Att upptäcka uppföljaren
9 timmar sedan
onsdag 2 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hjärnfonden
Prenumerera på mig!
Inlägg
Kommentarer
Min blogglista
-
-
Midsommarnatt16 timmar sedan
-
-
Det finns bara nu2 dagar sedan
-
Svarvad Zucchini med Sesamolja1 månad sedan
-
God jul❣️3 månader sedan
-
Jonas rörinspektion5 månader sedan
-
-
-
Kära jobbdagbok (61)2 år sedan
-
Maj 20212 år sedan
-
Råvaruskola: Yuzu3 år sedan
-
Turista i Sverige3 år sedan
-
28 Februari3 år sedan
-
Ny adress!3 år sedan
-
-
Ouups we did it again..4 år sedan
-
-
-
-
-
-
Test5 år sedan
-
-
Sometimes, I Get Angry7 år sedan
-
Skapa sexuell spänning...?7 år sedan
-
-
Lästa böcker 20177 år sedan
-
-
Mot nya mål7 år sedan
-
-
Attack: trädgård7 år sedan
-
-
Dear reader8 år sedan
-
Nu flyttar jag!8 år sedan
-
-
-
Vår upplevda fulhet, en folksjukdom?9 år sedan
-
Vem gråter?9 år sedan
-
-
En protagonist eller flera?9 år sedan
-
-
-
Stockholm läser Barnens ö10 år sedan
-
-
Nu flyttar jag!10 år sedan
-
-
-
Hello goodbye!10 år sedan
-
Ny webplats!10 år sedan
-
Ja til talentene!10 år sedan
-
Snabbgenomgång av majläsningen10 år sedan
-
Med examen – snart leg!10 år sedan
-
-
-
Begravning11 år sedan
-
-
Återuppliva bloggen?11 år sedan
-
Memory lane11 år sedan
-
-
Hej alla ni som letar efter mig12 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Utmärkelse
Tack fina Sandra på Talludden! Klicka på bilden så kommer du till Talludden.
.gif)
Just nu läser jag:
Revolutionary Road av Richard Yates
Klicka här om du vill veta när jag uppdaterar!
Pernys motivering:
Vi är lika gamla, vi har lika många barn och vi delar dröm. Inte konstigt att jag känner mig inspirerad, rycks med och skrattar igenkännande när jag läser denna blogg. Tack du skrivande mamma som jag ser fram emot att läsa publicerad någon dag.
Livet enligt J:s motivering:
Även detta en relativt ny favorit.
Och jag lyssnar på:
Smultronbett, Barbara Voors
3 kommentarer:
Lägg av, måste ni hålla på så!? De flesta har väl annars webbrjänster typ it's learning även för omdömen!
Nä. Det måste vi inte. Vi har ett verktyg. Jag har skrivit direkt i det ibland. Och då ibland fått erfara att det jag har skrivit oförklarligt har försvunnit. Så numera skriver jag först i word. Lägger in en text som är gemensam för alla. Det är det jag kallar "mall". Men usch nej. Vi behöve rinte göra allt själva. Det gjorde man på mitt förra jobb. Det tog för mycket av min värdefulla tid det...
Skönt! Jag kastades tillbaka till 00-talet och såg svarta tavlor och blyerspennor i nutiden! Men skolan rör sig också med tiden. Heja Pernilla! Kan du inte skriva mer om jobbet förresten?
Skicka en kommentar