Jag har tränat hela sommaren och det har varit väldigt glest på jympagolvet. Skönt tycker jag som inte gillar att ha folk på mig när jag jympar. Den enda människa jag vill stå nära är ledaren. Honom eller henne trampar jag nästan på tårna, så nära står jag.
Nu har jag haft uppehåll ett par veckor. Att flytta, måla hus och börja nytt jobb tar ut sin rätt. Jag har inte orkat gå dit.
Ikväll var jag där. Lite av en premiär. Favoritledaren, nytt pass och nya tag. Laddad.
Men det var inte bara jag där. Det var ettriga människor som inte förstod vilken plats som var deras, och vilken som var min. De stod för nära och förstod inte när vi skulle gå till höger, inte heller när vi skulle gå till vänster. De bredde ut sig, de flaxade och var i vägen. Till slut himlade jag inte längre med ögonen bara inombords utan hoppades faktiskt att vissa skulle kunna ta en liten hint.
Nä. Om ni var borta hela sommaren ska ni inte komma nu heller. Väck! Låt mig jympa ifred!
Tabula rasa – att börja om från noll
11 timmar sedan
1 kommentarer:
Asch, det tar nog bara några veckor, sen orkar de inte gå dit... hi-hi!
Linnéa
Skicka en kommentar