Scribo ergo sum? (Hemsnickrad latin)...

Det jag försökte skriva i rubriken var "Jag skriver, alltså finns jag..."

Den senaste tiden har jag funderat på varför det är så viktigt för mig, och många andra, att få skriva. Och en annan fråga, varför är det så viktigt att bli publicerad? Kul att läsa att Jenny skriver också funderar i dessa banor. Varför vill vi skriva?

Såklart handlar det om bekräftelse. Om jag skriver och någon gillar det jag skriver, då har jag fått ett kvitto på att jag duger. Om någon inte gillar det så har jag ändå fått ett kvitto på att jag har fått lite uppmärksamhet här på jorden. En anledning så god som någon. Jag läste för en tid sedan en intervju med Cecilia Hagen som just berörde detta med bekräftelsen.

När jag avslutade boken Kärleken till Frank i söndags så slog det mig varför jag alltid har skrivit och alltid kommer att skriva, i någon form. Utan skrivna dokument hade Nancy Horan inte kunnat skriva sin bok på det sätt hon har gjort. Hon hade stor nytta av både brev, dikter och böcker i sitt researcharbete inför boken. Om dessa dokument inte hade funnits så hade vi inget vetat.

Det är inte svårare än så. Så länge någon skriver så lever vi vidare.

Scribo - ergo sum.
Vilken är DIN anledning till att skriva?
Se det som en utmaning om du vill, diskutera vidare i din blogg.

(Jag läste latin i två år men är väldigt osäker på om det där hemsnickrade blev rätt, tar gärna emot korrigering om någon annan kan bättre....)