Inlägg
Alla kommentarer
Maken ha satt i batterier i barnens lekpiano. Jag har verkligen saknat den ljuva musiken som har pausat i cirka 8-10 månader. Det tar så lång tid att köpa batterier nämligen. Men nu är ordningen återställd så nu kommer de att uträtta storverk.
Jag försöker organisera arbetsrummet och försöker få upp böckerna i bokhyllan. Stora E hittar en bok som jag läste när jag var liten. Jag berättar att det var den första bok jag läste när jag hade lärt mig att läsa och att det var morfars bok.
"Morfars?!!! Tänk att böcker kan bli så gamla!"
När man namnger sitt barn så gör man ju det inte helt utan tanke innan. De allra flesta i alla fall.
Med Stora E var det lätt. Hon fick sitt namn direkt när hon kom ut, favoritnamnet från listan passade henne perfekt. Sedan fick hon även ett andranamn med direkt anknytning till listan, det får bli ett eget inlägg en annan gång.
Med Lilla E var det svårt. Det tog en vecka av namntestande och när vi hade bestämt oss sa vi "nu tar vi det innan vi ändrar oss igen!"
Det fanns dock ett namn som jag ville hela tiden, som maken tyckte var fint och som vi pratade mycket om. Men vi tog det inte. Det var någonting som gjorde att vi inte tog det, jag tror att maken inte var lika på som jag. Och jag var lite osäker på om jag ville döpa mitt barn till ett så ovanligt namn.
Jag ville att hon skulle heta Fideli. Istället fick hon ett helt vanligt tjejnamn på E. Ett fint tjejnamn på E men inte som Fideli.
Ju äldre hon blir, ju säkrare blir jag på att Fideli skulle ha passat henne perfekt.
Jag tror att min lilla fina E ska få ett tredje namn. Måste nog lägga till det så att jag i smyg kan börja kalla henne det och sedan helt plötsligt har vi liksom bytt.
Finnes: Våningssäng Mydal från Ikea utan madrasser men med lite barnteckningar på.
Sökes: En 120-säng.
Läs mer i byggbloggen.
Anyone? Maila i så fall till: skrivarmamma@gmail.com
Gick in på Facebook och såg att en vän hade gjort testet "hur är du som förälder?". Var ju tvugnen att göra det, med tanke på gårdagen. Jag kan nu meddela er alla att det är vetenskapligt bevisat att jag är:
"DEN SUNDA FÖRÄLDERN
Du är en balanserad och sund förälder som visserligen oroar dig en del, men inte går till överdrift. Fortsätt så!”
Idag var jag på ICA. Hörde en mamma sucka och stöna över sina barn som var som barn är mest. En pain i affären. Hon försökte prata med en bekant och ungarna stod inte still. Såklart. Till slut ramlade ena killen i golvet och tokgrät. Då suckade hon.
Jag förstod henne men samtidigt dömde jag henne. Jag tyckte att hon var en dålig mor som var så irriterad på dem och att hon suckade när ungen ramlade var riktigt upprörande.
MEN. Jag har haft sommarlov i ? antal veckor med barnen så jag vet. Jag vet att man kan känna sådär, jag är hyfsat säker på att hon älskar sina barn men bara är rätt trött på att tjata, gnata, laga mat, diska och städa. Jag känner igen mig. Ändå ville jag ge henne onda ögat. Fy mig!
Så kommer vi hem (familjen var i bilen när jag handlade) och Stora E säger "är det okej om jag byter skiva?" Vi säger nej, du får spela i ditt rum.
Då blir hon galen. Skogstokig. Helt komplett hysterisk. Hon skriker så hon skakar. Hon stampar, hon skriker. Hon drämmer dörrar. Hon lyssnar inte alls. Allt för att vi sa att hon fick lyssna på musik i sitt rum.
Till slut bär jag upp henne till hennes rum. Hon gallskriker. Maken skriker på henne. Jag skriker på henne. Maken konfiskerar hennes skivor och hon blir än mer galen. Drämmer runt saker i sitt (nya) rum. Jag ilsknar till ännu mer. Går upp till hennes rum och säger till henne. Hon försöker stänga dörren när jag står där så jag får dörren på mig. Tre, fyra gånger. Sedan blir jag så arg att jag lyfter upp henne och lägger henne på sängen. Hon blir ännu mer arg och börjar sparka. Sparkar mig i magen. Jag går därifrån.
Jag vet inte vad man ska göra. Varför får hon sådana här utbrott? Maken och jag mår skit för att vi har skrikit. Vi har till och med ont i halsen. Och mitt i allt tänker jag att våra nya grannar måste undra vad vi är för galningar. De kanske redan har ringt soc. OM jag kunde döma mamman i affären trots att jag är i hennes situation ungefär 20 gånger i veckan, då kan nog våra grannar döma mig/oss rätt rejält.
Nu är vi sams. Hon bad om ursäkt femton gånger. Fjorton gånger för att försöka få skivorna igen. När hon väl hade förstått att hon inte kommer att få dem förrän om några dagar så kom en äkta ursäkt.
Vi känner oss som underbara föräldrar.
Okej. Nu får det vara bra. Jag har skickat in mitt bidrag. Jag har petat, jag har ändrat och jag har petat mer. Hur många gånger som helst. Och ena stunden känns det superbra och nästa känns allt som ett jäkla slöseri med tid. Jag menar, som om det ens fanns en liten chans...
Läser en debattartikel på aftonbladet.se om att intoleransen mot hbt-lärare är stor, och främst på högstadiet. När jag ögnar igenom kommentarerna blir jag rätt chockad. Folk menar att lärare inte ska prata om sitt sexliv på jobbet. KLART SOM FAN ATT MAN INTE GÖR. Varken hetero- eller hbt-lärare. Det handlar inte om sexliv, det handlar om sexuell läggning.
Det glädjer mig dock att bland kommentarerna läsa en från en (homosexuell) högstadielärare som menade att eleverna på hans skola inte har fördomar. Jag misstänker att det ligger till på det sättet på många skolor. Det är inte eleverna som sitter på fördomarna ...
Det är med glädje jag idag betalar in 2X500 kronor i straffavgift för att jag mitt i kräksjukor, gipsade ben och husbygge betalade in 65 respektive 45 kronor i trängselskatt två dagar försent.
Jag ber om ursäkt för mitt slarv och ni kan lita på att det ALDRIG KOMMER ATT SKE IGEN. Däremot ska jag under de återstående dagarna i juli åka in och ut ur stan så många gånger jag bara kan eftersom det just nu är gratis. Up yours!
Jag skriver på en sak.
Jag skriver, jag ändrar, jag läser, jag ändrar, jag skriver, jag läser, jag ändrar. Jag skriver.
Jag tycker att det är ganska bra.
Så tänker jag.
"Är det bra?"
"Är det bara jag som tycker att det är bra?"
Och så fort jag tänker att någon ska läsa så känns texten inte bra.
"Säkert är det bara jag som tycker att det är bra."
Hur gör man för att lita på sin förmåga och inte tänka och bara skriva? Vad fan spelar det egentligen för roll? Om jag tycker att det är bra så borde väl det räcka för mig?
Om det bara inte var för den där drömmen. Drömmen om publiceringen. Drömmen om de egna böckerna i bokhyllan. Om det bara inte var för den drömmen. Då spelade det ju faktiskt ingen roll.
Det finns ett nybyggt hus.
Det finns ett arbetsrum med nyuppsatta skrivbord, bokhyllor och hurtsar.
Det finns en dator.
Det finns barn och make som är på utflykt.
Det finns en skrivarmamma som helt plötsligt har både tid, plats och tyst omkring sig.
I ett hus i ett rum vid en dator sitter en människa och skriver. Äntligen!
Helt slut i kroppen, helt slut i knoppen.
Målet för ikväll är att bubbelpoolen tar sig upp till önskade 38 grader och så blir det premiär! Får se om vi orkar hålla oss vakna bara. Flyttstöket har börjat ta ut sin rätt - vi är slut!
Ikväll gjorde maken och svärfar klart den delen av altanen där vi ska ha matbord. Vi firade med improviserad invigningsmiddag bestående av räkmackor för de vuxna och köttbullar med makaroner för de små.
Stora E: Jag tycker synd om räkorna.
Svärmor: Tycker du inte synd om köttbullarna?
Stora E: Men de har ju inte levat!
En tystnad bredde ut sig bland oss vuxna. Vi tänkte att vi tar nog det där någon annan gång.
Hur &%¤# många saker kan en familj ha? Hur &%¤# lådor ryms de i? Hur "#¤%& dagar ska det ta att packa upp en flytt från 80 kvadrat till 192? Sakerna borde rimligtvis få plats!
Jag ger snart upp!
Okej. Det är bara att inse att vi kommer att få svininfluensan en masse i höst. Ja, jag vet att det inte heter så men jag gör som Aftonbladet och skriver det ändå. Det känns som att om man har barn på dagis (som man ju har) så går man allt annat än säker. Och jobbar man dessutom i skola (som man ju gör) så har man ju ökat risken rejält.
Det ska inte vara så farligt tydligen men ändå utlovas massvaccinationer och vissa får förtur. Men... Är det bara jag som är tveksam till att tjonga i sina barn (och sig själv) ett helt nytt vaccin som man inte vet något om? Jag tar inte ens vanliga influensavaccin men hur ska man tänka nu? Pest eller kolera typ?
Känner mig lite sorgsen när jag läser att Frank McCourt har dött i sviterna av sin hudcancer. Han var ju så fin. Hans skildring av livet på Irland i "Ängeln på sjunde trappsteget" kommer jag alltid bära med mig. Jag gillade aldrig filmen men jag älskade boken.
Ikväll tog jag mig till Friskis. Det var skönt! Kan ju inte säga att jag har legat på latsidan de senaste dagarna men det var skönt att få röra sig och använda musklerna på ett bra sätt.
Eftersom jag förmodligen har någon slags bokstavskombination och borde få diagnos så kan jag inte bara jympa. Jag måste sysselsätta hjärnan med att antingen sjunga med i låtarna eller tänka på annat. Idag tänkte jag på annat.
Jag roade mig med att låtsas att alla motionärer var lärare. Jag bestämde sedan vilka sorts lärare de var.
Den mulliga mörklockiga kvinnan i urtvättad t-shirt och grå mjukisbrallorna var en solklar bildlärare. Hon såg sådär halvflummig och bohemisk ut.
Kvinnan i slingat blont hår, också lite mullig men mer kurvig, som jympade med bestämda rörelser - hon var en matte/no-lärare. (Naturorienterade ämnen). Hon verkade van att ta för sig.
Medelålders lagom-över-magen-tjocka kortklippta kvinnan var såklart hemkunskapslärare. Hon såg ut som en sådan som gärna toppar det mesta med lite vispgrädde men skenheligt står i klassrummet och låtsas att råkost är det godaste i världen.
Kortklippte, välansade, vältränade mannen i sina bästa år var förstås rektor. Det brukar ju vara sysselsättningen för män i skolor.
Det fanns också en skäggig man som såg rejäl och sympatisk ut. Träslöjdslärare. Utan tvivel.
Kvinnan runt 40 med lite runt ansikte såg precis ut som en so-lärare. (Samhällsorienterade ämnen). Hon såg lite halvtråkig, rejäl och allmänbildad ut.
Superatlettjejen med noll fett, kortklippt hår och tvättbrädsmage hade jag önskat att hon var idrottslärare men de ser faktiskt väldigt sällan så ut. De är rätt normala, som tur är. Hade hon varit någon slags lärare så var det nog inte i en vanlig skola utan kanske yogainstruktör. Eller personlig tränare.
Tjejen med lockigt långt hår och snällt leende, hon måste vara förskolelärare. Det är sådana som hon som jag vill ska ta hand om mina barn.
Den enda kategorin jag inte riktigt kunde hitta var språklärare. Ingen såg cool nog ut. ;)
...är nu inkopplad tack vare Monas förtjänst. Och elektrikern hon känner förstås. Nu är det bara att börja fylla med vatten och vad mer man nu gör.
Jag känner att bubblorna kommer närmare!
Det finns ju ett kinesiskt ordspråk som säger att man ska göra tre saker innan man dör.
Man ska föda ett barn, man ska bygga ett hus och man ska skriva en bok.
Hmmmm... Det är väl bara det kvar då. Boken. Ska bara fixa arbetsrummet först. Sedan blir det skriva av!
Vi har ett hus.
Vi har en halv altan.
På altanen finns en bubbelpool. Som ska kopplas in.
Elektrikern som har fixat all el i huset är på semester.
Min gudfar, som är elektriker, har semester.
Makens kusin är nyutbildad elektriker och tittade på det men kände sig inte mogen. Bra att han avstod då.
Så. Här finns vi och här finns poolen men vi kan inte börja använda den.
Någon som har en elektriker i bakfickan?
Imorgon är det tänkt att jag ska flytta.
Idag är det tänkt att jag ska packa.
Jag gissar att bloggen blir lite lidande men kanske kommer det spännande mobilblogginlägg från flyttkartongernas mecka.
Imorgon ska vi flytta!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Wahooooooooooooooooooo!!!!!!!!!!!
Det här är bara för härligt! Från Tjuvlyssnat.se.
Två fjortistjejer sitter på bussen och diskuterar en kille.
Tjej 1: Asså, typ igår kväll när jag pratade med Jesper på MSN så skrev han värsta weird!
Tjej 2: Asså, typ som på bilddagboken då eller?
Tjej 1: Ah! Han skriver som värsta läraren! Han skrev med stor bokstav i början på varje ord! Typ: Hej Jessika. Asså! Han skrev hej med stort H och Jessika med stort J! Så jäkla störande, kändes som om det var ett jävla prov.
Jag har lämnat barnen hos farmor och farfar.
Hällt upp min cola (i en kaffekopp, så känns det bättre - mer vuxet sådär).
Tagit fram gardinerna som ska sys.
Satt på radion för det är Katerina Janouch som sommarpratar.
Nu så. Bara att njuta av den lugna stunden.
Idag inleddes den tredje veckan som jag är ensam med barnen medan maken jobbar.
Idag kom svärföräldrarna äntligen hem från sin semester i Danmark.
Imorgon ska barnen sova över hos svärföräldrarna för maken och jag ska shoppa viktiga saker på Ikea. När man ska shoppa viktiga saker på Ikea efter jobbet så har man lite lite tid på sig och då är det en dålig idé att ta med barnen. Så svärisarna gör en insats.
Ikväll ringde jag svärmor:
-Hej!
-Hej.
-Hur tidigt kan de komma imorgon?
Klockan 13:00 imorgon kommer det att stå tre förväntansfulla damer utanför svärmors dörr. Två kommer att springa in, krama farmor och farfar och röja järnet. En kommer att försöka sno åt sig några hejdåkramar och kanske någon puss, sedan kommer hon förväntansfullt att gå därifrån.
Obs! Känsliga läsare bör göras uppmärksamma på att jag älskar mina barn och jag älskar att vara med dem men just nu har jag lite mycket jag behöver göra. Vi flyttar på torsdag. PÅ TORSDAG! Jag har inte ens börjat packa...
Och okej då. Jag pratade lite mer med svärmor, jag var inte sådär burdus. Men det såg lite rappare ut än jada jada jada Danmark, jada jada barnen, jada jada jada hemvägen, jada jada huset och så vidare. Ni hade ju loggat ut och aldrig kommit igen om ni hade behövt läsa vad vi sa ordagrant. Ni fick höjdpunkterna.
Stora E: -Ska vi ha fest här hemma idag mamma?
Jag: -Nej.
Stora E: -Varför skurar du då?
Stora E när vi vaknade idag:
-Varför måste pappa bara jobba hela tiden?
Say no more. Jag förstår.
KOM!
NEJ!
KOM HIT SA JAG!
LÅT BLI!
MEN KOM NU!
NEJ. KLÄTTRA INTE DÄR, KOM NU.
SLUTA.
TJAFSA INTE.
SLUTA BRÅKA.
...ANNARS FÅR NI INTE... (fyll i med lämpliga ord innan och efter).
Sa jag att det här är andra veckan jag är ensam med barnen på dagarna? Sa jag att jag börjar känna mig lite trött, frusterad, skrikig och tjatig? Sa jag att detta sommar"lov" har dålig inverkan på mitt bloggande? Jag har inte tid. Jag har barn.
Nästa vecka flyttar vi in i vårt hus. Då börjar även makens semester. Jag vet inte riktigt vilket jag längtar mest efter. Jo. Det vet jag. :)
Om en vecka går flyttlasset! Jag insåg igår att det är en hel del kvar att fixa och göra.
-Bygga klart altanen (kommer inte gå).
-Få dit bubbelpoolen (borde gå).
-Handla lite halvnödvändiga möbler (sängar till barnen - ska fixas).
-Handla städsaker (kommer att göras).
-Sätta upp lampor (måste göras).
-Skicka flyttkort (fixas kanske enklast via mail).
-Packa ihop allt vi använder varje dag, när gör man det egentligen?
-Få tag i någon som kan hjälpa till och bära. Det är för mycket semester och för många skador omkring oss.
Och så vidare. Detta är härliga problem!
Stora E spillde ut mitt (kalla) té för hon skulle se om det var något i koppen...
Jag suckade lite och hon sa "men mamma, det har inte hänt så mycket idag."
Hmmm. Klockan är 9:30. Jag misstänker att det inte riktigt är över än.
(Okej, jag håller med. Rubriken kanske inte var super).
Det mest effektiva sättet att få två ungar som bråkar sams: skrik på dem, skäll på dem som ett kollektiv. Då kommer de att ty sig till varandra, svetsas samman som grupp och tycka om varandra extra mycket. Då tar bråket slut.
att jag just hade dammsugit köket när hon tappade glaset på golvet.
Det var ju tur att det inte låg en massa annat där samtidigt som jag skulle plocka upp allt glas.
Vi bor ju hos min far pga husbygge. Min fars kök är fullt av maskiner som piper så fort de är klara. Min far var förut gift med en kvinna vars modersmål inte är svenska. Hon sa att det pippar så i köket. Jag är villig att instämma.
När diskmaskinen är klar så piper den tre gånger. Sedan är den tyst en liten stund. Sedan piper den tre gånger till. Detta sker alltid när jag precis håller på att somna. Det slår aldrig fel.
Piiiiip. Piiiip. Piiiip.
Piiiiip. Piiiip. Piiiip.
Piiiiip. Piiiip. Piiiip.
Mikrovågsugnen piper när den är klar, små ettriga pip ända tills man öppnar luckan. Min far går upp tidigt på morgonen och använder mikron och medan den rullar så går han ut och hämtar tidningen. Och då börjar såklart mikron att pipa. Så att jag vaknar.
Pip. Pip. Pip. Pip. Pip. Pip.
Pip. Pip. Pip. Pip. Pip. Pip.
Pip. Pip. Pip. Pip. Pip. Pip.
Sedan är det spisen. Den piper så fort det kokar lite för mycket, så att det gudbevars stänker lite lite på hällen. Stänker det aningen till, då stänger den av sig. Det tar väldigt lång tid att koka potatis här. Man tycker ju att modern induktionshäll borde innebära motsatsen...
Och om kylen är öppen mer än två minuter så piper den. Idag skulle jag torka ur på en hylla och plocka om lite så att jag fick plats med middagens rester. Tog inte en särskilt lång stund.
Piiiip. Piiiip. Piiiip.
Om det låter såhär i mitt nya kök, då lovar jag att slänga ut alla nya maskiner och jaga opippande maskiner på Blocket!
Sitter och klickar runt lite och hittar boken Bloggen möter undervisningen , en bok jag tycker kan vara bra att ha på mitt nya jobb som är i en skola med stark IT-profil. Kopierar in länken i ett mail och mailar till mig själv.
Tre sekunder senare ser jag ikonen i nedre högra hörnet för nytt mail i inboxen. Klickar glatt upp inboxen och ser mailet från mig. Till mig.
Duh. Bäst jag loggar ut både mig själv och datorn för idag. Sov gott!
Jag, mina tjejer och två vänner till mig var och fikade idag. När vi just hade satt oss så sa jag som vanligt till om handvaskning, detta sker antingen med våtservetter eller handsprit (beroende på smutsighetsgrad...)
Stora E tittade på mig och sa med en halvt uppgiven, halvt glad ton: "Nu var det dags igen..."
Så är det när man har en renlig mamma.
I filmen The Story of Us berättar familjen varje dag vad som har varit dagens high och dagens low. Jag tycker att det är en fin sak att göra med varandra så nu gör jag det med dig.
Dagens high: Att jag sitter utan förband och skriver med ett fritt pekfinger. Det har läkt fint. Men jag vågar inte låta detta komma i närheten av barnen, imorgon åker bandaget på igen!
Dagens low: Jag tog is ur frysen till mitt Mulderbosch (det var varmt) och maken tog is till barnens saft. Bara det att det inte var is, det var ett s.k. Coldpack som pappa fick på sjukhuset för sin onda axel. Coldpack som såg ut som ispåse. Coldpack innehåller ammonium nitrat. När jag fick klart för mig att barnen druckit detta blev jag lite lätt hysterisk. Det blev 112 och giftinformationen. (De hänvisade till 112 på hemsidan så jag var inte helt tossig). Hon som svarade trodde inte att det var farligt, det var utspätt. Det var ju lugnande. Att hon trodde det. Maken och jag ränner in till tjejerna hela tiden och undersöker om de sover gott men inte för gott.
Så. Vad är din high-low idag?
Jag är inte så bra på att uppdatera den här bloggen just nu. Det har tre anledningar:
1) Jag och barnen har sommarlov. Vi tar det lugnt och tar dagen som den kommer. Ingen bråkar med någon och ingen blir rastlös. Nej då. Allt är frid och fröjd. Not.
2) Mitt finger. Det är inlindat i jätteplåster och varje ord jag skriver innehåller rätt många fel. Det blir så tjatigt att korrigera hela tiden. Och det tar tid. Det blir lite krock med föregående punkt.
3) Bygget! Det börjar närma sig inflytt! 15 dagar kvar och förbesiktning imorgon. Är således ganska bra på att uppdatera byggbloggen just nu.
Jag betalar räkningar. Jag har en laptop utan siffergrej, alltså måste jag använda siffrorna på rad. Det är inte lätt när man är frisk, nu är det nästan omöjligt.
För att illistrera hur kag skriver kist nui så låter jag bli att korrigera mina felslag. Kag har skadat mitt högra pekfinger och det är inpackat i tjockt pålster. I vankuiga fall skriver kag nästan fekfritt, ochj snmabbt.
Se där. Nu ser ni hur det blir när jag skriver med min otympliga hand. Jag arbetar mig igenom räkningshögen, fyller i noga. Har två barn omkring mig som dock pysslar och uppför sig väldigt bra. Just nu. Fel på ett OCR-nummer. Får ringa Transportstyrelsen. Jag tar mig igenom allting och tappar inte tålamodet. Trots väldigt många fel och väldigt många räkningar.
Så kommer jag till slutet. Ska bara signera och skicka. Och vad händer. Jo, jag kastas ut. Mitt internet lägger av. Som den IT-guru jag är så löser jag det lilla problemet. Bara för att upptäcka att SEB ligger nere. I alla fall släpps inte jag in.
Se där. Och gissa vilka som vid det här laget har tappat tålamodet och inte alls vill pyssla längre...
.gif)
