Nostalgi

Den jag vill ha. Nä. Inte med de kläderna. Men låten fungerar än.

Inte bara vi

På stora möbelvaruhuset.. Vi skulle kolla köksluckor. De var fula. Utflykten hittills tagit 3.5 timmar. Pust!

Historisk dag

Jag, Pernilla - 33 år, jobbar idag min första halvdag någonsin. Det är ett behagligt inslag i mitt liv. Det är dessutom extra behagligt eftersom jag dessutom jobbar den hemifrån. Det är också för första gången i mitt liv.

Försöker klamra mig fast vid fördelarna med nya jobbet. Jag har ännu inte kommit över att jag har sagt upp bekantskapen med 12 veckors ledigt per år och jobbar 8-17 och knappt hinner se mina barn. Jag tycker inte att kontorstider är mänskliga tider.

Men nu är det väl bäst att jag jobbar på lite. När halvdagen är slut ska jag hänga med på dagis en stund. Stora E vill att jag ska vara med en hel dag, jag ger henne två timmar. Känner mig som en sunkmamma.

Fäääärdig!

Maken sydde inte ett enda stygn. Och det hann inte ens bli fredag! (Han fick däremot hjälpa till och sätta fast dekorationerna på Lilla E:s tröja med hollywoodtape...)

Jag säger som min gamla tekniklärare sa när jag och klasskompisen hade tapetserat. "Om man tittar på långt håll och har synfel så ser det väl rätt bra ut"...


Självlysande spindlar klättrar upp längs kjolarna. Kan finnas en risk att fröknarna E blir rädda för spindlarna, de har sådana tendenser... Bakom tröjorna finns små mantlar. De blev endast urklippta och sattes fast med kardborrband på baksidan. Orkade inte slösa med mitt tålamod på att sy...

Pysselmamma - del två

Uppmärksamma bloggläsare kommer ihåg att jag häromdagen fick något sinnessjukt ryck och köpte material till att komponera häxkjolar och mantlar med. Jag förutsåg också att maken kommer att få sitta på fredag kväll och sy klart det jag har påbörjat.

Men! Tadaaaaaaaaaaaaa! En kjol sydd! Den ska dekoreras med en massa saker och den behöver kortas. Stora E var inte riktigt såååå stor. Men men. Det var lite svårt att avgöra 22:30 när hon låg och sov och mina linser hade torkat ihop för länge sedan.


Ikväll ska jag ta itu med Lilla E:s kjol, och de två mantlarna. Bara maken är villig att trä maskinen, det är en idiotisk maskin och felet ligger inte hos mig. Det är helt klart Singers fel.

Kanske lite good news

På husbyggarfronten.

Friskis läser inte min blogg

Hej Friskis & Svettis!
Jag fick hem Friskispressen idag och fick ett brev bifogat. Ni saknar mig och jag har inte tränat sedan sommaren och ni hoppas att jag vill komma tillbaka.

Hmmm. Jag tränar 2-4 ggr/veckan! Köpte nytt kort i augusti och det är väl använt.

Nu skriver jag inte för att försvara mig men jag tänkte att ni kanske ville veta att antingen fungerar inte det rapporteringssystem som ni använder eller så kanske mitt brev bara hamnade i min tidning av misstag.

Mvh,
Pernilla
-Flitig svettis.

Och nej. Det är inget skämt. Jag har faktiskt just mailat iväg detta till min Friskis & Svettis. Glömde dock att länka till mitt inlägg om danspasset. Kanske lika bra, förmodligen hade jag blivit portförbjuden...

När jag går på danspass

Jag ska säga det direkt. Jag har aldrig varit speciellt bra på att dansa. Det är koordinationsproblem kombinerade med förlamningen som känslan av total töntighet ger mig. Vadå vicka på höften lite nonchalant? Jag rodnar nästan av bara tanken.

Igår e.m. fick jag sms från en kompis. "Danspass ikväll?"
Tiden passade mig, jag skulle hinna hem och äta och umgås och natta innan passet. Kändes konstigt nog som en bra deal så jag svarade ja och messade i min tur en annan kompis och bjöd med även henne på äventyret.

När vi kom fram till Friskis fick vi veta av några andra bekanta som vi stötte på att danspasset var inställt. Det skulle bli vanligt medel. PUH! Jag kände mig lycklig och så lättad.

Tills min ena kompis gick och frågade i receptionen. "Vi trodde inte att det skulle bli danspass men så blev det det ändå. Vi fick in vikarie."

Helt plötsligt kändes ett danspass som ett omöjligt pass. Jag hade ju hunnit jubla över att jag skulle slippa. Jag hade hunnit börja känna mig trygg och lugn. Så kastades jag ut på öppet hav.

Ledaren, en ung (och då menar jag ungefär gymnasieung) kille inledde med att vi skulle vicka på rumpan (japp - blev utsatt för det på direkten) och så skulle vi slå på armleden som på en låtsad klocka. Till "Hung up" av Madonna. Jag gillar Madonna. Att lyssna på och skråla till när jag är ensam. Inte och stå och vicka på rumpan till och slå på en jäkla fejkklocka. Kan man känna sig mer töntig?

Medan jag lite taffligt vickade på rumpan tittade jag mig omkring i salen. En manlig ledare. Jätteduktig ung kille. Och fullt med damer i varierande ålder. Verkligen fullt. Såg att de flesta inte såg så himla duktiga ut de heller. Jag vickade på. Sedan fick vi lite steg. Jag hängde till min förvåning med.

Redan vid nästa låt hade han mig. Jag menar, hur kan man motstå Lili & Susie? Stegen var inte helt olika från originalens. Jag hade flow, jag kunde hänga med. Kanske alla timmar framför inspelade Oh Mama videobandet gjorde lite nytta. Jag har dock ännu inte lyckats lista ut vilken jäkla klocka den där mamman ska ringa i. Och jag missade alla coola handklappningar, stör mig fortfarande.

Sedan fortsatte danspasset med en massa bra låtar och hyfsat enkla steg men när vi skulle snurra som Jennifer Beals hängde jag inte riktigt med längre. Jag blev för yr...

Ska jag gå igen? Kanske. Men inombords kommer jag alltid hoppas att det är Medelpass istället.

Nu är det Desperata tider igen. Kanal 5, nu.

Miljontelefonen

Ikväll ska jag ringa ett speciellt telefonsamtal.
Jag tänkte att jag har så mycket pengar över så jag satsar på miljontelefonen. Det blir bra. Hålla på och dutta med att köpa rosa band hit och dit, lika bra att klämma i ordentligt direkt.

Vintertid

Mörk hemväg.. Det var ju ok imorse men nu..

Som mammor

Just nu vid kaffemaskinen på mitt jobb hörs två män prata om sina barn på dagis. De låter precis som mammor brukar göra. Vad menar jag när jag skriver såhär? De låter precis som mammor brukar göra. Hur brukar mammor låta?

Mammor brukar prata kärleksfullt om allt som deras barn hittar på. Hur de reagerar i olika situationer. Vad de säger och vad de gör. Så brukar mammor göra.

Så varför reagerar jag när jag hör dessa pappor? De pratade kärleksfullt om vad deras barn gjorde när de kom till dagis imorse. Det reagerade jag på, jag hajade till. Ligger det hos mig eller ligger det i samhället? Jag vill höra fler män prata sådär! Och inte bara hemma med sin partner.

Pysselmamma

Hade jag inte tänkt att vara i den närmsta framtiden. Jag har tillräckligt att dona med med nytt jobb, husbygge och bokplaner. Det räcker liksom.

Idag skulle jag till stan och köpa varm kofta för det är iskallt på jobbet. Skulle även kolla in lite roliga halloweenkostymer hade jag tänkt. Bara det att de var fula, dyra och skräpiga. Blev lite trött. Hade noll inspiration.

Sedan fick jag en snilleblixt och vips hade jag inhandlat massor av material. Tydligen ska jag tillverka häxoutfits.

Jag är inte rädd. Jag kanske kan sy lite.
Jag är inte rädd. Jag kanske kan sy lite.
Jag är inte rädd. HUR FAN SYR MAN EN TYLLKJOL???

Tur att jag kom på den här eminenta idén när min mor redan har åkt ifrån oss. Hon var här en vecka och hon kan sådana där saker. Hon är mer än sykunnig, hon kan på riktigt. Hade det varit för mycket begärt att få snilleblixten då, när hon var här?

Suck. Jag är inte rädd.
Men maken vet redan att det är han som kommer att sitta här på fredag kväll och slutföra det projektledaren har initierat. Det är så det brukar gå till...

Vintertid

Åh vad det är skönt med vintertid. Man slänger en titt på klockan och inser att man får en hel timme extra. Det är bara att burra ner sig i den varma sängen igen och gäspa in sig i kudden.

Eh.
Just det.
Det var FÖRUT det ja.

Nu vaknade de inte klockan 6 utan klockan 5. Fast jag vet att "egentligen är klockan 6" så hjälper det inte. Står det 5 på klockan så gör det. Och det är för tidigt.

Man tager vad man haver

Lilla E somnade i bilen på väg till Vedum. Vi hade glömt vagn. Som tur var hade Vedum en soffa. Stora E placerades bredvid med papper o pennor. Vi våndades bland bänkskivor. Lutar åt laminat. Trist men mest praktiskt. Fortsättning följer i vår byggblogg.

Lördagsfrulle

Kaos på ica. Jag som bara ville köpa lite frukost. Nu står man här o väntar. O väntar.

Roliga bilder

Fick ett mail (jag vet att man ska skriva mejl eller e-post men jag tycker att det är töntigt) av en kollega med roliga bilder. En av dem påminde mig om min tid i Sevilla då jag delade lägenhet med två tjejer.



Nu var det inte just lodistemat, mer det här med att fylla på någons berättelse. Jag och den ena tjejen, M, kom hem sent på kvällen. Vi hade idkat kulturella studier. Ja. Druckit vin och ätit tapas. På dörren hängde ett A4 med texten:

Michelle, en tjej från England

Och så inget mer.
Det var vår andra lägenhetskamrat S som hade påbörjat, inte orkat skriva vidare och gått och lagt sig. Men M och jag var så glada och kreativa i den sena timmen att vi började författa en fortsättning. Varannan rad var. Jag ska inte återge det här. Men den här bilden påminde mig. När S vaknade (före oss) nästa morgon fick hon ett gott skratt.

Jag kan! Kan du?

På väg till jobbet passerar jag (rundar/åker igenom?) flera cirkulationsplatser. Vanligtvis kallas dessa rondeller. Jag har just lärt mig att det faktiskt heter cirkulationsplats.

En gång i tiden försökte jag ta körkort väldigt länge. Jag har därför lärt mig allting extra noga. Man gör det när man kör upp fem gånger och anlitar både privatlärare och körskolor.

Trots min gedigna kunskap i just cirkulationsplatskörning är det nästan ingen som gör som jag. Det här har även Vägverket uppmärksammat och utkommit med en skrift i ämnet.

Läs på och gör rätt! Ha en härlig fredag!

Träffad

Hittade en rolig grej om forum (se nedan) hos Catharina. Jag försökte kommentera hos dig men ordverifieringen visade sig inte och så kunde jag inte gå vidare eftersom jag inte fyllde i några bokstäver. Så jag kommenterar hos mig själv istället.. Bort med alla ordverifieringar!

Jag känner mig träffad! Jag hängde inte bara bröllopstorget, jag och andra efter bröllopet gravida tvingade till oss ett "barntorg" som det sedan döpte om till familjeliv. Sedan har jag hängt på allehanda andra forum som passar mitt intresse för stunden. Nu borde jag hänga mer på byggahus.se men jag glömmer bort det. Man måste ju dra en gräns någonstans. :)

Hur många forummedlemmar.....krävs det för att byta en glödlampa?

1 för att byta glödlampan och posta att den blivit utbytt.

14 som delar liknande erfarenheter av att byta glödlampor och ger förslag på hur glödlamporna skulle kunna bytas på annat sätt.

7 som varnar för farorna med att byta glödlampor.

10 som pekar på stavfel och grammatiska fel i tråden om hur man byter glödlampor.

5 som anmärker på språkpoliserna.

3 språkpoliser som hackar tillbaka på de som anmärkte på språkpoliserna.

6 som argumenterar om det heter ”glöd lampa” eller ”glödlampa” och ytterligare6 som idiotförklarar de 6 första.

2 yrkesmän som arbetat i glödlampsindustrin och menar att den korrekta benämningen är ”lampa”.

15 besserwissers som hävdar med bestämdhet att de också arbetat med glödlampor och att ”glödlampa” är det korrekta uttrycket.

19 som postar att det här forumet inte behandlar byte av glödlampor och ber moderatorn flytta tråden till ett glödlampsforum.

11 som försvarar att tråden är på detta forum därför att vi alla använder oss av glödlampor och att det därför är en relevant diskussion.

36 som debatterar vilken utbytesmetod som är bäst , var man köper de bästa glödlamporna, vilket glödlampsmärke som är bäst och vilket som är sämst.

7 som postar länkar till siter där man kan se olika typer av glödlampor.

2 som påpekar att det finns en sökfunktion på forumet och att man kan hitta svaret om man använder den, för ämnet har varit uppe förut.

4 som postar inlägg om att länkarna inte fungerade och själva postar rätt länkar.

3 som postar länkar från ovanstående länkar med relevant innehåll för de som behöver ytterligare länkar om glödlampor.

13 som citerar inlägg med hela innehållet inklusive alla föregående signaturers inlägg och skriver ”Jag håller med…”.

5 som PM:ar sina närmaste kompisar och ondgör sig över trådens utveckling.

4 som skriver ”Hade vi inte den här diskussionen uppe i en annan tråd nyss?”.

2 som länkar till den föregående diskussionen om att byta glödlampor.

13 som skriver ”Gör en Googlesökning på byte av glödlampor innan ni postar inlägg om hur man byter glödlampor!”.

1 forummedlem som efter 6 månader hittar tråden på sidan 126, postar ett inlägg och startar om alltihop igen...

Tomt

För första gången sedan jag började blogga 071207 har jag inget att blogga om. Och då har jag bloggat nästan varje dag. De dagar jag inte har bloggat har jag inte kunnat pga ingen uppkoppling / ingen tid. Aldrig för att jag inget har haft att skriva. Kanske är det här början till slutet? Det är ju så trendigt att sluta blogga...

Idag har jag jobbat, ätit lunch, gått liten promenad i solen med kollegorna efter lunchen, jobbat, fikat med kollegor, jobbat, åkt hem, ätit middag, umgåtts med barnen, maken och min mamma, mailat Sjödalshusrepresentanten och nu sitter jag här. Det var inte mycket mer spännande än så.

Lyxproblem

Välkommen att ta del av dagens lyxproblem här.

Nu har jag en kvart på mig att röja köket efter middagen för tre timmar sedan för att hinna kasta mig i soffan lagom till Grey's börjar klockan 21. Det var ju värsta romantiska cliffhangern förra veckan. Tyvärr tror jag inte på en romantisk upplösning.

Om jag orkar (och förtränger att jag bör vara på jobbet 7:30 imorgon) så kollar jag även in Tell me you love me, även kallad pungserien av mig, maken och min syrra.

Nu har jag bara 12 minuter på mig. Allt för er. :)

Han är hemma!

Och det blev han varse. Jag tror att han låg i sängen max en halvtimme i taget i natt. Själv låg jag kvar i värmen med mina öronproppar. När jag trots propparna ändå hörde någon liten prinsessa ropa så knöt jag handen och dunkade till min käre make lite lätt i sidan...

Ordningen är återställd.

Mitt namn ska vara

Jag sorterade en hög med viktiga papper ikväll. Bredvid låg Michelins coola bok som jag har fått av henne. Öppnade den och tänkte börja fylla i saker om mig själv. Älskade alla Mina vänner böcker när jag var liten, ge mig något slags formulär och jag fyller i!

Så jag började. Och fastnade direkt.
Det fanns en tid då jag kunde ha haft många namnförslag. Men nu??? Hmmm. Det här måste funderas på.

Och för övrigt undrar jag vad som egentligen hände i Desperate Housewives ikväll. Vadå "Five years later" helt plötsligt? Jag undrar också varför jag har fortsatt att titta på den där serien...

Trodde inte man kunde mäta sina barn i pengar

Men tydligen finns det beräkningar på allt... Vad är syftet undrar jag....? Tänk om man skulle ta och upprätta ett kontrakt så att de små nosingarna fick betala tillbaka sedan när de börjar jobba? Det kunde ju vara en liten bra grundplåt till pensionen... Problemet är väl bara att få kontraktet bindande....

Ny dag!

Inatt fick jag sova 22:30-05:30! Yippiee! Känns som att jag har vunnit på lotto. Och maken är nästan hemma, i Europa i alla fall. Det finns hopp!

Kära flygbolaget

Om fyra timmar ska min älskade make flyga jättemånga timmar med er från Långtbortistan. Jag vill be er att ni inte slarvar bort honom på vägen. Inte bara för att han är världens finaste, snällaste och bästaste utan också för att jag behöver honom här. Jag är utmattad. Jag orkar inte mer. Skicka hem honom NU.

Namnbyte

Inom kort kommer den här bloggen att byta namn. Den kommer att heta "Mamman som bytte jobb och som aldrig fick sova och bara blev tröttare och tröttare och mer och mer frustrerad över att hon aldrig hade ork att skriva ett endaste ord i sin bok och aldrig orkade tänka på att hon inte skulle äta bullar nu igen."

Tillägg lite senare: Runt 15 passerade jag köksregionen på nya jobbet och där fanns en bullängd. Ja. Jag tog en liten bit. Och en Cola light till. Jag är trött damn it!

Bojkottare

Jag är en bojkottare. Om jag får dålig eller ingen service, då bojkottar jag. Jag och maken skulle t.ex. ha gift oss i Dalarna en nyårsafton för flera år sedan. När vi av restaurangen fick höra att de egentligen hellre var hemma och firade nyår så tackade vi för oss och la bröllopet hemma i Stockholm där folk utsätts för nyttig konkurrens.

Sist vi var i Dalarna blev vi också lite irriterade. Vi åt lunch på Siljans konditori i Leksand. Det brukar vi göra när vi är där uppe. Det brukar vara dyrt, men också gott och rikligt. Den här gången reagerade vi på att portionerna var väldigt små. Lilla E sov i vagnen och när hon vaknade skulle jag beställa pannkakor åt henne. De kostade 40 kronor. Jag hade inga kontanter. På en skylt bredvid kassan stod: "Vid kortbetalning under 50 kronor tar vi en krona i avgift." Jag sa till den unga kassörskan att jag hoppas att hon inte tar en krona då jag nyss handlade för runt 271 kronor. Då måste tjejen gå och fråga. En annan kassörska. Som går och frågar chefen. Som vidhåller att de ska ha en krona. "Vi måste bli av med småköpen". Om ni fortsätter sådär kan ni gott bli av med alla köp hade jag lust att säga. Sa inget. Men en krona fick de inte debitera mig. Jag var en tjurig kundjävel. Som dessutom har hört av vänner på bank att det är olagligt för ställen att ta ut dessa avgifter. Vet inte om det stämmer, måste kolla med dem igen. Nästa gång blir det i alla fall inte otrevliga Siljan.

Några vänner till oss tillbringade nyligen en helg på Sigtuna Stadshotell och har fått felaktig information och avkrävs nu på mer pengar. Oj vad jag inte kommer åka till Sigtuna Stadshotell! Hade faktiskt tänkt att göra det då jag har hört att det är bra. Men om de är snorkiga och gnidna, då har jag ingen lust att gynna.

Och igår skulle jag köpa en present på nätet. På bluebox.se. Presenten kostade fjuttiga 119 kronor. Trots att bluebox tar betalt för frakten så är tydligen inte 119 kronor tillräcklig förtjänst för dem. Minimumorder 150 kronor. Sådant är inte okej. Skulle ICA komma på en sådan befängd idé? "Man får bara handla om man spenderar minst en hundring". Nä. Skulle inte tro det. Jag kommer på en annan present. Och tänker inte anlita bluebox ever.

I'm a bojkotter, yes I am. Finns ingen anledning att gynna puckon. Vilken också är anledningen till att jag inte länkar. Vill ni gynna de där typerna får ni leta själva... ;)

Du ser trött ut

Jag nattar barnen och ligger bredvid Stora E och pratar lite med henne.

-Mamma, jag ser på dina ögon att du är trött.
-Ja, det är jag.
-Mamma, du somnar nog snart. Du ser trött ut.

Hon är inte bara vaken halva nätterna och tidiga morgnar min dotter. Hon är vaken i övrigt också.

Att jag aldrig lär mig!

Igår på jobbet i samtal med kollega som avvänjer sin dotter från blöja:
-Men det gick såååå bra med Stora E utan nattblöja på en gång! Det händer nästan aldrig något. Minns inte sist det hände.
Ungefär där började en liten klocka ringa i huvudet om att man inte ska säga sådana saker.

Inatt klockan 03 (börjar bli vår vanliga uppstigning) hördes ett förtvivlat vrål:
-Mamma! Jag har kissat.
Och ja. Det hade hon.

Jag undrar bara varför det inte fungerar åt andra hållet.
"Det var sååååå länge sedan vi fick sova en hel natt!"
Nu jäklars - inatt blir det lugnt såklart!

Min natt:

02:30. ”MAMMA. MAMMA. MAMMA”. Hämtade Lilla E som ropade på mig för full hals. Vi somnade om.

03:30. Makens, och min, väckarklocka ringde. Han skulle upp. Jag lyssnade när han gjorde sig klar för avfärd till Arlanda för jobbresa utomlands.

03:55. En väsande, lätt panikartad stämma hördes nära mitt öra. ”Pernilla – har du sett mitt pass?”

Jag som är hemmets projektledare hade såklart full koll på var passen var. Jag påpekade lite överlägset att det kanske var lite sent att börja packa pass när man ska åka om fem minuter. (Det kunde du har tänkt på lite tidigare lilla gumman, typ).

04:00. Maken åkte.

04:04. Maken kom tillbaka. Åkte igen, denna gång med sin telefon.

Jag försökte somna om. Låg i någon dvala och drömde att maken även hade glömt sin plånbok. Det hade han dock inte gjort.

05:23. Stora E kissnödig och klarvaken. Ville gå till mormor som låg och sov i gästrummet en trappa upp. Mormor anlände när barnen sov så jag förstår att hon var ivrig. Jag lyckades dock få henne att lägga sig på makens sida av sängen och ”vila” lite.

05:38. Stora E hade vilat klart. Gick in till tjejernas rum och lekte.

05:55. Stora E ville gå till mormor. Jag sa nej. Hon låg vid mina fötter men hade på några minuter nästlat sig upp mellan mig och Lilla E. Lilla E som för övrigt låg på min hals.

06:20. Stora E ville gå till mormor och jag sa ja.

06:30. Min klocka ringde.

She is back. Lite iaf.

Tack vare bloggkoll såg jag att kära Denise har gjort ett inlägg.
Bloggkoll är bra grejer! Har du lagt upp mig på din prenumerationslista än? ;)

I love spam

De här som skickar ut spam är för snälla.

Idag skickade en Mr.Frank ut ett mail till min gmail-adress. Han vill gärna investera i mig. Schysst! Jag behöver en hel höstgarderob. Om han snackar riktiga bucks kan jag tänka mig lite investering i husbygget. Om han insisterar. Eller kanske ett friår, så jag kan skriva en bok eller två?

Igår fick jag också ett trevlig erbjudande, till min yahoomail. Det var någon som skrev "I've found you a job". Schysst! Vad synd att jag la ned möda på att skriva CV och genomtänkta ansökningar och slösade tid på att gå på intervjuer. Kunde de inte har fixat ett jobb åt mig innan jag gjorde allt det där?

Har också fått mail av the Swiss Lottery! Swiss! Det vet man ju hur de är i det där landet. Rika! Eller hur Olivia! ;) Det måste vara en kanonvinst åt mig. I just know it.

Lite fel tror jag dock att mailen om "Flirt with sexy" singles har hamnat. Sist jag kollade var jag lyckligt gift.

Tyvärr öppnar jag aldrig mailen helt, tänk vad jag måste gå miste om!

Rättstavning

Jag är ju lite språkpolis sådär i smyg. Jag är helt överlycklig över att ha hamnat mitt i språkvårdarnästet på mitt nya jobb. Fler som jag. :) Men man måste hålla tungan rätt i mun. Eller är det tugnan rett i munn?

Aftonbladet har en liten artikel om rättstavning. Ja, jag hittade alla stavfelen... Dock är jag inte PLUS-kund så jag kunde inte testa mig själv. Tur det, kanske hade jag upptäckt att jag inte är så bra som jag tror...

Ny dag - eller är det samma?

Kallas det natt om man inte hann sova?
Kallas det morgon så fort någon i familjen vaknar?

I vilket fall som helst hade vi nog en väldigt kort natt och en väldigt tidig morgon.

Lite sur

Har haft en hård dag. Här finns en av anledningarna till att jag är sur. På återseende imorgon. Då kanske jag är glad igen. :)

Så JAG!

Här måste jag ju absolut börja skriva istället. Först ska jag bara göra lite fettsugning och proffsfotas...

Appropå varför man skriver.... :) Tack U för tips om länk!

Bilmusik

Idag i bilen försökte jag leka 'ta första skivan i högen leken'. Ni ser ju urvalet.. Till slut hittade jag en winnerbäck. Puh. Var inte supersugen på mora träsk..

Hösten har reserverat en plats

Idag hämtade jag mina prinsessor på dagis. Det var stort, hela första veckan på nya jobbet fick maken både lämna och hämta. Jag möttes av två pluttisar som sprang mot mig när jag kom på dagisgården. Helt underbart!
När vi kom hem ville de vara ute och vi njöt av hösten en stund. De satt i den lövöverfyllda trädgården och smaskade på våra goda äpplen som äntligen börjar få bra smak. En mycket bra avslutning på arbetsdagen!

Det känns som att de här sommarväxterna har gjort sitt:

Ny läsning. - Uppdaterad

Inköpt på bokmässan. Jag fastnade i den direkt!

Bloggade från mobilen förut, därav det korta inlägget. Det är ingen handbok, vad jag vet... :) Såhär presenterar AdLibris boken Gör vad du vill av Erland Loe:

"Vi störtar. Älskar dig. Gör vad du vill. Pappa" Med detta meddelande på sin mobil förändras livet dramatiskt för 18-åriga Julie. Hela hennes familj omkommer i en flygolycka i Afrika. Plötsligt är hon ensam i familjens stora villa hemma i Norge tillsammans med en polsk hantverkare som familjen anlitat för att bygga en swimmingpool. Julie hamnar i en djup kris och vill inte leva längre. Efter ett misslyckat självmordsförsök under skolans julföreställning återstår bara att lämna landet, bort från skola och vänner. Julie hamnar på en resa där OS-atleter, flygplatsterapeuter och Saharas öken spelar en stor roll! För som vanligt lyckas Loe berätta en historia som både roar och berör!

Godmorgon

Vid ett tillfälle längs vägen till jobbet imorse såg jag följande fordon, samtidigt:

Bilar.
Cyklar.
Ben.
Flygplan. (Ett).
Skateboard. (En).

Samtidigt som jag åkte till jobbet lyssnade jag på Radio Stockholm. De har en stockholmstävling varje morgon, man kan vinna en resa till New York. Jag har försökt ringa och aldrig kommit fram. Tycker att New York skulle vara trevligt. Idag missade jag uttagsfrågan, var på fel kanal. Slog över precis när tävlingen började. Lyssnade på de duktiga deltagarna svara rätt på saker jag också kunde.

Och så kom den. Frågan.

”Vilken är stockholmsförfattarinnan vars tre första böcker heter Väninnan, Storlek 37 och O.S.A.
Eh…. Duh!

Ingen av dem kunde. Det var fan min tävling. Jag hade vunnit. Om jag hade kommit fram.

För övrigt gillade jag måndagar bättre när jag var föräldraledig... Bara så att ni vet.

Söndagsnöje

Idag var vi på Hem & Villa. Vi tänkte att vi var smarta som var där när de öppnade. Det var faktiskt inte bara vi som tänkte så... Jag hälsade på Mona i hennes monter och min dotter fick en anka. Som hon nästan åt upp. Tack Mona!

Sthlmsmässan hade mässan till ära inrett en barnhörna i Victoriahallen. Och they know how to do it! Istället för en otrevlig skylt om att man inte får ta med sig barnvagnar in så hade de en trevlig kille som körde valet parking för barnvagnar. Han hade rosa diadem med grejer på och körde glatt in vagnen och gav oss en nummerlapp. Ett mycket bra initativ. Lilla E hängde tålmodigt med oss på mässan i över två timmar. En kvart fick hon i lekhörnan. Sedan ville vi gå...

Stora E var outsourcad till faster och farbror och vi kände oss nästan barnfria... Det är inte alls samma sak att hålla koll på en som på två. Helt plötsligt var vi i majoritet. Vi åt lunch på Kafé Koloni i Sickla. (Där man direkt utanför hissen möttes av en trist BARNVAGNSPARKERINGsskylt som vi ignorerade). Lilla E sov gott i sin vagn och vi satt och tittade på hus- och köksritningar och kunde P R A T A i fred. Inte illa.

Dagens kändisspotting: På mässan utöver Mona då, Roomservice killarna.
På Kafé Koloni: Annika Jankell med tjejkompis.

Det måste vara något fel

...när man blir lycklig över att de inte vaknar före klockan 6 i alla fall.
När den ena (Stora) sedan visar sig vara nöjd med att vara själv uppe och den andra (Lilla) somnar om, då är man nästan i extas. Och det är ju jobbigt när det enda man behöver är att somna om.

För övrigt hatar jag när man skriver om sig själv som "man". Men man har ju två barn omkring sig runt datorn och man kan inte riktigt fokusera...

I dessa tider behöver vi en peppande ledsång. Jag föreslår den här.

Fotboll

Min man ville se fotboll ikväll. Jag nattade barnen och tänkte skriva lite bok. Orkade inte skriva bok, slösurfar på bloggar. Hör hur det blir tyst på tv:n. Frågar maken vad som har hänt. Får inget svar. Frågar igen. Får inget svar. Reser mig och säger på vägen över till soffan "har du somnat?". Får "nej" till svar. Han ser tv:n. Ser förvirrad ut. Förstår inte vad som har hänt. Eftersom han har sovit... Spännande det där med fotboll. Så spännande att man inte ens märker när det blir avbrott...

Men ikväll har min svärfar lovat att bjuda mig på en resa till Barcelona om jag går på match där med honom. Han har gett sig f-n på att få mig fotbollsintresserad. Jag presenterade idén att om han ska lyckas med att få mig fotbollsintresserad så får det nog bli Barcelona. Det är det enda som kan hjälpa. Barcelona nästa!

Republikan eller demokrat?

Jag gjorde testet. Som förtäljde att jag förmodligen skulle ha röstat på Obama. Om jag var amerikan och röstberättigad. Jag är inte förvånad. Vilken kandidat röstar du på? Testa!

Tack Christina för tips.

Trött skrivarmamma

Den här lilla skrivarmamman är trött.

Trött efter första veckan på nya jobbet. Många intryck och långa dagar. Svårt att vänja om när man har varit föräldraledig i nästan två år. I det stora hela känns jobbytet bra men jag har knappt hunnit se mina prinsessor i veckan. Det känns inte bra. De har kompenserat, de vaknar runt 02 på nätterna och bökar och stökar. De ska helst sova i vår säng, det brukar de inte göra annars.

Jag var på Friskis & Svettis idag, ett pass som jag brukar älska. Jag var helt slö, orkade en halvtimme och låg sedan och vilade när de andra gjorde armhävningar och annat jobbigt. Det var inte min dag idag.

Har lagt upp ritningar och planlösning på nya huset i husbyggarbloggen. Vi har även lite köksbryderier som jag måste fundera på.

TGIF!

Äntligen fredag! Hemma bakas hemgjord pizza o jag har köpt vuxentillbehör.

Göran Hägg slår till

På inrådan av en väldigt trevlig författare som på obestämd tid har övergett oss som gillar hennes blogg läser jag just nu "Nya författarskolan" av Göran Hägg. I ett kapitel i början av boken radar han upp olika egenskaper och intressen som folk med författarambitioner brukar ha. Jag läste det hela och bockade glatt av allt han skrev. Kände "han beskriver ju MIG, det här är inte klokt!"

Några citat, lite förkortade:

"...det finns nog i en del fall en grundläggande likhet mellan nyskapare i näringslivet och litterära skapare. Förmågan att få saker att hända. I verkligheten eller i fantasin."

"Den som på grund av allmän "konstnärlighet" inte kan komma i tid eller bli färdig med det enklaste arbete kommer sannolikt inte att lyckas som skribent. Istället är de författare jag har mött snarast mer kapabla än andra människor att ta hand om sin ekonomi och ordna fester, uppläsningar eller resor."

"Den kreativa tycker om att lösa problem kreativt, det vill säga genom fantasi och nyskapande. Du är inte särskilt road att slutföra saker andra har hittat på, du vill hitta på nya saker. Du vill inte bygga en modell efter ritning, du vill göra ritningen. Jag har inte träffat någon kvinnlig kollega som gillat att sticka efter mönster, däremot ett par stycken som ritat och formgivit kläder. Du är oavsett kön förmodligen mindre road än normalsvensken av att lösa korsord, även om du förmodligen skulle vara bra på det genom din allmänna ordbegåvning."

"Istället kan och vill du som sagt hitta på saker, bygga system, få det förut osedda att ta form och börja existera."

(Citat från sidorna 21-23 i Nya Författarskolan av Göran Hägg)

Nu har Göran Hägg övertygat mig.
Jag är som klippt och skuren för att bli författare.
Jag har fantasi.
Jag har massor av idéer.
Det finns ingen som känner mig som inte skulle säga att jag är driftig.

Det är NU han slår till:

"Men inte ens det räcker."

Kanal 5

Lever äntligen upp till sitt eget motto. Har för mig att jag någon gång har läst att det är något i stil med att de ska sälja bra reklamtid. Inte "vi ska göra bra tv" eller "vi ska göra program som drar mycket folk" och därmed underförstått, så att vi kan sälja en sjuk massa reklamtid.

Tittade på Grey's Anatomy ikväll. Eller ska jag säga, jag tittade på reklampauserna på Grey's Anatomy ikväll? Det var reklam hur många gånger som helst. Och konstiga bryt. Låt oss inte få programmen upphackade á la USA. Please.

För övrigt har det börjat nu. Tv-terrorn. Tisdagar är Desperate Housewives och tydligen började Brothers and Sisters nu också. Onsdagar är det Grey's och Tell me you love me. Jag har inte ens hunnit se Tell me you love me sedan förra veckan.

För övrigt är jag trött på att höra om finanskrisen och lågkonjunktur och varsel. Jag får ont i magen. Jag vill inte höra att världsmarknaden inte har varit såhär krisartad sedan på 30-talet. (P1 idag). Jag vill få börja mitt nya jobb i lugn och ro och inte oroa mig för att jag kanske inte får tillsvidareanställning. Jag vill få bygga mitt hus utan att vara rädd för att banken helt plötsligt ska tokhöja räntan till galna höjder eller ännu värre, inte vilja låna ut alls. Dessutom är jag skitirriterad på att bankerna som har gjort vinster i flera år aldrig ska behöva ta en endaste liten risk.

Jag vill bara få vara.

Skyltar jag gillar

på mitt nya jobb:

I matsalen dit man tar med sig egen mat:
Du slipper diska. Ställ disken i diskstället.

I samma matsal:
Telefonfritt under lunchtid 11-13.

Nyss gick jag ensam i en lång, lång korridor i källaren. Där fanns en dörr med en skylt:
Denna dörr får inte öppnas. Ingång till XX från andra hållet.

Jag. Ensam. I en källarkorridor. Öppnade jag?

POP

Det här måste jag kolla in! 22 oktober!

Lägeskontroll

Jag just nu:
Kom hem 21 igår.
Tittade på Desperate Housewives.
Duschade. Somnade.
Vaknade första gången 04:15 av Lilla E.
Vaknade andra gången när jag just hade somnat om klockan 04:50.
Vaknade tredje gången 05:15.
Vaknade fjärde gången 06:00 när Stora E vaknade. Låg och gosade i vår säng.
Gick upp 06:39 när jag inte fick snooza och gosa längre.

Nu på jobbet. Med mörka ringar och svullna ögon. Sömnbrist.

Scribo ergo sum? (Hemsnickrad latin)...

Det jag försökte skriva i rubriken var "Jag skriver, alltså finns jag..."

Den senaste tiden har jag funderat på varför det är så viktigt för mig, och många andra, att få skriva. Och en annan fråga, varför är det så viktigt att bli publicerad? Kul att läsa att Jenny skriver också funderar i dessa banor. Varför vill vi skriva?

Såklart handlar det om bekräftelse. Om jag skriver och någon gillar det jag skriver, då har jag fått ett kvitto på att jag duger. Om någon inte gillar det så har jag ändå fått ett kvitto på att jag har fått lite uppmärksamhet här på jorden. En anledning så god som någon. Jag läste för en tid sedan en intervju med Cecilia Hagen som just berörde detta med bekräftelsen.

När jag avslutade boken Kärleken till Frank i söndags så slog det mig varför jag alltid har skrivit och alltid kommer att skriva, i någon form. Utan skrivna dokument hade Nancy Horan inte kunnat skriva sin bok på det sätt hon har gjort. Hon hade stor nytta av både brev, dikter och böcker i sitt researcharbete inför boken. Om dessa dokument inte hade funnits så hade vi inget vetat.

Det är inte svårare än så. Så länge någon skriver så lever vi vidare.

Scribo - ergo sum.
Vilken är DIN anledning till att skriva?
Se det som en utmaning om du vill, diskutera vidare i din blogg.

(Jag läste latin i två år men är väldigt osäker på om det där hemsnickrade blev rätt, tar gärna emot korrigering om någon annan kan bättre....)

Kärleken till Frank

av Nancy Horan är utläst.

Denna bok är baserad på den sanna romansen mellan arkitekten Frank Lloyd Wright och hans kund Mamah Borthwich Cheney. (Om du tänker läsa boken kanske du inte bör klicka på länkarna till Frank och Mamah, det förstör lite av historien). Hon och hennes make Edwin anlitade Frank för att bygga deras hus och Frank och Mamah blev kära. De lämnade sina familjer och strävade efter ett liv ihop. Detta var ju rätt uppseendeväckande i början av 1900-talet då det hela utspelar sig. (1907-1914). Mamah Borthwich Cheney samarbetade med Ellen Key och influerades mycket av henne, hon översatte bl.a. Ellen Keys texter till engelska.

Romanen väcker många frågor hos mig. Är det okej att alltid följa sitt hjärta? Vilket ansvar har man för sin egen respektive andras lycka? Vilka konsekvenser leder ens handlande till och hur drabbas ens barn? Den stora frågan genomgående för mig av också om Mamah (som fick försaka mest eftersom hon var kvinna) blev lycklig.

Boken andas vemodighet och jag blir lite arg på hennes egoism. Samtidigt som jag blir arg på dem i boken som hånar romansen och inte förstår. Man kan lugnt säga att jag blir lite kluven...

Deras romans hade varit lättare att acceptera i dagens samhälle, konsekvenserna hade inte blivit lika hemska för alla inblandade, då var det ju en riktig skandal. Nuförtiden lever ju var och varannan unge i ombildade familjer. På ett sätt var Mamah och Frank med och bidrog till förändringen och det leder mig till att fundera på om det kanske ibland är nödvändigt att vissa människor får offra väldigt mycket, för att världen ska få till förändringen och på så vis göra livet lättare för många.

Citatet på sid 390 rör mig nästan till tårar. Mamahs barn är och hälsar på henne och hennes son frågar henne om hon saknar Oak Park någon gång (där de bodde):

Frågan tog henne på sängen. Hon visste vad han menade. Saknar du oss någon gång?
"Det går inte en dag utan att jag saknar er. Och vissa dagar... tja, så önskar jag mig saker som bara inte går att få just nu. Men er bägge bär jag med mig i hjärtat hela tiden. Det är lustigt - det är som om jag hade ett litet rum inuti mig dit jag kan gå och där ni finns. Och det gör att jag blir alldeles lugn."

Detta är ett gripande avsnitt i boken. Det finns flera. Särskilt slutet griper mig och när jag slutar läsa känner jag mig tom och besviken över att boken är slut och att slutet blev som det blev. Tyvärr håller inte boken samma känsla boken igenom, vissa partier är rätt långtråkiga samtidigt som jag ju på något vis vill läsa vidare för att få veta hur det ska gå för paret. De drabbas av många svårigheter längs vägen.

Jag både gillar och inte gillar romaner som är halvsanna. Romaner som är baserade på verkliga händelser och/eller personer. Jag gillar att få veta mer och jag gillar att få komma personerna nära. Jag blir dock väldigt frusterade över att inte veta vad som egentligen är sant. T.ex. är ju citatet ovan påhittat och det stör mig, det citatet gör att jag förstår Mamah bättre och förlåter henne för mycket, och så sa hon det kanske aldrig. Mycket frustrerande för en vän av ordning och inrutad liten människa som jag...

Jag hade samma problem när jag läste boken Blonde av Joyce Carol Oates, som ju handlar om Marilyn Monroe. Frustrerad men intresserad.

Hur som helst. Jag gillade boken och jag tycker att den absolut är läsvärd. Den tecknar porträtten av två mycket intressanta människor som var långt före sin tid, både yrkesmässigt och privat.

(En parentes: Här finns bilder på huset som Frank ritade och lät bygga åt dem. Coolt att det finns på riktigt, precis som flera av de andra bostäderna och byggnaderna man läser om i boken).

På väg hem

I sakta mak.

I love your blog!

Härmed vill jag ge I love your blog-utmärkelsen till:

The Michelin Family goes västerut.
Med träffsäkerhet skriver Linda om flytten från Vasastan till USA. Vi får höra om kulturkrockar, konstiga grannregler, hemlängtan och annat en utlandssvensk stöter på. Det är välformulerat, det är intressant och det är vanebildande!

Jenny skriver.
I bloggen som är väldigt snygg i sin enkelhet skriver Jenny om sitt liv som skrivande mamma. Hon är längre kommen i sin dröm än jag. Hon går roliga kurser och utbildningar och hade vi inte träffats i bloggvärlden så hade vi nästan säkert träffats på någon av de där kurserna. Om jag bara hade tänkt på att man faktiskt kan gå dem. Jenny skriver rakt och ärligt om moderskap, prestationsångest, relationer och skrivande.

Monas universum.
Jag har haft förmånen att få läsa Monas texter länge. Vi hängde i samma pysselforum ett tag. Kommer då och då på att hon har en blogg och den är läsvärd. Mona bloggar sarkastiskt och brutalt om sitt liv. Som företagare. Som gift. Som tonårsmamma. Som småbarnsmamma. Som sjuk. Monas "taliban" är inte helt olik min Stora E.

Sextiotalsvillan.
Den här bloggen har jag nyligen hittat och jag gillar hur Mia blandar inredning och det vanliga livet. Generöst med både bilder och tips. Det hjälper ju att jag gillar stilen och också har småbarn... I like!

Fridas författardrömmar.
För att vi delar samma dröm. För att Frida är så svindlande nära just nu. Det är en cliffhanger varje dag. Typ.

Bendel.
Pia skriver om mat. Pia är min motsats, jag hastar gärna iväg ett blogginlägg utan att tänka igenom allt. Så gör jag med det mesta här i livet. Går på känn. Pia reflekterar och kommer med välövervägda inlägg. Jag gillar det som kontrast till mitt hafs.

Enda bloggen i byn.
Min fina skrivande kompis. Som äntligen har fått sitt hus på landet. Ett vackert hus. Som skriver eftertänksamt och klokt, ofta om sina fina barn. Vi har många likheter och därför gillar jag Enda bloggen i byn.

Så. Nu ni! Nu ska ni nominera sju andra. Have fun!

Saker jag skulle vilja ha när jag reser:

1. Youtube i bilstereon.
Okej att jag är duktig på att planera och organisera men hur ska jag i förväg kunna veta vilka låtar jag vill höra mitt på Väg 70?

2. Glasruta mellan fram- och baksätet.
Så att jag får lyssna på mina låtar från youtube ifred.

3. En smart DN.
Det är alltså en Dagens Nyheter som fattar att jag har åkt bort och alltså levereras där jag befinner mig, istället för att samlas på hög hemma hos grannen som är snäll och både passar huset och tar in posten.

4. Bättre matställen och fräschare toaletter.
Har sagt det förr men det tål att upprepas.

5. Magisk kraft som gör att jag förflyttas från plats till plats med ett fingerknäpp.
Då skulle jag varken behöva packa eller bli uttråkad (eller sönderstressad beroende på tjejernas humör) under långa bilfärder. På köpet skulle jag bli klimatsmart och få ner bilutgifterna i hushållet rejält. Och resetiden till jobbet skulle minimeras. Och dagistiden för tjejerna också.

Hemma

Bilresan gick bra. Tjejerna tröttnade först mot slutet, länge hade de roligt med varandras mössor. Söder om stan (nästan hemma) gav fadern Stora E gpsen (bestämd form av gps???) och instruerade henne noga. "Om den röda lampan lyser kör mamma för fort".

Efter en stund:
Stora E: -Mamma, du kör ju aldrig för fort.
Jag: -Nej. Men om det hade varit pappa som hade kört då hade den blinkat rött hela tiden.
Stora E: Ja. Man får inte köra för fort.

Nytt på husfronten!

Skördat

Äpplena fick åka med hem. De ska levereras till makens mormor som ska göra mos. Isa, jag läste din senaste gissning på fotofrågan och det är rätt! I närheten av Leksand. Bra jobbat!

Hej då Dalarna

Detta är sista ledtråden till fotofrågan. Solen tittade fram tre minuter när vi packade bilen,som för att säga hejdå.

Ombildad familj?

Känner du någon? Eller gäller det dig? Christina behöver hjälp till en intervju.

Härlig start på dagen!

Jag har fått den här fina utmärkelsen av Världen enligt J. Tack gulliga, vad glad jag blev!
Och nu ska jag noga fundera ut vilka sju andra jag ska skicka vidare till!

Tillägg: Har även fått denna utmärkelse för snart en månad sedan av gulliga Perny. Hade helt missat detta men är väldigt stolt över den också såklart. Stort tack!

Kanelbullens dag - vi är redo!

Låt mig först och främst säga att jag inte är den som älskar att baka. Och om jag måste utsätta mig för degkladdet så vill jag helst bara ha mig själv att ta hand om. Detta har jag skrivit om förut. Dock såg Stora E ett recept på ICA häromdagen och som den idiot jag är sa jag "det kan vi baka i helgen, då är det kanelbullens dag"....

När vi handlade ingredienser idag så hörde jag en liten son prata med sin mor. I sin hand höll han en bullpåse som mamman hade sagt åt honom att ta:

-Mamma, kan vi inte baka bullar istället för att köpa?
(Här blev jag intresserad, ville höra hur hon skulle göra nu...)
-Nej.
-Men mamma, vi kan väl baka istället för att köpa bullar?
-Nej. Det är för jobbigt.
(Mamman hade förutom den ungefär 5-6-åriga sonen med sig en cirka treåring och en nyfödd i babyskydd i kundvagnen).
-Mamma, det är inte jobbigt, det är bara roligt!

Tjena du. Ungefär lika roligt som jag tyckte att det var när jag började med degen och Stora E bara skulle göra något först. När degen hade jäst klart ville hon "dega". I två sekunder. Sedan ville hon göra nästa moment och med nästa degklump. Och sedan stod jag där. Och sedan stod disken där.

Men bullarna blev i alla fall goda och frågan är om någon av oss behöver fler imorgon...

Fotofråga

Gissa var i Sverige jag befinner mig.
Familj och vänner som vet får inte svara för det är jättesvårt att räkna ut. ;)

Ledtråd 1:
Det här är en vanlig färgställning på ortens byggnader:

(Vårt blivande hus kommer att målas i den svarta färgen som syns på dörren. Hela huset då).

Ledtråd 2:
En för orten traditionell typ av måleri:


Ledtråd 3:
Såhär går vi klädda just nu:

Ledtråd 4:
Det har regnat hela dagen.

1, 2, 3

på det fjärde ska det ske....

Vi gick och la oss lite sent igår. Runt 00. Just som jag höll på att somna hördes en ljuv, med uppfodrande stämma....

-Mamma!!!

När jag hade åtgärdat vad som behövde åtgärdas la jag mig på kudden och somnade om. Bara för att drabbas av samma sak igen. Klockan 01. Och klockan 02. Och klockan 03. Tror vi fick sova från 04, det var ju schysst att vi fick hela två timmar innan uppstigningen som tydligen sker utan pardon 06...

Gäsp. Tur att vi är lediga. Vi tog långhelg och snart kommer en fotofråga.

Kvällsljus

I höstmörkret. På fotoblogghumör idag.

Höstäpplen

Hösten

Är den bästa årstiden!

Happy meal presenter

Bra saker i happy mealen! För övrigt värdelöst med mc donald's lunch för oss. Stora o Lilla E vill bara ha äpplen..

Shopping

Igår försökte jag ägna mig åt lite shopping. Mina krav var rätt anspråkslösa. Jag skulle köpa två blusar, ett par skor och eventuellt ett par byxor. Jag börjar mitt nya jobb på måndag och tänkte att jag behövde addera lite till garderoben.

Jag började med att återlämna klackeccosarna. Det var bara att inse att vi aldrig kunde bli kompisar. Jag fungerar inte ihop med klackar.

Sedan skulle jag börja shoppa. Jag hade pengarna. Jag hade tiden. Jag hade lusten.
Efter tre timmar blev det övningen avbryts - patron ur!

Topp fem anledningar till att shoppingen misslyckades:

5: Det regnade och det var trist att gå runt i tråkvädret.
4: Mina fötter passar inte i några skor.
3: Min kropp passar inte i några kläder.
2: Det är helt galet vad hög musik de spelar i affärerna, man orkar ju inte vara där!
1: Det finns verkligen inget snyggt att köpa. Allt ser så konstigt ut.

I alla fall, det slutade med att jag gick tillbaka till Ecco och köpte varianten utan klack. Likadan sko men med pytteklack. Så roligt var det. Fick även ihop ett par byxor och en kortärmad kofta.

GREY'S

Är ikväll! Vet inte om det är första för säsongen eller om jag har missat flera veckor redan? Såg status hos en vän på Facebook att hon skulle se Grey's. Det var bara tur att jag såg det. Så nu tänkte jag föra det vidare så att ingen kär bloggläsare missar det hela. Klockan 21, kanal 5.

Ny månad

Vad hände? Vart tog september vägen?

Igår roade jag mig med att läsa Piratförlagets lilla tidning som de skickade med när man handlade hos dem. Där stod att de årligen får in 700 manus. 1-2 av dem antas.

Det är vad jag kallar upplyftande läsning! Stackars de andra 699 som skickar in när jag skickar in. ;)
Om jag nu väljer att skicka till Piratförlaget förstås.

En som både har skickat in och fått en liten föraning hittar ni här. Hon börjar bli lite trött på att vänta på besked... Jag med!