Inlägg
Läser Ebba von Sydows krönika i Expressen. Hon berättar att hon har blivit kompisslö och numera endast har fem riktiga vänner. Expressen har slängt in en enkät där man ska klicka i hur många riktiga vänner man har. De flesta har klickat i "färre än fyra".
Jag tänker att jag ska klicka för att rösta. Men så börjar jag tänka. Vad är en vän? Vad är en riktig vän? Hur många sådana har jag? Hur ska jag veta? Jag måste först ha någon definition.
Försöker tänka ut lämpliga vänegenskaper. Man ska såklart ställa upp för varandra, kunna berätta saker för varandra och känna sig trygga med varandra. Räcker det? Eller krävs mer? Eller krävs mindre? Det är inte så himla enkelt att definiera riktig vänskap märker jag. Man vill ju tycka att alla ens vänner är riktiga vänner men när det väl kommer till kritan, är det så? Och vad är "till kritan?" När är det? Det är ju olika saker hela tiden.
Är en person som aldrig hör av sig men som man ändå vet uppskattar att umgås med en, en riktig vän? Är en person som inte erbjuder sig att flytthjälpa en riktig vän? Är en person man aldrig hörs med längre ändå en riktig vän? Är en person som man inte känner så väl men som överraskar med en äkta omtanke en riktig vän? Kan en person man aldrig har träffat vara en riktig vän? Vad avgör?
Ja... Vad är en vän? Hur många riktiga vänner har jag? Det verkar som att antalet kan variera enormt...
Att känna sig som en författare
12 timmar sedan
.gif)
7 kommentarer:
Fan, vilket bra och eftertänksamt inlägg Pernilla!
Tack Mona! :)
En vän kan jag ringa mitt i natten för att jag behöver prata, för att jag är ledsen, glad, rädd. Det är en vän. I den definitionen rymmer allt för mig ;)
Jag håller med Mona, det här inlägget fick mig att börja fundera. Vilka är mina vänner? Vilken sorts vän är jag? Finns ju tusen vinklar på detta. Skulle kunna diskutera ämnet hur länge som helst.
Men en microanalys i ämnet skulle väl kunna vara att en vän är en som ser de små sakerna, kan känna av en. Ge stöd där det behövs. En kram. Ett peppande ord. En som har tid att se en liksom. En vän som snappar upp något i förbigående och agerar på det för att det verkar viktigt för mig. I dessa bloggande dagar kan ju faktiskt dessa vänner också var de man inte träffat.
Jag kommer att fortsätta att fundera på detta...
Ja, visst är det något att fundera över? Ha en skön söndag! /Ebba
Ja du...det var intressant detta! Jag är egentligen för trött i denna stund för att börja grunna, men kan inte låta bli. Det är ett så stort ämne. Svårt. Hojta till om du hittar svaret!:) Det enda jag vet är att det är underbart med riktiga vänner! :) KÄRLEK!
Hoppas du hade ett härligt friskisPASS!:D Kramkram
Kolla vad Ebba ställde till! En massa funderingar. ;) Kul att du kikade in förresten.
Jag skulle väl egentligen hålla med Christina, det är ett bra mått på vänskap. Men jag har inte behövt göra "mitt i natten testet" så många gånger så hur vet man då? Jag antar att man innerst inne faktiskt ändå vet. Man vet nog vem som skulle ställa upp för en.
Tant Brun, jag tycker du resonerar klokt. :) Problemet med vänskap idag (i alla fall bland mig och mina vänner) är att man inte riktigt hinner med varandra så det är svårt att hinna se. Det är hemskt, att man aldrig hinner träffas för man har jobb, man har barn och man har allt det där ni vet. Vardagen.
Men jag vill nog också hålla med om att i bloggvärlden kan man hitta pärlor som känns som riktiga vänner fast man aldrig har träffats. Konstigt.
Tack Tina. Det var ett härligt pass!
Skicka en kommentar