Inlägg
Alla kommentarer
Jag motstod frestelsen att slänga mig i soffan och kolla på Desperate Housewives som började ikväll. Jag bestämde mig för att bete mig som den moderna kvinna som jag är och spela in. 1385 ord blev det ikväll. 385 över målet - nöjd! Det är en piss i Nissan som man säger i Halmstad, men ändå. När jag började leta
Britney Spears hits på youtube insåg jag att det var dags att sluta.
-bättre tänka efter före. 
Innan man bestämmer sig för ett recept och handlar ingredienserna bör man kolla hur man ska tillaga maten. Det var lite för många moment klockan 16:30 med klängig tvååring som hädanefter kommer att kallas mammut då hon är så mammig. Soppan blev okej men var inte supergod. Jag åt nog mest mackor med soppa.
Annars har vi idag varit och förpestat tillvaron på makens jobb (åt lunch där) och därefter var det tänkt att vi skulle andas frisk luft i en friluftspark nära oss. Då började det påpassligt att regna så vid hemkomsten körde jag och Stora E pysselhörna när Lilla E (mammuten) sov middag alldeles försent.
Sedan fick Stora E med halsflussen fri tillgång till Fem myror är fler än fyra elefanter. Mammuten klängde i mina jeansbakfickor för att få uppmärksamhet när jag slet med att rensa kyckling, hacka chili, vitlök och ingefära.
Har idag investerat i receptfri hostmedicin då Stora E hostade så hon nästan kräktes i bilen på väg till makens jobb. Den medicinen var tydligen god, får se om den hjälper.
Och nu skriver jag. Har redan skrivit 20 ord. Har bestämt mig för att skriva minst 1000 ikväll. Vi får väl se. Har laddat med rödvin för inspirationens skull...
Ja, snart är det middagsdags. Lika bra att planera i tid. Den här kycklingsoppan kommer att serveras hemma hos oss 17:30 prick. Med välkammade, glada och lugna barn runt bordet.
Det var en gång en mamma som gillade att skriva. En decemberdag 2007 startade hon en blogg för att umgängeskretsen skulle slippa bombarderas med massmail om hennes barns framsteg. Det var kanske inte alltid intresseklubben var intresserad, resonerade hon.
Eftersom hon var stolt över att inte bara vara skrivintresserad, utan mamma också, döpte hon bloggen till "Skrivarmamma". Hon tyckte att det väl skulle indikera att hon är en mamma som skriver.
En dag serverade livet henne en härlig chans då hon fick lite ledig tid mellan två jobb. Massor av tid skulle ägnas åt att skriva på den där romanen. Hon bokade in sig på bokmässan där en generös nätverkande författare presenterade henne för många inflytelserika personer. Skrivarmamman själv blev lite generad, för i sällskapet hon befann sig i tyckte hon inte att hon hade så mycket att komma med. Däremot fungerade författarens taktik, Skrivarmamman blev inspirerad och fick än mer lust att skriva.
Så vaknade hon till den sista lediga veckan och var mer än redo att utveckla sina karaktärers förehavanden. Det var då verkligheten hann ikapp henne. Hon är inte en skrivande mamma. Hon är en mamma som tar hand om sjuka barn. Hon är en mamma som får laga mat två gånger om dagen för barnen äter så mycket. Hon är en mamma som får tvinga i sin femåring medicin. Hon är en mamma som inte får sova. Hon är en mamma som får tid att börja skriva klockan 21. Hon är en mamma som är trött klockan 21 och då måste planera husbygge med sin lika trötte make. Hon är en mamma som försöker att blogga med en tvååring som klättrar på henne och påpassligt drar henne i höger arm. Hon är en mamma som börjar heltid på ett nytt jobb nästa måndag.
Hon är en mamma som dagdrömmer om att få skriva en bok. Men vad är väl en bal på slottet?
Min man badar barnen och från badrummet hör jag:
B L O G G A, B L O G G A, B L O G G A, nu så ska vi blogga. Med blossareklammelodin då.
Undrar om det är någon slags hint? Tror ni att han tycker att jag bloggar för mycket? Jag har ju en läsekrets att ta hand om, det måste prioriteras...
Fast ikväll ska det fyllas på fina ord i romanen är det tänkt.
Så, nu har dåliga mamman blivit en bättre mamma. Jag har utfodrat barnet socker och lekt mattelektion. Jag är pedagogisk. Vi har övat plus och minus med färgglada grodor. Det gick bra tills Stora E började prata om höga siffror. Som tur var för humanisten i mig hade vi bara femton grodor.
Reaktionen från Stora E på gårdagens hot har kommit. Hon satt just och "läste" (hon kan inte läsa än) i vårdguidetidningen som låg framme på köksbordet.
"När barnen är sjuka får de sova på sjukhuset. Det är inte roligt, alla barnen gråter och är rädda. När man är sjuk kan man dö."
Det känns som att vi verkligen lyckades igår. Nu ska tjejerna och jag ta en promenad till Apoteket och hämta ut den härliga medicinen! It's gonna be a bright, bright, sun shiny day.
När jag startade den här bloggen 07-12-07 hade jag max sju besökare per dag. Det var någon kompis och lite snälla föräldrar som tittade in någon gång ibland sådär. Oftast efter att jag hade skickat ut ett massmail om mina nya blogginlägg...
Sedan började jag stalka Denise och hon länkade hit. Då steg statistiken rejält. Minns fortfarande att jag trodde att det var något fel på räknaren eftersom den visade på 94 besök och det inte ens hade blivit lunch än.
Ska precis gå och sova och nu visar räknaren 241 besökare idag! Fina Katerina Janouch har länkat.
Det är helt galet! 241 personer har varit här och tittat. Hoppas att några av er gärna kommer tillbaka. Ni är så välkomna!
Sedan jag kom hem från Göteborg har jag tyckt att Stora E låter tjock i halsen. Efter ett besök på vår ypperliga närakut ikväll visade det sig att jag hade rätt. Bacillusker en masse.
Att få en nästan femåring att samarbeta runt det här med läkarbesök och medicinering kräver sin kvinna och man. Det här barnet har tur, hennes mor har en gedigen pedagogisk utbildning i botten och hennes far är utrustad med det största tålamodet i mannaminne. Det lyckades vi verkligen visa idag.
Jag började inse problemet redan när vi var i väntrummet. Den tidigare så glada och spralliga femåringen som kunde gapa jättestort på parkeringen tog ett fast tag i mig så fort sjuksköterskan visade sig. Detta var olycksbådande eftersom sjuksköterskan i det här fallet är en god vän till oss och välkänd av barnet, vi hade sådan tur att hon jobbade just idag.
I undersökningsrummet blev det tvärstopp. Här skulle inte gapas alls. Det hjälpte inte att både mamma och pappa fick visa hur stort vi kunde gapa och hur långt vi kunde räcka ut våra tungor. Det fingrades på bamseklistermärken och det var då jag började visa upp mina pedagogiska kunskaper. "Sådana där får man när man har gapat riktigt stort."
Det hjälpte inte riktigt. Jag fortsatte helt sonika med den pedagogiska metod jag hade valt för dagen. "Om du gapar jättestort och räcker ut tungan så får du glass efteråt".
Efter lite mer lirkande och trixande där sjuksköterskeväninnan var mycket tålmodig och proffsig gapade äntligen barnet. Halsprov togs. Bamseklistermärken valdes och vi väntade på resultatet. Det blev positivt. (Har aldrig förstått det där med att besked om att man är sjuk kallas positivt...)
Så skulle vi träffa doktorn. Det gick snabbt och smidigt. Han var en klok person och tittade bara jättefort och skrev sedan ut det förhatliga kåvepeninreceptet. Vi fick i alla fall med fruktsmak den här gången. Dessutom fick vi med oss två doser hem eftersom förortsapotek inte är öppna på söndagkvällar.
Direkt till Statoil och inköp av glass. Där fick dottern syn på ljudboken Spöket Laban. Som vi köpte.
Återigen kom pedagogen i mig fram. "Om du äter medicinen när vi kommer hem får du lyssna på Spöket Laban."
Väl hemma rördes medicinen ihop. Och det totalvägrades. Det spottades, det frustrades och det gräts. Och vilka tålmodiga pedagoger vi var! Jag är så stolt över oss! Spridda föräldracitat:
"Nu åker jag tillbaka med Spöket Laban skivan!"
"Det spelar ingen roll att du inte vill, du måste svälja medicinen!"
"Men svälj NU!"
"Nej, nu tar jag verkligen skivan och åker!"
Efter någon halvtimme blev argumenten ännu mer tålmodiga och pedagogiska, sjukhuspersonal lär älska oss. Kanske får vi till och med hänga med och spela upp små sketcher på mässor för att visa hur man bäst ska göra...
"Om du inte tar medicinen blir du ännu sjukare och då måste du sova på sjukhuset och operera i halsen."
Hmmm. Vad kallas den här pedagogiken nu igen?
Är det Montessori? Nej, vänta, där ska man ju låta barnet välja och göra allt i sin egen takt. Då hade vi ju suttit med den där medicinen än.
Kanske var det lite Reggio-Emilia? Nej, vänta, där grundar man allt på en djup respekt för barnet.
Men då var det väl Waldorf? Där man ska ta emot barnet med vördnad, fostra det med kärlek och lämna det i frihet.
Vadå mutor och hot? Nej, det skulle vi aldrig köra med! Jag är ju pedagog och min man har massor av tålamod.
Jag skrev ju häromdagen att jag hade mer att säga om Piratförlaget. Vad jag nog menade var att besöket hos Piratförlaget gav upphov till lite tankar... Kanske blev den cliffhangern lite uppförstorad. :)
Hur som helst. Under mässan fick jag ju tillfälle att se en hel del författare live. De flesta kvinnliga som jag stötte på var piffiga och hade lagt möda på klädseln. Martina Haag såg jag i vimlet tre gånger en dag och då hade hon två olika klänningar. I fredags såg jag Katerina Janouch i vacker röd klänning. Även Camilla Läckberg och Denise Rudberg körde "fina klänningen temat". Mia Öhrn hade piffig kort jeanskjol när jag såg henne. Mari Jungstedt i fin tunika. Och så vidare. Många anstränger sig. Så när jag då fick se GW och Guillou lufsa runt i sina eviga västar i montern (Piratförlaget) kändes det så trist. De verkade inte ens ha orkat packa ner en endaste liten kam till mässan.
Vän av ordning kanske inte anser att författarnas klädsel ska ha någon som helst betydelse, det är väl ändå deras prestationer som räknas.
Tjae, kanske. Såklart är prestation viktigt men en sluskig klädsel visar att man inte bryr sig om mottagaren. Det hör till vanligt hyfs att försöka se lite vettig ut. Hur många går i sunkkläder till jobbet och hoppas att chefen och eventuella kunder ska fokusera på hur bra man är och att det inte spelar någon roll hur man presenterar sig själv? Att klä sig efter situation är att visa respekt och omtanke.
Tur i alla fall för delar av den manliga författarkåren att Jens Lapidus föregår med gott exempel. Extremt välputsade skor och fin kostym. Men så är han ju van från jobbet...
Om jag då ska återgå till Piratförlaget så hade de i alla fall en mycket smart strategi för att synas. Stor monter, centralt placerad och alla som handlade fick en superbra svart påse med deras logga. På mässan, på väg till stationen och på tåget kryllade det av piratförlagspåsar. En sådan enkel och genialisk idé. Det är ju oftast så, det enkla är det bästa. De syntes. Även jag packade om allt smått i deras stora påse - den var ju klart bäst.
Så. Det var de stora tankarna under mitt besök i Piratförlagets monter. Jag visste inte att jag var så djup. ;)
börjar snart slå. Idag ska vi på två goda vänners efterlängtade bröllop!
För en och en halv vecka sedan köpte jag klänning.
För en vecka sedan köpte jag en s.k. bolero att ha till.
I tisdags köpte jag strumpbyxor och var hos frisören för klipp och sling.
I torsdags köpte jag nya skor.
I förmiddags sa min man lite vardagligt sådär:
-Vad ska man ha på sig i dag då?
Tänk om man fick vara man och slippa bekymra sig. Man drar på sig en gammal kostym och en skjorta och en slips, drar fingrarna genom håret och är klar.
Nu ska jag på en timme göra mig vacker. Det kan aldrig gå. Men det är okej, man vill ju inte överglänsa bruden...
Riktigt irriterande att det inte gick att mobilblogga idag, jag var ju så på. Jag har gjort ihärdiga försök hela dagen men bara lyckats då och då. Ursäkta två inlägg om Rudberg och Läckberg, visste inte om det hade gått igenom.
Här kommer då dagen i ett sammandrag istället:
Jag inledde dagen med att lyssna på Jens Lapidus klockan 10 i Bonniers monter. Han argumenterade väl om blandspråket i sin bok och lyckades nästan övertyga språkfröken i mig. Jag har inte läst varken Snabba cash eller Aldrig fucka upp men blev både nyfiken och lite lässugen. Här syns han när han signerar. I torsdags såg jag honom i vimlet med sin son i barnvagn.
Sedan gick jag vidare för att lyssna på Carin och Stina Wirsén. Stina hade fått influensa så det var bara mamma Wirsén som var där. (Se bild längre ner i bloggen, bilden lyckades jag publicera tidigare). Hon berättade varmt och bra om deras arbetsprocess. Eftersom det är hon som skriver så blev det mest fokus på orden. Bl.a. berättade hon om sin syn på de svårare orden, att de fungerar som krydda i texten. Jag tyckte att det var en fin beskrivning. Man ska inte behöva väja för svåra ord i barnböcker, de får också finnas där.
Hon berättade om hur hon åkte fel med pendeltåget och hamnade i Trångsund. Med en liten blyertsstump och ett kvitto lades grunden till Var är liten skär och alla små brokiga. Jag har en kompis som bor i Trångsund så det blev lite extra roligt att tänka sig Carin Wirsén sittandes på en kall bänk på pendeltågsstationen, skissandes på en så fin bok.
Sedan försökte jag mig på powershopping men efter en koll på schemat planerade jag och min bibliotekariekompis in lunch. Ett mycket smart drag visade det sig, när vi satt och åt blev det lååång kö.
Efter lunch var det dags att påbörja dagens stalkning av Denise... Hon och Daniel Möllberg skulle prata om sitt gemensamma projekt, de har en bok ihop. Ska bli kul att få höra mer om det projektet.
Sedan hade jag avsatt tid för en mycket bra föreläsning som hette "Snippan, snoppen och kroppen" som hölls av Kristina Henkel som bl.a. håller till på jämställt.se. Vikten av att kalla tjejers kön snippa diskuterades, även andra viktiga frågeställningar som t.ex. att inte alla familjer ser ut på samma sätt, hur pratar vi om hur barn blir till och är det viktigt att prata om kärlek med sina barn. En mycket givande stund.
Därefter var det dags för mer stalkning. Denise igen. Som återigen hade otur och blev utan moderator. Men det var ju då Camilla Läckberg hoppade in som en räddande ängel. Eller kanske hade Denise föredragit en lite mer eh.. oinsatt intervjuare. Det blev inte så mycket prat om boken Åse, mer om Denise. Det drog dock många intresserade och var underhållande. Skönt att se duon ihop igen, när kommer bokprogrammet tillbaka?
Sedan blev det powershopping. Jag hade ju tänkt att köpa massor av böcker till mig men väl hemma har jag insett att jag fick två (!) böcker. Barnen fick massor av böcker och saker. Kanske hämmades jag lite av hyllmetrarna av olästa böcker här hemma... Kanske hämmades jag lite av att jag snart börjar på nytt jobb och inte kommer att ha någon tid över. Kanske hämmades jag lite av att vissa tycker att jag ska sitta på rumpan och skriva och inte alls ha prestationsångest... Dock köpte jag på mig ett gäng tidningar. Tidningsknarkaren strikes again...
Efter shoppingen gick jag till Tidningen Bangs monter och pratade en stund med chefredaktören som jag och syster hade äran att dinera med igår kväll. En mycket trevlig kvinna, beställ en prenumeration på tidningen nu!
I närheten av Bang finns Piratförlagets monter. Jag gick dit för att se Katerina Janouch prata om sin nya bok Bedragen. Ett trevligt samtal mellan henne och Fredrik Belfrage följde.
Innan Katerina pratade så var det boken Hemlös som presenterades. Ett mycket intressant och viktigt projekt.
Vidare analys av mitt besök hos Piratförlaget kommer om någon dag eller två. Har mer att säga.
Klockan 14 öppnades mässan för allmänheten och det märktes! Sjukt mycket folk och jag hade tänkt att åka vid 16:30 men gav upp redan lite innan 16. Det var omöjligt att förflytta sig med tunga påsar så jag tog mitt pick och pack och for till stationen.
Vilka böcker jag köpte? Det blev Katerinas Bedragen och Erlend Loes Gör vad du vill. Titeln tilltalade mig. Loes alltså.
Jag måste öva på att ta lite bättre bilder, vågade bara fråga Denise om en ordentlig bild... Jag skulle inte platsa som yrkesfotograf...
See you next year bokmässan. Då hänger du väl med, Bendel!? Praoeleverna lämnar vi hemma!
Det är massor att se imorgon! Och allt krockar. Och så måste jag shoppa. Och så har jag visst ett tåg att passa...
Ska jag försöka se seminarier/framträdanden med Denise Rudberg, Mian Lodalen, Hemlige kocken, Maria Sveland och ett föredrag om "Snippan, snoppen och kroppen" och vad var det mer? Jag har en lååång lista.
Nu måste jag sova och hämta krafter.
He he. Det där IT-företaget gjorde helt rätt som anställde mig. Nu kan jag blogga från mobilen! Det har nog inget med att göra att maken höll på och kollade och donade häromkvällen. Det är nog mina magic fingers.
Hoppas det fortsätter att fungera, de senaste två inläggen är från mobilen. Nu ska jag hoppa på "vagnen" och ta mig till mässan. Och läsa GP. When in Rome...
Det blir ingen mobil bloggare av mig.
Trots ny flashig bloggbar telefon.
Trots hårda ansträngningar från mycket IT-orienterad make,
trots god support från mig som numera är anställd på Sveriges största IT-företag.
Trots att jag verkligen verkligen vill.
Så vill inte blogger och min telefon samarbeta.
Tur då att det finns både en och annan som kommer att blogga från mässan.
Och ska ge teckningen från Stora E en hedersplats i packningen.
"Mamma, jag ska göra en teckning åt dig som du kan titta på när du är i Göteborg så inte du glömmer bort dina barn. Vi håller varandra och tokmoster är också med."
Nu ska jag packa ner en riktigt bra roman. Den har 26 sidor, inget namn och många lösa trådar.
För 16 år sedan var det hångel i flickrummet.
Nu har vi dubbelsäng och ingen tid att ligga kvar.
Man undrar stilla. Vad hände? Hur gick åren såhär fort?
Ja, ja. Jag är i alla fall redo för minst 16 till. Lätt!
Jag ska åka i år! (Och jag har fått rätt studentkort nu - puh) Jag har velat åka i flera år men jag har inte kunnat av olika anledningar. Nu kan jag i alla fall gå två av fyra dagar och det känns bra, även om jag gärna hade varit där alla fyra.
Men nu börjar jag få problem. Det finns för mycket att göra. Jag måste lusläsa programmen och se till att inte missa något. Inser att mitt tåg hem går alldeles för tidigt. Arrrgh! Råkade gå in på bokhora och då blev jag ju ännu mer stressad. Inser vad mycket det finns att se och höra. Kanske ska jag bara strunta i programmen och bara gå runt. Ja just det, för det är preciiiis jag. Jag vill gärna vara oplanerad och totalt crazy. Japp!
Nä. Jag måste nog fråga brudparet som vi ska se gifta sig på lördag om de kan skjuta på det hela en helg. Jag ska ju på bokmässan gud bevars.
Mental note to self: Ta semester hela bokmässan nästa år. Boka inte in något annat. Låt ingen annan boka bröllop den helgen heller.
Då så. Det verkar som att ni tycker att man ska ha riktiga ortsnamn. Saken är att det tycker jag också. Jag lyssnar på Barbara Voors Hallonbett. Hon har hittat på namn på en förort. Jag märker när jag lyssnar att jag försöker lista ut vad hon har haft för förebild. Det verkar vara viktigt för mig att veta.
Men riktiga ortsnamn blir mer komplicerade. Man måste ju hålla sig till riktiga saker som ligger på platserna då. Och då krävs det research.
Nu har jag i alla fall bestämt mig för en förort. Jag har också bestämt en stad. Jag har ett gatunamn som jag hade "kommit på" själv och konstigt nog fanns detta gatunamn i den förort jag hade tänkt mig. Det var märkligt. Jag tror dock att jag kommer att välja hus som inte finns. Jag vill förfoga fritt över husen. Det får bli lite Harry Potter (tänker på den där perrongen som inte finns) över mina adresser.
Jag har valt förort och stad utifrån principen "gräv där du står". Dock kör jag också enligt principen "don't go too close to home". Så får det bli. Ställen jag känner till väl men som ändå inte är riktigt mina. Det känns bra.
För övrigt skriver jag "ju" tusen gånger när jag skriver. Mycket irriterande. Igår satt jag och tog bort fem "ju". I ett stycke...
Jag är utsatt för utpressning.
Det började inatt 04:43 då jag tvingades springa in i tjejernas sovrum och lyfta ut Lilla E. Hon hotade nämligen med att skrika om hon inte fick sin napp. Nappen fanns ingenstans. Lilla E placerades hos sin far och jag påbörjade sökningen. Hittade till slut nappen på golvet. Allt lugnt. Trodde jag.
Hon hade inte legat mellan oss mer än två minuter och så fortsatte hon sin utpressning. Hennes fötter på min rygg, ett starkt spjärn och så flyttades jag några centimeter. Då flyttade hon snabbt efter. Låg tätt mot min rygg. Jag suckade och tänkte att det får väl vara okej, jag kan sova ändå. Slöt ögonen. Gosade in mig skönt i min kudde. Började somna om.
Då vaknade nästa.
"Kissa," skrek hon.
Det här är också en form av utpressning. Hon vet att vi kommer springandes när hon skriker det ordet. Av någon anledning är vi rädda för att det ska hamna i sängen. Och det är hade ju varit tråkigt eftersom vi bytte till nya lakan senast igår kväll. Jag sprang upp och följde med på toa. Försökte luras. "Nu får du sova gott tills det blir morgon". Bara det att morgon för Stora E är runt 4:30 om man har otur. Hon gick på min fint en stund, gick och la sig och var tyst. Men snart hörde jag hur hon började röra sig där inne och satte på sin förbenade melodifestivalskiva. Det var ont det gör ont och det var håll om mig och allt möjligt där emellan. På hög volym klockan 5 en måndagmorgon. Med kalla fötter i ryggen och 2o centimeter säng som marginal.
När Stora E en timme senare krävde "frokost" gick maken upp. Jag sneglade på hans lediga tredjedel av sängen en orkade inte flytta på mig. Jag låg kvar på min lilla ruta med Lilla E fastklistrad i nacken. Jag försökte tänka att om tio år kommer hon inte vara intresserad längre, det är bäst att njuta så länge det varar. Det fungerade.
Malin, som bor på mitt favoritställe på jorden, har utmanat mig. Klart jag svarar!
1)Tre saker om dig själv som du är stolt över:
Förutom det självklara - mina barn, så är jag stolt över att jag är driftig och omtänksam. Jag är också stolt över att jag har valt att byta bana i livet, att jag har vågat ta klivet.
2)Som vän är du?
Lojal. Jag finns alltid där, om inte fysiskt så i tanken - om du behöver den.
3)Är du bra på?
Inom vilken kategori? Rent generellt? Jobbmässigt? Privat? Jag är bra på att få saker gjorda, både jobbmässigt och privat. Jag är bra på att planera, organisera. Jag är bra på att bjuda hem folk. Jag är bra på att läsa. Jag är bra på att prata. Jag är bra på att hitta. Jag är bra på att blogga. Jag vill vara bra på att skriva.
4)Är du avundsjuk?
Hell yeah!
5)Öl och pilkastning eller discomusik och dans?
Ingen öl för mig tack. Pilkastning är urtrist. Discomusik och dans är mer min melodi. (Heh).
6)Tränar du? Isåfall vad och hur ofta?
Promenader och Friskis. Försöker träna minst tre pass i veckan.
7)Det första du gör på morgonen?
Definiera morgon. Är det första gången man vaknar på natten? Stoppar in napp i bebistrut alternativt går på toa.
8)Hemlig "förälskelse"(typ nån skådis eller annant oskyldigt)
Om Brad Pitt eller Rob Lowe dyker upp så gäller listan. Ni vet den där där man får fast man är gift.
9)Pratar du med dig själv?
Nix. Jo! Ibland på spanska. I övningssyfte. "Hola, soy Pernilla! Hoy voy a ir de compras". Eller något annat lika intressant...
10)Mest märkbara tantvarning?(om finns)
Babblar med kassörskor och andra folk i affären. Tror att det är en reaktion på för lång mammaledighet. Dock har vi en kassörska på vårt ICA som är sjukt pratig och hon får till och med mig att tröttna. Nu har hon varit mammaledig och det var skönt. Nu är hon tillbaka och hon lider också av mammaledighetssyndromet. Hon är sig själv upphöjt i tusen. (Ni ser hur mina mattekunskaper fungerar...)
11)Vad skulle du vilja göra mer på din fria tid?
Slöa.
12)Något nytt projekt på G i snar framtid?
Den dagen jag inte har ett projekt på G, då är jag död.... Jag har ständiga projektet barnens fotoalbum. Ligger långt efter! Projekt roman som alla vet. Projekt barnbok. Projekt träning. Projekt gå ner i vikt. Projekt bygga hus. Pust.
13)Nåt som du SKULLE VILJA göra, men som aldrig får tillfälle, tid, råd med?
Älskling, vi drar till Barcelona i helgen!
Ja, det kostar bara 10 000 i flygbiljetter om man inte bokar med Ryan fjant air tre år i förväg och vi har ändå inte tid.
14)Det bästa med att ha barn(om du har):
Glädjen. Det finns inget finare och inget bättre. Hur förbaskat jobbigt det än kan vara så är det ändå det som gör livet värt något.
15)Är du pinsam ibland? När?
Kan jag inte tänka mig. :)
16)Person som du avskydde i skolan?
Klart det fanns personer jag inte gillade men det känns lite passé nu, dessutom är jag inte sugen på att hänga ut folk.
17)Hångel på första dejten?
Första dejten? Vad är det? Älskling, var det den där kvällen den 23 september 1992? Ja, då säger jag ja på hångel på första dejten!
18)Din bästa killkompis(om ej nu, sen förr)
Med risk för att låta klyschigt töntig - min man är min bästa vän.
19)Vad gör du på helgerna?
Tajmar diverse aktiviteter med mat- och sovklockan. Aktiviteter denna helg: bollskola för Stora E, två friskispass för mig, bandy för maken, kräftskiva och besök på en brandstation.
20)Livsdröm?
Att få leva happily ever after med mina nära och kära och få syssla med saker som gör mig glad.
Och nu ska jag ju utmana någon annan... Känns som att jag tvingar samma personer hela tiden... Hmmm. Ska tänka lite outside the box för en gångs skull!
Tant Brun, Isa, Frida och Tinnar och Torn ! Känn er utmanade! Alla som känner sig sugna får såklart också hänga på!
-Älskling, har du sett mina skor? Jag menar de där som jag just gick på Ikea och ICA Kungens Kurva med. På skitiga golv och äckliga toaletter.
-Ja, de leker båt på bänken i vardagsrummet.
Har du inte sett den än så gör det! Pronto! Patrik 1,5.
Skön filmmusik också. Fast i filmen är det Jessica Andersson som sjunger, inte Dolly.
Ja ja. Om man ska vara petig så är det Ella Lemhagen som har gjort filmen. Men hon hade aldrig kunnat göra den utan min syster, det är jag säker på. Ja, jag är stolt storasyster som nästan spricker.
När jag var utbytesstudent i U.S.A. 1991-1992 spelade jag basket. Det min tränare skrek mest om var "split vision" och "defence". Då tyckte jag att han var rätt tjatig men nu börjar jag förstå honom. Sådär 17 år senare...
Jag och mina små älsklingar tog oss till Ikea idag då vi hade en ledig dag tillsammans. Stora E har uttryckt önskemål om att åka dit (?) så det gjorde vi.
I början sov Lilla E i vagnen och Stora E och jag gick runt och planerade kök och badrum till vårt nya hus. Som förmodligen inte kommer att bestå av Ikea just i de rummen eftersom Vedum ingår i husleveransen men ändå. Det var kul att se vad hon tyckte var fint och inte. (Hyfsat god smak tycker jag nog).
Lagom till lunch vaknade Lilla E. Aldrig att hon missar ett tillfälle till mat. Det var nu det började. Split vision.
Lilla E satt i vagnen och Stora E fick köra brickvagnen. Det gjorde hon med bravur men jag hade lite fullt upp med att kolla att Lilla E inte hoppade ur sin vagn och att Stora E med brickvagn inte försvann samtidigt som jag skulle beställa mat, plocka sallad, hälla på dricka och betala. Split vision.
En spännande promenad till lämpligt bord krävde också en hel del av min tvådelade blick. Och många förmaningar.
Efter maten skulle det lekas i lekhörnan. Snacka split vision där! Två barn som röjde rejält. Plus att jag kände mig tvungen att noga betrakta en annan lekande unge som hade misstänkta utslag i ansiktet. Split vision-mamman fick kli och ville descinficera både barnen och mig själv, alternativt med plasthandskar ta bort det andra barnet därifrån. Lilla E krävde också lite extra bevakning då hon tar igen det hon saknar i ord med våld. Defence! Defence!
Vid kassan blev det verkligen ett split vision moment då jag valde snabbkassan där man scannar själv. Stora E skulle scanna. Och det betyder ju att Lilla E också vill scanna. Och den enda som faktiskt KAN scanna är jag. Den enda som kan dra kort och betala är också jag. Den enda som kan stå still och vänta är också jag.
Sedan gick vi till ICA. Där började det hela om. Stora E körde liten vagn. Snacka om att ha split vision då...
Idag sa det tjitjing i brevlådan. Vet inte riktigt var jag ska börja....
Måndag
Tisdag
Onsdag
Utan Cola.
Torsdag
Vill åka och köpa
Cola-light
NU.
Älskade halvlitersflaska
Pyser vackert
Kittlar min hals.
(Ngn som är intresserad av att ge ut en diktsamling av mig tro?)
Jag skriver dialog och har med ordet "herregud." Får upp en grön liten besserwisserlinje och högerklickar för att få veta vad den vill säga mig:
"Beakta ordformen Herregud. Det kan ge ett talspråkligt eller vardagligt intryck i skriven text".
Det får vi hoppas. Det var det jag ville åt.
Har fastnat på en sak i mitt skrivande.
I min bok förekommer en förort till Stockholm och en mindre stad. Nu resonerar jag fram och tillbaka om jag ska ta en befintlig förort och stad eller om jag ska hitta på dessa?
Vilka är för- och nackdelarna tycker ni?
Om du är småbarnförälder så förstår du direkt vad det handlar om. Igår var jag på ett trevligt möte i stan och passade på att slinka in på H&M som låg där så påpassligt. För som småbarnsmamma är man väldigt effektiv och är bra på det där med flera flugor i en smäll.
Jag tittade på kläder bredvid två mammor som stod och pratade över sina barnvagnar. Återigen fick jag det där helikopterperspektivet som jag lättast får när jag går själv, utan mina barn.
-Ja, jag går in på 75.
-Vad skönt!
-Ja, det är ju så mycket man ska hinna.
-Ja, man vill ju inte komma hem jättesent heller, då är de trötta och man vill ju hinna ses lite.
-Ja, det är ett jäkla race att hämta, lämna och jobba.
-De blir ju så trötta på eftermiddagarna också.
Och så vidare. Jag gick en sväng i affären och på väg ut hörde jag att de fortfarande diskuterade arbets- och dagistider. Med djupa suckar.
Den här konversationen har jag hört hur många gånger som helst, i olika varianter. Jag har deltagit i den, jag har också låtit sådär logisk och engagerad. När jag står bredvid och lyssnar samtidigt som jag tittar på fula kläder blir jag mest irriterad och upprörd.
Jag har hittills jobbat heltid sedan jag fick barn, men det var som lärare som visserligen har 45-timmars vecka men tio av de 45 timmarna kan jobbas hemifrån. Plus 12 veckors lov. (Därför 45-timmars vecka vill jag understryka, loven fås inte gratis). Men nu ska jag jobba 8-17. Det hör man ju själv. Jag får åka klockan 7:15 och kommer hem 17:30. Det går ju inte. Nu kommer jag förhoppningsvis kunna flexa och jobba hemifrån och dona men jag kommer inte att få mycket tid över till annat än att jobba och hinna tjata på mina barn att de ska klä på sig på morgonen och klä av sig på kvällen.
Är det bara jag eller är det någon annan som kan tycka att det här inte borde ligga på mammornas (och i vissa fall pappornas) axlar? Varför ska vi behöva få lägre pension, lägre lön och mer skuldkänsla för att vi smiter från jobbet? Varför kan vi inte korta arbetsdagen?
Är det helt galet ur ett samhällsekonomiskt perspektiv? Om alla fick loss fler timmar per dag till annat än att jobba, då skulle nog samhället se bättre ut. Tonårsföräldrar kunde finnas hemma när deras barn kom hem från skolan. De kunde faktiskt hjälpa sina barn med läxorna. Folk kunde städa sina egna hem, lära sina barn att man tar hand om sin egen skit. Folk utan barn skulle slippa känna att de minsann får slita hela tiden när de där slöhögarna går hemma och latar sig och skyller på barnen. Folk med intressen skulle ha tid att utveckla dem. Personer med äldre föräldrar kunde kanske hinna hälsa på dem någon eftermiddag och ta med dem ut på en promenad så att de slapp sitta i sina äldreboenden och tyna bort. Är det så fel? Är det helt omöjligt? Att korta arbetsdagen två timmar för alla?
Jag går in på 100. Jag blir provanställd i ett halvår. Det är lågkonjunktur på G. Jag vill gärna inte bli arbetslös när vi ska bygga ett dyrt hus. Jag går in på 100. Maken får gå in på något annat. Mig kommer de inte att se skymten av här hemma.
på mig idag. På bloggen. Det betyder hög aktivitet på annat håll.
Hörde en liten sak på stan idag som jag ska utveckla imorgon. Inget skvaller, bara en konversation jag tjuvlyssnade på. Som jag har åsikter om. Men det får bli imorgon.
Varje dag har jag ungefär 70-90 unika besökare. Ändå har jag bara tio prenumeranter på bloggkoll.
Hur ska jag tolka det här? Hittar 70-90 NYA personer in hit varje dag och avskyr det de hittar och kommer aldrig igen? Eller är ni 70-90 trogna som ännu inte har upptäckt bloggkoll?
Titta ute till höger, scrolla ner en bit och klicka på "10 prenumeranter". Då lägger du till mig lätt som sjutton.
Ooops!
Skulle aldrig ha skrivit sådär som jag skrev i mitt förra inlägg. Nu känner jag bara prestationsångesten komma krypande. :) Ugh!
Tack för söta kommentarer!
Innan jag gick upp imorse fick jag en slags ingivelse.
Jag kom på vad temat för min roman ska vara.
Kändes skönt att få det formulerat, har hittills gått runt och inte exakt vetat. Jag har vetat ungefär vad jag vill skriva, ungefär hur det ska göras och ungefär om vad. Jag har personerna klara och många händelser på vägen klara. Men idag knäckte jag temat. Det jag ska fokusera på. Det känns som ett stort steg framåt.
Tyckte att jag inte hann få in någon träning under förra veckan men lite blev det i alla fall.
Lördag: Ingenting
Fredag: Promenad 40 min
Torsdag: Baspass
Onsdag: Ingenting
Tisdag: 20 min promenad
Måndag: Ingenting
Söndag: Medelpass
Söndag: 1,5 h promenad
Lördag: Medelpass
Nu i helgen blev det dåligt med träning men just nu laddar jag för ett intensivpass på Friskis ikväll. Har bestämt med en kompis - bra sätt att komma iväg. Var även ute på promenad imorse.
Om ni inte gillar bloggfrekvensen idag så beror den på att jag faktiskt har skrivit lite i min bok. Men jag vete f-n. Undrar om det kan bli något av det där...
Har helt missat att Frida har utmanat mig. Här kommer svaren, bättre sent än aldrig...
Utmanar i min tur Jenny skriver, Perny leker vuxen, och Enda bloggen i byn.
1. Har du någonsin fått något du skrivit publicerat?
Jag har nog inte riktigt försökt få något publicerat... Jag har skrivit lite olika insändare genom åren och många av dem har kommit in. I tidningar som Okej, Kamratposten och min lokaltidning. Jag har svårt att vara tyst när jag tycker något...
2. Vad skriver du på just nu/vad skulle du skriva på just nu om du hade tid?
Jag har precis skrivit första uppgiften i en skrivarkurs jag läser på distans. En text om en sak i mitt hem som vaknar mitt i natten och ger läsaren en bild av vem jag är. Jag väckte min dator...
Jag skriver också på min bok. Den har inget arbetsnamn och jag vill inte säga vad den handlar om. Det är i alla fall inte en deckare.
Jag skriver också på en barnbok som min syster ska illustrera. Den tror jag stort på, väntar bara på fina bilder så vi kan kontakta ett förlag.
3. Har du någonsin skickat in ett manus till ett förlag? I så fall, vad hette det, när skickades det in, till vilket förlag och vad sa de?
Jag och en lärarkollega skickade in en idé om en bok till flera olika förlag. Några hörde av sig och tackade nej, några sa att de snart skulle höra av sig, vilket de aldrig gjorde, och några hörde inte av sig alls. Det var väl ingen bra idé helt enkelt. Nu känns den lite passé för mig eftersom jag just har lämnat lärarbanan.
4. I vilken genre skriver du?
Vanlig hederlig skönlitteratur. Om det finns någon annan titel på det jag skriver lär jag väl få veta det sedan.
5. I vilken genre önskade du att du kunde skriva?
Vanlig hederlig skönlitteratur.
6. Vilken är din svenska favoritförfattare?
Hmmm. Ska jag komma ihåg alla nu? Har alltid älskat Johanna Nilssons böcker då de alltid verkar tala direkt till mig. Jag är ju ingen deckarfantast men Mari Jungstedt lyckas få mig att vända blad hela tiden.
Storgillade Anna-Karin Palms Målarens dotter. Trogna läsare av bloggen förstår förstås att Denise Rudberg ligger på min lista, älskar hur hon bjuder på glamour och relationstrassel förpackat till schysst underhållning. Barbara Voors skriver också böcker som fastnar hos mig. Känns som att jag missar någon här. Sandra Gustafssons Maskrosungen. Fast nu snöar jag in på böcker jag gillar men det går väl hand i hand kan man säga...
7. Vilken är din icke-svenska favoritförfattare?
Uh uh. Nu kommer det aldrig ta stopp.... Anita Shreve, Alice Sebold, Audrey Niffenegger, Margaret Atwood, F. Scott Fitzgerald (the Great Gatsby), Douglas Kennedy, Jane Austen, Chitra Banerjee Divakaruni, Nick Hornby, Douglas Coupland, Marian Keyes och Maeve Binchy. Jennifer Lauck, Herman Melville, särskilt hans "Bartleby the Scrivener", John Steinbeck, Willa Cather... Glömmer förstås massor här med.
8. Vilken är din skämsförfattare (dvs en författare vars böcker du skäms lite för att du gillar)?
Efter att ha börjat försöka tota ihop en bok kan jag inte skämmas för någon som har lyckats bli utgiven. Det är en bedrift och det där "kan hon så kan jag" - det är B.S..... Men lite pinsamt känns det ibland med Maeve Binchy i bokhyllan, det känns som att jag är lite för ung för att ha hennes böcker... Men jag gillar stämningen i hennes romaner även om det blir lite tjatigt med de irländska byarna efter ett tag...
9. Vilken genre läser du helst?
Har lite svårt för fack sådär. Jag gillar bra böcker och vad som är bra varierar med mitt humör. Men mer skönlitteratur än facklitteratur, helt klart.
10. Vilken författare skulle du helst vilja träffa?
Just nu - Denise R. Hur går det med den där vinaren? ;)
11. Vem skulle du helst vilja skrev en blurb på din bok?
Ellen Key. Vilket ju inte går så jag kan nöja mig med Margaret Atwood. Eller varför inte Madonna? Äsch. Vem som helst bara jag får till en bok som någon vill ge ut. Jag är inte kinkig.
Blondinbella (nej, jag tänker inte länka, hon har för många läsare redan) är på Extra Extra på TV3 och berättar att hon tjänar 15-20 000 i månaden på sin blogg. Tjena. Varför har inte jag en sådan inkomst på min blogg?
Jag har ju den lilla google-ad grejen och jag kan säga att sedan jag la upp den i typ januari så har det inte direkt klirrat dödsskönt i kassalådan...
Så Blondinbella, vad gör jag för fel?
Men bloglovers, om jag postar mitt kontonummer här så kan ni väl sätta in en summa som ni tycker passar, typ inlägg till självkostnadspris.
"Idag har Pernilla skrivit ett inlägg som verkar genomtänkt och hon har nog putsat bort några upprepningar och så, det kan väl vara värt en.... hmmm... tja, hundring kanske".
Eller
"nej, idag har hon fan bara babblat och knappt uppdaterat, hon kan glömma att jag pröjsar en spänn".
Jag funderar ofta över hur det kommer sig att vi småbarnsföräldrar inte blir komplett galna. Att vi inte står på en bergskant och skriker ut vår frustration och överväger att hoppa av.
Vi får aldrig tänka en tanke klar, vi får aldrig prata när vi vill, inte heller med vem vi vill och definitivt inte hur länge vi vill. Att få gå på toaletten ifred är svårare för en småbarnsförälder än vad en bestigning av världens alla berg samtidigt skulle ha varit för Göran Kropp. Vi kan köra femtio mil och tvingas lyssna på samma låt hela vägen.
Vi får dessutom skäll från många håll, vi smittar hela samhället med konstiga virus, vi tar för mycket plats på gatorna med våra barnvagnar, vi kladdar ner för mycket på kaféerna (att vi betalar bra för vårt fika är det ingen som reflekterar över), vi låter för mycket på allmänna färdmedel, vi fuskar med vabben och männen tar för lite pappaledighet och för lite ansvar.
Dessutom får vi höra vilket helvete det är att jobba med oss, om vi ens är på jobbet så smiter vi så fort klockan börjar närma sig femton. Vågar vi någon gång klaga så ska vi vara tacksamma för att vi har barn, det är nämligen inte alla förunnat.
Jag imponeras över att de flesta av oss trots allt det här, och dessutom med konstant sömnbrist, lyckas sköta våra jobb hyfsat, ta hand om våra barn, våra hem och våra relationer.
Den som ställer upp som barnvakt åt småbarnsföräldrar bör få en plats i himlens VIP-rum reserverad direkt. Den som ställer upp som barnvakt åt småbarnsföräldrar gör en riktigt god gärning. Småbarnsföräldrar behöver få prata med varandra och de behöver få gå och lägga sig och veta att ingen kommer att störa dem inatt. De behöver få andas.
Idag såg jag en familj som inte klarar av det. Pappan stupfull. Mamman frånvarande. Barnen vind för våg. Häromveckan läste jag om en mamma i USA som hade lagt sin bebis i mikrovågsugnen och bränt ihjäl barnet. För en tid sedan såg jag en mamma skrika hysteriskt på sitt barn i ett köpcentrum och trots att barnet var ledset kunde hon inte förmå sig till att lämna sitt hysteriska tillstånd och ta hand om sin son.
Och så vidare.
Det finns de som inte klarar det. Hur hjälper vi dem?
Vi vilar mellan dagens aktiviteter just nu.
Lilla E tittar på Teletubbies.
Stora E spelar Charlotte Perellis Hero och bygger med lego.
Jag gör research på nätet. (Okej, jag slösurfar).
I samma rum.
Om man bortser från den uppenbara lätt stressande ljudkrocken så är det riktigt mysigt.
-Mamma, vi leker att det här är en restaurang och du är kocken och servitrisen.
-Ja, vilken bra idé!
Mamman svarar glatt men tänker inombords:
-Ja, vi leker att det här är en all inclusive anläggning och jag är kocken, servitrisen, hovmästaren, bartendern, städerskan, tvätteriet, receptionisten, piccolon, dörrvakten, leverantören av varorna ekonomi- och eventansvarige.
Klagade ju lite över fredagsstatusen här hemma igår. Men vi hade fredagsmys inplanerat, barnen var hos de högt skattade, snart utarbetade barnvakterna och vi gick på Cirkus.
Vi var på genrepet till UgglaRheborgUlveson. Om de inte skriver om typ hela showen, kortar ner de olika numren och hittar en röd tråd så behöver man absolut inte gå och se dem. Jag tror att jag skrattade två gånger på 1,5 timmar. Trodde först att det var mig det var fel på, att jag var för trött. Men tyvärr inte. Några gick mitt i. (Tycker inte jag att man gör men men). Vi gick i pausen. Några saker var okej, några saker var roliga men det mesta var segt och bara trist. Men vad vet väl jag, det kanske blev skoj efter pausen.
Jag undrar ibland hur det går till när det blir sådär tråkigt. Finns det ingen längs vägen som säger "hallå, stopp ett tag, är det här verkligen roligt?" (Känner ibland att jag skulle behöva en sådan när jag skriver mina inlägg, så de inte blir såhär babbliga).
Vi hade i alla fall en trevlig kväll tillsammans med mat på lokal. Nu ska jag hämta mina barn medan maken drar runt på svensexa...
Jag kommer in i badrummet och Lilla E (som får vara hemma idag och återhämta sig) står och gnäller vid tvättmaskinen. Hör hur hon mumlar vovven, vovven, vovven. Kommer då på att hennes gosevovve tvättades inatt. Nu hade hon fått syn på hans ihopskrynklade nuna i tvättmaskinsfönstret... Jag introducerade idén att vovven hade badat och nu behövdes torkas. Hon köpte det.
Vet inte om ni minns men för några veckor sedan skulle jag boka tågbiljetter Sthlm-Gbg. Satt och våndades och valde mellan intercity och X2000. Blev så glad när jag kom på att jag med studentrabatt skulle få hela 300 kronor billigare resa. Eller vad det var.
Tittade noga på SJ:s regler och läste ordentligt om att man måste ha giltigt studentkort med SJ:s logotype. Fint så. Det hade jag ju på mitt förra kort, det som går ut i mitten av september. Precis innan min resa.
Så. Registrerade mig på min skrivarkurs och betalade in 250 kronor i kåravgift. Fortfarande ligger jag ändå plus. Jag kan ju även få mer nytta av kortet, rabatt på museum, tidningar och allt vad det är.
I förrgår kom kortet. Och det saknar en SJ logotype.
Detta innebär att jag inte är berättigad till rabatt hos SJ. Jag läser för få poäng. Och tåbiljetten är ej ombokningsbar.
Har idag snabbt som attan registrerat mig på min andra kurs. Som jag hade bestämt att jag inte har tid med i höst. Ringde Studentkortet för att be dem fixa ett nytt kort. Men se det går inte. Jag måste få registreringsintyg från båda högskolorna och skicka in. Så nu ringde jag de två skolorna. Där ingen som har hand om detta arbetar just nu. Imorgon förmiddag finns de på plats för att hjälpa mig.
Så för att tjäna 300 kronor kommer jag att ha fått betala 250 + 250 + otaliga telefonsamtal.
Mycket bra jobbat. Känns ekonomiskt åt alla håll.
Näe, bättre än så får jag lov att säga att kurserna jag går är. Eller kurs och kurs, det är mest information om mitt nya jobb, om företaget och om hur det är att jobba där. Långa dagar, men mycket intressanta saker. Men under tiden är jag en dålig bloggare.
Har i dagarna påbörjat en skrivarkurs på distans men är inte helt nöjd med upplägget. Det är 7,5 poäng på en termin så det blir väl ungefär trekvartsfart men de har väldigt kort tid mellan uppgifterna. Det är klassikern, hur mycket man får jobba för olika poäng skiljer sig från kurs till kurs. Jag tycker att det är irriterande och det är inte direkt det som utlovats. Får se om jag orkar gå kvar eller om jag skippar.
Tilde de Paula skriver fint, men sorgligt, om ensamheten som ensamstående.
Det där är något jag har funderat på. Om min man och jag inte längre delade vardagen, vem skulle då förstå mig när jag pratade om det våra barn hade gjort? Det finns ingen som skulle kunna vara exakt lika intresserad som han alltid är. Folk skulle le lite artigt och inombords tycka att man var rätt jobbig som redovisade varenda ord som Lilla E lärt sig bemästra och hur engagerade skulle de vara i Stora E:s fascinerande tankegångar? Inte mycket.
Det var väl en av anledningarna till att Christina startade Tonårsbloggen, plötsligt fanns ingen som ville lyssna.
Stora E sitter och leker med barbisar och jag sitter och pluggar (ny distanskurs). Jag sitter och hör när hon pratar:
"Varför dödar du min kompis, mamma?Nu får det vara nog!"
"Nu ska du vara sjörövare hela ditt liv, förstår du det?"
"Nu ska du sluta skärpa dig!"
Hmmm. Man kan ju undra om hon fortfarande är sur för att jag sa att vi inte får gå på kräftskiva med alla kompisarna eftersom hon har spytt idag.
Idag skulle Stora E börja på bollskola med en kompis.
På kvällen skulle vi på kräftskiva med vår gamla hederliga mammagrupp (vi har fortfarande kontakt och flera av barnen går på samma dagis).
Bara det att nyss spydde Stora E upp hela frukosten över hela soffan. Vet inte om det är en engångsgrej eller om vi ligger i farozonen allihopa. Har nu bokat av både bollskola och kräftskiva.
Så här sitter vi nu. Vi kanske får hitta på någon slags utflykt. Kanske till något trevligt ställe i närheten?
Det här är för roligt. Och ger mig hopp. Till den dag då min bok är klar och refuseras...
Nu äger vi en tomt. Eller, när vi har betalat handpenning, resten av beloppet och när det &%¤#" pantbrevet är dödat, då äger vi en tomt på riktigt. Än så länge har vi ett undertecknat köpekontrakt. Läs mer i husbyggarbloggen. Jag är inte helt nöjd. Men jag tog ändå chansen att få dricka lite bubblor.
Idag på kursen var det många intressanta föreläsningar och en handlade om arbetsmiljö och hälsa. På företaget jag numera är anställd på är det 30% kvinnor och således 70% män. (Inte illa räknat för en humanist som jag, eller hur!) Men de som är mest sjukskrivna är kvinnorna. Vi fick frågan "vad tror vi att detta beror på?"
Jag tänkte direkt på detta med kvinnors dubbelarbetande och den där projektledningshistorien som våra män inte orkar höra ett ord till om. Och mycket riktigt. Företagets kartläggning visade att detta var den vanligaste orsaken. Vi kvinnor räcker inte till, vi har för mycket.
Då räcker en kille i trettioårsåldern upp handen och menar att "i vår generation är det ju inte så".
Hmmmm. Tror ni att Fru Skrivarmamma satt tyst då? Ut kom en lång harang om vem som generellt har kollen hemma, vem som packar barnens saker, vem som vet när toalettpappret är slut och vem som har det övergripande ansvaret? Såklart gjorde jag även reklam för boken. Som jag faktiskt inte ens har läst än...
Inte bara jag reagerar. Belinda har också gjort det. De finns. Det kryllar av dem. När fan ska de fatta? Och när ska vi tjejer sluta vara Miss fix a lot?
Idag kom senaste Residence i brevlådan. Medan barnen badade satt jag bredvid och läste en krönika av Jan Gradvall. Han är inne på samma linje som jag var för ett par dagar sedan.
Ur krönikan:
"Ta de snyggaste och mest rofyllda uppslagen ur detta nummer av Residence. Plocka sedan fram en leksakskatalog, klipp ut de mest färgstarka leksakerna och sprid sedan ut dem över uppslaget. Precis så ser det ut i svenska småbarnshem idag, fram till den vapenvila som inträder efter Bolibompa och pågår fram till gryningen. Även om Claesson Koivisto Rune stått för ritningen så ser det ut som om Byggare Bob varit byggledare."
I second that!
Just nu är det lite mycket i mitt liv. Jag går kurs på mitt nya jobb och sitter i föreläsningar nästan hela tiden.
Jag har inte helt fått ordning på mitt log-in men även om jag hade det så skulle jag inte kunna blogga där jag sitter. Idag fick jag min nya telefon. Jag tror att det går att blogga från den men jag är inte säker. Jag har dock inte fått något abonnemang än.
Så fort det är lite lugnare och jag har alla tekniska hjälpmedel jag behöver, då lovar jag att bry mig om dig igen. Jag gillar dig nästan lika mycket som mina barn och jag saknar att kunna titta på dig lite då och då under dagen. Men snart är jag tillbaka, då ska vi ha massor av mystid. Du och jag bloggen.
Idag kom jag hem senare än beräknat. Maken hade haft en överjävlig dag p.g.a. av alla turer runt tomtköpet, han har haft ett möte med arkitekten och ett möte med byggaren tillsammans med mäklaren. Han försöker dessutom sköta sitt jobb. Och våra barn. Eftersom jag är på kurs med Kurt och avskärmad från verkligheten. Har inte fått tillgång till varken mobil eller log in för datoranvändande än. Inte för att jag har tid att använda något av det heller.
Maken har med griniga barn lyckats laga mat och någonstans efter det sjuhundraelfte samtalet som skrek efter hans tjänster samtidigt som barnen skrek så tröt hans tålamod. Hans företag är nu en mobiltelefon kort. Om man uttrycker det så.
I alla fall. Så kommer jag hem senare än beräknat. Och har fått en present. Den kom verkligen på rätt dag! Jättetack gulliga, fina Linda! Har minsann stått och tummat på den på Designtorget och tänkt att jag nog ska skaffa en sån där fin bok. TACK!!! Och tack för det gulliga kortet!
Här är ett jobb som jag skulle sökt om jag inte just hade börjat på stora IT-företaget. Och om jag hade haft adekvat bakgrund...
Måste man gå och se! Mest för att min systers namn finns i eftertexterna men också för att filmen är superbra!
Jag och min bror vikarierade för syrran på galapremiären ikväll och frotterade oss lite med skådespelareliten. Eller så stod vi bara och tittade lite på dem när de minglade...
Filmen handlar om ett bögpar som ska adoptera ett barn. Det blir ett fel på ett kommatecken och Patrik ett och ett halvt, visar sig vara femton år. Ligist och homofob. Själva plotten är egentligen lite orealistisk men det gör ingenting, reaktionerna i filmen är mycket realistiska. En fin, rolig och allvarsam film. Måste ses!
Läser i senaste Mama ett reportage om en familj som bor i ett "ursnyggt tegelhus i sann 70-talsanda" Bla bla bla, de har gjort si, de har gjort så. Bla bla. Bla bla. Fint och trevligt, visst. Det som jag hakar upp mig på är följande citat:
"Låt barnens leksaker ta plats! Leksaker är fina och coola, de behöver inte städas undan hela tiden", säger Maria.
Hmmm. Jovars. Skitcoola där de ligger överallt och inte städas undan. Verkligen supercoola. Vet inte jag. Tror att jag och Maria har helt olika leksaker hemma. Eller bara olika uppfattning.
Här samsas de coola leksakerna i ett oorganiserat kaos över hela vardagsrumsgolvet. Notera särskilt hur väl de olika färgerna på smågrodorna blandas och ger en harmoni till rummet. Och bilen lite nochalant slängd upp och ner.
Nedan ett exempel på fina soffbordsdekorationer. Inredningsmagasin och värmande ljus är ute, satsa på coola leksaker istället:
.gif)
