Inlägg
Alla kommentarer
Se hit alla tv-produktionsbolag. Jag har en programidé som jag bjussar er på mot att jag får vara en av de tävlande.
Nu har vi tröttnat på Top Model, So you think you can dance, Idol och det där designer/skräddarprogrammet jag inte minns vad det heter. Nu vill vi ha hard core underhållning. Det är dags att vaska fram Sveriges bästa nya författare!
Antagningen består dels av i förväg inskickat material och om man passerar det testet (utom jag då, jag har en fri plats eftersom jag har kommit upp med idén) kommer man till en audition då de tävlande får sitta och göra olika skrivövningar under ledning av Sveriges ledande skrivarcoacher. Detta läses sedan upp och juryn avgör om man kommer vidare eller inte.
På liknande sätt kommer man att öva under tävlingsveckorna. Olika uppgifter varvas med nätverkande mingelpartyn där de tävlande får försöka imponera på olika förläggare och andra inflytesrika personer. Parövningar kan också krävas, även om författeriet är ett ganska ensamt yrke. Här ska man övas på att ge och ta kritik.
Sedan är det en större uppgift varje vecka som man ska klara av. Det kan vara ett ämne eller olika antal ord. Stor tävling varje fredag och en efter en slås författarna ut. Till slut står det mellan två eller tre författarwannabes och det blir stor final. Den vill jag inte avslöja alla detaljer om i det här läget.
Så vad säger ni? Tv3, vi har tröttnat på Ankan nu - här är er chans!
Vadå? Trist att filma skrivprocessen? Lågt underhållningsvärde? Inte intressant att titta på när någon stryker ord och sedan hamrar på nya? Nu tycker jag att ni är lite trångsynta faktiskt.
Okej. Jag kanske kan lite. Jag har just skrivit slutet på min bok. Plötsligt blev slutet solklart. Jag har haft lite olika att fundera på men nu var det bara där. Fick bara skriva ner. Det blev bra. Nu är det bara resten kvar.
24 998 ord nu. Jullov är bra.
Eller hur man nu skriver det där.
Jag känner att bubblorna och läsning till 01:30 igår tar ut sin rätt. Jag är trött. Jag har ingen energi och då kan man ju tycka att det är bra att vila sig lite. Men det går ju inte dagen före nyårsafton när man har bjudit hem folk. Maken fick för sig att jobba lite på förmiddagen och sälja sin gamla bil nu på kvällen så den är han och byter däck på. Däremellan var jag och slogs med folk på Maxi.
Sedan kom jag hem och började sura på mina barn. De vägrar att städa, de vägrar att äta, de vägrar att sitta still. Och jag vägrar att vika en tum för jag är supersura sunk-Pernilla idag.
Imorgon är en annan dag. Nu ska jag gå och bli dundersupermegasura sunk-Pernilla för trots minst 10 tillsägningar har de inte lyckats plocka upp en enda pinal i sina tre rum. Det blir sopsäcksvarning, sedan blir det nog sopsäck på riktigt.
Har ett fullt bubbelglas och bra musik på Spotify. Måste dock skriva om en hel del ord märker jag... I detta inlägg, inte i boken. Ja. Jag är onykter. Men måste reflektera lite.
Låtskrivare. De är genier. Författare har flera hundra sidor på sig att berätta sin historia. Låtskrivare har pyttelite plats och ändå finns det så många bra låtar. Jag älskar låtar som berättar en historia. Sitter just nu och njuter av "Jesse" . (Det är ju världens story. Jesse som ringer klockan 05 och målar upp sina drömmar och killen dras med. Typiskt lättmanipulerad man). Men ändå. Man ser ju hur lätt som helst framför sig hur han vaknar när hon ringer och hur han ser deras husvagn framför sig. Jag ser stranden, katten och allt. Det kryllar av sådana här låtar som ger mig massor av bilder och tankar. Då har man som låtskrivare lyckats.
För övrigt har jag ett spotify premium konto och det är ändå reklam?! WTF?!!! Dåligt.
Fan vad svårt det var att stava ikväll. Eventuella stavfel beror inte på mig, de beror på Rotari.
..och ihop i 17:
Han fyller på mitt bubbelglas när det blir tomt.
Han tycker att jag har världens finaste kropp fast jag har degmage.
Han lägger upp en spellista på mitt spotifykonto som innehåller bl.a. Belinda Carlisle, Jarabe de Palo och Trance Dance. Och Barbie Girl.
Han masserar mig när jag vill. Och han gör det bra.
Han ger mig Brothers & Sisters i julklapp. Och fina smycken.
Han säger åt mig att gå och skriva så badar han barnen så länge.
Han går upp på nätterna när barnen skriker på honom. De har slutat ropa på mamma.
Han åker med mig till Spanien så fort jag vill.
Han slänger ihop ett barbieskåp på ett par timmar och hade lätt kunnat bygga hela vårt hus. Lätt.
Frågan är bara varför han har stannat hos mig i 17 år....???!!!
Fast jag har inte ens gjort fotspåren än. Men ändå.
För ett tag sedan sa Stora E:
-Jag ska bli en sån som skriver böcker när jag blir stor.
-En författare?
-Ja. Det verkar vara ett skönt jobb, då får man stanna hemma och skriva och skriva.
Redan där kände jag "That's my girl!"
Och häromdagen slutförde hon sin bok med två kapitel som heter "Boken om den lila prinsesan".
Det handlar om Prinsessan som leker "kuragöma" och gör sig illa men då kommer kammarjungfrun (rättstavat till på köpet) och "prinsesan" får plåster. Hon har både dialog och berättare i boken. Dessutom har hon noggrant numrerat sidorna. Med bakåtvända siffror. Dock är intrigen lite lätt inspirerad av tv-programmet "Den lilla prinsessan" (Eller vad det heter) men det gör inget. Det är ju så man börjar. Genom att härma.
Så igår sa hon till mig:
-Mamma. Jag ska ju bli författare när jag blir stor. Men jag är ju redan det för jag skriver ju lite böcker och så.
Precis. Och jag är ju redan författare för jag skriver ju lite blogg och lite böcker och så.
Snart är vi båda utgivna!
För sju år sedan vaknade hon tidigt, konstigt nog utan fjärilar i magen. Innan hon steg upp väckte hon honom försiktigt.
- Det är dags nu.
Han var snabbare att väcka än vanligt. Det var ju ingen vanlig dag. Det var dagen då de två skulle bli en. De skulle förenas i äktenskap och lova varandra att älska både i nöd och lust.
Shit. Det blir nog ingen höjdarförfattare av mig. Vi har bröllopsdag idag. Det var det jag ville ha sagt. Vi har bett barnen om en present. Att inte bråka och tjafsa på hela dagen. De säger att vi ska få det. MOHAHAHAHAHA.
771 små ord blev det idag.
Och ungefär tre glas vin.
Och tre telefonsamtal som störde, fast jag tyckte om de som ringde.
Och så borde jag faktiskt stänga av nätet när jag skriver. Men... Jag får stressutslag om inte nätet fungerar. På riktigt. Min man är lite orolig över mitt internetberoende men jag låtsas att jag har det under kontroll.
Nu ska jag bevisa det och gå och sätta mig hos honom i soffan. Ska bara kolla några bloggar först. Och mina mail. Och FB.
och dricker vin. Blir nog bra då. :) Har såklart börjat med att stryka lite ord, bl.a. en hel dialog som jag skrev igår. Suck.
ligger jag på nu.
Nu ska jag fixa lunch och baka scones. Vi får besök från Skövde strax. Ska bli himla trevligt!
I en timme har jag nu läst och strukit ord. Ändrat små saker här och där. Jag ligger nu på 20 770 ord, när jag började var jag på 20 815 ord. Är jag lite fixerad tycker ni? Ja. Det är jag. Det är ju för att antal ord är mätbara. Det är svårare att mäta om det är bra eller dåligt.
Skriva är tydligen lika med att läsa. Fattar inte varför jag inte bara kan börja, varför har jag sådan lång startsträcka jämt?
Fem år har gått. Jag har tänkt på dem idag. Jag hade ingen nära där men alla känner någon som känner någon. Precis som med Estonia.
På samma dag började Stora E gå. Hon var då en glad och go liten ettåring. Nu ligger hon i sin säng och är sex år och har kärleksbekymmer.
Det var ju inte helt illa att skriva i fel version. Med dagens ansträngningar hamnade jag alltså över 20 000 ord. Ligger nu på 20 815 ord, fördelat på 51 sidor.
51 stycken vanliga A4 med radavstånd: 1,5, typsnitt Times New Roman och storlek 12.
Jag har nog skrivit i fel version idag!
När jag skulle fylla på ord i min "ordräknare" här bredvid så stämde inte siffrorna. Och så kollade jag i ytterligare ett dokument och där fanns det minsann redan 19387 ord!???
Arrrgh. Känns som att jag måste styra upp de här dokumenten jag har liggandes. Det blev fler när jag var ute och reste och sparade på USB och sedan inte fick någon ordning på det hela. Suck.
Nu är familjen på väg hem och jag har precis avslutat ett stycke. Lika bra att lägga ner.
Dagens resultat:
Startade på 17 983 ord, har nu kommit upp i 19 350. Målet var 20 000 men det gick inte riktigt. Har alltså skrivit 1367 ord, fördelat på nästan 4 sidor. Just nu är succéromanen ;) på 47 sidor fast det stämmer inte riktigt. Jag har lite rubriker och så som ska bort, de är för att jag snabbt ska hitta i dokumentet.
Jag är nöjd med att jag skrev idag men mindre nöjd med att det gick så segt. Tog sådan tid innan jag kom igång. Nu hade jag nog kunnat fortsätta någon timme men jag vill gosa med mina gosisar lite också. Jag behöver bli rik, jag har inte tid att jobba!
stängt av all grammatik- och stavningskontroll. Jag blir så irriterad när datorn tror att den vet bättre än jag. Det vet vi ju att den inte gör. Jag kan stava. Nästan alltid.
är svårt. Tycker jag. Varje gång jag är klar med en liten händelse / ett litet stycke så fastnar jag. Jag har inget flow. Inte idag. Heller.
Skickaknapp (mitt val) eller skicka-knapp? Eller skicka knapp? Kan ju inte vara skicka knapp, man vill ju inte skicka en knapp, man vill trycka på en knapp som skickar. Ett sms. Då trycker man på vadå?!
Hjälp!
Som skulle matcha huset och vår lite sådär minimalistiska stil... Jag glömde "the E-factors".
Pimp my bock. Typ.
Min dotter tror att jag är den hemska tanten i julkalendern, Hjärta.
-Mamma, om du är Hjärta gör såhär (tummen upp). Om du kanske är Hjärta så gör såhär (tummen i sidled). Om du inte är Hjärta så gör såhär. (Tummen ner).
Jag ler och gör tummen ner. Ville skoja lite men tjejen är livrädd så jag lät bli.
-Varför tror du att jag är Hjärta?
-Jag vet inte. Den här världen känns så konstig. Ta av dig huvudet så jag får se om du är Hjärta!
Jag och barnen kollade brevlådan.
Jag: -Jag har inte fått min telefon idag.
Stora: -Va? Ska du få en ny telefon?
Jag: -Ja.
Stora: -Mäh! Du byter ju telefon hela tiden. Och jobb.
Jag: -Ja. Var glad att jag inte byter man och barn hela tiden.
Denna kommentar ledde dock till att jag fick förklara att en del barn faktiskt måste byta föräldrar. Hon såg rätt fundersam ut. Får nog prata mer om det där. Bara hon inte får några dumma idéer.
Jag bröt inte ihop. Och jag hann. Nu ska jag hämta mina barn!
Kom ihåg att detta är hemligt för tjejerna, ni som kanske träffar/pratar med dem innan jul!!!
Sy sängkläder till barbiesängarna. Majj gadd! Giv mig styrka. Jag satt mest och hade ont i tårna under syslöjdslektionerna. Bara för att min mamma kan sy som en gud och makens syster är ubildad skräddare så betyder inte det att jag kan. Wish me luck.
Jag håller ju på och byter till Telia. Hade Tele 2. Detta byte sker för att jag vill ha en iPhone. Jag har velat ha en iPhone väldigt länge men Tele 2 erbjuder ju inte den telefonen. Hur som helst, den 2 december beställde jag från Telia och sa samtidigt upp Tele 2. Jag var ivrig och jag trodde i min enfald att telefonen skulle vara i mina händer minst inom en vecka. Bara jag var snabb med att skicka in allt. För på hemsidan stod det "Om du beställer denna vara innan den 17 december har du den innan jul."
Förra veckan fick jag ett brev om min beställning. "Har du beställt en iPhone är leveranstiden cirka 3 veckor."
"Från närdå !?!!" tänkte ju jag. Försökte ringa till Telia. Telias konstiga telefontjänst vägrade förstå vad jag sa. Jag kan förstå det, jag har varken talproblem, konstig dialekt eller svårt att fatta. Däremot hade Telias telefonsvarartjänst det. Till slut var jag så frustrerad att jag skrek ut mina svar. Fick ont i halsen på kuppen. När jag väl kom fram fick jag inget besked alls. "Ring om ett par dagar när avtalet kanske har registrerats."
Ungefär där började jag verkligen ångra mitt val av operatör.
Igår tyckte jag att "ett par dagar" hade gått. Så jag ringde igen. Först förstod taltjänsten mig inte igen. När jag hade sagt "leverans" tre gånger hördes ett pip. "Från och med nu får du knappa dig fram." Sedan följde hur mycket strul som helst. Valde att bli uppringd och 40 minuter senare ringde de upp men jag hann inte svara. (Byggde dockskåp och hörde inte telefonen). De ringde inte om så efter tio minuter ringde jag upp igen. Stod denna gång i kö. Fick prata med en dam som inte visste ett dugg. Hon menade att min telefon kanske skulle komma innan jul, men annars kommer den ju efter. Jaha men det var ju bra besked. Jag frågade henne om vilken ångerrätt jag har, då bröts samtalet. Eller så la hon på. Eftersom hon hade båda mina nummer misstänker jag att hon la på, hon borde ju kunnat ringa upp igen.
Jag muttrade surt till maken att imorgon är det jag som åker till en Teliabutik och avslutar all min business med det företaget och jag skiter i iPhone. Jag kommer ändå inte gilla den. Sur, surare, surast. Precis sådär barnsligt sur som jag ofta blir...
Så gick det en stund och så ringde det. Då var det Erik på Telia. Som sa att jag hade önskat att bli uppringd. Eh... Jag låg alltså kvar ifrån den gången jag inte hann svara. Erik var en bra kille. På lugn och trygg norrländsk dialekt berättade han att min telefon var utskickad igår och han hade ett kollinummer från Posten. Ville jag ha det?
Igår 16:37 (alltså långt innan jag pratade med tanten på Felia) var min telefon sorterad i Göteborg.
Imorse 4:17 var min telefon sorterad i Stockholm.
Jag ser fram emot att min telefon nu ska hitta till min förort idag eller senast imorgon.
Erik räddade Telia. Den här gången. Men jag är skeptisk.
Blev ju utmanad av Denise. Här kommer de efterlängtade svaren!
Årets bedrift: Måste nog bli huset. Att ha sett drömmen bli verklighet. Huset är årets bedrift, med allt det innebar.
Årets bittra: Att jag efter att ha blivit uppsagd förra året hela tiden har fått söka nya jobb och därför hela tiden varit ny på jobbet och hela tiden behövt prestera och därför inte haft tid till det jag vill göra. Skriva.
Årets bästa semester: Gick åt till att packa upp och installera oss i huset. Det var en rätt härlig semester. Men nästa år unnar vi oss nog att ta en riktig, man blev inte så utvilad av att packa upp till 01 på nätterna.
Årets nytillskott: Mina barns kusin. Äntligen fick de en!
Årets förlust: Kanske var det här året som jag förlorade en del av min godtrohet. Kanske. En hel del finns dock kvar.
Årets vuxenpoäng: Jag fyllde nog potten redan 1994. Eller kanske 1987? Annars får nog svaret bli huset igen. Ursäkta tjatet.
Årets fysiska förändring: Usch vilken jobbig fråga. Tvärtemot alla mina intentioner så har degmagen bara blivit större. Jag skyller även detta på mina nya jobb och allt flyttande. Det har varit dåligt med rutiner och tid att pyssla om sig själv.
Årets nya kändisförälskelse: Jag är rätt dålig på kändisar, känner knappt igen dem när de pekas ut för mig. Så jag säger finaste Denise som alltid är generös med sig själv och sina kontaker, henne måste man vara lite kär i!
Årets mest gåshudsframkallande låt: Hmmm. Jag får mest lyssna på Amy Diamond och henne är vi kära i här hemma så det blir ingen gåshud. Jag säger pass!
Årets läsupplevelse: Jaha ja. Där ser man. Har jag läst något i år? Detta har nog varit mitt sämsta läsår någonsin. Men jag gillade ju Agnes Hellströms bok "Ränderna går aldrig ur" väldigt mycket och häromdagen lyssnade jag klart på "Borta Bäst" av Sara Kadefors. En väldigt tankeväckande bok. Jag sitter och mår väldigt bra i mitt hus på 200 kvadrat medan vissa bor i bilar och på gator. Det kan vara bra att komma ihåg ibland. En väldigt viktig bok.
Årets insikt: Att jag har det väldigt bra trots struliga jobb och lite för mycket degmage.
Årets teve-besatthet: Grey's Anatomy. Alltid. Och så var jag ju rätt hooked på Anna Anka när det gick men jag har missat hennes julprogram helt. Lika bra det.
Årets fest: har jag nog missat. Jag missade två dunderfester på grund av sjukdom i våras. Och vår inflyttningsfest har inte varit än. Däremot var det väldans kul på jobbets julfest häromveckan och även hos M&E i lördags.
Och då ska detta skickas vidare. Jag utmanar Malin, Mona och Maria.
Jag har blivit utmanad av Denise. Det var ju inte bara att svara på den... Antar utmaningen men det tar en stund. Idag ska jag nämligen pimpa barbiehuset.
Har för övrigt haft en trevlig lunch med Simona idag. Ni vet hon som snart tar över försäljningstoppen med sin bok. Det var mycket trevligt att ses, tack för idag Simona! Fick även en liten present, den ska jag visa er sedan.
NU ska här lagas mat åt barnen och barnvakterna, sedan drar maken och jag iväg och bygger barbieskåp.
Döttrarna såg min FB-sida som låg uppe på datorn. "Där är du mamma".
Förklarade koncepetet och Stora E såg väldigt intresserad ut.
"När jag är stor ska jag vara kompis med E på Facebook" (E=hennes bästis).
"Ska du vara kompis med mig på FB då?"
Hon funderade lite och sa:
"Är du kompis med dina föräldrar på facebook?"
Men hade tappat bort mig bland mina versioner. Ändrade lite i en och insåg sedan att jag nog hade ändrat något liknande förut. Kom då på att jag var i fel version. Måste verkligen komma på ett system för hur det här ska göras.
Nu har jag hittat rätt version. Och läst lite av vad jag skrev sist. Och vips hade det gått en timme. Det som är bra är att jag inte tycker att det jag har skrivit suger. Det är alltid något. Det som är dåligt är att jag började så sent. Och så har jag strukit några ord. Det är ju fel håll. Vill få ur mig ord, inte ta bort dem.
Idag har jag avnjutit både ansiktsbehandling, halvkroppsmassage, lugn och ro och bra shopping. Var i Sickla på kvällskvisten och det var nästan dött. Jag och maken var där med barnen och efter middag tillsammans skickade jag hem dem och fortsatte på egen hand. Vi hade ändå två bilar där så varför skulle de behöva vänta på mig? Maken trodde att jag shoppade till honom men istället samlade jag på mig saker till min önskelista.
Jag vill ha:
-Hörlurar till datorn. Lånar en kollegas hela tiden och snart tröttnar han nog.
-En ny kalender från Bookbinder's. Älskar Bookbinder's. Brukade älska Ordning och Reda men det var bara för att de var först. När de nobbade mig till ett extrajobb surnade jag till. Their loss. Jag ÄR Ordning & Reda men det fattade de inte.
-Jag vill ha ett nytt nattlinne men sådant jag vill ha köper nog inte en vettig make. Jag vill ha ett skönt.
-Jag behöver nya ljudböcker, de går åt med full fart till och från jobbet. Lyssnade idag klart på Borta bäst, en underbar bok. Bra läst av Sara Kadefors själv. Det är kinkigt det där, hur man läser. Dock är jag inte så lätt att köpa böcker till. Jag är lite kinkig och inte så förtjust i deckare. Det finns väldigt många deckare på ljudbok.
Och mer då? Kom inte på något mer just idag.
Kvällen bjöd på mer lugn och ro, barnen somnade fort och maken och jag drack glögg och pratade. Utan tv på. Utan barn omkring. Det händer inte alltför ofta.
En bra dag. Fler sådana tack!
En märklig dag. Vi skulle ha kvällsavslutning idag men på eftermiddagen avblåstes hela konkarongen på grund av vädret. Det var trafikkaos och inställda bussar och allt var bara lite tossigt. Så, istället för avslutning fick alla försöka ta sig hem.
Lite antiklimax men också rätt skönt, dagen blev ju lite kortare så. Irriterande är att det jag hade tänkt att sitta och göra klart mellan skoldag och avslutning nu inte blev gjort. Jag ville bli klar och ta lov.
Så det ska jag göra nu. Göra klart och sedan ta lov. Det är jag värd!
...har jag haft lektioner 8-15:30 nästan non-stop. Onsdagar är min jobbigaste dag.
Sedan utförde jag lite powershopping på väg hem, på tio minuter hann jag köpa två minikoftor (kunde inte välja, för stressad) och strumpbyxor. Avslutning imorgon och vill vara lite fin.
Hämtade på dagis och skola, åkte hem till bästisarna. Där lekte tjejerna för fullt och mammorna fick tid att umgås. Tack S som bjöd på god mat!
Vi kom hem försent och barnen var spattiga och hade svårt att sova. En som däremot inte hade haft svårt att sova var jag.
Nu är klockan strax 22 och innan jag somnar ska jag bara fixa julkort, göra mina sjukgymastikövningar (påkörningen ni vet) och diska lite.
Imorgon är det avslutning och därefter är jag fri i 19 hela dagar! 19 dagar! Det här är för bra för att vara sant!
Nu är det färdigfirat! Alla kalas och födelsedagar avklarade. Jag tror att sexåringen är nöjd med sin dag. Innan hon somnade avkrävde hon mig flera berättelser om hur hon var när hon var liten. För nu är hon stor.
Jag är helt slut och har fått avrunda dagen med att jobba lite, i vanlig ordning.
Senaste köpet:
En Cola light på Statoil. Fast jag inte skulle dricka Cola idag.
Senaste förälskelse:
Borde väl skriva min man men det är så självklart. Skriver mitt hus. Älskar mitt hus. Eh, jag menar vårt hus.
Senast förbannad på:
Telias automatiska kundtjänst.
"Har jag uppfattat dig rätt, har du en leveransfråga?"
"Ja".
"Svara ja eller nej."
"Ja."
"Svara ja eller nej."
"JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!"
Detta upprepades vid varje ja/nej fråga/svar. Fan vad jag ångrar att jag valde Telia.
Senaste sms:set var ifrån:
Min vän M som vill sätta mig i arbete.
Vilken är den bästa/värsta stilen du haft?
Värsta måste ha varit när jag upptäckte hårgelén i femte klass. Wet look är en underdrift.
Bästa is yet to come.
I väskan har jag:
Ungefär 4 Nueva, mitt cerat. Rosa gummisnoddar, barbiekläder och hårspännen. Ibland någon rosa barnstrumpa. Ipren. Kalender. En massa skräp.
Det absolut fulaste som finns:
Min äckliga degmage.
Har du några känslor?
Lite för många skulle jag tro.
Mest överanvända ord:
"Absolut!"
Vem är bäst på hela planeten?
Mina tjejer och vår hjälte. Och en massa annat löst folk bland familj och vänner såklart.
Hur smart är du på en valfri skala?
Det beror ju på vad vi pratar om. Jag har specifika områden där jag är väldigt smart, och specifika där jag är en äkta blondin.
Till frukost äter jag:
Ganska ofta havregrynsgröt med lingonsylt.
Oftare naturell yoghurt med linfrön och en skinkmacka eller ingen macka men istället ett hårdkokt ägg.
Lite för ofta bara en macka med té eller mjölk eller huuuuuu, juice.
Här lunchar jag:
I skolan med tonåringar.
Hit går jag efter jobbet:
Till dagi och skola, sedan hem eller hem direkt.
En onsdagskväll går jag:
Till dagis och skola, sedan hem.
På torsdagen vaknar jag:
Hemma bredvid min man och någon av döttrarna och ett gäng dockor och gosedjur.
Har du någonsin...
Googlat dig själv?
Jajemen.
Sökt efter ditt namn på Flashback?
Nix. Ingen poäng skulle jag tro. :)
Fejkat en stämpel för att komma in på krogen?
Typ.
Ljugit om din ålder:
Japp. Men det har sällan behövts då jag som elvaåring blev tillfrågad om jag var över eller under 18 när jag skulle köpa biljett till tunnelbanan. Däremot fanns det en tid Systemet krävde leg. I flera år. Nu har de dock slutat av någon oförklarlig anledning.
Druckit slattar?
Seriöst. Om du har hängt med ett tag på den här bloggen så behöver jag inte ens svara. Är du nytillkommen så kan jag säga att jag använde handsprit innan alla andra kom på att man kunde göra det. Så svaret är nej. Har aldrig, och kommer aldrig, att ske. Huuuu så äckligt!
Vill du se vad Denise svarade så kan du göra det här. Det finns vissa likheter.
Precis. Ingen bild för det finns nog inget jag inte har ätit idag. Det går inte så bra det där längre. Det är för många kalas och för lite disciplin.
I morse var det luciatåg i skolan. (Jobbet skolan).
I eftermiddags var det luciatåg i Stora E:s klass.
Helt sådär opartiskt tycker jag att min dotters luciatåg var bäst.
Hennes luciakrona åkte ner och hon tryckte upp den igen, håret följde dock med och höjdes upp till något slags högt hårtrassel á la höbal. Eller så. Hur sött som helst.
I morgon är det födelsedag igen. Stora E blir 6 år.
Vi gör oss redo för invasionen av 18 sexåringar. Det kunde ha varit 29 stycken men tyvärr kunde några inte komma. Tyvärr. Nu så. Andas in...
Jag nattade Lilla E för några timmar sedan. Vi låg och pratade i hennes säng.
"Mamma vet du? Jag vill ha en tavla med Chicken Nuggets i min tak".
Vad är det med mina tjejer och Mc Donald's???!!!
Jag, mamma, syster och mina två döttrar har just njutit av snöfallet i bubbelpoolen. En mycket angenäm upplevelse, trots att snöflingorna täppte igen ögonen hela tiden. Myspys!
Betygen skulle in. Check. (Ångest, ångest, why art thou ångest?)
Tårta skulle köpas. Check.
Vissa starkare drycker skulle inhandlas. Check.
Luciafika på dagis skulle besökas. Check.
Barnvakten ska hämtas. Inte check.
Julfest med jobbet. Inte check.
Nu är det dusch och ombyte i värry fast tempo, sedan hämtar maken svärmor och sedan inväntar hon halmstaddelegationen som kommer till helgens kalas. Jag och maken ska på julfest. Varsin.
Och det här blogginlägget var en ren tvångstanke - jag kan faktiskt inte skippa att blogga en hel dag. Nix. Även om det råkar vara en fredag och då är det väldigt få som bryr sig om vad jag skriver. Men jag kan ju inte svika er som är riktigt trogna.
Jag har hållit på och nattat mina barn i en timme. Tre gånger har telefonen ringt så jag har varit tvungen att börja om. Det har varit en lång dag, jag behöver inte det här.
På söndag har Stora E barnkalas. För att det ska bli något kalas måste jag shoppa allt imorgon, efter jobbet. Sitter således och gör en shoppinglista. Jag har berättat detta för Stora och Lilla E, berättat att jag har sprungit in hos dem så det räcker nu.
Lilla E ropar ihärdigt "mamma!!!" "Mamma!!!" Och så vidare.
Till slut rycker Stora E in:
-Mamma, du måste ta hand om dina barn. Du lyssnar inte på dina barn.
Sorry damen. Efter 14 timmars tjänstgöring tänkte jag att jag skulle vila rumpan lite och skriva upp vad jag behöver köpa till ditt kalas. Förlåt. Ska inte hända igen.
Efter alla bestyr kom vi så till doktorn. Jag sa åt mina telingar att sitta ner i väntrummet medan jag betalade för mig. Behöver jag säga att ingen av dem satt? Folk i väntrummet såg lätt trötta ut...
När vi kom in till doktorn placerade jag barnen på britsen med varsin bok. Själv satte jag mig mittemot doktorn på en stol. Det tog ungefär två sekunder och sedan åkte britsen upp och ner, upp och ner, upp och ner. Det var varken jag eller doktorn som var i lektagen.
Doktorn, som är luttrad och flerbarnsfar, sa "låt dem hålla på, det går bra". Och det var inte så att han inte menade det.
Själv blev jag rätt nervös när de liksom inte stannade britsen utan åkte upp väldigt, väldigt högt. Såg framför mig hur mitt minsta E skulle ramla och vi skulle ha större problem än lite nackvärk. Det Stora E:t var jag inte så orolig för, hon är mer försiktig och lugn av naturen.
Doktorn sa åt mig att ta av mig blusen.
Då blev jag mer nervös. Doktorn är bara några år äldre än jag och hyfsat good looking. Också trevlig. Jag är inte van vid att visa upp mig för män hit och dit. Jag kände mig väldigt naken trots bh och byxor.
Han tänjde och kände och donade. På nacken och armarna får jag väl tillägga. Och jag var extremt medveten om min degiga mage som vällde ut över jeanskanten. Väntade bara på att han skulle börja rekommendera dieter och bantningsmetoder. Jag var noga med att fråga om jag kunde fortsätta träna på Friskis trots att nacken gör ont. Det kunde jag, om det kändes bra. Jag lät påskina att jag är där ungefär tre gånger i veckan men det är inte riktigt sant längre. Har liksom kommit av mig. Därav den envisa degmagen.
Barnen fortsatte med britsen. Upp och ner, upp och ner, upp och ner. Doktorn frågade saker och jag svarade. Barnen röjde.
Vi började bli klara och jag tittade mig omkring i hans rum och gjorde något slags försök till att göra i ordning det hela igen.
"Jag tar det där, det är lugnt!"
Jag tycker att fler läkare skulle vara lite mer avslappnade, som min. Det gör livet som småbarnsmamma på läkarbesök mycket enklare.
Just det. Diagnosen. Fick ingen. Han trodde att det skulle bli bra om någon vecka eller så. Jag är ordinerad Ipren och så får vi hoppas på det bästa. Fick numret till sjukgymnasterna ifall det känns sämre.
Idag vägrade min yngsta dotter att gå till dagis då hon hade förstått att jag och Stora skulle vara hemma. Och när hon hörde talas om att mamma skulle till doktorn så totalvägrade hon. Jag hade inte hjärta att tvinga iväg mitt barn till förskolan då det faktiskt inte behövdes, jag skulle ju vabba med Stora E.
En timme innan jag skulle vara hos doktorn började jag. De var redan påklädda men det behövdes borstas tänder, kissas och kläs på ytterkläder. Det kan vara bra med framförhållning då. (Har aldrig haft mycket till övers för människor som använder sina barn som ursäkter för att komma försent).
-Tjejer, dags att gå och borsta tänderna!
-Evira först!
-Nä, Emilia först!
-Evira först!
-Nä, Emilia först!
-Tjejer. Nu är det såhär. Jag har jätteont i min nacke och måste gå till doktorn. Nu vill jag att någon av er anmäler er som frivillig att borsta tänderna först. Elvira, kan du borsta först?
-Nä! Emilia först.
-Nä! Evira först.
-Jaha. Jag får nog sluta med adventskalendern för ni är ju inte snälla mot mig, varför ska jag vara snäll mot er? (Jag vet, det var lågt).
-Jag kan borsta först! (Stora anmälde sig, hon förstod vidden av hotet).
När tandborstningen väl var avklarad så lät jag dem vara i cirka tio minuter. Sedan började jag förbereda dem på att det snart var dags att gå och kissa. Vid första tillsägelsen gick Stora E direkt på toa. Lilla E gick inte dit varken på första, andra, tredje eller fjärde. Då blev jag sådär mogen igen.
-Nähä. Då får ni väl vara hemma när jag åker till doktorn.
Lilla E sprang direkt på toa.
Sedan klädde de på sig ytterkläderna i full fart och sprang ut i "trädgården" (läs stenhögen) medan jag gjorde samma sak som jag just tvingat dem till. När jag kom ut hade de gömt sig bakom bilen och de vita strumpbyxorna på Lilla E var liksom inte ett dugg vita längre.
Nåväl. Vi kom till slut iväg och hade väldigt gott om tid på oss innan vi skulle vara hos doktorn. Istället för att de skulle riva väntrummet blev det en liten sightseeingtur i närområdet. Väldigt klimatsmart.
Är faktiskt väldigt arg. Blev påkörd bakifrån idag när jag var på väg hem från jobbet. Stod still vid ett stopptecken. Bom! Har nu skitont i nacken, huvudet och det kryper ner mot armen. Tack för den. Jag som skulle köpa presenter till min Stora E som snart fyller år. Istället fick jag skriva papper med väldigt ledsen påkörare. Tappade shoppinglusten vilket var synd eftersom det var enda dagen jag kunde handla.
Sedan köpte jag cola och skumtomtar och tryckte fan i mig hela påsen. Det var ju jättebra för degmagens minimerande. Väry match.
Nä. Nu tar jag mig själv i säng och ser fram emot morgondagen då jag ska vabba och uppsöka läkare för mig själv. Stora E är bättre men ska vara hemma imorgon igen, behövs en feberfri dag. Det känns ju bra att hon får tillbringa den i väntrum med mig.
Gonatt. Är arg på folk som kör på folk i bilar. Även om de är ledsna för det och verkar vara trevliga människor. Är ändå arg. Blev påkörd bakifrån för två år sedan och fick gå hos sjukgymnast i ett halvår efteråt. Det här känns värre, förra gången hade jag knappt ont. Arg.
Sa jag att jag var arg?
Eller vad man säger.
Jag har inlett ett projekt för att minimera degmagen. Timingen är bra då det är december och båda mina barn fyller år, det är otaliga glöggfikan och annat myspys överallt. Det är extremt lätt att undvika kalorier i dessa tider. Men här i bloggen kommer jag varje dag att dela med mig av saker jag har låtit bli att äta. Bara för att visa hur duktig jag är. Och bara för att ha något att göra istället för att mofsa in allt i munnen.
Håller som bäst på och nattar Lilla E. (Jag har nattat henne men hon springer upp hela tiden).
Nyss låg jag bredvid henne och jag berättade att jag ska till jobbet imorgon.
-Din jobb?
-Ja, mitt jobb. Vad ska du jobba med när du blir stor?
Hon funderade en pyttestund och kläckte sedan ur sig:
-Mc Donald's jobb!
Vad är det här? Vi går ju knappt aldrig till Mc Donald's och ändå är det det jobbet båda barnen kommer fram till att de ska ha. Man kan tänka att de kanske skulle välja leksaksaffären eller ICA eller så.
Ja ja. Vi ska väl alla den vägen vandra. Själv har jag gjort rejält många timmar i både kafé, restaurang, korvkiosk, Ica och klädaffär och det var väldigt lärorikt. Framförallt var det studiemotiverande...
När jag och Stora E åt lunch satt jag och bläddrade lite i DN (så trevlig är jag m0t min dotter, erkänner). Läste den här artikeln. (God skolledning ger bättre betyg).
-Mamma, vad står det där?
-Det står "god skolledning ger bättre betyg".
-Vad är betyg?
Ja. Vad är betyg? Jag fick tänka till lite trots att jag just denna vecka ska sätta sådana. Jag borde ha ett bra svar.
-Det är ett sätt att mäta hur mycket man lär sig i skolan. Om man lär sig mycket får man höga betyg, om man lär sig lite får man låga betyg.
-Vadå?
Kanske inte världens bästa förklaring nej. Jag berättade att man mest behöver betygen för att kunna läsa vidare i en skola som heter gymnasiet.
-Måste man gå i den andra skolan?
-Gymnasiet? Nej, den får man välja om man vill gå i.
-Vad bra. Jag vill inte gå i gymnasiet.
-Men du gillar ju skolan, varför vill du inte gå där?
-Jag vill inte det.
-Men det dumma är att alla jobb vill att man ska ha gått där så man måste nästan gå där ändå. Och om man vill bli fröken eller barnmorska (yrken hon har uttalat intresse för) måste man gå gymnasiet så att man kan gå på nästa skola sedan, den heter universitetet.
-Jag ska inte bli dagis- eller skolfröken. Inte barnmorska heller!
-Nähä. Vad vill du bli då?
Hon tystnar. Funderar. Tittar sedan på mig lite undrande.
-Om man är doktor, behöver man gå universitetet då?
-Ja. Om man är doktor så måste man gå väldigt länge på universitetet.
-Mc Donald's då? Måste man gå universitetet då?
-Nej, det behöver man inte.
-Okej. Då vill jag jobba på Mc Donald's.
Grattis bloggen som fyller två år idag! 07-12-07 startade jag. Det har hänt en del sedan dess. Dock har den där boken inte blivit skriven än... Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...
Idag är jag hemma och vabbar med Stora E. Lugnt och skönt.
2001 köpte min man en ny bil. Han satt på nätet och klickade fram alla tillbehör han kunde tänka sig och efter lång väntan fick han hem sin ögonsten. Varje gång han hade stannat någonstans gick han ett varv runt bilen och kollade att inget hade hänt den. Dörruppslag och annat. Det tog ju inte så lång tid innan något hände, jag tror inte att han har kommit över det än.
I tisdags hämtade min käre make ut sin nya bil. Han har inte haft någon mellan 2001-bilen och den här så man kan lugnt säga att det var dags. Men... Nu har det börjat om.
Priolistan ser ut såhär:
1) Stå så långt ifrån alla andra bilar som möjligt. Helst i andra änden av parkeringen, där ingen annan vill stå.
2) Försök välja en parkering där ingen bil kan stå bredvid.
3) Om man ändå måste stå bredvid andra bilar, välj en ny och ren bil. Det tyder på att ägaren är minst lika petig som han själv.
Idag lämnade maken och jag barnen hos farmor och farfar och åkte en ärenderunda. Vi har ju barn som fyller år och ska ha en massa kalas och allt vad det är. Vi stannade på fem ställen. Sickla, stan, Plantagen, Mc Donald's och Ica Maxi. Det regnade ettriga småspikar och det blåste iskallt. Ändå parkerade han bilen så långt ifrån alla ingångar som möjligt. Utan att på gentlemansmanér först släppa av mig vid ingången. Nej, jag fick minsann streta på i kylan jag med.
Vid ett av stoppen hjälpte det inte att parkera långt ifrån alla andra bilar, det var ändå en bil som hade ställt sig precis bredvid. Jättenära. De lämnade bilen när vi kom och maken skickade onda blickar redan innan han hade hunnit kolla bilen. Det var lugnt, det var ingen fara.
Lite senare på dagen tog jag och Stora E makens bil för att köpa födelsedagspresent till lillasyster från storasyster. Jag ställde mig precis vid affärens ingång och bredvid en annan bil. En smutsig och gammal bil. När vi kom ut såg jag till min fasa att grannbilen hade åkt och ersatts av en annan bil. Jag såg framför mig hur de skulle ha slagit upp dörrarna på nya fina bilen. Gjorde en snabbkoll. Ingen fara. Kollade på nya grannbilen. Verkligen ingen fara. Ny, ren och skinande. Den hade till och med fällt in sina sidospeglar. En jämlike! Maken kan andas ut.
Jag har en liten konstig förmåga. Jag kan direkt känna på smaken om en Cola light är för gammal. Idag köpte jag en cola på väg hem från jobbet. Satte mig i bilen och tog en klunk. Blä! Vet precis hur det ska, och inte ska, smaka. Tittade på datumet. 4 december 2009. = Gammal. Jag som alltid kollar datum på colan, glömde det idag. Var förlorad i en lussebullsdoft som jag motstod! Degmagen you know. Känner mig väldigt duktig över att ha skippat lussebullen, jag sparar mig till mina döttrars tre kalas de närmsta två helgerna.
Igår i soffan. Lilla E lyfte upp min tröja och tittade på min mage.
-Mamma. Du har stor mage. Har du bebis i magen?
- Nej. Jag har ingen bebis i magen. (Tyst i mitt huvud: och det är ditt fel att jag har stor mage, det är du som har legat där för tre år sedan, kan jag hjälpa att den har lite problem med att hitta tillbaka till sin rätta form? Va?! Kan jag det eller?!)
Å andra sidan satt hon i morse och tittade på mig när jag duschade. (Allt man ska stå ut med som mor).
-Vilka stora tuttar.
-Jajemen surrö. Har du tur kanske du också får det en dag.
Om två timmar och trettio minuter checkar jag ut från jobbet. Det är en bra arbetsdag det!
En väldigt lång dag. En väldigt väldigt lång dag. 8-18:30 på jobbet. Skulle ha tre utvecklingssamtal ikväll men det tredje dök inte upp. Ringde dem efter en kvart och de hade ingen aning om att de skulle vara hos mig just då. Trist slöseri med min tid.
Hur som helst fick dagen en bra start tack vare min nya bästa vän; Kupévärmaren. Igår kom jag försent till jobbet efter att ha skrapat bilen i en kvart. En kvart som jag definitivt inte hade budget för i mitt morgonrace.
Häromdagen tog min Marian Keyes slut. "Är det någon där". I liked very much. Först var jag lite less, same same, hört förut och hur mycket kan man skriva om samma familj egentligen? Men sedan blev det bra, bättre och så blev jag fast. Djupare analys kommer inte. Det är så skönt att lyssna på böcker i bilen, jag har cirka 20-30 minuter enkel resa, man hinner höra en hel del på en vecka.
Idag kom min nya bok hem med posten. "Borta bäst" av Sara Kadefors. Har tänkt läsa den länge men kom nu på att det smartaste är att köpa ljudböcker, de andra hinner jag ju inte med. Men Denise, I am waiting...
Sådär. Nu känns det bättre när ni vet vad jag har pysslat med idag. Snabb sammanfattning:
Åkt varm bil till jobbet.
Jobbat.
Skrapat bilen (ska kanske kräva att skolan bygger garage, alternativt ställer ut lite elstolpar?)
Åkt hem.
Spännande dag!
Jag sitter och gör lite research inför de "obligatoriska" jullektionerna i slutet av terminen. Hittade en guldgruva till webbsida. Och lite käcka citat. Vad sägs om:
"Remember, if Christmas isn't found in your heart, you won't find it under a tree."
~ Charlotte Carpenter.
Kanske ingen idé att skicka ut någon önskelista i år, det hjälper nog ändå inte mot the Christmas blues...
Har fått ett infall och ska säga upp mitt Tele 2 abonnemang eftersom de inte har några iPhones. Jag vill ha en iPhone. Då får jag skaffa ett annat abonnemang.
Ringer Tele 2. "Vi beräknar din väntetid till mer än 10 minuter."
Jag lägger inte på, men går in på deras chatt. Jag har två frågor till chatten. "Kommer Tele 2 att erbjuda iPhone?" och "Hur lång är min uppsägningstid?" Dessa två frågor tar 15 minuter för Anna Molin på Tele 2 att svara på. Jag misstänker att Anna Molin är ålagd att multitaska lite för mycket. När hon återkommer och jag säger att jag vill säga upp mitt abonnemang eftersom de inte erbjuder iPhone så måste jag ringa kundtjänst. Tur att jag inte la på.
Efter 20 minuter och 21 sekunder kommer jag fram.
"Hej, jag vill säga upp mitt abonnemang."
"Då ska jag koppla dig till rätt avdelning." Klick.
"Tack för att du väntar, vi beräknar din väntetid till 10-15 minuter."
Tjena. Tackar så mycket.
Efter cirka 7 minuter (yippiee!) kom jag fram till Björn Söder. En trevlig kille!
Han har nu fixat allt. För 147 kronor blir jag fri och kan söka mig till annan operatör. Tur för Tele 2 att Björn var en trevlig kille, annars hade jag nog varit lite surigare.
Så. Nu är frågan. Vilken operatör ska få nöjet att få mig bunden till dem i ett par år? Lutar åt Felia just nu.
Är det bara jag som känner att det känns lite fel att åka till jobbet med en stor fet fullmåne i himlen? Vad hände med dagsljuset?! Försökte fota den men min sunkiga mobil fotade mest lamporna längs vägen.
Imorgon börjar december. Det är då jag ska börja andas in, och sedan andas ut någon gång efter julhelgen.
Jag har ju tydligen köpt en superfin adventskalender. Som ska fyllas med saker. Jag har de första fyra dagarna fixade men sedan måste jag gnugga mig lite i huvudet och tänka till.
På söndag fyller Lilla E år.
Lite mer än en vecka senare är det Stora E:s tur.
I samband med födelsedagarna anordnas tre kalas. Ett för släkten för båda och ett barnkalas var. Stora E har valt att bjuda hela klassen. Jag tycker att det är fint och bra ur mobbningssynpunkt men mindre bra ur min egen egoistiska lilla point of view.
Och sedan blir det visst jul.
Om någon har för mycket pengar över i december så kan jag lämna mitt kontonummer. Märk insättningen "till klantarna som bara gör det en gång per år, i fel månad".
Sådär. Nu är man igång. Dagen kickstartades vid 5:57 av Lilla E som hade drömt en upprörande dröm. Hon hade drömt att storasyster förstörde hennes klistermärken. Det är ju faktiskt inte konstigt att hon vaknade och var arg.
Har haft en bra dag på jobbet och nu är det bästa kvar. Att gå hem. Ska bara lite först. Och ta med lite hem.
Efter en liten snabb runda på Facebook sitter jag och asgarvar och skakar på huvudet. Det händer en hel del hos alla som har barn. Och det som slår mig är att det är riktigt riktigt märkligt att psykakuten inte är full av småbarnsföräldrar.
Hur jäkla lätt har man det när man inte får sova på natten, man inte får sova på morgonen, man inte får sova på dagen och man inte får sitta ner och vila även om man behöver?
Man får aldrig sitta still och äta för man måste hela tiden vara stand-by på kravmaskinernas behov.
Man får aldrig avsluta en mening för det finns alltid någon som har något viktigare att säga.
Till detta kommer barnens konstiga idéer om att de inte ska borsta tänderna, de ska inte ha kläder på sig när de går ut, de ska inte dricka mjölk fast de för två minuter sedan sa att de ville ha mjölk och inte vatten och de kan lätt tänka sig glass till frukost och blir arga när vi säger nej.
Det är faktiskt ett mysterium att vi inte går under. Vi är som duracellkaninerna. Vi går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går.
(Och en normal människa hade kört ctrl + c det där flera gånger. Jag är inte normal. Jag är en överpresterande småbarnsmamma som just nu sitter och laddar för en ny, lite lagom galen vecka).
Målet var att vara i Skärholmen när de öppnade. Jag hade valt Skärholmen eftersom det ligger bredvid Ikea. På Ikea skulle jag köpa gardinstänger.
Skärholmen, också känt som SKHLM, visade sig vara en hit. Nästan inga var där på lördagsförmiddagen, jag missade öppningen med 20 minuter. En timme senare hade jag hittat det mesta på min lista. Sedan tog jag lunch i bilen och rattade till Toys R Us. Fastnade lite i rosa barbiedrömmar med kistor med prinsesskläder, leksaksskor, magiska speglar och pärllådor modell mega men sansade mig något till slut.
Med bilen fylld av födelsedagspresenter åkte jag vidare till Ikea. Fick ont i magen då jag låste bilen extra noga för jag har fått inbrott på Ikea förut. Allt var väl dolt i makens bil (den som inte var extrautrustad med handsprit) men ändå. Jag fick ont i magen!
In på Ikea med min lilla lista. Gick direkt till tygavdelningen. Vi hade måttat, vi hade räknat och vi hade rekat. Vad vi glömde var att klicka på knappen "kolla om varan finns i lager". Det gjorde den nämligen inte. Inte en enda av de gardinstänger vi skulle ha fanns. Jag blev suuur. Och anti. Tappade köplusten och fick för mig att just precis då var det någon som bröt sig in i min bil, snodde barnens alla presenter och så skulle dagen ha varit helt förgäves. Stressade för att komma ut och fick med mig lite grann av det jag skulle.
Kom ut till bilen. Inget inbrott. Nöjd. Drack min cola light och lyssnade vidare på min Marian Keys "Är det någon där" som har börjat bli riktigt intressant. Fick för mig att åka till Sickla. Hittade fin adventsstake där, och en lampa.
Där kan man ju tycka att dagen kanske kunde vara slut. Jag hade liksom uppfyllt kvoten av vad man ska göra för en dag. Jag tänker inte orda mer, dock visa i bild vad som väntade hemma:
Igår på väg hem från jobbet vid 19-tiden rusade jag in på ICA-Maxi för några viktiga inköp. Gick förbi blomavdelningen och såg vitmossa. "Men gud vad de ska vara tidiga jämt", tänkte jag och rusade vidare. Tänkte lite till, backade och plockade på mig två påsar.
Idag på väg hem från jobbet skulle jag uträtta lite ärenden. Gick förbi en lampaffär fylld med julstjärnor och ljusstakar. "Arrrgh, jag skulle ju inventera förråden och köpa i god tid". Så har liksom inte skett. Jag har inte hängt med.
Nyss tog maken och jag upp jullådorna från gästrummet där de står och skäms i en garderob. Jag hade ett vagt minne av att vi rensade hårt förra julen, för vi tänkte att vi skulle vilja köpa nya saker till nya huset. Det hade vi gjort. Inte en julstjärna /adventsstake kvar. Däremot väldigt många fula saker till granen. Och massor av barnpyssel.
Vad vi glömde/inte visste när vi rensade järnet var att:
a) I december har vi lite lite pengar. Båda barnens födelsedagar infaller i december.
b) Att flytta till ett nytt hus innebar inte att huset var klart och redo att pyntas i december. Det är fortfarande väldigt ofärdigt invändigt (möbler, tavlor etc saknas - finns inga bra ställen att pynta på).
c) Att flytta till ett nytt hus innebär rätt många andra investeringar och pengarna rullar rätt fort = julsaker är inte topprio.
c) Att flytta till ett nytt hus innebär högre lån. Då måste man jobba lite för att få in stålar för att betala lånet. Alltså har man inte tid att gå runt och kika på trevliga julsaker. Inte heller energi.
Efter en snabb koll i almanackan och med verkligheten så insåg jag och maken att vi måste göra en plan. Imorgon ska jag inte umgås med familjen, jag ska rusa runt i diverse affärer. Se lista:
Adventsljusstake (den ursnygga vi hade i betong har gått sönder och slängts)
Prydnader till ljusstaken (om nödvändigt?)
Två elljusstakar (maken och barnen fixar)
En julstjärna till allrummet (maken och barnen fixar)
Lucianattlinne Stora E
Rött band, båda
Glitter, båda
Vita strumpbyxor, båda
Luciakrona Lilla E
Kanske en ny julgransmatta. Den andra gjorde sig inte riktigt här. Inte heller julgransfoten känns speciellt kul.
Adventskalenderspresenter (Mona, jag börjar ångra mig)...
Födelsedagspresenter till båda. De har önskat sig allt i alla leksakskataloger de har fått händerna på men ändå kan jag inte komma på en enda grej jag tycker att de verkligen behöver.
Godispåsar och annat till kalasen (ett kalas för Lilla E, ett gemensamt kalas för släkten och ett kalas för Stora E ska organiseras under två helger i december).
Och just det. Nämde jag att jag jobbar 130% just nu med utvecklingssamtal kvällstid? När de är avklarade ska jag bara sätta lite betyg.
Och nämde jag att ett kreditkort är väldigt bra att ha just i december?
är en himla bra grej. Förutom att musikerna verkar få ruttet betalt. Det gillar jag inte. Men tydligen är jag inte så anti att jag bojkottar eller köper ett abonnemang som kostar. Istället kör maken och jag med samma och helt plötsligt försvinner Spotify, när han tar den. Eller när jag tar den. Så kan man också smågnabbas, fast man är på helt olika ställen geografiskt. Jag gillar att känna mig nära min make fast vi är på jobbet.
I alla fall (jag har svårt att komma till poängen idag, kanske för att det är fredag och jag har börjat se helgen framför mig), det är kul med Spotify när man söker på något och det sedan blir till ngt annat.
Jag har upptäckt låten "Relator" med Pete Yorn och Scarlett Johansson. Gillar den skarpt. Sökte på Relator. Då kom den upp. Lyssnade. Efter den fortsatte det med värsta reaggelåten. Skönt gung. Shame & Scandal in the Family, Relator. (Inte den versionen på Youtube dock). Den var härlig, gungig och mysig. Och så kommer frasen. "Your daddy is not your daddy but your daddy don't know". (Har lite svårt för don't där men det får vara okej, det är ju ett citat).
Alltså fatta hur min fantasi drar igång. Vilken story det blir. Your daddy is not your daddy but your daddy don't know. Där har vi en familjehemlighet som skulle kunna bli en trilogi. Minst.
Det här inlägget hade kunnat vara mycket kortare men jag jobbar ju på att få ihop många ord. Sorry.
Denise, du bara förstör mina dagdrömmar om hur livet som författare är. Jag som trodde att man bara behövde skriva lite i lugn och ro, håva in kosing och springa lite på röda mattor. Damn! Det är ett evigt slit, vad man än hittar på i livet.
Och med det sagt så stämplar jag in på jobbet. Rivstartade dock dagen med ett utvecklingssamtal, istället för sovmorgon. Ångrade mig rejält klockan 06 när klockan ringde. Men nu är det avklarat. Bara 6 kvar nu.
Jodå. Jag finns. Jag finns bara inte så mycket på nätet som jag finns IRL. Eller det beror på vad man menar med IRL. In Real Life är tydligen AW. At Work.
Idag var det ett nytt långpass, 8-19. Har utvecklingssamtalsperiod och får stanna på kvällarna. Underbart att komma hem precis när barnen ska somna/har somnat.
Hur som helst. Läste lite nyheter såhär precis innan läggningsdags. Det är ju rätt smart. Dock gjorde det att jag nu känner mig lite glad att hela familjen äntligen är vaccinerad. För till vården ska man tydligen inte vända sig om man blir sjuk i svinis. Där blir man behandlad som pestsmittad och blir hemskickad.
Jag känner mig väldigt säker på att det inte är såhär överallt, att de flesta inom vården faktiskt vet varför de jobbar där de gör, men de här rötäggen som har gjort såhär, de är under all kritik. Byt jobb. Att behandla smittade människor ingår liksom i dealen. Jag brukar vara grymt (heh) imponerad av alla som klarar att jobba inom vården. Med sjuka, med smittade, med smutsiga och alla dessa kroppsvätskor. Jag skulle aldrig fixa det, bacillskräckig nippertippa som jag är.
Sådär. Det var dagens babbelinlägg det. Sov gott nu.
När jag blev uppsagd för faktiskt precis ett år sedan (kom jag på nu), så la jag upp mig på en massa sökmotorer för jobbsökning. Stepstone, Pedagogjobb och Monster osv.
För ett tag sedan använde sig min makes jobb av en av dessa tjänster när de skulle rekrytera. De blev otroligt missnöjda med resultatet, fick inte alls det de hade begärt.
Jag börjar förstå varför. Jag får fortfarande "matchmail" för jag har glömt inloggningen och kan inte avregistrera mig. Den här veckan har jag fått följande erbjudanden som Stepstone, Pedagogjobb och Monster tycker passar min profil:
Kock/kokerska i Haninge Kommun.
Doktorand i Mekatronik på KTH.
Lektor i Analytisk Filosofi. KTH.
Biträdande Lektor. KTH.
Sa jag att jag är utbildad språklärare? Jag tror att jag har gjort min profil efter min kompetens, inte klickat hej vilt. Fast jag börjar undra om jag kanske hade druckit något konstigt den dagen jag la upp mina CV:n. Eller är det kanske inte mig det är fel på?
Lååång dag idag. 7:15 åkte jag hemifrån, 18:45 kom jag hem. Urk. Utvecklingssamtalsdag. Sista samtalet blev inställt, kan inte säga att jag blev jätteledsen.
Har nu parkerat mig i soffan för att kolla på Desperate Housewives. Bara det att tv:n självklart inte fungerar. Maken har hållit på med den &%¤# bordsantennen i över en halvtimme och det kommer ingen bild. Suck. Jag behöver en riktigt antenn!!! Helst igår.
Det blev bara 382 ord ikväll för jag:
a) var tvungen att läsa in mig på vad jag skrev sist. Det var ju ett tag sedan.
b) var lite dålig på att ignorera min mail, min facebook och min älskade Järngängsgrupp.
c) var tvungen att skriva frågor till skrivgurun Denise. De dök upp i mitt huvud och då är det bäst att få iväg dem på en gång.
d) fastnade lite i telefon med svärmor. Vi diskuterade fåtöljen som ska kläs om. Vi funderar på exakt hur mycket tyg som går åt, hur svårt det är och vad kan det kosta att låta någon som kan det där göra det. Vi bestämde att min mamma ska kika på det där när hon kommer till stan i mtiten av december. Hon kan nämligen det där.
Så därför blev det bara 382 ord. Men det gör inget. De där 382 orden blev bra. Riktigt bra.
Nu består min roman av hela 18 355 ord. Det är 44 sidor och 101 877 tecken med blanksteg. Det går sakta men det går framåt. Snart är det jullov. Jullov = skrivtid!
Vem fick den briljanta idén att baka bröd under tiden korvstroganoffen puttrade hemtrevligt på spisen? Vem fick den briljanta idén att stöka till köket rejält just den kvällen då diskaren, nej - jag menar maken, inte är hemma?
Damn! Damn! Damn! Tror jag tar mig en nybakt macka och filosoferar över disken.
Svininfluensan sprider sig fort, fortare, fortast. 15 dödsfall i Sverige varav två stycken treåringar. Det finns konstaterade fall på barnens förskola och skola. Så även på min arbetsplats. Det känns som att det bara är en tidsfråga innan vi får den. (Förmodligen klarar vi oss fram till jullovet och kommer sedan att ligga däckade).
Lillpluttan är inte vaccinerad, bvc stängde nämligen för planeringsdagar när de egentligen hade drop-in för vaccinering. (!!!) Sedan har vaccinet varit slut. Vi vaccinerade Stora E utan problem en måndag för snart tre veckor sedan. Jag försökte få Lilla E vaccinerad samtidigt men hon var en månad ifrån tre år så det gick inte. De var benhårda och jag förstår verkligen att man måste dra gränsen någonstans men ändå... Det retliga var dock att på torsdagen ändrade de rekommendationerna så att även barn under tre år fick vaccinera sig. Och sedan dess har det inte gått.
Nu verkar inte vaccinet vara någon dunderkur heller. Halva klasser på skolan jag jobbar på var utslagna efter vaccinet men jag har i och för sig mina tvivel. Vi lärare klarade av att gå dit och jobba men eleverna var vekare. De går på högstadiet. Jag vågar mig på en vild gissning och gissar att några nog inte var så dåliga som de kanske lät påskina.
Oroande är dock att Stora E har vänner som blev sjuka trots vaccinering. De har haft svinis, konstaterad sådan. De hade fått sin första dos vaccin två veckor innan de blev sjuka, men inte sin andra dos.
Vad vill jag säga med det här inlägget? Jag vet inte. Mest frustrerat babbla om min ångest för vaccinbrist, för biverkningar av vaccin och svininfluensa. Bort med hela skiten tack! Jag vill inte att något ska hända mina finingar. Funderar på att låsa in oss fram till påska. Tror ni att det är över då?
Hade en liten ministund över på jobbet idag och bläddrade i Metro. Läste om en "39-årig chef" som hade fällts för att ha köpt sex. Hans förklaring var att hans fru var höggravid med deras andra barn så han hade inte fått sex på fem månader.
Nämen stackarn. Klart han skulle ut och köpa lite sex då. Eller varför inte bara gå ut och ragga lite knull på krogen, helt gratis?
Boktips till snubben: Smuts av Katarina Wennstam. Du är inte ensam men det gör dig inte mindre äcklig.
Min dotter har just talat om för mig att det är pappa som fixar allt. Jag fixar tydligen ingenting.
Tjena hejsan. Kom ihåg det tjejen när du inte får någon födelsedagspresent, ingen adventskalender med saker i, ingen julklapp, inga vinterskor, inga vinterkläder, inga kläder överhuvudtaget. Kom också ihåg det när du inte får något födelsedagskalas, eller några biblioteksböcker. Kom också ihåg det när du inte får något svininfluensavaccin, kom även ihåg det när du måste gå till skolan fast du är sjuk för att pappa redan sitter på ett tåg till jobb någonstans långt borta. Kom också ihåg det när du inte får bo kvar i huset för att någon har glömt att betala räkningarna.
Jag kanske inte skruvar ihop möbler, jag kanske inte älskar att måla huset, bygga altan och tvätta bilen. Däremot är det såhär, min kära dotter; att om jag ville så skulle jag fixa precis vad som helst. Verkligen vad som helst. Det är nog bäst för dig att du inser det snart, annars tror jag att jag stänger serviceinrättningen och då får du hålla till godo med din far, som är otroligt bra på det mesta han också, men han skulle faktiskt ligga några steg efter på de områden som jag är bäst på. (Precis som jag skulle få slita järnet för att lyckas bygga altan och måla huset själv om jag ska vara helt ärlig).
är det ingen bra idé att jobba sex dagar i sträck och må dåligt. Tydligen så vaknar man då upp till sin enda lediga dag med feber. Och två vildingar som inget hellre vill än att leka och stoja med mamma.
Helt slut efter att ha jobbat (öppet hus i skolan) och sedan åkt till Ikea och inhandlat tv-bänk. Med hela Stockholm och säkert några till. Sedan tog vi hem Pizza Hut och åt, sedan däckade jag på soffan. Känner att det är dags för en till sådan séjour. Imorgon blir det en ledig dag, sedan drar veckan igång i ettusentjugo. Utvecklingssamtalsvecka.
Det är min status. Din?
I badrummet, igår kväll:
Stora E: Pappa, mitt sår kommer aldrig att läka! (Hon har ett litet sår i handen).
Maken: Jo då, jag lovar att det kommer att läka.
Stora E: Nä!
Maken: Jo. Jag kan sätta en tusing på att det där såret är borta snart.
Stora E: (förvånat) Pappa, har du tusen pengar?
Maken: Ja.
Stora E: Du ljuger. Du har inte tusen pengar.
Maken: Jo, det har jag. På banken.
Stora E: (anklagande) Men varför kan du inte köpa ett dockskåp då?
Vi lät bli att berätta att dockskåpsplaner finns. Däremot kände jag mig väldigt tvungen att ge barnet en grundkurs i ekonomi där jag berättade att vårt hus, våra bilar och vår mat kostar jättemånga tusenlappar i månaden. Hon förstod inte. Hon tyckte ändå att vi gott kunde köpa ett dockskåp.
När man sitter en väldigt lång stund och skriver omdömen med lurar på öronen och lyssnar på musik och inte förrän efter cirka tre, fyra låtar inser att det som pumpar i öronen är barnlåtar, Astrid Lindgrens. Visserligen tolkade av Robyn, Lisa Nilsson etc. Men ändå.
Karlsson! Karlsson! Världens bästa Karlsson!
Jag är just nu strebern. Vilken typ är du?
Jag saknar dock "den skrytsamma" för hur ska man annars kategorisera mina "just out from the jacuzzi" och liknande inlägg? (Ja, jag skriver mina statusuppdateringar på engelska, annars får jag skäll från mina engelskspråkiga vänner). Jag är ju så internationell och har så många vänner som inte annars förstår. Som sagt. Den skrytsamma.
Det verkar som att Denise har saknat bloggen, hon spottar ju ur sig inlägg! Det är tur för er, för det gör ju inte den här bloggerskan.
Jag fick vaccin i måndags och börjar nu känna en liten knorr växa ut. Eller i alla fall så känner jag mig lite konstig. Samtidigt sliter jag med mina omdömen. Sista vändan nu. Och nästa vecka blir det utvecklingssamtal. Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att tiden just nu inte räcker till.
Men ikväll är det jag som lägger mig i soffan och kikar på Arga Snickaren och Grey's. Arga Snickaren får mig så nöjd, våra små projekt är just små projekt. Mycket skönt att se andra som har det värre.
.gif)
