Huset

Nu finns det lite nya bilder från bygget. Det går framåt. Det är bara 3 månader och 18 dagar kvar.

Såhär går det när man vänder ryggen till i tre sekunder

-Titta mamma! En skatt!
Jo. Sannerligen.

Hon var mindre nöjd när jag tre sekunder senare skrapade bort det mesta...

Boobs in the air, wave them like you just don't care

Fast jag själv tycker att jag är taskig och fastän jag själv förmodligen ser likadan ut så tar jag idag med mig bilden av kvinnan som springer till bussen med brösten wobblande framför sig. Förlåt medsyster men du såg så rolig ut. Jag gapskrattade hela vägen till jobbet. Och det händer inte varje dag!

För övrigt kändes det lite ovant att åka hit efter tusen timmars VAB.

Och alla språkpoliser out there: Vad är skillnaden på fast och fastän. Ni ser hur jag har använt båda formerna för att gardera mig...

Potträning... typ

Det är VAB igen. Lilla E var ju frisk i helgen. Trodde vi. Inatt har vi sovit max 4 timmar totalt, hon har skrikit och velat ta av sig blöjan. Förstod efter några timmar att det nog var frågan om urinvägsinfektion. Så idag blev det samtal till vårdcentralen och tid för besök. Innan besöket försökte jag locka med pottan för att få till ett urinprov. Läkaren sa nämligen att vi skulle fixa urinprov där, med hjälp av påse. Jag var väldigt skeptisk.

Så jag tänkte att jag gör ett försök med pottan. Det gick sådär.

Jag lockade.
"Stora tjejer har ju inte blöja, de har trosor. När du slutar med blöjor ska vi köpa jättefina trosor till dig. Vad vill du ha på dina trosor?"
"Ariel".
"Men då ska vi köpa arieltrosor till dig när du slutar med blöja ska du prova pottan nu?"
"Nä!"

Jag utmanade.
"Jag tror inte att du kan kissa på pottan. Det är bara storasyster som kan."
Ingen mer reaktion än ett flin.

Jag var pedagogisk och tog fram en Vi Föräldrar som vi fick i påsen från Mammabikten igår.
"Ska vi titta på bebisarna?"
Med strilande kran satte jag mig bakom henne, hon satt på pottan och så läste vi Vi Föräldrar. Vi tittade på sovande bebisar, på ätande bebisar och på bebisar som satt hos sina mammor och pappor. Jag killade lite på magen. Jag tryckte lite på magen. Jag försökte till och med stimulera hennes kissimpuls genom att själv sätta mig på toa och få ut lite.
Inget.

Jag hotade.
"Om du inte kissar nu måste du kissa hos doktorn och det är inte lika roligt".
Jag är inte speciellt nöjd med just den där hotande insatsen av mig idag. Den hjälpte ju föga.

När det nästan var dags för oss att vara hos doktorn gav jag upp. Det var bara att dra på henne blöja och kläder och traska dit.

Men så. Min tjej och jag! Vårdcentralen var överbelastad, labpersonalen var idag reducerad till en stackars person. Väntetiden var lååååång. Jag lyckades deala till mig både provtagningspåse och undersökningsrum och med färdigheter jag inte visste att jag hade så fixade jag
1) Kisspåse på rätt plats på rätt person. Under väldigt mycket gallskrik som nog oroade ganska många i väntrummet utanför...
2) Kiss i påse utan spill. With a little help from my friend MER jordgubb.
3) Burk och "pincett" och undersökningsrum igen.
4) Efter burdus behandling av mitt barn fick jag inte så vänligt men bestämt av klisterpåsen från hennes stackars underliv. Spillde inte en droppe och lyckades med hjälp av pincetten få in allt i burken.
5) När det äntligen var vår tur kunde jag presentera både barn, urinprov och inte helt utmattad moder. Då började nästa pärs.... Stick i fingret för snabbsänka. Gallskrik.

Men men. Efter 1 timme och 50 minuter var vi äntligen klara. Vi gick in på Apoteket för att köpa prinsessplåster och så var hon nöjd och glad och somnade sött i två timmar. Nu har vi fått besked från läkaren och det är urinvägsinfektion och penicillin är utskrivet och ligger och väntar på oss.

Själv kanske jag ska ta och satsa på barnmedicin, jag verkar vara kompetent. Kvinnan på lab frågade till och med om jag också jobbade inom vården...

Nej. Jag är inte bara mamma, jag är lärare också. Vi kan allt.

Rapport från mammabikten

Jag orkade inte mobilblogga och jag orkar inte sammanfatta heller. Vilken tur att andra har gjort det istället!

Kan väl summera dagen som att det var trevligt med en egen dag med goda vänner och många bra föreläsare. Det var kanske inte jättemånga aha-upplevelser (för mig) men i alla fall lite påminnelser. Flera av föreläsarna pratade om att man inte ska vara rädd för förändring och att man kanske måste våga hoppa. Dessutom var det ett jäkla tjat om hur mycket mer sex vi småbarnsföräldrar måste ha.

Reflekterade i mitt stilla sinne över det faktum att jag ju faktiskt redan har vågat hoppa (byta karriär) och vips, fyra månader senare blev jag uppsagd pga arbetsbrist. Fixade nytt jobb direkt men det jobbet är bara ett vikariat och då känns det lite som att "varför skulle jag hoppa, vad ledde det till?" Men inom mig vet jag att jag inte var nöjd på mitt förrförra jobb och om jag inte hade bytt så hade jag väl gått där och klagat, jag hade inte vetat vad jag vet nu.

Klart bäst var Emma Hamberg som har skrivit om de tio budorden. Bra, rapp och koncis föreläsning. Vilken tjej!

Mammabikten

Idag hoppas jag bli inspirerad.

Pernilla, eller jag menar Bree

Kroken på friskis. Dags för jympa. Innan jympan bakade jag lite kakor... Bree it is.

Kränkt?

Jag hoppas att detta är klumpigt citerat, annars är det bara osmakligt. Artikeln handlar om en tonårspojke som våldtogs av minst sex andra unga män.

Enligt Carlson var många ungdomar vittnen till händelsen och det kan inte uteslutas att flera än de sex var inblandade i övergreppet.
- Vi får se vad det här landar. Nu ska vi utreda vem som gjort vad, tillägger Carlson.
Han har aldrig hört talas om att en man har våldtagits av flera män.
- Detta är mycket ovanligt och oerhört kränkande för 17-åringen, säger Torbjörn Carlson.

Är det mer kränknade för en kille att bli våldtagen än för en tjej? För det är så jag tolkar Torbjörn Carlson.

Varför jag älskar min förort

I förorten är det inte trångt på trottoarerna. Man kan lätt gå med en barnvagn överlastad med påsar och saker utan att krocka med någon. Mest för att man inte möter någon.

I förorten möter man inga äckliga gubbar som spottar rakt ut på gatan precis där man går.

I förorten är det gratis att parkera. Gott om plats också.

I förorten är det inte fullt med folk vart man än går.

I förorten kan ens unge sova i vagnen och andas frisk luft. Inte avgasiga äckliga partiklar.

I förorten kan ens unge sova i vagnen och inte väckas av tutande bilar, livliga lastbilar och annat oljud.

I förorten står det inte folk och röker i vartenda gathörn och utanför varenda restaurang/affär. Kanske för att det inte finns alltför många restauranger och affärer att hänga utanför.

I förorten finns det inte lika många saker man frestas att köpa. Man gör helt enkelt av med mindre pengar.

Så, det var med lätt hjärta jag rattade söderut efter ett kort besök i huvudstaden idag. Stockholm i mitt hjärta men gärna på lite avstånd.

Det viktigaste fixat

Dagen

Världens bästa make fyller år. Klart han får tårta då. Får nog utveckla punkten 'mat' lite bara...

Simskola

Idag blev jag 'olad' att få förmånen att åka med på simskolan. Har en bekant som har barn i samma grupp och vi brukar sitta o prata. Fick idag för mig att de nog inte kommer ikväll. Funderade på att ta med prov att rätta men tänkte om. Tänkte ta med en bok att läsa men det blir så svårt att fokusera på bok och sim. (Man tittar genom glasvägg). Min sista tanke innan avfärd var att jag borde ha med anteckningsbok o penna iaf. Tog inget för jag tänkte att jag blir besviken om jag inte kan skriva för jag måste sitta och prata. Kom hit och insåg att bekantingarna inte kommer idag. 1) Jag är synsk. 2) Jag hade kunnat skriva en stund. Men istället försöker jag bara vara o lyssna på musik samtidigt som världens finaste gör konster framför mina ögon. Det är ju inte så dumt faktiskt.

På jobbet

Den här arbetsveckan är lite konstig...

Måndag VAB.
Tisdag full fart på jobbet.
Onsdag VAB.
Torsdag Full fart på jobbet.
Fredag VAB.

Vi kör varannan dag den här gången och maken tog ju förra fredagen... Nu hoppas vi att hon lyckas bli bra när hon får hela helgen på sig också. Såhär kan man ju inte hålla på.

Lilla E:s highlights

Lilla E vaknade just, febern verkar störa. Hon sa "åker så långt tåget pappa". Vi bestämde oss för att ringa upp pappisen på tåget varpå hon berättade om sin dag för honom:

"Ätit tofflor! Med blåblär!"
"Jag kissat govlet där inne."
"Hej då, puss puss."

Men nu måste hon skynda sig att somna om, om en kvart börjar ju Grey's...

Promenad med förhinder

Lilla E och jag är hemma igen. Jag börjar komma ihåg hur det var att vara mammaledig.

9:30 började jag prata om att vi skulle gå ut på promenad i härliga solen.
Hon kom och meddelade att hon hade bajsat, det var lägligt. Inte innan vi hade klätt på oss allt utan precis i bra timing. Härligt. Förutom att jag hatar bajsblöjor men det är en helt annan historia.

Så. Jag bytte blöja och småpratade med den unga damen under tiden. Vi har pratat om att hon ska sluta med sina älskade nappar och att vi ska åka till Skansen och lämna hennes nappar till katterna där. Nu pratade jag om att det kanske är dags att sluta med blöja och börja gå på pottan istället.
"Inte ge min blöja Skansen."

Rengjord men utan blöja sprang hon in i vardagsrummet och jag tänkte "ja ja, hon måste ju vara utan ibland också, lite luft skadar inte." Plockar i ordning sakerna vi ska ha med oss.
Så tar det en minut. Illvrål.
"Jag kissat på mig! På govlet där."

Jo visst. Över golvet och hela vägen från vardagsrummet in till mig i badrummet... Först pölar och sedan med små fotavtryck på slutet. Avduschning och ny blöja på. På med alla kläder. Fram med mopp och skurhink. Skura, skura, torka, torka.
Nu då. Nu kan vi väl gå!?

Då har det älskade barnet hittat eldstadssaker. (Vad heter sådana saker?) I mörkt gjutjärn. HOn är svart på byxor och på händer.
Vi tvättar händer och byter byxor.
Nu då. Nu kan vi väl gå!?

Nej just det. Nu ska vi bara komma överens om ytterkläder också.
Det vrålas om alla saker jag förespråkar. Något säger mig att det här bara är början. Mamma vet tydligen inte bäst.

10:30 kom vi iväg och då hade jag valt bort dusch (!) och hårfix och istället dragit över en mössa på huvudet.

Pust. Imorgon är det min tur att jobba!

Ny enkät

Längst upp, till höger. Fyll gärna i så jag vet vad jag får göra idag. ;)

Dunderhonung for sale, anyone?

23:52 - släckte lampan efter att ha jobbat undan allt som inte hanns med under dagen.
03:15 - Lilla E med hostan från hell vaknade och hostade, grät och hängde i mina öron. Tydligen är det fel på hennes fars öron. Jag försökte med undanmanövern gå på toaletten och istället lägga mig i hennes säng men det gick hon inte på.
05:30 - Vi somnade om.
06:00 - Stora E vaknade.
07:00 - klockan kunde ha ringt men då var vi redan uppe och hade hanterat två större konflikter och en mindre.

It's gonna be a bright, bright, sun shiny day.

VAB

Först pysslade vi lite. Sedan sov den sjukaste väldigt länge. Vi som inte sover på dagarna pysslade ännu mer. Sedan åt en del av oss lunch med både ansikten och kläder. Nu har några av oss picknick i uterummet där solen skiner. Vi äter morotsstavar, som bildar små prickar på den vita filten.

Någon gång får någon städa.

Titlar på boken om igår

Här är några passande titlar på böckerna jag kunde ha skrivit om gårdagen:

Dra mig baklänges-
Historien om hur Lilla E hällde vatten på golvet, sprang och ramlade rakt bakåt. En högljudd dunk och fladdrande ögon, en mamma som skrek med panik i rösten och en pappa som kallades hem med fem samtal i rad till mobilen under söndagsbandyn.
Eventuell medförfattare: Martina Haag eller Hugo Lagercrantz.

Kvarteren som gud glömde-
Om en påtvingad promenad i ett blåsigt, nedklottrat, trasigt område.
Eventuell medförfattare: Nelson George eller

Viva la Ballerina-
Hisorien om Stora E:s första stapplande försök till att bli en prima ballerina. There is potential.
Eventuell medförfattare: Anneli Alhanko

Brakmiddagen-
Om en middag som initierades av en morfar men fick ordnas och slutföras av två trötta småbarnsföräldrar.
Eventuell medförfattare: Mian Lodalen, Maria Sveland eller Åsa Linderborg.

Träningen som försvann-
Om hur intentionerna var goda men försvann någonstans mellan smörgåstårtan och glassen. Eventuell medförfattare: Anna Skipper, Blossom Tainton eller Fredrik Paulún.

Nattvakten-
Om mamman och pappan som la sig i tid men väcktes klockan 03 av gråtande, hostande, klagande Lilla E.
Eventuell medförfattare Jesper Juul, Katerina Janouch eller Anna Wahlgren.

Undrar vilken av idéerna jag ska jobba vidare med! Medan jag funderar ska jag vabba lite. Båda hemma idag.

Vad man gör för sina barn

Idag hade jag lovat barnen busstur (förortstjejerna som bara får åka bil jämt ser bussturer som något man gör för nöjes skull) och lunch på Mc.D. Jag hatar Mc.D och mina barn brukar mest peta i maten där men av någon anledning skulle vi dit efter Stora E:s balett.

Vi går från baletten som ligger i ett riktigt trist område, det är sönderslaget och klottrat och inte kul alls. Till slut kommer vi fram till centrumet som har den efterlängtade "restaurangen" och vi går in. Ställer oss i kön på Mc.D och känner stanken.

Det stinker spya, något helt otroligt. Så äckligt. Jag försöker presentera idén om att gå till något annat ställe men nu är det Happy Meals som hägrar. Jag blir nedröstad trots att Stora E känner stanken lika väl som jag och de runt omkring mig i kön.

När det blir vår tur så kan inte jag låta bli att fråga om de vet att det luktar kräk och kanske borde de skicka ut någon att skura lite?
-Vi har nattstädning.

Jaha ja. Men okej. Vad dum jag är! Det klart! Inatt städade de och nästkommande natt kommer de att städa. Under tiden får vi hålla för näsan i kön. Självklart!

55

Jag tittar på besöksräknaren och suckar lite över att det "bara" har varit 55 besökare här idag. Det brukar vara lite över 100 framåt kvällningen.
Min man tröstar. "Tänk på att det är premiär av Robinson ikväll."

Så måste det vara. Det har nog inte alls med att göra att jag aldrig orkar blogga och inte orkar formulera meningar med mening och knorr. Absolut. Blame it on Robinson.

Mål med livet

Min man säger: Mitt nästa mål i livet är en SUV.
Jag säger: Mitt nästa mål i livet är att slippa jobba. Att få bestämma över mina dagar själv.
Min man säger: Ditt mål hör ihop med mitt mål.

Jag tänker: I like the way he thinks. Jag behåller honom ett tag till.

Oh what a day

Idag såg vi "Vem är ensam" på Boulevardteatern. Det är ju en av barnens favoritböcker så det var givet att gå. Trots att Lilla E så sent som igår hade 39 graders feber och Stora E samma dag klagade på öronont så hon fick gå med mig till doktorn som körde två för en. Men vi tänkte att de är ju så tåliga, strålande och charmiga - dessutom gillar de när det händer saker. Och Lilla E var ju feberfri så varför inte gå nu när vi hade bokat biljetter och allt...

Ja. Varför inte. För att man kanske, kanske, kanske bör ha till rättesnöre bättre tänka efter före. Det kan hända att det finns en anledning till att barn alltid ska vara hemma en feberfri dag innan de ska tillbaka till sina vanliga aktiviteter.

Planen: Teater. Lunch i Sickla på Garden Bistro. Inköp av batterier till en viss Liana-barbiedocka (som sjunger dåligt utan batterier, sämre med). Hemfärd. Allt detta skulle vara lite mysigt och trevligt sådär.

Verkligheten: Jodå. Det blev teater. Det blev lunch. Det blev batterier. Det blev hemfärd. Allt ackompanjerat av en massa gnäll. Gnäll för att det var läskigt att gå in på teatern. Gnäll när man skulle in och ut ur bilen. Gnäll när man inte orkade gå, stå eller sitta. Gnäll när man inte orkade sitta i sin barnstol, gnäll när man inte fick kliva ur sin vagn. Gnäll när man fick kliva ur sin vagn. Gnäll i bilstolen och gnäll, gnäll, gnäll. Jag körde som motvikt till allt gnäll den beprövade metoden "skrik på dina barn och se om det hjälper". Det gjorde det som vanligt inte.

Finanskris?

Var då? Har slagit oss fram i Sickla...

En vanlig fredagkväll i förorten

Efter fredagspizzan (hemgjord av världens bästa make och två ettriga tjejer) satt jag, maken och min far kvar vid bordet i soliga uterummet och drack lite vin och pratade. Tjejerna stökade ner vardagsrummet med kojbygge och allt vad de höll på med. Mitt i blev Stora E kissnödig och sprang på toa, bara det att hon inte riktigt hann fram.

"Jag kissade på mig!!!"

Jag in i badrummet för damage control. Skurade golv och tvättade barnet. Fast i omvänd ordning förstås. När allt var klart satte jag mig själv för att uträtta mitt behov på toan.

Glömde bara en sak. När Stora E "kissar på sig" så hamnar hälften på toastolen. Där jag satt.

Se där. Lite matnyttig fredagsinformation för mina bloglovers.

Någon slags moster

Igår 22:01 fick mina barn äntligen sin kusin. Han var bara 9 dagar försenad så de har väntat tålmodigt.

Lilla E fick feber igår när hon gick och sov och när kusinen just hade fötts vaknade hon med 40,2 i temp. Febrig och rosig log hon och tittade på bebismms:et och sa "Liten bebis där. Min kusin där". Sedan blev hon lite bekymrad och sa "Han gråter."

Stora E fick nyheten alldeles nyss och hon log med hela ansiktet och sa "Vad söt!" Hon har redan börjat rita en teckning åt honom och planera presentinköp.

Jag tror att de kommer att ta väl hand om sin lilla kusin. Själv är jag nu alltså moster. Ingift sådan men ändå. :)

Status update

Stinky friskis

Råkade idag under ett friskispass hamna i utkanten av ringen och UUUUUUUUUUUUUUUU. Vad är det för fel på vissa människor? Är det farligt att ta en dusch ibland? Kanske tvätta sina träningskläder någon gång?

Jag får kritik och gliringar från olika håll över hur ofta jag duschar.
Okej.
Jag kanske inte är snäll mot min torra hud.
Jag kanske inte är klimatsmart.
Jag kanske har riktigt höga elräkningar.

Men en sak ska ni veta. Nästa gång ni tränar och känner stanken av äcklig människa så kan ni vara säkra på att det inte är jag. Jag doftar gott då det sällan har gått mer än 10-12 timmar sedan jag duschade sist. Jag har rena kläder. Kanske är det därför de ettriga minsann ska klättra på mig?

Nu går jag och sover. Nyduschad.

Tankeställare

Igår när jag hämtade på dagis skulle vi in och hämta en sak på Lilla E:s avdelning. (De var ute vid hämtningen). Jag sa till barnen att stå kvar i hallen och så skulle jag gå in till hyllorna. Hall och "hyllrum" skiljs åt med en grind. När jag hade hämtat det jag skulle och skulle gå till hallen igen så fällde Stora E ner grinden och sa "Nu ska vi lämna dig här. Ses i eftermiddag!"

1) Jag fick nästan panik av bara tanken på att en grind skulle fällas ner framför mig och jag skulle tvingas stanna tills någon hämtade mig.
2) Jag fick nästan panik över att det är detta jag och min man gör mot våra barn.

Detta fick mig att fundera ännu mer på hur man ska lösa livspusslet. Är det vettigt att jobba fem dagar och vara ledig två? Är det vettigt att hinna träffa sina barn cirka 3-4 timmar om dagen (vaken tid) och då går mesta tiden åt bestyr som matlagning och komma iväg på morgonen aktiviteter?

Nu har maken och jag satt upp målet "lediga fredagar för hela familjen". Vi ska bara se hur mycket det där huset kostar när vi väl bor där. Sedan ska vi göra en plan. Livet måste vara mer än bara ekorrhjul, jobb, stress och tjat. Det ska va gött å leva, annars kan det kvitta!

Ooops, I did it again

Inte alltid proffsen har koll... Hon ser lite söt ut tycker jag. Spears Britta.

Always Coca-Cola

Jag tänkte att det här var en bra tävling för mig men det skulle ha känts så definitivt. Än så länge kan jag ju låtsas att jag inte dricker Coca-cola längre. Men innerst inne så vet jag.

Tjejmamma

Jag tror att mina döttrar behöver nya cyklar.

Käppar i hjulet

Sedan några veckor tillbaka har jag väldigt ont i vänster hand. Det gör ont när jag skriver, när jag håller i saker /barn och ja... I stort sett hela tiden. Det här är inte riktigt förenligt med mina författardrömmar... Bara att skriva detta inlägg gör skitont.

Fick idag tummen ur och ringde doktorn. På fredag ska jag dit. Jag tycker att det var snabbt, jag behövde inte ens berätta att Sveriges kulturella framtid står på spel. Nu hoppas jag bara att de lika snabbt hittar en lösning.

Sned fördelning

-Mamma, hur många dagar är det kvar till det är helg?
-Nu ska vi se. Idag är det tisdag. Imorgon onsdag, sedan torsdag och fredag och sedan är det helg. Då är vi lediga två dagar!
-Bara två dagar?! Jag vill vara ledig fler.

Moi aussi min kära dotter, moi aussi.

Cansada

Det är dags nu. Att få revansch på den här natten.
Sov gott, ses imorgon!

Cansada = trött på spanska.

Lunchrast

Tog mig tid idag. Ute i härlig vårsol!

Tydligen

kan man inte styra tiden.

Tydligen går klockan inte långsammare bara för att jag aldrig somnar på kvällen. Bara för att jag tänker på hus, kakel och jobb.
Tydligen går klockan inte långsammare bara för att Lilla E vaknar och skriker en lång stund, för att hon har ont någonstans som vi inte förstår var det är.
Tydligen går klockan inte långsammare för att jag har ont i halsen och skulle behöva sova längre och för att barnen tar sovmorgon.

Tydligen måste jag gå upp fast jag inte alls är redo.

Magisk måndag? Pyttsan!

Jag är inte

en så dålig bloggare som du kanske tror. Jag har bara lite fokus på den andra bloggen just nu. Mest av egoistiska skäl, det är ju min dokumentation över bygget. Kika in, det händer saker!

Till vårt nya fina hus som är klart om fyra månader och tre dagar. Bara.

Min dotter gråter

Fel låt vann uppenbarligen. Knappt hade hon hunnit smälta att Amy Diamond inte ens gick vidare och så förlorade hennes andra favorit stort. Det var ju Molly som skulle vinna. Stora E hoppades under hela röstningen trots att det tidigt stod klart att just Molly inte skulle komma ens i närheten av vinsten... Men så hade Stora E ytterligare en hon kunde tänka sig och det var Caroline af Ugglas. Och det var ju så nära!

Kvällen som inleddes med sång framför spegeln med mikrofon och melodifestivalcd:n på högsta volym, fortsatte med gurk- och morotsstavar och geléhallon avslutades alltså i storgråt.

Nu har hon somnat. Med huvudet på cd-spelaren med Molly sjungandes i högtalaren.

Det snurrar

Den här veckan var lång men intensiv. Eller kanske därför. Det kändes som att den aldrig skulle ta slut. Det snurrar fort just nu. Mycket händer, men ändå inget. But I'm gonna make it happen. Kanske ska jag ta ett skrivmaraton inatt? Kom just hem från goda vänner, maken är ute med jobbet, pappa är också ute och barnen sover. Kanske ska man....

Uppdatering: Efter en skål Corn flakes och jordgubbssylt bläddrade jag i nya Sköna Hem och kom på att jag behövde sortera alla byggbilder i mappar. Så det gjorde jag i en timme. Skrivmaraton får vänta.

Sol och fredag!

Det är fredagen den 13:e och solen strålar och det är fredag! Kan det bli bättre? Ja! Snart får jag hämta mina barn.

Stora fredagskramar till er bloglovers. :)

Fortbildad?

Ikväll var jag på fortbildning. Skulle det vara i alla fall. Men det visade sig att all inspiration och alla tips och allt som skulle vara så bra, var ett luftslott.

Kvinnan som höll i fortbildningen har flera gånger besökt en framstående skola i NYC. Riverside School. Där utbildar man vuxna elever i engelska som andraspråk. Kvinnan som höll i fortbildningen berättade olika anekdoter om skolan och vad hon har sett när hon har varit där. Hon var väldigt imponerad över deras metoder och gav en massa exempel på övningar. I slutet fick vi ställa frågor. När folk frågade om hon själv hade testat det eller det och hur skulle det här kunna appliceras på svenska trettonåringar som inte är direkt sugna på att lära sig ett tredje språk, då hade hon inga svar.

Det är ganska stor skillnad på att undervisa vuxna elever som är motiverade, som verkligen verkligen verkligen behöver lära sig ett språk. Dessutom bor de i landet där språket talas, varje dag hamnar de i situationer där de behöver engelskan. Det händer liksom inte högstadieungdomar i välmående Sverige. Inte heller händer det högstadieungdomar som inte är så välmående, de har inte direkt tid att bry sig om att lära sig hur man böjer ett spanskt verb.

Lite glädjande var att otroligt proffsiga och duktiga jag faktiskt redan har många av de där övningarna på min repertoar. Jag är alltså lika cool som en skola i New York som folk åker till för att kolla hur man ska göra. Kanske ska jag också börja föreläsa och tjäna lite katching på sidan om sådär?

Nu får nog den här dagen ta slut. Det har i alla fall jag gjort.

Glad

Efter en väldigt jobbig dag med många bränder att släcka blir jag glad när jag ser min dotters bild av mig. Nu ska jag på kurs.

Matchdags

Den ettriga är här. Nu blir det match.
Eller så backar hon när hon ser mig.
Jag tycker att hon borde det, med tanke på sist.

Uppdatering:
Jodå. Hon backade. Däremot dök det upp två nya. Jag hade inte en chans. De omringade mig och tog över. Ja ja. Man kan inte vara på topp jämt.

Jaha. En till skolskjutning.

Och som lärare kan jag inte mer än undra när det kommer hit. Fattar inte. Tänk att gå till jobbet på morgonen och kanske inte komma hem. Eller att se elever och kollegor dödas.
Eller att lämna sitt barn på morgonen, kanske lite stressad och irriterad och sedan se på nyheterna att skolan just nu beskjuts.

Vad är det för fel på människor (?) som gör detta? Vad är det för fel på samhället som inte lyckas stoppa det i tid? Varför går det så fel?

DN skriver om det här.
Aftonbladet skriver här.
Lotta Bromé i P4 extra tar upp det just nu på Radio Sthlm.

Nu ska jag på lektion. Det känns tryggt och skönt. Not.

Jag vet att jag är lite petig men...

Jag läser DN:s bilaga "Högskoleguiden" till frukosten. En skola i Ungern annonserar:

"DEAR SWEDISH STUDENTS
STUDY in HUNGARY the real CHALLANGE and the best POSSIBILITY for YOU."

Eh. OM jag skulle plugga i ett annat land så skulle jag nog inte välja skolan som inte ens kunde stava. Nu är jag lärare och vet att intelligens inte hänger ihop med stavning men för mig handlar det om hur om noggrann man är. Om de inte ens bemödar sig att stava rätt i en annons, vad är det som säger att de bemödar sig om att göra bra utbildningar?

För dig som undrar vad f-n jag klagar över: challange stavas egentligen challenge. Om det inte är ett annat ord de menar.

Nu går jag till jobbet där jag får betalt för att vara petig.

Dåligt samvete

Läste en artikel på Allt om barn och såg enkäten "Vad har du mest dåligt samvete över?"
Gissa vad jag klickade i... (En hint! Jag är inte i minoritet).
Vill du också rösta? Här hittade jag den, i vänstermenyn.

Dominikas, och mina, tankar om att jobba

Har (lite sent?) hittat Dominika Peczynskis blogg. Inte helt fel.
Konstaterar nöjt att mina tankar om hur jag vill arbeta finns hos fler:

"Merals fest
Published: 2009-03-07, 11:58

Jag undrar varför Meral Tasbas på Finest.se bloggar så mycket om mig och om att Mafioso skulle arrangera hennes födelsedagskalas. Och att jag ska ha haft kontakt med henne om detta. Hon måste ha fått allt om bakfoten... Mafioso jobbar inte med fester och events. Bara PR. Vi är för lata för att anordna events och fester. Det blir så mycket roddande. Fysisk ansträngning. Det tycker vi inte om. Vi vill bara sitta i våra kontorsstolar skriva saker, hitta på intressanta och okonvetionella idéer, maila, ringa folk och ha kreativa möten med våra kunder. Och så fakturera såklart. Vi vill egentligen aldrig lämna kontoret. Tänkt dig mig stå värdinna för ett event. Klockan sju blir jag så trött så jag måste gå hem. Det funkar inte. Kunden blir liksom inte nöjd - om man säger så".

Om ni undrar varför jag inte bara länkar till inlägget så är det för att jag verkligen inte hittar hur man gör... Trodde jag var lite internettig...

Inget benrangel inte

Min dotter (den äldre) kramar mig godnatt.
-Mamma har jättemjuka armar tycker jag. Du har inget skelett någonstans.

Nu går jag och tränar.

Winnerbäck speaks to me

Winnerbäck sjöng för mig i bilen imorse, jag tog åt mig.

"Stackars hon som flyter med,
som aldrig lärde sig ta sats.
Hon som ägna all sin tid
åt nåt hon inte ville bli
för det var bara där det fanns en plats..."

Det är dagens tänkvärda ord det. På tal om att börja skriva.

Ettrigt värre på Friskis

Jag har tidigare berättat hur jag beter mig på Friskis. Det behöver vi inte gå in närmare på igen men en sak är viktig att veta. Jag står alltid längst fram. Alltid. Och nästan på ledaren. Jag vill tro att det beror på att jag annars inte ser så bra hur man ska göra. Eller så är det någon slags arbetsskada, kommen av vanan att stå framför de andra... Eller så är det för att jag hatar att ha folk för nära när jag tränar och de flesta andra vill helst krypa längs väggen. Kan vara en kombination.

Hur som helst. Idag råkade jag ut för en ettrig. De dyker upp ibland och stör. De ettriga är alltid korta vilket gör att de bara smyger sig fram och så är de där. De ska tydligen också stå längst fram. Och de tror att det finns plats för två bredvid varandra mellan pelarna på Friskis. Det gör det inte. Absolut inte. Dagens ettriga flaxade på och kunde inte ens hålla sig på "sin" yta. Inte nog med att hon hade inkräktat på min yta, sedan hade hon inte ens vett att hålla sig på en liten del av min yta. Nix. Hon skulle flaxa nästan på mig. Jag kom helt av mig. Tittade lite på henne, inte så att det blev obehagligt, jag skötte mig. Jag samlade mig och så drog jag igång.

Jag blev stor, större, störst. Jag blev också lite okoordinerad och hoppade lite fel (åt hennes håll) och gjorde ibland lite sakta, så att jag hamnade i vägen. Utom när vi skulle bakåt - då backade jag fort som fan så att hon skulle få det lite besvärligt. Jag flaxade också. Massor. Men inte så mycket så att det skulle kännas pinsamt om någon jag kände tittade på mig.

Det tog 45 minuter. Sedan hade hon förstått. Hon tog ett annat hörn. Efter passet ville jag nästan gå fram och skaka hand och tacka för en god match. Eftersom jag vann.

Jag fick ett sms

Från en kär vän. Alltså kär för mig, inte att hon är kär. Fast det är hon kanske. Äsch, ni fattar!

"Internationella kvinnodagen so far: 4 maskiner tvättade och hängda, 2 maskiner diskade och urplockade, frukost serverad och undanplockad, lunch lagad, serverad och undanplockad, middagsmat inhandlad, undervåningen dammsugen och våttorkad, 2 sagor lästa, en loppa vikt, en pedagogisk räknestund med barnens sparpengar utförd, några bytta blöjor och torkade näsor. Tjoho! Halva dagen kvar!"

Jag svarade att jag blev matt av hennes tempo och kunde toppa med nerspydd tvååring, mamma och bil. Tvååringen har nämligen en ny vana; när hon inte får som hon vill så skriker hon tills hon spyr. Lovely.

Stora kramar till alla härliga kvinnor idag på vår internationella dag.

Tidsfördriv

Om 19 veckor ska vårt hus (enligt kontraktet) vara klart. Det känns JÄTTELÄNGE och jag längtar och jag har svårt att tänka på något annat. Men nyss fick jag en uppenbarelse. Jag har kommit på det ultimata sättet för att få tiden att gå fort, very fort.

Jag ska göra en deal med mig själv att min bok ska vara klar (alltså inte färdigredigerad etc) veckan innan huset är klart. Om 18 veckor. Eller ska jag sätta deadline till 1 juli kanske? Lovar att tiden kommer att kännas knapp och gå jävligt fort.

Ska suga på den här karamellen över helgen. Jag tror att det kan vara ett sätt.

Hallongrottor

Igen har jag gjort det. Fast jag borde veta bättre. Jag har bakat med mina barn. Fast jag vet hur det brukar gå. Det var till och med min idé.

Hallongrottor, gör såhär:

Sätt ugnen på 200°. Rör smör, socker och vaniljsocker poröst. Tillsätt mjölet blandat med bakpulver och kanel. Arbeta ihop till en deg. Rulla ut degen till en längd och dela den i 30 bitar. Rulla dem till kulor och lägg i småbrödsformar. Gör en fördjupning i varje kaka och lägg i en klick sylt. Grädda i mitten av ugnen ca 12 min. Tips Hallonsylten kan bytas ut mot lingonsylt. Recept från Arla.

Eller så gör man såhär:

Femåringen mäter upp socker och "råkkar" hälla över halva golvet. Knaster knaster. Så rör vi smör, socker och vaniljsocker till fina (kanske porösa i ett annat liv) klumpar. Tillsammans. Och så tillsätter vi mjölet medan tvååringen skriker "jag, jag, jag, jag". Tvååringen får egen bunke. Där hälls inget i, bara utanför.


Den lilla fördjupningen man ska göra liknar mer förarbetet inför en asfaltering. Sylten ska portioneras ut och tvååringen gallskriker för hon "vill osså ha sylt". Hon får sylt. När hon inte får påfyllning blir hon suuur. Springer iväg över knastriga golvet med mjöliga kläder och surar.

Grottorna åker in i ugnen och jag överges. Som tur är har jag lite sällskap:



Et voilà. Very stylish. Men very yummish.

FREDAG

Behövde bara få det ur mig.
Ha en härlig fredag och helg!

Detta att blogga

Återkommer till att fundera på detta att blogga. Har för mig att jag har gjort det förut. Eftersom jag tydligen har skrivit över 1000 inlägg så orkar jag inte riktigt leta igenom alla för att länka... Det bara känns som att jag har skrivit om det förr.

Jag tänkte på det när jag skrev inlägget om vad en vän är egentligen. Och funderade över om någon man aldrig har träffat, kan vara ens vän?

Jag tänker att jag borde skippa bloggen och lägga tiden på att skriva vettiga saker. Men det skulle vara så tråkigt. Jag gillar mina bloggar. Jag gillar er som läser (som jag känner till) och jag gillar att läsa era bloggar. Ni är med mig lite då och då, inte bara när jag läser er.

Idag undrade jag t.ex. om Agnes fick ta med sig sin fina Nour hem från sjukhuset. Det fick hon!

Sandra på Talludden är ofta med mig när jag tänker hustankar. Vi ligger ju så lika och ofta har hon precis gått igenom något som vi just ska till att välja. Bra smak har hon också.

När jag dagdrömmer om att inte behöva jobba och bara få vara tänker jag på Linda i Amerikat som är hemmafru ett tag. En kreativ och härlig sådan. Jag tänker ofta på något hon har gjort eller skrivit, och ler.

Det här är bara några av alla er jag tänker på som jag aldrig har träffat. Klart man måste blogga - annars hade jag ju missat er och alla andra fina som jag inte har nämnt just nu. Jag tänker på er också.

Carola & jag

Just hemkommen från denna underbara föreställning med Sara Lindh. Det är två veckor kvar. Gå och se! Det är gud, det är Carola och det är avundsjuka. Det är också självutlämnande, roande, tänkvärt och riktigt bra.

Passa också på att äta en liten bit på charmiga Café Giljotin. Gott och mysigt!

Se så. Surfa in och boka biljetter NU.

Malin har skrivit en bok

Malin Persson Giolito har skrivit en bok. Det vet vi ju. Hon själv vet det också men fick häromdagen en sådan där uppenbarelse som jag ibland får när jag tittar på mina barn. "Vi har gjort de där filurerna." Man vet det men man blir uppfylld av det fantastiska i det och fattar faktiskt inte att det är sant. Malin fick ett mms med bild på sin bok i ett bokställ på Centralen i Stockholm och det var det som utlöste det hela.

När Malin skriver att hon har skrivit en bok så blir jag lite sådär oklädsamt avundsjuk. Jag blir inte missunsam för fem öre, självklart inte. Jag blir bara sådär "jag vill också" ni vet.

Jag brukar dagdrömma och tänka att när jag är publicerad då ska jag surfa in på alla nätbokhandlar bara för att få se min bok där. Och jag kommer att ha många ärenden till bokhandlar och bibliotek. Jag skulle jubla om jag såg min bok i någons bokhylla, live eller t.ex. i en tidning. (Ja, i inredningsmagasin så spanar jag alltid in bokhyllorna och kollar av vad människorna i reportagen läser).

Just det. Sa jag att jag övar på att bli intervjuad också? När jag kör bil. Ensam.

"Om det är mycket som är baserat på mig själv? Njae, det klart att en del kommer från mig, det är ju jag som har skrivit det men annars vill jag nog tycka att mina karaktärer lever sitt eget liv, mitt liv är alldeles för tråkigt."
"Jo, men jag hade ju sådan tuuuur. Jag blev publicerad direkt, förlagen stod i kö!"

Malin, kan man kalla det här målbild också eller är det bara sinnesjukdom?

Dålig timing

Jag är väldigt glad att prinsessan har hittat sin prins men... eh... Sverige befinner sig i en lågkonjunktur och då ska man hiva ut runt 20 miljoner på ett bröllop?

Seriöst. Jag tycker att det är lite fel att göra det när folk varslas och företag går omkull. Kanske kunde 20 miljoner istället satsas på att rädda/skapa lite jobb? Och kom inte dragandes med att det är olika kassor, det är budgeterat osv. Statens pengar är statens pengar. Punkt. Visst, det krävs vakter och det är officiella människor från världens hörn som kommer osv osv men kanske kan man betala en del ur egen ficka, mr King? Speciellt eftersom Sverige ligger 135 miljarder under just nu...

Detta är bara min spontana reaktion. Som helt vanlig, okunglig och självförsörjande människa. Som visserligen fick mycket uppskattad ekonomisk hjälp till betalning av bröllop av föräldrar från båda sidor men det drabbade ju inte skattebetalarna direkt. Vad jag vet... :)

Spegel spegel på väggen där

Jag framför spegeln imorse: - Jag tycker jag ser gammal ut.
Min man: - Men du är vacker.
Jag: -Jag är vacker men jag ser gammal ut alltså?
Min man: -Jag tar tillbaka allt jag har sagt.

Bättre

Klockan 23:07 var en bättre läggtid. Inatt sov alla gott. Stora E tog sovmorgon till 6:30. Otroligt! Känner mig pigg och utvilad, tog det lugnt hemma imorse och njöt av att kunna åka 15 minuter innan jobbstart och ändå hinna i tid.

Ikväll lägger jag mig sent igen, verkar vara ett vinnande koncept!

Slutbloggat?

Jag måste nog sluta blogga. Min man hinner inte umgås med mig för han måste läsa ikapp min blogg... Försökte locka med att han har Skrivarmamman livs levande men det dög inte tydligen.

Blåst?

Idag berättade jag för en kollega om när maken kom hem från jobbet sent igår kväll. Det var en lång utläggning som jag ska bespara er men efteråt reflekterade jag lite över hur det här lät:

"Han åkte och jobbade på kvällen och jag vaknade när han stod i duschen".

Hon måste verkligen tänka att jag är helt jävla blåst. Karln åker iväg ett par timmar på kvällen och kommer hem och ställer sig i duschen direkt...

Desperata...

Jaha. Nu drar det igång igen. Grey's är ju redan igång så onsdagarna är bokade. Men ska jag börja titta på det alltmer Desperata gänget igen? Kan inte bestämma mig. Men tydligen ska det hända något väldigt dramatiskt. Kanske måste jag ändå, för att hålla koll liksom...

Inte helt enligt plan

Planen, vid 15-tiden idag:
Jag handlar Kelda tomatsoppa så går middagen fort, jag hämtar barnen senast 16 och så hinner vi umgås eftersom jag inte behöver laga mat. Perfekt!


Verkligheten:
Keldasoppan var slut i affären så på stående fot fick jag tänka om.
Hämtningen gick inte helt smidigt... Det tog tid kan man säga.
Väl hemma och utstigna ur bilen skulle jag bara slänga ett äppelskrutt i soptunnan.
Och dörrnycklarna tydligen. Och peta med pinnar och försöka bli lite längre och gräva lite bland soporna. I en kvart. Och jaga barnen så att de inte sprang ut på vägen. Och sedan lyfta in en skrikande Lilla E som inte ville in.

Det är inte alltid det går som man har tänkt sig...

Helt onödigt

Igår var jag så trött. Så himla trött. Jag orkade knappt se åt datorn, det är ett säkert tecken på att något är fel. Så när maken åkte till jobbet klockan 20 eftersom det är roligt att köra ett litet kvällspass också, så tittade jag halvhjärtat på Simon&Thomas. Orkade knappt det. Bestämde mig för att gå och sova. Klockan 21. Innan jag var klar med alla bestyr var klockan 22, det är fortfarande tidigt för att vara jag. Kommer sällan i säng före 23. Tänker att jag nästan kan hinna sova en 8-9 timmar om jag har tur. Otroligt skönt.

Så ligger jag där. Sover sött. Och väcks. Av Stora E. Klockan 02. Som sedan fram till 03:30 gråter för olika saker. Först för att hon vill åka skridskor. Lugnade sig när jag sa att det kan vi ordna, bara inte just nu. Så verkade hon somna om. Jag la mig. Somnade nästan om. Då började hon igen. Då fick maken gå upp. Då hade hon ont i benet. Till slut lugnade hon sig igen. Vi somnade om.

06:15 ringde min klocka. Nu är klockan 07 och jag är snart klar för avfärd. Gissa hur många som är vakna... Just precis. Endast tuppen (hönan om man ska vara teknisk) är vaken.

Nästa gång jag tänker lägga mig i tid så tror jag att jag skippar. Det är såhär varenda gång. Jag lägger mig i tid och sedan är det hallabaloo hela natten. Det känns så i alla fall.

En heeeelt nyyyyyyyyyyyyy daaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaag! (Melodi Amy Diamonds En helt ny jul).

Test

Jag kan inte se mina inlägg. Allt är borta. Spännande. Får se om detta kommer in. Annars undrar jag... Vem har snott mina inlägg, vart har du fört dem och vad måste jag göra för att få tillbaka dem?

Måndagsmagin

Som jag har hypat så är som bortblåst. Det är faktiskt bara en trist, grå och tråkig måndag.

Mer upplyftande var ju söndagen. Solsken. Ledigt. Stora E började på balett. Hon skrattade nästan hela tiden och stod inte och grät hela första gången som hon alltid gör med alla aktiviteter. Efteråt tog vi en tur till stan och uträttade lite ärenden. Ett ärende var till R.O.O.M. för att få inspiration. Barnen lekte med allt, vet inte om vi fick se så himla mycket annat än dem fara omkring.

Sedan intog vi Pizza Hut. Det var lugnt kanske tre minuter när vi var där. Vi lyckades få ordentlig fart på personalen när Lilla E spillde ut 40 cl mjölk över bordet, sig, oss och golvet. Se där - lite söndagsspänning.

Nu ska jag jobba vidare, lunchen är slut.
Ikväll blir jag fin i håret - det är ju lite måndagsmagi i alla fall!

Mitt Friskis har fattat grejen

Och detta är toan inne i omklädnrummet. Utanför finns tusen krokar till. Minst. Nu ska jag skaka fett!