Inlägg
Alla kommentarer
I bilen pratade jag och Stora E om att det snart är dags för besök på bibblan, för att lämna tillbaka böcker. "Och låna nya!" Sedan följde en lång harang om hur hon gillar att gå till biblioteket och låna nya böcker, och låna nya böcker och låna nya böcker. Vi konstaterade att hon och jag gillar böcker och bibliotek.
Jag: "Vet du, mamma skulle vilja skriva en bok."
Stora E: "Mamma, kan du verkligen det?"
Stora E konstaterade idag att det är soligt ute och då måste man ha solkräm. "Då måste jag ta med till dagis, jag har ju solkräm i min låda i badrummet". Efter en stund hade hon placerat sin solkräm i sin ryggsäck och hängt väskan på dörren så att hon inte ska glömma den imorgon. Min älskade fina unge. På fyra fjuttiga år har hon blivit en fullfjädrad organisatör, precis som sin mor. Det är lite skrämmande. Hur ska detta sluta?
Maken bytte däck på min bil i helgen.
Se där. En icke politiskt korrekt mening för en kvinna som faktiskt tycker att jämlikhet och feminism är saker att ta på allvar.
Ett av däcken gick inte att få loss, satt benhårt. Maken har lyft in sommardäcket i bilen och instruerat mig att åka till däckfirman för att få det fixat. Jag gör som jag blir tillsagd. Känner att jag har koll på läget.
Framme på däckfirman tar jag en nummerlapp och ser att det på den står ”Vänligen ta fram hjullåsnyckeln.”
Hmmm. Hjullåsnyckel? Tar diskret upp mobilen och ringer maken, viskar lite när jag pratar. Lär mig var hjullåsnyckeln finns i min bil. När det väl blir min tur är jag lite nöjd med att allt är så fint framplockat och att jag har sådan koll på läget. Vad de tror i alla fall.
-Ja, det är bara höger fram, det satt för hårt.
Jag undviker med flit att tala om att det är maken som har bytt, märker att jag gärna vill låta påskina att det är jag som har bytt de andra tre däcken.
De börjar med bilen och så kommer ena däckkillen fram till mig.
-Var har du låsbulten då?
Jag ser ut som ett frågetecken. Låsbult? Jag blottar direkt min okunskap. Jag hör ju på ordet att det låter som en viktig mojäng i sammanhanget.
-Den har väl din gubbe i fickan. Däckkillen garvar.
Jag ger upp alla intentioner på att låtsas att jag är en modern kvinna som minsann byter mina egna däck och erbjuder mig att ringa min make för att höra om det kan vara så att denna låsbult faktiskt ligger i hans snickarbyxor i garaget där hemma. I samma stund hittar de låsbulten i den fina påsen med hjullåsnyckeln.
-Det är ordning på din karl.
-Ja, det är det.
-Då har du tur.
-Ja, det har jag.
Mitt däck blir bytt, lufttrycket blir kollat på alla däck och jag är ingen modern kvinna som byter mina egna däck. Jag åker till ICA. Där vet jag vad man gör och vad som krävs av mig.
Eftersom jag mest läser (dyr) kurslitteratur just nu och inte hinner med mina böcker som ligger olästa på hög har jag gett mig själv bokköpsstopp. Det hindrade mig dock inte från att igår maila min vän från Korea som är på intåg hitåt via jobbresa till USA och be om att få lite engelskspråkig litteratur levererad. Bad henne köpa ”The Next Thing on My List” av Jill Smolinski och ”The Brief History of the Dead” av Kevin Brockmeier. Så idag bläddrade jag lite i den där nödvändiga guideboken. Och vilka bra tips man får! Här är rubrikerna till de 10 saker man bör undvika enligt Första Klass pocketguider topp 10 Andalusien & Costa del Sol:
Bokköpsstoppet hindrade mig inte heller från att gå in i en bokaffär igår. Jag hade tio minuter över innan skrivarkursen och tillbringade dem inne på Akademibokhandeln vid Odenplan. Kom ihåg att jag hade gett mig själv köpstopp och kände mig lite deppig över det. Blev så lycklig när jag kom på att vi faktiskt ska till Spanien snart och som av en händelse är min gamla guidebok över tio år gammal. En så gammal guidebok kan man ju inte släpa på. Och att jag har bott ett halvår i regionen, det spelar ingen roll. Guidebok necesse est. Fast vi mest ska ligga på stranden. Det blev ett köp såklart! Jag är inte bra på köpstopp.
Kranvatten
Dålig mat
Religiös Hänsyn
Förfalskningar
Skumma erbjudanden
Strandbarer
Blomsterflickor
Gatuförsäljare
Hårresande vägar
Bluffmakare
Jag tror att Första Klass pocketguider får se över lite kompetensutveckling åt den stackarn som sätter deras rubriker…
Vi kommer hem från dagis och jag har lovat mellis i trädgården. När vi öppnar altandörren tycker jag att det är kallt. Stora E tittar på sin mor som står i kortärmat och utan strumpor och hävdar att det är kallt och att vi måste sitta inne. "Då får man ta på sig strumpor och jacka mamma. Det är inte kallt".
Jag går med på att klä på mig, släpper ut barnen och börjar göra mackor. Försöker smyga med lite jordgubbssylt till min macka. Tjejen med stenkoll på läget skriker utifrån: "Mamma, jag vill ha sylt!"
För övrigt har Lilla E gnällt mest hela dagen. I desperation över min trötthet och hennes gnällande packade jag in oss i bilen för färd till vårt värdelösa närbelägna centrum. Tänkte att jag kunde pigga upp livet med någon ny trevlig tröja/blus/skjorta av något slag. Hittade inget annat än en rosa dörrmatta som jag ska fundera lite på.
Natt. Till klockan 01. Lilla E bökar i sin säng. Gnyr. Vi kollar. Lugnt.
Natt. En stund. Lilla E gråter. Vi hämtar fort som attan in henne till oss. Vi får inte väcka Stora E.
Natten slut. Lilla E skriker av och till, verkar rädd eller ha ont. Vi kan inte lugna henne. Hon får välling. Får hostattack. Skriker mer. Till klockan 4. Då somnar hon.
Klockan 6 vaknar Stora E. Som tur är på bra humör. Hon går upp och pysslar, festar med att hitta kalashatt och tuggummi när mamma och pappa inte vaktar. Med lejonhatt och tuggummi klipper hon ut hattar som vi får. ”Mamma här är en häxhatt till dig. Pappa, här är en prinsesshatt till dig. Och en liten prinshatt till Lilla E.” Jag väljer att inte tolka fördelningen av hattarna just nu.
Klockan 7.30 vaknar Lilla E.
Gissa om mamman och pappan är toppresterare idag. Gissa om Lilla E kommer att vara Gnällig E idag?
Drömmer mig bort till återträffen med gamla vänner i Spanien om några veckor. Den här låten påminner om oss. Mest för att tjejen som vickar på höfterna i minibikini liknar mig så mycket.
Så. Nog drömt. Tillbaka till pluggandet!
Buenos amigos unidos
Estamos felices
Estamos juntos
Estamos felices
Amigos unidos
Vayamos compañeros
Tenemos los momentos
Hasta la otra vez
...målning, mat och vin vill man gärna vakna sent.
Stora E slog faktiskt till på en sovmorgon, hon vaknade först 7.30. Lilla E som däremot brukar kunna sova länge - hon vaknade tidigt.
När båda hade vaknat drog det igång. De var inte sådär lugna och morgontrötta som man skulle ha önskat. Skrik och bråk blandades med vilda lekar. En trappa upp, i vårt gästrum utan dörr (det är bara ett rum uppför trappan), försökte min lillebror med flickvän sova. När jag bad Stora E sätta på musik åt lilla E sa hon:
"Nä det får man inte för då kan vi väcka D och E".
Det känns betryggande för en öm moder att något av uppfostran faktiskt går in. Man bör visa hänsyn. Synd att hon inte har förstått konceptet fullt ut än.
Idag har vi målat om huset. Sorry for not updating blog. Bilder kommer kanske, så att mina stalkers kan lista ut var jag bor. Nu har jag druckit lite för mkt vin, får verkligen anstränga mig för att skriva rätt. Imorgon kanske det blir vettigt bloggande. Eller inte. ;)
Både av solen som skiner och av flitens lampa som jag strax ska tända. Åker till svärföräldrarnas hus för att plugga, har inlämningsuppgifter att lämna in på söndag. Måste ha lite lugn och ro.
...bakat de där sconesen jag hade tänkt baka igår. Lilla E stod och gnällde runt benen och kanske var det därför jag tyvärr inte blev lika nöjd som Anna-Karin, jag borde ha gjort hennes recept istället. Tog med bakverken och barnen till min gamla farmor och alla glufsade i alla fall i sig.
...och bättrat på fräknarna i solen medan tjejerna sysselsatte sig själva.
Hmm, fråga inte varför jag kör engelska rubriker idag. Egentligen är jag inte för Swenglish men som bevandrad i båda språken är det lätt hänt...
Vi lämnar det.
Eftersom vi i lördags shoppade loss så att tjejerna fick varsin vår/sommargarderob så var det ju bra timing att idag komma på att Lilla E är lillasyster och född i samma månad som storasyster. Hon är alltså en bra kandidat för ärvning av de omsorgsfullt undanstoppade kläderna. Sorterade lådvis, i storleks- och årstidsordning. Japp, helt sant. Ett sådant organisatoriskt freak är jag när jag sätter den sidan till...
Hittade några gamla godingar som jag gärna ser att hon använder igen. Annars är jag dålig på att låta henne ärva. Tycker liksom att det är roligare om hon får se lika ny och fräsch ut som hon är.
Klänningen längst till vänster sydde min mamma till mig på 70-talet. Stora E har använt den och nu kommer Lilla E också att få ha den. Spöket Laban har min mamma också sytt, till Stora E. Räkna med att den kommer med till Spanien! Sedan kommer den underbara Sköldis som jag köpte på me&i, jag tror det var första eller andra säsongen de fanns. Tyvärr kommer Lilla E inte kunna ha den i sommar, hon är modell mindre.
Jag vet inte riktigt vad fälttåget gäller men de förflyttar sig i bestämda positioner runt om i huset några gånger i veckan. Det verkar finnas någon slags organisatör bakom.
Man ska ge dem mat på bestämda tider. Maten ska vara specialanpassad.
De behöver vila regelbundet.
De behöver få massor av kärlek för att man ska bygga upp deras tillit och få dem trygga.
De behöver komma ut men får inte gå långa promenader eftersom de inte är mogna för det än. Att vara ute och ta en fika tillsammans är dock en bra idé.
De stora kardinalfelen folk gör kan tydligen delas in i två grupper av folk:
Den ena typen ställer för stora krav för att få ett så bra resultat som möjligt.
Den andra typen tänker att det löser sig sedan och ställer inga krav alls.
Vad tipsen gällde?
Hundvalpar såklart. Eller var det bebisar?
Idag ska makens tioåriga kusin komma hit på beställning av fyraåringen. "Pappa får dela sin kusin med mig". Tioåringen är idolen nummer ett. Så idag ska vi hämta henne från skolan och sedan ska de leka. Jag tycker att tioåringen är en väldigt snäll sådan, som offrar en eftermiddag på en bossig fyraåring.
Tänkte kanske göra sådana här scones till mellis till alla damer. Verkar gott. Om jag orkar. Annars kanske det blir pågens bullar igen...
I ett mail från Outletbutiken på Gärdet står det såhär:
VÄLKOMMEN TILL VÅRUTFÖRSÄLJNING AV KLÄDER.Nu är det dags för utförsäljningen av vårens spännande kläder.Som vanligt är ribban hög vad det gäller kvalité, design och passform.Du kan fynda från klassiska till unga, trendiga design varumärken.
Jag förstår faktiskt inte. Trots ganska många högskolepoäng i flera språk. Menar de att kvaliteten, designen och passformen är kass eller menar de att den är bra? Är det mig det är fel på eller?
Min "Att skriva för webben kurs" tar upp att man ska undvika uttryck som kan misstolkas. Gissar att outletbutiken inte går en sådan kurs.
Råkade häromdagen slinka in på ett litet mysigt teställe. In the mood for tea på Norrtullsgatan 6. Nu när jag googlade för att hitta deras hemsida så hittade jag även en kul blogg som har recenserat tesalongen.
Jag hade lite bråttom men ägaren var mycket entusiastisk och berättade massor. Tror jag kommer att handla här fler gånger, tyvärr är det ju inte mina hoods men men. Ibland är ju även förortsmammor ute och rör på sig.
Denna gång blev mitt kap ett rooibois, jag älskar rött!
Ni vet hur det är. När barnen väl är utslagna är det rätt trevligt att dona lite. Man donar och man fixar, vips är klockan lite för mycket. Fortfarande är det okej, nattsömnen är inte helt sabbad om man skyndar sig i säng. Man borstar sina tänder och gör allt man brukar göra innan man ska sova. Precis när man ska tassa in och pussa sina sötnosar och sedan lägga sig så hör man.
Hur en vaknar.
Och skriker högt.
Så nästa vaknar.
Och ligger och testar sina nya ord.
Så istället för att ligga bredvid varandra i dubbelsängen står husets vuxna hos varsitt barn och lugnar. Då är man i alla fall glad att man är två.
När lugnet väl lade sig och det blev sängdags då drömde jag våta drömmar om det här. Me like. Me want.
Alltså, jag blir så trött. Nu får Andreas Lundstedt inte visum till USA eftersom han är HIV-positiv.
Aftonbladet slutar sin artikel med:
– I en intervju i Svenska Dagbladet 2006 kommenterar Robert Hilton, pressattaché på amerikanska ambassaden i Stockholm, regelverket:
– Vi försöker bara säkerställa det amerikanska folkets hälsa och säkerhet.
Eh, en tanke bara. Kanske ska ni börja hemmavid då? T.ex. skulle det inte skada med lite sexualundervisning i skolan, gratis kondomer och lite ungdomsmottagningar. Dessutom kanske ni skulle ta och se över era vapenlagar och ert sociala säkerhetsnät lite....?
Då kanske ni skulle kunna "säkerställa det amerikanska folkets hälsa och säkerhet" lite bättre...
Det är mycket jag gillar med USA men ibland känns det som att en livslång bojkott av landet skulle göra gott.
På dagis 14.35.
(Som iofs är snart 1,5 år) brukar alltid sova runt 11-tiden. Idag sov hon längre på morgonen och därför tyckte jag att 11.30 var mer lämpligt att somna. Hon var jättetrött. Tills jag la henne i vagnen. Hon brukar läggas, få sin napp och somna utan minsta skakning. Oförskämt lätt. Storasyster fick man dra och dra och dra och så kanske hon sov en kvart, när man hade gått eller skakat vagnen i ungefär 45 minuter. Idag är lillasyster som storasyster.
Bara för att jag skulle plugga, ringa viktiga samtal och planera veckans mat... Blir frustrerad!!! Nu ligger hon och gormar efter 30 minuter utan att somna i vagnen, trots vårvädret är mina fingrar stelfrusna. Och snart måste vi hämta storaysyster...
Kan ingen göra en sådan här åt mig? Det ser så gott ut men just smoothies är min latgrej. Det hävdas att de är "så lätta" att göra men jag vet inte jag. Inte min grej. Jag som utan att tveka gör hemgjord müsli etc, men smoothies känns som så mycket arbete och disk för väldigt kort njutning.
Idag har vi haft fullt upp och då är det så skönt att någon annan tar hand om städningen... Meet NoNo, av Stora E döpt efter roboten i Teletubbies...
Den här underbara lilla manicken tar hand om alla matrester som hamnar på golvet när Lilla E äter. Den tar hand om dammtussar under sängen utan att man behöver böja sig ner och den städar superfint i badrummet. Den införskaffades när Lilla E var nyfödd och det var rätt bekvämt att sitta och amma och se på tv medan det blev rent i något annat rum..
Inatt snörvlade Lilla E så hon inte kunde sova om hon inte sov på min arm. Maken erbjöd sin men hon kröp över till min hela tiden.
Våra döttrar har nämligen gjort tydliga val. Stora E är pappas tjej och Lilla E är mammas tjej. Det roliga är att Stora E är väldigt lik mig och Lilla E är en kopia av sin far. Så de har valt som vi. Sin motsats.
Någon gång mellan all sova/vakna/sova/vakna dök även Stora E upp i vår säng. En liten stund var det lugnt och varmt och bara gosigt. Alla sov och andades och fick plats. Jag hann tänka att det här är lycka.
Sedan började böket. Då kände jag vad stel jag var, vad ont det gör att ligga i konstigt läge halva natten. Och så började filosoferandet. Som är underbart. Men inte just precis då.
Absolut inte vad en tidningsknarkare som jag behöver... Flinkenberg startar ny tidning.
Om jag kunde skulle jag gärna gå och träffa Mats Strandberg. Men just då kommer jag springa runt som en galning hemma och göra i ordning för min superhärliga, fina vän som kommer på besök från Korea samma kväll.
Jenny, känn dig tipsad nu! ;)
1) Går och lägger sig försent för många dagar i rad.
2) Går upp för tidigt för många dagar i rad.
3) Läser för många kurser samtidigt.
4) Somnar en fredagkväll i soffan när barnen nattas av dess fader. Sover i nästan två timmar.
5) Kan inte sova på natten och missar massor av timmars sömn.
Efter detta kan man räkna med att må lite halvtråkigt. Känner mig febrig men inte enligt termometern. Sitter liksom precis under ytan. Fick skippa mitt lördagsjympapass idag. Buhu.
Vi hade en inplanerad shoppingtur som jag verkligen inte ställde in (Tack J&J för trevligt sällskap och härlig discount). Tjejerna har nu det mesta av sommargarderoben fixad.
Lilla E fick en snygg baddräkt från Katvig och jag håller på och mäter henne och den för att avgöra om den passar. Den är plomberad. Hon är lite mitemellan storlekar och den större var såklart slut. Och jag blev kär.
P.S. Intresseklubben kan notera att den passade! Hon är jättesöt i den. Kändes dock lite opraktiskt med knäppning i grenen, hon är ju stor nu...
Jag läser ju en kurs som hjälper mig att göra min webb vassare... Har ni märkt det? Jaså inte? Kanske för att jag mest babblar här... Kanske för att jag bara fick G på min eminenta debattartikel, som jag tyckte följde alla givna instruktioner. Antingen var det fel på mig eller instruktionerna. Tyvärr är det ju läraren som har makten. Kul att vara på andra sidan och få känna hur det känns... Eller inte så himla kul ändå. Jag är suur. För som den pedagog jag är så vet jag att det var instruktionerna det var fel på. He he.
I alla fall! Kursen trycker på vikten av att känna till sin målgrupp. Jag misstänkte nog redan när jag la upp enkäten att de flesta av mina läsare är kvinnor. Jag vet att den ena mannen som har röstat är min. Men vem är den andra? Det lurar jag lite på. Kan det vara lillbrorsan som helt ofrivilligt har fått min sida som startsida. (Det gäller ju att marknadsföra sig).
Och nu vill jag veta hur gammal DU är. Kryssa i till höger. Tack för hjälpen!
I maj ska hela familjen till Spanien. Vi valde Sterling för det var bara de som flög direkt till Málaga när vi kunde åka. Jag ringer Sterling för att ta reda på hur det egentligen fungerar med paraplyvagnar, informationen på webbsidan är inte helt tydlig. Kommer ju såklart till röstsvar och hittar inga val som är tillämpliga på min fråga, deras alternativ är skrattretande. Det mest komiska är när rösten säger ”har du förslag om förbättringar eller mot förväntan en reklamation tryck två.” När jag inte väljer något blir jag bortkopplad. Ringer om och testar alla alternativ. När jag till slut väljer ”frågor om vår hemsida” blir jag kopplad till en människa. Typ.
Efter sedvanlig trevlig presentation (denna gång tyckte jag dock inte att jag behövde förklara att jag inte var telefonförsäljare) så drar jag mitt ärende.
Jag: Jag skulle vilja höra om hur det fungerar med barnvagnar vid resa hos er.
Sterlingtjejen: Vagnar checkas in.
Jag: Men det står på hemsidan att man får ta med en paraplyvagn som är fällbar i två led.
Sterlingtjejen: Ja.
Jag: Så då behöver man inte checka in den?
Sterlingtjejen: Jo, man betalar avgiften vid incheckningen.
Jag: Så man måste checka in vagnen?
Sterlingtjejen: Det avgör flygplatspersonalen.
Jag: Så det går inte att veta i förväg om man får ha sin vagn med sig till planet?
Sterlingtjejen: Man får inte ha vagn på planet.
Jag. Lite trött och börjar bli irriterad: Nej, det förstår jag. Där har vi inget behov av vagn. Jag vill veta om jag får ta med min paraplyvagn på flygplatsen, tills vi går på planet.
Sterlingtjejen: Det avgör flygplatspersonalen. Det kan inte vi lägga in i förväg.
Jag. Börjar känna att detta inte kommer att leda någonstans: Okej. Så det vet jag först när jag kommer dit då. Hur mycket är avgiften för vagnen?
Sterlingtjejen: 195 kronor per person och väg. Eller per vagn och väg.
Jag lite surt: Det är mycket som tillkommer på de så kallade billiga biljetterna.
Tystnad.
Jag: Hallå?
Hon: Det är den avgift som det kostar.
Jag: Okej, men då vet jag vad som gäller. Det vore bra om det stod lite tydligare på er hemsida så slapp ni sådana här samtal.
Sterlingtjejen: Jag vidarebefodrar detta ja. Tror inte att hon menar det.
Jag: Tack snälla du för hjälpen. Vet att jag inte menar det.
Kan ju tillägga att Sterling enligt sin hemsida även förbjuder att man tar med mat på planet och debiterar 8 euro för något de kallar brunchbasket, innehållandes en youghurt och ngn torr liten frukostfralla. Brunch? Inte i min värld. Om man vill ha lite mer mat så får man hosta upp 18 euro för rostbiffstallrik. Men då får man också dessert. Vad hände med alla vettiga flygbolag? I miss them!
Alldeles nyss utspelades ett roligt telefonsamtal här hemma.
Jag ringer upp en okänd person som jag har detektivat upp på Eniro. Personen bor i ett hus i närheten av oss och vi älskar färgen på deras hus. Om två veckor ska vi måla om vårt hus och färgproverna vi har köpt var fula. För vi tänker ju oss bara det där huset hela tiden. Så jag ringer upp och en kille svarar.
-Hej, jag heter Pernilla *piiiip* och jag har en lite konstig fråga till dig. Jag är inte telefonförsäljare... (Kände mig liksom tvungen att förklara det).
-Jaha. Lite frågande men ändå intresserad.
-Jo, det är så att vi bor i närheten av er och älskar färgen på ert hus. Och vi ska måla om vårt.
-Jaha. Låter lite glad och förstående.
-Så jag tänkte höra om du hade något färgnummer på färgen.
Varpå killen drar igång. Han tycker det är jättekul, när ska vi måla, var bor vi, det kommer bli succé och vad kul att vi gillar deras färg. Och köp inte i färgaffären, de är svindyra. Och helt plötsligt är vi inbjudna att i helgen komma förbi på fika, studiebesök och hämta en provburk. Vi jämför dagis då han och hans fru har en dotter som är lika gammal som Lilla E. Samtalet avslutas med att han glatt säger "ja, ni hittar ju så kom förbi, ring först bara."
Jag gillar generösa människor som bjuder på sig själva, sin tid och sin kunskap. Underbart. Snart har vi också en jättefin färg på vårt hus!
Då måste du kolla in de här nya råden som har kommit. För ditt barns säkerhet. Lite jobbigt är det att de ändrar sig hela tiden men forskningen går förhoppningsvis framåt. Så kolla ordentligt nu.
Häromdagen satt vi i vårsolen och fikade efter dagis, jag och mina tjejer. Stora E ratar härligt goda äkta hantverksgjorda från Gamla Enskede bageri men klämmer gärna en hel påse från Pågen. Ni vet de där pyttiga, fulla med E200 och liknande. Lilla E gillade dem också.
Stora E bevisade att hon verkligen är en storasyster. Hon snodde åt sig lillasysters bulle som låg och "vilade". Flera gånger. Storasystrar har aldrig bullar på vänt, vi äter dem direkt. Dessutom lyckades hon obemärkt byta safttetra med syrran så hon helt plötsligt hade den med mest i.
Jag minns för länge sedan när jag och syrran var på Mallorca med vår far. Till vår dagliga rutin hörde att köpa en doughnut och cola. (Nyttigt värre...) Jag slukade mitt rätt fort och satt sedan och tiggde om att få lite av hennes. Efter några dagar tröttnade hon och sa "du hade faktiskt lika mycket från början." Jag har fortfarande inte riktigt förstått vad hon menade.
Igår slängde jag in en maskin tvätt i lagom tid innan läggdags. Och glömde bort den. När jag kom på den insåg jag att jag nog hade glömt tvättmedel, hade bara öst på Vanish, min ständiga följeslagare. Tyckte att det verkade fräschast att tvätta om. Körde igång maskinen och tänkte titta på Brothers&Sisters och tänkte att jag hinner hänga efter. Bara det att jag var för trött och spelade in B&S istället. Varpå tvätten låg hela natten.
Nästa morgon skulle jag hänga tvätten på direkten. Några timmar gör väl inget...? Något kom emellan och jag glömde bort det hela efter cykelturen till dagis. Väl hemma efter jympan skulle jag hänga. Lite ofräscht. Tvättade om. Då fick vi strömavbrott. Tvätten låg i några timmar till.
Tvättade om.
Åkte till dagis, kom hem och skulle då hänga tvätten. Det hade vid det laget snart gått ett dygn sedan tvätten tvättades första gången. Lyckades slänga in det som skulle in i tumlaren men det andra blev liggande. Där ligger det än. Kom jag just på.
Vad gillar ni annars den här tvätthögen som ska vikas och sorteras undan? Kanske läge att sluta blogga och börja vika...?
Katerina Janouch är en klok kvinna. Läs hennes checklista för hur man hjärntvättar sina barn så de ej följer med främlingar. Jag har präntat i Stora E att hon ska prata med en mamma med barn om hon kommer bort från mig någon gång. Får väl jobba på de andra punkterna också.
Lilla E kan saker som Stora E inte kunde vid samma ålder. Stora E var inte sen på något sätt, vi var väldigt imponerade av henne då, och nu. Men Lilla E får ett stort försprång i kunskaper. Hon ritade sin första teckning långt innan Stora E ens hade fått se en krita. Hon leker med små gubbar på samma sätt som Stora E leker med dem nu och så vidare.
Idag kom det yttersta beviset för hur lärorikt det är med storasyskon. Jag ville njuta av min kopp Earl Red och gav henne fri tillgång till tuschpennor och papper. Denna frihet förvaltade hon inte under ansvar, man kan snarare säga att hon missbrukade den. Pennorna stoppades in i både näsa och mun och efterlämnade en liten mini hitlermustasch. När jag tog på mig min barska min och allvarligt förmanade henne började hon le, för att charma. Det är så småsyskon gör nämligen. Charmar omgivningen med sin söthet.
Men jag är minsann en hårdhudad mamma och har erfarenhet av att både vara storasyster, skolfröken och väktare. Alla väldigt bra erfarenheter för att stå emot charmförsök. Så jag tittade lite mer barskt. Varpå hon körde igång hela showen.
Underläppen putades ut. Blicken slogs ner. Underläppen darrade. Hon tittade på mig. Med stora ledsna ögon. Det såg ut som att de sa ”se mamma vad ledsen jag blev nu. Det är ditt fel”. Jag slogs av att hon i det ögonblicket såg precis ut som Stora E brukar göra så fort hon inte får sin vilja igenom. Minst ett par gånger per dag. Så man förstår att Lilla E har haft chans att lära sig hur det ska gå till. Likheten mellan dem var för en gångs skull slående. Jag förstod då att det här kommer att bli kalabalik. Så jag gav mig. Jag log, jag började spelevinka, jag körde alla mina knep. De är också rätt många, med tanke på min gedigna erfarenhet som just storasyster osv.
Inget hjälpte. Hon fortsatte att darra med läppen. Hon satte händerna för ögonen och brast ut i tokgråt. Tårarna sprutade och om hon inte hade suttit fast i sin barnstol hade hon förmodligen kastat sig dramatiskt på golvet. Kanske sprungit till deras rum och smällt igen dörren. För det är ju så man gör, det har hon sett flera gånger.
Efter lite kramar och gos gick det över.
Lilla E har bevisat att hon är en äkta lillasyster. Busar, charmar, härmar. Men hon är inte ett dugg långsint som vi storasystrar kan vara. Nu ska jag bara jaga bort henne från soffan där hon sitter och balanserar på kanten och hoppar ner. Med ljudeffekter. Som storasyster brukar göra.
Jag har verkligen inte tid. Måste det börja igen? Jag har nästan börjat tröttna på serien men får inte nog ändå. Ikväll klockan 21 ligger jag i mitt hörn i soffan och drömmer om smal midja, snyggare villaområde och hunkar i trädgården.
05:48 filosoferades det för fullt i vår säng:
"Jag vill inte äta myror. Eller ormar. Man ska inte äta djur, bara mat".
Jag valde att inte upplysa Stora E om vad det egentligen var hon åt i sin korvstroganoff igår. Eh - frågan är om jag ens vet vad det var hon åt i sin korvstroganoff. Med tanke på Hemlige Kockens avslöjanden.
Just hemkommen därifrån. Idag var många sjuka så det blev lite intimare än vanligt, det var trevligt. Vi brukar diskutera varandras texter och sedan brukar läraren hålla en miniföreläsning om olika tekniker etc. De två första gångerna fick vi göra olika skrivövningar men sedan har vi "bara" diskuterat texter och ägnat oss åt skrivandet hemma. Idag fick vi dock göra en mycket intressant och givande skrivövning.
Först fick vi fyra dikter att läsa. Sedan skulle vi välja ut en strof, eller ett ord, eller vad som helst, som vi föll för. Något som talade till oss. En av dikterna var skriven av Anna Hultenheim, ur boken "ljusetmörkretljusetdag" utgiven på Albert Bonniers förlag:
Tulpanlöken ömsar sitt hölje och återuppstår
med nya blommor varje vår.
En babusjkadocka tas isär och sätts ihop.
Jag är många flickor i en.
Jag är många flickor i en.
Det föll jag för. Det skrev jag upp i mitt block. Sedan skulle vi fritt associera runt det vi hade valt, bara skriva det som kom. I fem minuter. Det kom upp massor. Sedan valde vi ut något ur det vi hade skrivit. Så skrev vi om det i fem minuter. Sedan valde vi något ur det. Så där höll det på ett tag. Det var avslöjande, det var spännande och det var förlösande. Två gånger läste vi något av det vi hade skrivit, tre gånger läste vi inget. Jag fegade ur och censurerade lite. Hoppade över några meningar. Ångrade mig sedan.
Fick bra kritik på min text, den jag hade lämnat in. Uppgiften var att skriva om en vardaglig händelse, som dolde något hemskt. Jag skrev om en pojke som var och handlade med sin mamma. Bara det att hon inte var hans mamma, han hade blivit kidnappad i affären några år tidigare (av hon som nu var hans mamma). Parallellt med den handlingen fick man en liten inblick i hans riktiga föräldrars liv.
Jag visste inte om de i gruppen skulle förstå texten, jag skrev lite "öppet". Det funkade. Härligt!
Fanns det något som hette en gång. Betydde det att man skulle vara under eller över 33? Har jag missat tåget eller får jag ta del?
Imorse väcktes jag (nåja, jag var lite vaken innan) av skönsjungande make, två par tindrande barnögon och fina paket. Ett av paketen var ett halsband som Stora E själv hade valt. Gulligt. Om maken hade valt samma halsband så hade jag inte varit så imponerad, vad konstigt man fungerar... Han lyckades dock med beröm godkänt på sin front. Ett av paketen från honom var "en valfri ljudbok", han har gett upp att lista ut vad jag vill läsa. Så nu ska jag strax gå in och ladda ner en Mp3-bok från adLibris. Sedan ut och gå i det fina vädret, det är alltid sol på min födelsedag!
Då vi skulle ha varit bortresta till igår så hade jag gjort en tillfällig adressändring så mamma skulle få vår DN istället. Sedan har jag gått här i sjukstugan och längtat efter min DN varje morgon. Så imorse sprang jag ut till brevlådan och slog glatt upp tidningen. För att se hemska vidriga nyheter. Det kändes inte lika roligt då. Jag kan inte föreställa mig hur hemskt det måste vara för Englas mamma just nu. Jag kan inte förstå, jag kan inte ta in, jag kan inte accceptera hur en del människor kan göra sådana här saker. Jag förstår verkligen inte.
Inte bara jag som vill söka kurser tydligen. Studera.nu fungerar inte. Ja ja. Jag får väl fixa mitt när alla andra är på jobbet imorgon bitti.
Söndag:
Köpt färgprover till ommålning av huset.
Tränat på Friskis.
Haft minikalas och överraskades med tårta signerad maken. Imorgon smäller det.
Dessutom:
Skrivit en debattartikel om delningen av Huddinge kommun till min "Att skriva för webben kurs".
Skrivit fem sidor till min skrivarkurs.
Gjort en inlämningsuppgift till min kommunikationvetenskapskurs.
Kan säga att adLibris hade lite med ihopkörningen att göra. Kurslitteratur är bäst hemma, inte på väg....
Nu:
Ska jag söka kurser till hösten, sista dag på tisdag och det är dags nu. Svårt att välja bara.
Läsa skrivarkurskompisarnas texter och tänka kloka tankar om dem.
Vissa praoar hos författare, vissa praoar hos ministrar... När jag var liten och gjorde prao, då slet jag och mina kompisar på ICA, restauranger eller på andra vanliga jobb. Vad var det för fel på oss?
Min syrra däremot, henne var det lite go i. Hon fick prao på operan. Och nu gör hon film.
Tänk om jag hade praoat (konstigt verb det där) på rätt ställe, då hade jag kanske varit någon helt annanstans nu. Jag underskattade verkligen värdet av rätt praoplats...
Var på lunchjympa idag igen. På väg hem var jag väldigt varm och tittade på termometern i bilen. "Oj, är det 22 grader ute nu? Det var ju minus i morse." Eh... Det var förstås innetemperaturen jag hade ögonen på...
Vår familj är fadder åt en SOS-barnby i Colombia. Nu behövs fler faddrar och fler gåvor. Gå in och kika på SOS-barnbyar och se på vilket sätt du kan bidra. Vi i vår familj betalar 200 kronor i månaden, det fikar man ju lätt upp ändå.
Igår tittade jag på tredje avsnittet av Barnmorskorna.
Jag är grymt fascinerad av detta yrke, än mer sedan jag själv födde barn. Jag är imponerad över deras kunnande, deras lugn och deras tålamod. Särskilt som gårdagens program inleddes med en tjej som hävdade att hon inte orkade mer. Jag höll på att bli komplett tokig på henne och fräste "Ligg inte där och klaga, använd energin till att orka istället!" Kände mig genast jättetaskig för jag tycker att kvinnorna som ställer upp på att vara med i tv i det läget är grymt coola. Jag skulle ALDRIG ha fixat att ha ett tv-team med mig när jag höll på med de viktigaste händelserna i mitt liv. Do not disturb typ...
Fattar för övrigt inte hur de fixar allt klägg. Förstå alla äckliga vätskor och annat som kommer ur födande kvinnor. Blä.
Hittade även barnmorskebloggen på svt.se. Det gäller att plugga på för mig, min äldsta har deklarerat att hon ska bli barnmorskare nämligen. Hon ska hjälpa bebisar ut ur magen.
Klockan 17:30 yttrade jag och maken en mening var, precis i mun på varandra.
Jag: Kan man lägga dem klockan 18?
Han: Kan man dricka ren sprit till maten?
Behöver jag säga att våra döttrar inte var på sina charmigaste humör just den här eftermiddagen?
Nyligen visade jag ju ett urval av böcker jag har hemma som jag inte har läst än. Den här veckan är jag överhopad med plugg, av någon anledning har jag väntat lite till sista sekunden med alla mina inlämningar. Jag jobbar bra under press men det här är nästan lite löjligt.
För att råda bot på det här begav jag mig till vårt lokala bibliotek för att få lite lugn och ro att plugga. Maken är fortfarande inte kry och fick således stanna hemma med galen ettåring.
Så, när jag har läst och läst och inte orkar läsa längre, då måste jag ju bara gå runt och titta lite på böckerna där på biblioteket. Och låna lite. Eftersom jag inte har något alls att läsa, inget alls att plugga, ej heller något annat att göra... Hyrde dessutom två filmer, det var ju så billigt och man fick ha dem så många dagar.
Ett hus drabbat av sjukdom och inställd resa är ett hus som börjar bubbla lite av frustration. Mannen klarar inte av att vara sjuk, det verkar hota hans manlighet. Så fort vi vuxna försöker prata om något blir vi avbrutna för vi ska lyssna när fyraåringen visslar eller räknar till tio på engelska. Är det inte hon som är i farten så är det ettåringen som bara tokgråter så fort hon inte får det hon vill eller klättrar upp på spisen. (Ja, hon gjorde faktiskt det idag så jag tror att hon är frisk nu).
Idag checkade jag ut en stund och tog mig till Friskis lunchjympa fast utan bebis. Kändes konstigt, som att jag hade glömt något, och tanterna undrade var Lilla E höll hus.
Hemkommen efter välgörande egen timme bestämde jag mig för att efter lunch och dusch ta med Stora E till biblioteket. Först skulle jag bara…
-Mamma, jag ska vänta på dig.
-Inte i badrummet väl?
-Nej, jag ska sitta på en stol utanför.
-Okej, gör det om det är roligt.
Jag duschar under en längre stund. Skönt med varmt vatten, tomt badrum och ingen tid att passa. Till slut stänger jag av vattnet och kliver ur duschkabinen. Det hör Stora E som direkt öppnar dörren.
-Är du klar nu?
Jag sväljer all frustration och irritation som jag genast känner och ger ett lugnt svar:
-Nej. Jag måste torka mig, klä på mig och göra mig i ordning. Du får vänta lite till. Du kanske ska gå och lyssna på lite musik?
-Nej. Jag ska vänta på dig. Hejdå!
Hon stänger dörren. Jag tänker att egentligen är det smickrande och rätt hjärtskärande hur lojalt hon står där. Jag fixar lite och har till slut åstadkommit trosor och bh. Går ut i hallen. Där står min förstfödda iklädd handväska och bara väntar. På mig.
-Ska vi gå nu mamma?
-Ja. Nu går vi.
Iklädd trosor och bh kliver jag i mina vinterkängor eftersom
det tydligen blev vinter inatt igen.
-Men mamma! Du måste ju vara kläd på!
-Jamen oj, måste jag? Kan jag inte gå såhär?
Vi enas om att jag ska ta på mig kläder innan vi går. Jag gör så och står och sminkar mig i badrummet. Hon kommer förbi.
-Du är kläd på ser jag. Bra. Ska vi gå då?
Ibland är den här bloggen en mammablogg.
Ibland är den en shoppingblogg.
Ibland är den en matblogg.
Ibland en författardrömmarblogg.
Idag är den allt i ett inlägg. En del kallar mig schitzofren, jag kallar mig effektiv.
När jag och Stora E var på väg till Junibacken så stannade vi till vid Gamla Enskede Bageri och införskaffade bröd. Jag är helt galen i det här knäcket, äter det som godis. Det är tokmumsigt! Stora E tittade stort på kanelbullarna och snälla mamman köpte en åt henne, att ätas i bilen. Hon tog en tugga och spottade ut, det var äckligt. Antagligen för många naturliga produkter för en unge som älskar Pågens kanelsnittar... Jag åt gladeligen upp bullen på väg mot Djurgården.
Vi hade en härlig dag och fick se både Karlsson och Pippi. Vid ett tillfälle satt vi i Rut och Knuts lilla "hus" och jag läste för Stora E ur en bok. Mitt i avbröt hon mig och sa: "Mamma, den här är jätteskitlång". Eh...? Jag tolkade det som att vi inte skulle läsa mer ur den. Dagen avslutades med svängig sångstund och shopping av böcker och en liten pippidocka. Hemma hade sjuklingarna mest sovit på soffan.
Annars hade Denise Rudberg ett intressant inlägg idag. Jag har börjat tänka mer och mer på det här med skrivprocessen, förr tyckte jag när jag läste en bok att "det här kan väl jag också svänga ihop" men nu när jag går skrivarkursen och lär mig vad som krävs så har jag blivit väldigt mycket mer ödmjuk inför det hantverk som skrivandet faktiskt är.
Just precis nu skulle hela familjen ha suttit i bilen och sakta men säkert brummat upp till Trysil. Våra vänner är redan där och väntar i en stor stuga med massa sovrum och bastu. Men här hemma ligger 50% nerbäddade i feber så det ser inte ut som att det blir någon skidresa för oss i år. Så typiskt, vi har inte varit sjuka på länge nu...
Stora E är ledig från dagis och frågar hela tiden när vi ska åka till fjällen. Hon har ju laddat i flera månader för det här... Så för att pigga upp henne och mig tänkte jag att vi skulle tillbringa dagen på Junibacken. Känns ju inte helt fel, få en mysdag med stora tjejen själv, mitt i veckan. Sjuklingarna får ta hand om varandra. En sådan elak fru är jag.
Den här bloggaren har en rejält dålig dag. Hon återkommer en annan dag, det är bäst för alla. Bloggarens yngsta dotter dras med hög feber och gråter, hon har inte heller en jättebra dag.
Idag har jag städat. Jag dammsög och moppade golven ordentligt. Sedan skulle Stora E och jag äta mellis.
Hon börjar med att tappa glaset som går sönder och sprider mjölk på bordet och golvet. Det nymoppade golvet. Jag städar hurtigt undan och vill inte göra en grej av det.
Vi fortsätter med mellis. Ett litet tag senare går hon för att kissa. Lite för sent. ”Mamma, det kom kiss på golvet!” På det nymoppade golvet. Jag städar hurtigt undan och vill inte göra en grej av det.
Vad jag vill dock är att maken ska komma hem. Åre har haft honom sedan i torsdags, nu är det min tur!
Jag gjorde ju nyligen boknördstestet och blev till min stora förvåning endast 60% boknörd. När jag röjde bokhyllan häromveckan så insåg jag att jag har några böcker liggandes som jag ännu inte har läst.
Doris Lessing - påbörjad. Paulo Coelho-påbörjad. Paul Auster-påbörjad. Alla är ju väldigt erkända författare men jag har inte riktigt fallit för dem. Än. Jag började, bestämde mig för att vila och se vilken som får mig att börja igen. Paul Auster och Paulo Coelho ligger bra till, märker att jag går och funderar lite på hur det ska gå. Doris Lessing är trots nobelpris kanske inte min grej.
Jag är förvånad över att jag inte läser som jag brukar men jag tror att mina studier kan ha något med det hela att göra. Kvällarna går åt till att lära mig allt om webbskriveri och kommunikation. Jätteroligt och intressant! Dessutom läser jag ju allt som mina vänner på skrivarkursen skriver, där ska det läsas och analyseras till varannan vecka.
Läser i Läckbergs blogg om hur hennes böcker nu ges ut i 19 länder. Det är ju helt enormt! Tänk när det händer mig. :) Va? Hörde jag någon säga något? Måste man skriva en bok först? Hmmm. Räcker det inte att sitta och slösurfa från blogg till blogg, till bygga hus forum och till annan porr?
Jag tog min examen 2001 (2002 om man ska vara kinkig men jag blev klar 2001) och har sedan dess inträtt i vuxenlivet med både villa, fast heltidstjänst, bröllop och två barn. I den ordningen. Nu har jag ju under föräldraledigheten fått något slags hysteriskt ryck och börjat plugga massor på distans. Idag hade en av kurserna en fysisk träff och då jag har mamsen på besök kunde jag gå.
Det var kul att få lite ansikten på både kurskamrater och lärare men.... Jag blev väldigt varse hur stadgad i livet jag är... Jag kände mig lite gammal. Läraren och jag är i samma ålder, de andra var runt 20... Fast jag kände mig verkligen inte sugen på att byta!!! Hur skönt det än var att vara heltidsstudent med bara studier och sig själv att sköta så kände jag mig väldigt nöjd med mitt liv.
Kul kuriosa. Lärarens barn är i exakt samma åldrar som mina barn och hans yngsta dotter föddes samma dag som min yngsta, på samma sjukhus. Det tycker jag var lite roligt.
En annan reflektion. Läraren hade bjudit in en gammal kollega och vän som föreläsare och denne hade med sig sin son, 18 månader. Under föreläsningen var läraren barnvakt åt föreläsarens son som var en duktig liten parvel men lät ju som 18-månaders barn gör... Jag funderade lite i mitt sinne om publiken hade varit lika tålmodig med det om det hade varit kvinnliga föreläsare och lärare. Jag vet inte, kanske är det bara mina fördomar men jag tror att det då kanske hade klagats lite.
Idag när jag tränade på Friskis konstaterade jag att:
Ett pass på friskis är som att föda barn. Man vet att förr eller senare är pinan slut och man kan börja skörda frukten av sina ansträngningar.
Ledaren tog till den äldsta lögnen i boken. ”Ni är bästa gruppen på det här.” Vi vet att hon ljuger men ändå blir vi barnsligt lyckliga och skuttar i lite extra för att visa hur duktiga vi är.
Tjejen med den smala och vältränade kroppen i coola träningskläder inte ens orkade hälften av övningarna. Det orättvisa med det är att hon har drömkroppen och jag som är stark och uthållig ändå har degmage och gäddhäng. *Viskar* Ja, hon kanske bara var ur form men ändå.
18 444 steg idag. Det tycker jag är bra. Plus ett jympapass. Nu går jag och sover med gott samvete.
Häromdagen var jag på besök i staden.
Det hela inleddes med att när jag väl funnit en lucka, tillbringade jag över fem minuter med att klämma in bilen i den. Jag backade, jag vred på ratten, jag körde ur fickan, jag testade igen, jag vred på ratten, jag backade och jag trixade. Jag vet inte vad som störde mig mest, vetskapen om att någon kanske iakttog mina försök eller min irritation över att fickparkering och jag aldrig kommer att bli kompisar. Jag fick i alla fall till slut in bilen så den stod bra. Jag är ju inte en sådan som ger upp i första taget nej. Hur noga jag än kollar skyltar är jag ändå alltid säker på att få en p-bot.
Hemma i förorten glider man bara in på folks uppfart och dumpar bilen. Eller in på stor parkering vid affärer/centrum. Bara man kommer ihåg p-skivan så är det inte mer med det.
På citypromenad blir jag väldigt varse om att min vagn anno 2003 är hopplöst stor och hopplöst ute. Citymammorna glider omkring med sina minibugaboos och ser coola ut. Ingen plats tar de, inte är det de som krokar fast i saker eller andra vagnar i affärerna, nej. Det är bara jag och min bjässevagn med off road hjul. Skogspromenader i förorten kräver off road hjul.
Det är inte bara citymammornas vagnar som är coolare. Hela deras existens är liksom lite mer chic. De går där i små, nyinköpta rena jackor och höga blänkande stövlar. De är alltid rustade för vårväder om det råkar dyka upp en eftermiddag. Själv är jag utrustad med vinterkängor och lång halvvarm jacka med lerränder på. Varför får inte citymammorna lera på sig? Finns det ingen lera någonstans i stan? I förorten är det lerigt, grusigt och blött om vårdagarna. Stora barn som hämtas på dagis lämnar märken på sina mammor.
Citymammorna åtföljs alltid av en pappersmuggslatte i handen. Om det inte är så att de sitter på ett fik med sitt stora latteglas. Oavsett vilket så för de ändå tankarna till ett ballt New York. I förorten får vi ha med stora vattenflaskor, matsäck och tre ombyten på promenaderna för att klara av alla backar och långa avstånd. Vilka associationer får man av den utstyrseln? Mer orienteringsdag i högstadiet än New York, helt klart.
Men när jag tänker efter så är förorten inte så dum ändå. Vi slipper ju bonnlurkar som dyker upp med för stora vagnar, tråkiga skitiga kläder och tar en halvtimme på sig att parkera.
Foto: http://www.humorsiten.com/, www.barnbutiken.net
Pappan: Gör inte sådär, det tycker jag är otrevligt.
Stora E: Nu tycker jag att du är otrevlig!
Stegstatus just nu: 9305, börjar ta sig. Kanske får jag ta en rask kvällspromenad när maken kommer hem för att komma upp i de rekommenderade 12000 per dag...
Idag var jag på utförsäljning av Vincentskor. Det var jag och halva beståndet av andra mammalediga... 100 kronor per par tycker jag var bra pris på skor... De blå visade sig vara för stora, vilket jag ju ser tydligt nu. Kanske växer Stora Es fötter extra extra fort just den här sommaren? Det roliga är att dem köpte jag i strlk 27, de andra skorna blev strlk 28 och 29. Konsekventa storlekar...
Efter dagishämtning åkte jag och tjejerna till stranden nära oss. Så härligt. Men så blåsigt. Vi lekte en stund och åt lite äpplen men sedan ville frusna mamman in i bilen. Om damerna hade fått bestämma hade vi varit kvar på stranden än.
Nu ska det lagas kulinarisk middag. Pasta med köttfärssås. Går alltid hem.
Imorse insåg jag att stegräknaren måste ha visat fel. Maken justerade lite inställningar så nu är det nog lite mer med verkligheten överensstämmande... 4169 just nu. Lite lågt va... Mest bilåkning idag också. Vet inte hur jag ska rädda situationen, hinner inte ut på promenad just nu. Ska iväg och köra lite bil till...
.gif)
