var dagens klagan det. Ha en härlig onsdag!

Husbyggarbloggen

Nu händer det mycket på tomten. Kolla in nya bilder.
Natti natti.