Inlägg
Alla kommentarer
Hemtentan är inlämnad! Nu är det point of no return.
Känns inte riktigt skönt ännu, ska ta en dusch och sova på saken.
Och inse att vårens alla kurser nu är avklarade!
(Förutsatt att jag inte gjorde bort mig alldeles och får rest - he he).
För några månader sedan avled en kär släkting. Idag skulle han ha fyllt år.
Familjen är vid minneslunden och lämnar blommor medan jag sitter här hemma och skriver hemtenta.
Stora E vid minneslunden:
-Men R har ju inte fått några presenter!
På ett av jympapassen jag går på brukar de spela låten ”Du är min man”. Hur töntig den än är så beskriver den väldigt väl hur jag känner för min man. Fast min man är aldrig fast i någon hopplöshet etc, han är mer som de där duracellkaninerna – han bara går och går och går. (Läs hela texten här).
Här har jag varit hemma tisdag, onsdag och torsdag och inte lyckats få undan de där förbenade väskorna från hallgolvet. Idag var det fredag och det betyder pappalediga dagen.
Jag drog hemifrån för att uträtta lite ärenden och när jag kom hem så var det mesta tvättat (jag får väl ta på mig att jag faktiskt hade påbörjat tvättningarna i alla fall) och väskorna var borta. Puts väck och tomt. Det var dessutom dammsuget i de flesta rum och barnen hade fått lunch och mellis, middag var planerad och inhandlad. De hade även tagit en promenad till biblioteket och lånat nya böcker.
Vid läggningsdags somnade jag påpassligt i soffan och han fixade med båda tjejerna. Jag har ett vagt minne av att jag läste två böcker för Stora E innan jag somnade. Jag vaknade av att han lite stressat hackade på sin dator. ”Måste bli klar med det här innan 20” hörde jag honom mumla.
19.50 spydde Stora E och jag sprang in. Han efter. Han var nästan klar med sin jobbgrej och operation sanering påbörjades. Hela sängen var nerspydd, även hela Stora E. Hon var rätt ynklig. Nu ligger hon nyduschad i nya rena sängkläder med fönstret på vid gavel (luktade inte så gott) och sussar sött.
Maken jobbade klart medan jag betalade räkningarna (vadå ute i senaste laget, gissa om jag avskyr att betala räkningar). När han hade jobbat klart hängde han tvätt och när han var klar med det sa han ”Nä, jag tror jag ska gå ut och måla lite”. (Våra husknutar och fönsterfoder osv är fortfarande inte ommålade).
Som jag sa. Han är en duracellkanin.
Eller bör jag kolla hans fickor efter olagliga preparat?
Hoppas han har ork kvar till helgen för jag tycker minsann att min mage känns lite ur spel den med. Ingen äcklig spybugg nu tack – jag fyllde min spykvot för resten av livet under graviditeterna. Det är inte rättvist om jag behöver spy mer.
Stora E sitter i en sådan där bilvagn, ni vet med bil fram och kundvagn bak. Lilla E får finna sig i att sitta i kundvagnens vanliga tråkiga barnsits – lillasyster som hon är.
Under shoppingturen kör Stora E och pladdrar på som vanligt. Det är lite svårt att höra henne uppifrån där jag befinner mig, eftersom hon är inkapslad i bilen och pratar åt helt fel håll.
Hör hur jag flertalet gånger säger: -Nu hör inte jag vad du säger.
När vi har handlat klart och lämnat påsarna i bilen och går in för att lämna tillbaka vagnen tjatar Stora E om att få åka rutschkana. Jag säger nej, hon tjatar, jag säger nej, hon tjatar och jag säger nej.
Då säger hon:
-Nu hör inte jag vad du säger.
Lilla E har hittills inte sagt mer än ett ord i taget. De är av karaktären vovve, mjaauuu, dicka (dricka), min, dumma, bomma (blomma) osv. Oroande är att hon kan både Pingu, Mumin och säger hej hej när hon ser en Teletubbie...
Nåväl. Från detta vokabulär kom ikväll en treordsmening. Enligt maken. Som vanligt är det inte den som är hemma mest som får bevittna de stora förändringarna. Nej, den som är hemma mest får bara ta skit. (Storbråk med Stora E både igår och idag, jag är helt dränerad, deprimerad, arg, ledsen och rätt sur).
Meningen hon sa?
-Inke sova näj!
I sängen, iklädd storasysters lite för stora nattlinne, som storasyster hävdade att lillasyster ville ha.
Vet inte hur det är hemma hos er andra men hos oss är den ROSA tvätten i särklass störst. Det trodde jag inte när Stora E var bebis och jag skulle vara så PK när det gällde tjej- och killfärger... Det var ju astöntigt att tjejer bara skulle ha rosa och bla bla bla. Insåg inte att det finns faktorer som heter grupptryck, prinsessålder och utbud och efterfrågan...
Nyhängd tvätt, snart fullbelamrad med pollen eller vad det är som flyger omkring. Torkar fort gör det väl i alla fall.... Nu ska Lilla E få åka vagn för STORA P har blivit just större. +1,5 kilo på två veckor. Bra jobbat! Undrar om det räcker med två veckor för att gå ner samma kilon?av Denise Rudberg att skriva allt bra man har gjort under de senaste sex månaderna.
Pust! Det blir en låååång lista det. ;)
Så here goes, allt bra jag har gjort de senaste sex månaderna: (utan speciell rangordning)
Sådärja. Var det inget mer? ;) Utmanar i min tur Jenny , Pia, P-lina och Linda
Maken har deklarerat att han behöver jobba sent ikväll. Skulle jag också säga om jag hade ett jobb att gå till just precis nu. Denna uppackning känns övermäktig. Speciellt eftersom torktumlaren mer eller mindre har pajat, den gör hål i allt vi lägger in. En spricka. Att tvätta tvätt för fyra personer för över en vecka med en tvättmaskin och dåliga torkmöjligheter gör att livet känns sådär skojsigt.
En rolig sak att komma hem till dock! Fick VG på mitt projekt på "Att skriva för webben" kursen. Yippiee!
Min gata. Calle San Luis. Nummer 58. Där ovan finns taket.
Jag bodde i lägenheten ovanför den utfällda blåa markisen. Tror jag.
Insåg att jag inte var helt säker. Men det måste vara den.
Samma vänskap. Nästan. Vi är fortfarande unga. I hjärtat. Mer bagage, mer gråa hår. Mer skrattrynkor. Mer tankar om livet. Hur det har gått. Hur det kunde ha gått. Och varför det inte har blivit på olika sätt för en del av oss. Många många tankar och långa diskussioner. Att en del av oss inte har setts på över fem år är en petitess. Trots att vissa som bor långt bort i Korea inte är bra på e-mail så finns det en stark vänskap. En tomhet när vi inte är tillsammans. Och en stor frustration över att man aldrig säkert kan veta. Om vi kommer att ses igen.
Utsikt från takterassen från vårt sevillahotell, Hotel/Apartamentos Murillo. (Var även nöjd med detta hotell).
I bakgrunden skymtar tornet La Giralda som är en del av katedralen i Sevilla.
En del saker är inte samma alls. En spårväg har byggts. Tunnelbana byggs. Starbucks har gjort sitt intåg. Bland apelsinträden och katedralen. Vår favoritbar hade blivit en spelhall. Vi satt där jämt. På Plaza Alfalfa. Världens mysigaste ställe. Torget såg annorlunda ut nu och då inte vår bar fanns kvar satte vi oss lite ovilligt på baren bredvid den vi alltid satt på. Det var inte samma sak. Värsta förändringen var dock att jag inte kunde hitta till E-mail Place. Jag som nästan bodde där. Märkligt. Dessutom var vädret inte alls som då. Då var det sol. Verkligen nästan hela tiden. Den här gången var det kallt och inte alls som det skulle.
Konstigaste känslan är mycket svår att förklara. Jag har konserverat Sevilla i mitt minne och liksom lagt staden på en hylla. Att nu damma av minnena och inse att staden faktiskt finns kvar. Skumt. Den upphörde inte att existera när jag for. Ni hör ju, det låter galet konstigt. Den finns kvar!
Skulle behöva skriva en bok för att få med allt. Det kanske är det jag ska. Skriva en bok. Om Sevilla. En mi corazón.
Här bodde vi. Hotell Tartessus i Chiclana de la Frontera. Det byggdes 2005 så allt var väldigt fräscht. Vi bodde precis mittemot poolen, på nedre botten och hade även en mysig baksida där barnen kunde leka och springa hur bra som helst. Lägenheten var väldigt välutrustad och jag var helnöjd. Kan annars vara rätt kinkig med hotell. Min kära vän Kim (som även är fotograf till bilderna ovan) var dock inte så nöjd, hon gillar inte konceptet lägenhetshotell, hon vill bo femstjärnigt med roomservice. Vi har olika vanor. Rätt olika ekonomi har vi också. :) Vi hade dock stora problem att hitta dit och var inte helnöjda med vädret. Fast det är ju inte hotellets fel...Vet inte var jag ska börja, allt snurrar i huvudet. Postar lite bilder så länge. Ska köra Kim till Arlanda strax, så sorgligt. Kanske dröjer det minst fem år till tills vi ses. Eller inte. Det är ju det som är det jobbiga, att aldrig veta.
Playa Barossa i staden Chiclana de la Frontera. Vi bodde jättenära men vädret var inte så skoj så det blev bara en stranddag. Hotellet var super, kan rekommenderas! Postar länk sedan. Verkligen proffsigt blogginlägg det här...
Äsch. Hinner inte mer. Men snart bloglovers, snart är jag tillbaka på riktigt!
Hemma! Hittade inte så mycket internet i Sevilla. Eller så hade jag inte tid när vi argumenterade med fyraåringen samtidigt som jag försökte flanera längs minnenas aveny. Eller vad det heter på svenska. Memory lane. Rapport följer. Nu ska här sovas i härlig egen säng! Min kära vän Kim ligger redan och sover, på vardagsrumsmattan.
Imorgon bär det av till Sevilla! Sist jag var där var det december och 1998. Ska bli så spännande och se hur det känns...
Igår åt vi lunch i en liten fiskebåtshamn, mycket genuin och inte alls exploaterad. Än. Vi hade det lugnt och skönt, lilla sjuklingen sussade sött i vagnen och Stora E fick njuta av full uppmärksamhet från båda föräldrarna. Dock gillade hon inte sin äggmacka så hennes lunch bestod av minibrödpinnar och glass.
Här matar hon krabborna vi såg krypa omkring på botten:
Mumsiga tapas.
Spansk barnsäkerhet at its best... Man tager vad man haver eller så.
Nu har Stora E tröttnat på att vänta på sin moder och säger "du ska bara, du ska bara".... Hmmm. Sis! Känns det igen? ;)
Status semestern:
Lilla E febrig och tokförkyld inatt. Nu hög på Alvedon. Kör runt Stora E i vagnen i lobbyn.
Kallt. Blåsigt. Dåligt med sol. Lägg till inga varma kläder.
Frustrerade föräldrar.
Barn med spring i benen.
Området är så förvirrande, jag som har bra lokalsinne lyckas ändå inte hitta. ÄR helt frustrerad för det blir aldrig såhär för mig. Skulle hämta pizzor häromkvällen för hemleverans skulle ta 1,5 timme (españa for you) och om man hämtade själv skulle det ta 15 minuter. Bara det att tjejen på Telepizza inte kalkulerade in mina felkörningar dit.
Annars är det bra! Det är mycket onyttigt att äta och dricka....
Paulinita, hablo y hablo. Todo lo que puedo. :) Tengo que preguntar direcciones todo el tiempo..... :)
Söndag,uppstigning kl 03.00. Kan säga att vi inte la oss i tid direkt...
Avgång flyg 07.00.
Ankomst Málaga lite försenat 11.45.
Uthämtning av hyrbil, montering av bilstolar, intag av mat ??? timmar.
Färd till vår slutdestination: ??? timmar.
Ankomst slutdestination var i alla fall 19.00. Då hade Lilla E börjat ge upp, bara 16 timmar efter uppstigning. Förstår henne.
Stora E skulle ha sitt utlovade bad i poolen och skulle byta om. Jag frågade om hon ville ha hjälp med baddräkten.
-Nej, jag kan själv men tack ändå.
Efter över 14 timmars resa. Jag har helt grymma barn!
Halva återträffen (vi pluggade i Sevilla tillsammans för tio år sedan och har återträff där nästa helg) är på samma hotell och har det superbra.
Men imorse regnade det och jag blev lite depp. Efter frukostbuffé klarnade det upp och det blev besök på blåsig strand.
Postar bilder en annan dag. Nu är det familjepizza kväll med saft åt barn och annan saft åt vuxna.
Fyraåringen sjunger Linda Bengtzings "Alla flickor utom jag", som går såhär:
Han har bakåtslickat hår
Han tar varje chans han får
Men jag, vet att han har en hemlighet
Som ingen vet
-Mamma. Jag tror han har en hemlighet som är en lekstuga.
Ikväll har förortsmamman varit utsläppt med make och goda vänner.
Middag på Restaurang Imperiet, helt okej.
Drinkar på ...och himlen därtill - vilken härlig utsikt! Trots att jag för länge länge sedan jobbade i restaurangen i Kaknästornet och borde vara ganska härdad när det kommer till sthmlsutsikt så var jag riktigt imponerad. Coolt att se staden i närbild, ovanifrån. Snyggt! Min drink var dock inte så god, men dyr...
Sedan snabb promenad för drinkar i skön soffa på Hotell Clarion. Sedan taxi hem och på med pyjamas och knäckemacka från Gamla Enskede Hembageri. Det är ljuvligt.
Mer ljuvligt är vetskapen om att barnen sover gott hos farmor och farfar och inte kommer att väcka oss varken inatt, eller imorgon tidigt tidigt. LYX!
Kan konstatera att bloggen blir lite lätt lidande när man har härligt besök. Det är underbart att ses igen och min vän är helt grym med barnen, trots att hon inga har. Igår när vi skulle iväg stod hon redo med skötväskan på ena armen och ett barn på andra. Full fart i köket också med matlagning och diskning. Helt plötsligt är de vardagliga sysslorna inte lika tråkiga när man kan pladdra och hjälpas åt samtidigt. Idag har vi planerat en tripp till Rosendals trädgårdskafé men eftersom det ösregnar känns det inte lika kul. Men vi åker ändå. Barnen ska få välja presenter i leksaksaffären. Det här är livet, måste nog leta upp hennes flygbiljett och riva sönder den.
Inatt var Lilla E en orolig själ och höll mig och maken vakna i tre timmar. Vi hade behövt dem eftersom vi inte kom i säng i tid igår heller. Nattvaket involverade även sängklädesbyte eftersom hon hostade lite slem efter vällingen och det var inget vi ville dela säng med.
Så 6.37 kommer Stora E in och kör sin teaterviskning som nästan är högre än vanligt prat.
-MAMMA. MAMMA. Jag ska inte vara här.
-Ska du gå upp?
-Ja.
-Okej men du får försöka vara tyst.
-Ja.
Hon viskar ännu högre än förut.
-Men du måste vara tyst!
-Jag ska bara ta mina skor.
-Nej, inga skor som klampar!
-Men jag ska inte klampa, jag lovar.
Jag försöker vara tyst för att hon inte ska prata vidare och väcka Lilla E. Jag vill även somna om lite.
-Mamma. Jag ska ha äppelklänningen på mig.
Innan jag hinner tänka mig för talar jag om att det är byxdag idag.
(Vi kör varannan dag för jag är trött på prinsesslooken). Hon får ett utbrott. Jag gör som jag hatar när föräldrar gör. Jag ger upp. Jag låter henne ha klänning. Vill ha tyst och lugn och ro.
-Mamma. Jag ska välja trosor också.
Varpå hon drar ut lådan som låter.
-Jag ska ha prinsesstrosor.
Vid det här laget blir jag lite lätt galen. Drar med mig hela troshögen in i badrummet och hon får där välja. Alla prinsesstrosor ligger i tvättkorgen. Hon väljer andra utan utbrott. Kors i taket. Hon går in i vardagsrummet för att pyssla och jag går tillbaka för att sova.
Hon öppnar och stänger våra skåp som vi har i vardagsrummet. Kommer in i sovrummet igen.
-Mamma. Får jag titta i mitt stora album?
Jag inser att hon redan har plockat fram albumet (från skåpen) och egentligen ska visning av album ske av en vuxen men jag är trött och irriterad. Hon får.
Det blir lugnt en stund. Sedan dyker det upp andra ärenden. Till slut lyckas jag sparka upp min käre make som ändå måste upp till jobbet, och jag får somna om. Då vaknar Lilla E... Får dock upp henne med de andra och somnar om.
Drömmer att jag åker fast för rattfylla. Jag vaknar helt förvirrad. Jag dricker inte ens två klunkar alkohol och kör därefter. Att jag skulle åka fast för rattfylla är lika troligt som att....???? Att fiskar skulle ta över världen... Eller något.
Nu väntar en ny härlig dag och vad hände med sommaren från förra helgen?
Hämtade efterlängtade kompisen på Arlanda vid 22. Blev seeent inatt. Det är ju fem år och fem månader sedan sist, lite att ta igen! Har sovit 4 timmar. Nu ska vi göra byn, besöka apoteket och äta lunch.
Stora E har övat engelska i månader inför det här fashionabla besöket men vågade inget säga. Hon nickade och log dock och verkade förstå en hel del när vi åt frukost tillsammans.
This message will not follow in Swedish. This one is for you Annie.
Today is countdown day!
Our friend Kim is on her way. All day she is on her way. Countdown started this morning at 7 when we got up. This is when she got on her plane. And there she is now. There she will be for quite a while.
Meanwhile I’ve been starting this day off:
I was at the mall right when it opened.
I tried on four pairs of jeans and bought one. I have no idea if they fit well, while trying them on I was chasing a fugitive. Not to bore you with all the details, let me just say I was at certain points happy that I was the only one in the dressing room area… She kept opening my door. When I managed to keep it closed by balancing on one leg and holding the door with the other leg, she saw her way out underneath the door. Which I guess is good, I like creative solutions especially from my kids.
After that we went to Friskis & Svettis. I have a slight memory of bringing a certain American friend there once… It is a very Swedish way of exercising, that’s for sure. I always go on Wednesday lunch class because they have ladies watching the kids then. Little E (that is her name here in the blog) likes being there but today she was a bit mad at first because the usual overload of toys wasn’t prepared. Shortly after our arrival it was well taken care of and I could go to my class. She hardly looked at me when I got back in there an hour later.
Going home in the car, she fell asleep in two seconds. This means I am on a break!
Which just ended I hear. “Mamma, mamma, mamma” from the bedroom. I am quite sure I don’t need to translate that.
After lunch, shower and picking Big E up at preschool, we are going wine shopping. It is a great excursion with kids.
Böktjejer i sängen nyss.
Lilla E klättrar på Stora E som blandar ihop begreppen något:
-Inte på min blåsippa!
(Översättning: en hopblandning av orden kissblåsa och snippa).
Jag vet tyvärr inte hur jag ska skriva signaturmelodin till serien som en gång fick mig att vakna mitt i natten och inse att jag skulle missa ett program eftersom jag hade glömt att ställa om videon till sommartid... Deudeudeudeu deudeudeu deu deu. Deudeudeudeu deudeudeu deu deu. Nanaa nananananananaaaaa eller ngt....
Nu kommer en spin-off! Kan det vara ngt för mig tro?
Jag hoppas att Sterling tar bättre hand om sina passagerare än det här bolaget i U.S.A. som lät en resenär sitta på toaletten eftersom det inte fanns någon annan plats. Fast jag har mina dubier....
Jag är inte bara otålig, jag har lite bra sidor också. T.ex. gillar jag att vara ute i god tid.
Barnens pass fixades för ungefär två månader sedan och inköpen inför resan har pågått en tid. Nu känner jag dock att jag måste börja knyta ihop säcken, kläder ska strykas och den slutgiltiga packningslistan måste definitivt justeras.
Maken har fått uppgifter såsom att ladda datorn med dvder (plural av dvd?!) och uppdatering av Stora Es mp3. Om han slänger in Hero och Thank you blir hon nog nöjd så.
Nu är mitt stora dilemma. Hur sysselsätter man en halvvild 1,5-åring på flyget?
Ikväll skrivarkurs! Sista gången. Med utgång efteråt. Men förortsmamman tar bilen, orkar inte mecka med hemfärd. Så vinet sparar jag till Spanien.
Alla som känner mig vet att jag kanske inte är den mest tålmodiga personen på jorden. Jag vill gärna se resultat och helst fort.
När jag häromdagen köpte färg till utemöblerna så tänkte jag på fullt allvar att det tar någon timme att kladda på det där. Hmmm. Om det inte bara var för allt man måste göra innan som att öppna färgburkar, ta fram handskar, byta om, ställa upp saker att måla på, fixa pensel, rengöra målningsyta, listan tar aldrig slut!
Som tur är har jag en man med svart bälte i tålamod... Så när han hade gjort alla förberedelser åt mig började jag måla. Och insåg att den där förbenade soffan hade väldigt många vinklar. Jag tröttnade efter tio minuter då jag hade kommit såhär långt:
Men jag är inte bara otålig, jag är även envis. Lite drygt en timme senare belönades jag med fika i solen varifrån jag kunde beundra resultatet:
Men det blir inget andra varv här inte, jag kör på Shabby Chic looken, den är faktiskt rätt trendig. Soffan får vara lite patinerad sådär.
Nu är det bara två fåtöljer och ett bord kvar. Och så behöver amerikastolarna fräschas upp också.
Jag tror att jag lägger huvudet lite på sned och viftar med mina högst ordinära ögonfransar.
Det har fungerat förr.
...var lika fulltecknad som igår. På eftermiddagen var vi dock hemma i trädgården och såhär fint har vårt magnoliaträd slagit ut:
Det fick vi av goda vänner i bröllopspresent och när maken planterade det satt jag och tittade på och mådde illa. Stora E var en liten liten cellklump i magen och det känns som en evighet sedan.
Ikväll var tjejerna extra svårnattade och just som jag och maken hade bestämt att vi skulle ignorera de små liven och låta dem tjoa på där i sovrummet så bestämde sig Lilla E för att det var läge för lite uppmärksamhet. När hon vill ha uppmärksamhet så sätter hon fingrarna i halsen. Hon har klara bulimikertendenser, äter utan stopp och spyr sedan...
Imorse låg Stora E hos oss i sängen och filosoferade:
Stora E: -När jag blir stor ska jag åka till Australien. Då ska jag lägga en lapp i kylen.
Hennes halvsovande far vaknade till och frågade om hon menade att hon skulle lägga en lapp i kylen om att hon hade åkt.
Stora E: -Ja.
Mamma P: -Men så får man inte göra, man måste säga till om man åker till Australien.
Stora E: -Men jag säger ju det nu.
Jag blir lite rädd. Stora E är för lik mig. När jag var 15 talade jag om för min far att jag skulle åka till USA ett år. Det var ingen fråga, jag bara talade om. När Stora E var liten bebis minns jag att jag satt och höll henne och sa till min man "tänk när hon blir stor och får för sig att dra till Australien". Då visste jag inte att hon skulle bestämma sig för det redan vid 4-års ålder.
Konversationen fortsatte med att jag frågade varför hon ville till Australien.
Stora E: -För att jag aldrig har varit där.
När Stora E så fick klart för sig att varken jag, hennes far eller hennes lillasyster har varit i Australien så enades vi om att åka dit tillsammans, när hon är 12. (?!) Skönt. Förmodligen gör det bara att hon kommer att bestämma sig för ett år i Australien som leder till lööööv som leder till flytt. Precis som jag förutsåg när hon var bebis. Vad ska en stackars mamma då ta sig till?
Idag har jag haft en händelserik dag och har svårt att välja vad jag ska blogga om. Om du är trött räcker det att läsa det som står i fetstil. Då får du ut det viktigaste. ;)
T.ex skulle jag kunna berätta att jag har köpt en ny påfyllning av mitt nya favoritte från "In the mood for tea" på Norrtullsgatan.
Lilla E bökar och stökar en del på nätterna just nu. Vid 3-tiden brukar hon vakna och ropa högt på mig, flera gånger. Jag springer in till tjejernas rum och tar in henne till oss, vi vill verkligen inte väcka Stora E. Enda regeln i vårt hus är nämligen "väck inte den Stora E som sover". Sedan hon föddes har sova varit det hon minst helst gör. Hon sov en hel natt första gången när hon var 2,5. Och hon kör korta hela nätter.
I alla fall! (Jag verkar inte ha lärt mig ngt på att skriva på webben som menar att man ska fatta sig kort).
Jag lyfte alltså in Lilla E och hon fick böka hos oss. När Stora E vaknade vid 6.30 kom hon in till oss, burrade in sig mellan alla och höll både mig och maken i handen.
-Så, nu är jag inte ensam längre. När Lilla E inte är i sin spjälsäng känner jag mig ensam.
Modershjärtat nästan brast. Det avbröts dock av lite syskonbråk och konflikthantering...
Alldeles nyss, i vårt badrum/tvättstuga:
Vi har en liten outtalad regel här hemma att den som har satt igång tvättmaskinen också hänger upp när det är klart. I det här fallet var det jag. Men med mina arbetsledarkunskaper så fann sig maken helt plötsligt vikandes torr tvätt, medan jag hängde upp blöt. Bra arbetsfördelning tycker jag.
Helt plötsligt var han klar med sitt och deklarerade att han skulle gå och se hockey. Jag tittade på allt jag hade kvar och suckade högt och menade att han kunde hjälpa mig med det eftersom "jag har hört att det är hockey i flera veckor nu, då kan du väl missa fem minuter".
Nej tack! Allt om barn vill få in bilder på hur vi ser ut efter vi har fött barn. Jag kommer inte att skicka in en bild, det räcker med att de på F&S får se degmagen hoppa ur tröjan ibland. Och att Stora Es taskiga dagiskompisar säger att jag har en bebis i magen.
Fortsätter mitt djupdykande i dn.se... Och hittar följande mening:
Mannen är inte psykiskt sjuk, men han är höggradigt störd.
Onekligen. Helt jävla galet höggradigt störd.
I min sista uppgift för "att skriva för webben" så ska jag göra en analys över en stor mediewebb och jag har valt dn.se. Då måste man granska (läs surfa) ordentligt och jag hamnade då på klippet Åkesson på taket. Jag har pratat om det här förut men jag bara måste gå på en takguidning över Sthlm! Var hittar man guiden? Jag vill gå!
Beväpnad med massor av Brago bokstavkex så trodde jag i min enfald att jag skulle kunna få lite gjort med Lilla E i släptåg. Fel fel fel! Hade visst förträngt att småttingar med starka ben inte vill sitta vagn.
Men jag lyckades i alla fall köpa blomlådor som duger, målarfärg till utemöblerna, beställa mitt favvovin KWV Pinotage på Systemet, byta Lilla Es skor till två storlekar större (vad hände med min bäbis?) och köpa mattan jag tänkte köpa för någon vecka sedan. Lyckades däremot inte hitta vaxduk med Marimekkos rosa blommor. Har fått för mig att jag har sett det någonstans men hittar inte. Får bli en tur till Marimekko itself imorgon då jag ändå ska till stan.
En vän till mig från San Francisco har grannar som ska åka till Sthlm på semester nu i maj. Min vän har nu bett mig om tips på restauranger etc. Heh. Antar att de inte menar kinakrogen i mitt centrum...
Så! Vilka restauranger/kaféer i Sthlm skulle du rekommendera utländska (amerikanska) gäster? Jag har ingen aning om budget etc med då dollarn är låg kanske det inte är helt fel att tänka lite billigare...
Tacksam för hjälp!
Efter en halvtimmes hämtning på dagis med två barn som inte ville därifrån (fast Lilla E går ju inte ens där än) och tokhuvudvärk hela dagen (kan det vara vädret?) så var det ju verkligen bra upplagt för inhandling av blomster med tillhörande lådor. Men har man lovat sitt barn så har man.
Iväg till Plantagen som hade färre, men inte få, besökare idag än i söndags. Fick dra två vagnar (en med Lilla E och en för blommorna) och båda ville åka åt olika håll och dessutom ville Stora E ofta stå där någon av våra vagnar eller annan kunds vagn skulle ta sig fram.
Jag fick använda allt mittt tålamod (det är faktiskt en begränsad vara) för att vara glad mamma på trevlig inköpstur. Det hela förvärrades av andra kunder. Är lite lätt allergisk mot kunder sedan mina icadagar. Kunden har typ aldrig rätt - så är det. ;)
Till slut köpte vi i alla fall de utlovade smultronen men de hade inga snygga blomlådor så det blir vidare jakt. Sedan skulle vi bara handla på ICA och sedan hem.
När vi hade gungat och tusen andra saker i trädgården fick jag till slut in barnen.
-Mamma, vi leker Madicken.
-Jag är för trött för att leka Madicken.
-Jag vill leka Madicken.
-Nej. Du kan få titta på Madicken.
-Ja!
Skiiiitbra mamma. Kuva kreativiteten och släng fram en dvd. Men det är ju Astrid Lindgren så det är i alla fall kvalité... Då är det väl okej?
Igår tyckte jag att jag inte gjorde något. När jag tänkte efter så insåg jag att jag hade hunnit med en hel del under dagen. Jag hade:
Cyklat till dagis och lämnat, cyklat hem.
Lekt med och läst för Lilla E.
Ringt tre viktiga samtal, bestämt två möten.
Gjort bokenkäten här i bloggen.
Legat på soffan och läst massor av sidor i Den inre kretsen. Blev lite rädd och var tvungen att sluta.
Dagdrömt lite om framtiden.
Funderat på att ta tag i sista uppgiften på ena kursen men bestämde mig för att en annan dag passar bättre… Till exempel idag. Det är en kul, men stor uppgift.
Kollat runt på några av favvobloggarna och kommenterat där man får. (Liten pik åt vissa som vägrar kommentarer och istället får finna sig i viss stalkning av mig).
Lunchat med Lilla E. Sanerat kök och barn efteråt.
Tagit emot barnens farfar som skulle hämta Stora E och vara barnvakt under en stund då jag skulle gå på möte. Mötet blev inställt och jag åkte istället och handlade medan farfar var poppis barnvakt. Allt gick fel, poststället hade 20 minuters kö (jag skulle ha frimärken) och på ICA var pantmaskinen trasig när jag för en gångs skull fick med mig panten till affären.
Vikt tvätt.
Tvättat tvätt.
Bytt lakan i alla sängar.
Lekt och byggt koja med barnen. Vilket genererade följande konversation:
Stora E: -Mamma får jag sova i kojan i natt?
Jag: -Nej
-Varför det?
-För du ska sova i din säng?
-Varför det?
Jag funderar febrilt och undrar varför man egentligen ska sova i sin säng och inte i sin mysiga koja. Drämmer till med det smarta svaret:
-För det är där man sover.
-Jaha.
???!!!! Hon slutade där. Jag förstår fortfarande inte hur hon kunde nöja sig med det där lama svaret.
Sedan hann jag också:
Laga middag.
Och umgås med vännen M som kom förbi och åt och lekte med barnen. Utfodra min far som kom på snabbvisit.
Titta på de desperata hemmafruarna. Som bara blir sämre och sämre men eftersom jag är en lojal typ så fortsätter jag.
Ha taktiksnack med maken inför kommande projekt.
Innan jag somnade läste jag ut Den Inre kretsen. Shit vad läskig och bra den var!
Men som sagt. Jag gjorde ingenting igår.
He he. Just nu pratar de på Radio Sthlm om att maj och december är de två mest stressiga månaderna på hela året. Jag sa ju det. Men en av kvinnorna på radion har en väldigt bra poäng: Det är lyxstress! Vi går runt och klagar på att man måste köpa bikini, man måste hinna fixa picknick osv. Jag håller med! Njut av vårstressen, det är ju kul för bövelen!
Nu ska jag jympa! (Beach 2008 infaller jättesnart för mig och det är jättekört).
...är det ofta ont om. Men Stora E verkar helt ha förstått konceptet serviceminded.
Vi satt i köket och farfar var här och fikade. Lilla E började gnälla över sin glass, något var fel. Stora E tittade allvarligt på mig och sa:
-Det kanske är fel sort, ska jag smaka?
Tipsad av Christina Olsson som i sin tur har hittat denna enkät hos Mats Strandberg. Och eftersom jag älskar både böcker och enkäter var jag ju tvungen...
1. Vilken bok läste du senast?
Jag blev just klar med ”Vad ser du nu” av Cilla Naumann.
2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Har precis börjat på Den inre kretsen av Mari Jungstedt. Den är läskig men jag kan inte sluta läsa.
3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Vet faktiskt inte. Har inte räknat. Men jag gissar kvinnliga. Fast då får vi nog räkna bort mina tre tjocka The Norton Anthology of English/American literature för jag gissar att det är mest manliga där.
4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?
Lite resultatsinriktad är jag nog. Å ena sidan vill jag inte att det ska ta slut om boken är bra. Å andra sidan gillar jag att ha pejl på hur långt jag har kommit. Och jag läser hyfsat fort så ibland förvånar det mig enormt hur långt jag redan har kommit.
5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Om jag går runt i t.ex. Pocketshopen så väger omslag och baksidestexten tungt. Öppnar dock alltid och kikar på hur det verkar inne i boken. (Never judge a book from its cover)… Går även mycket på författare jag brukar gilla, är ganska trogen så. Recensioner bryr jag mig inte mycket om, däremot om jag läser om boken i tidningar/bloggar så kan jag bli intresserad. Vissa vänners rekommendationer brukar jag uppskatta. Vet vilka som har ungefär samma smak som jag.
6. När blir en bok för lång?
Men en bra bok blir ju aldrig för lång. Fast de får inte bli för tjocka, det blir för tungt och jobbigt att hålla.
7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Med risk för att låta helt nördig eller snobbig. Läser helst inte engelska böcker på svenska. Alltid original! Utom när jag pluggade engelska och skulle läsa Chaucer’s The Wife of Bath. Tvingades fuska lite då det gamla engelska språket inte var helt lätt.
8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Hmmm… Jag ÄLSKAR Tidsresenärens hustru av Audry Niffenegger, det är en sådan bok jag ofta försöker få folk att läsa. Mitt ex är dessutom försvunnet så jag har väl prackat på någon att låna den. Även ”The Lovely Bones av Alice Sebold, otroligt bra! Och efter att ha läst Diagnos Duktig för några år sedan var det många kvinnliga vänner som fick boktips. Likadant efter att ha läst Bitterfittan för ett tag sedan.
9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Förr kunde jag inte det. Var envis och kämpade. Nu är jag mer mån om vad jag lägger min tid på och slutar när jag känner att det här inte kommer att ge mig något. Antal sidor varierar.
10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Har massor av samtida skönlitteratur av kvinnliga författare. Både engelska och svenska. Har mindre av deckare. Vet inte vad som inte skulle finnas alls. Fackböcker inom jakt och fiske eller så…
Nå? Du då? Hur och vad och varför läser du då?
Nu är det dags för ytterligare en ny tidning. Passion for business - på torsdag är det jag som går och handlar ett ex. Som ni ser så behöver jag verkligen fler tidningar... Tänk om jag istället satsade pengarna i någon bra aktie. Kanske lär jag mig lite om det när jag börjar läsa Passion for business...? Brukar bli bra när Carina Nunstedt är i farten.
För övrigt fanns det 270 bilder att tömma ur kameran när jag skulle få fram denna bild. Min älskade dotter har fotat 134 bilder på tvn när det var Teletubbies som spelades för lillasyster. Hon har även fotat alla sidor i boken "Sagoresan" av Astrid Lindgren. (Den som berättas när man åker sagotåget på Junibacken). Dessutom, ganska gulligt nog, 27 bilder på lillasyster i olika poser, bl.a. en när hon störtgråter. I övrigt en massa olika saker, bl.a. alla skor i hallen, självporträtt och grannens hus. Ligger det en fotograf och gror tro? Hon kommer att få det stressigt när hon blir stor, hon ska bli både "barnmorskare", "en som hjälper sjuka djur" och jobba på kontor. Och sjunga på Melodifestivalen. Två låtar, i stilig klänning. Och tydligen fota en del också.
Stora E bankar på något i vårt sovrum.
Jag, maken och Lilla E befinner oss i badrummet.
Jag: Vad gör du?
Stora E: Ingenting. Det är Lilla E.
Fick just se att min lärare har kollat och kommenterat mina senaste uppgifter på "att skriva för webben kursen". Blev ju lite putt för att jag bara fick G sist, för mitt debattinlägg. Såg sedan att det bara var två i hela gruppen som fick VG, då kändes det hela ändå lite bättre. Knasig man är.
Men nu fick jag ett VG och ett G med stort plus efter. Börjar förstå hur frustrerade elever känner sig när man sitter där och säger att de jobbar så bra och är så nära VG... Frustrerande! Nu är det bara en uppgift kvar och jäklars vad jag ska jobba på den. Snart.
Lär dig hur du botar vårstressen.
Min jämförelse mellan två webbsidor, spikifoten.se och brabyggare.se
Ny vecka, nya tag. Härligt! Sitter och funderar på att ta en morgonpromenad. Det blir nog en. Har bara tränat två gånger på två veckor och mår dåligt över det. Har varit halvrisig och när jag har försökt träna har jag inte orkat ett dugg. Ett pass som jag brukar ha massor av ork över efter, tog helt musten ur mig. Kände då att det kanske var läge för lite vila. Men ikväll ska jag testa igen. Vill bara inte att något ska bryta ut pga träning, jag har inte tid att vara sjuk nu med slutspurt på allt pluggande, stundande koreabesök och spanienresa.
Ha en superbra måndag! *Viskar* Jag tycker att det är lite skönt med måndagslugnet som sprider sig i huset när Stora E och maken har åkt till jobb respektive dagis. Än så länge verkar Lilla E också rätt nöjd...
Och knappt har man skrivit punkt på den meningen så kommer hon och gnäller. Visste det!
Idag skulle vi till Plantagen för inköp av nya blomlådor och blommor. Det var inte bara vi som tänkte så. Vi vände när vi såg att de hade parkerat i långa rader på vägen utanför, parkeringen räckte alltså inte till. Konstigt nog accepterade Stora E de ändrade planerna utan utbrott. Annars blir det ofta utbrott så fort något går lite åt fel håll enligt hennes sätt att se på saker och ting.
Jag har finfina naglar nu. Min fina kompis M är alldeles strax färdig hudterapeut (ngn som har ett jobb att erbjuda?) och har ikväll gjort manikyr på mig. Jag är en mycket nöjd, obetalande, kund. TACK M!
Ska göra ett nytt försök till att få lite sömn. Tur att man i alla fall har fräknar, då syns de mörka ringarna under ögonen lite mindre.
Började med att vi skulle lägga oss i tid. Vilket vi gjorde. 22.43 släckte jag lampan och det är i tid för att vara jag. Lät bli att läsa vidare i läskiga "Den inre kretsen". Maken sov nästan redan då. Huvudet på kudden = sovande man. Vi var helt slut efter en intensiv målningsdag. Sov gott.
Till 00-något då Stora E började härja. Sedan blev klockslagen ett irrvarr av riktnummer, vet inte varför jag i mitt omtöcknade tillstånd associerade alla klockslag till riktnummer, försökte även komma på vart de gick. 0.19 tänkte jag på er i Örebro J. 0.42 tänkte jag på er vi känner i Helsingborg... 02.40 var inte riktigt Leksand men tillräckligt nära. Tyvärr missade vi 0.35, favoritriktnumret av alla...
Till slut somnade hon om. Och klockan 04-något vaknade Lilla E. Och togs in till oss för att inte väcka Stora E. Och bökade omkring. Och grät. Och bökade omkring. Somnade om. Jag somnade om och drömde läskigt, att någon satt och höll Lilla E som sedan var spårlöst försvunnen. Obehagligt, jag ska inte läsa deckare! Inte nyheter heller...
Och klockan 6.30 (sovmorgon!) vaknade Stora E igen. Lilla E var inte försvunnen, jag fick en stor kissblöja i ansiktet och sedan kom gosiga små 1,5 -års händer och klappade mig i hela håret, åt olika håll och kanter.
Yes! A new wonderful day has begun.
Solen skiner och jag har nya kläder och skor. Och världens finaste tjejer och en make som inte är skäggslusk längre. Vad mer kan man begära?
av Cilla Naumann. Det står på boken att det är hennes sjunde roman och ändå hade jag aldrig hört talas om henne innan. Det tycker jag är konstigt. Istället för att själv recensera boken så hänvisar jag till den här från DN, den beskriver boken bra tycker jag.
Jag hade lite svårt att ta mig igenom den men det var nog mest p.g.a. mig själv och att jag börjar läsa för sent på kvällen. Jag gillade berättarformen, fyra personer berättar om huvudpersonen Anna. Eller är hon huvudpersonen? Själv funderade jag på varför jag gillade dotterns berättelse bäst. Kanske var det för att dottern såg sin mor så tydligt och så bra, bättre än de andra. Kanske var det för att dotterns betraktelse kom sist i boken, jag hade redan en stor bild av huvudpersonen så det kändes som att dotterns berättelse var bäst. Vem vet... Vad ser du nu?
När pappan berättar om Anna och sina andra barn berättar han om ett barn han och hans fru hade förlorat. Han gjorde en så fin liknelse:
"Ändå kan jag aldrig glömma henne, Johanna, hon som lämnade oss irrande i det slott som tillkommer varje barn, det slott med oräkneliga rum, trappor, verandor, korridorer och torn som står färdigt i all sin enastående prakt i samma sekund som ett barn föds. Detta slott som steg för steg ska tas i besittning av barnet, och vars rum och salar ska öppnas upp, fyllas med ljus och möbleras, och ett efter ett i en hemlig ordning tas i bruk.
Föräldrarna har aldrig inne i de där slotten att göra. De är bara ämnade att vandra i trädgårdarna utanför och lära sig omgivningarna. Där ska de slå läger och tålmodigt vänta och på avstånd beundra prakten. Därifrån ska de också oförtrutet och envist försöka finna ut, söka upp och engagera de bästa leverantörerna till slottets underhåll och uppbyggnad.
Men vår förstfödda dotter lämnade oss ensamma att vårda detta enastående slott, det försvann inte med henne.
.....
Inte förrän vi dör kommer hennes liv att upphöra på riktigt, inte förrän då får slottets väggar äntligen störta samman".
(Ur Vad ser du nu av Cilla Naumann. Sid 186-187 Månpocket)
En fin tanke tycker jag. Mycket fin. Och sann.
Shopping
Läste Bengt Ohlssons krönika i På Stan häromdagen. (När jag gick in på nätversionen var det ngt knas, scrolla ner så hittar du krönikan). Jag älskar Benkes krönikor, alltid lika bra. Den här gången ger han sig på bloggarna och det är roligt. På nätversionen får man extra roligt när man läser kommentarerna till krönikan. Vissa känner sig påhoppade utan att vara det.
Och så älskar jag alla som skriver att de är så trötta på bloggar och en av kommentatorerna till Benkes krönika menar till och med att man ska införa kvalitetskrav på bloggar. Det tycker jag är ett mycket bättre förslag än det som alltid återkommer hos bloggare som envist argumenterar för sin bloggs existens med: "Låt bli och läs då för bövelen! En kvalitetssäkring skulle ju innebära massor av arbetstillfällen. JAG skulle gärna kvalitetssäkra bloggar!
Så regeringen, please inför detta NU. Här finner ni ni er första granskare, jag läser fort och har många åsikter. Jag har dessutom hög moral, viss allmänbildning och språkpolistendenser. Stor erfarenhet av att sätta betyg och skriva omdömen. Lite lätt internetberoende är väl bara meriterande?
Stora E kom gråtandes till mig tidigare idag.
-Jag vill inte vara fyra år, jag vill vara fem år! Storgråter.
-Men vad är det som är så roligt med att vara fem år, undrar jag.
-Jag vill vara fem år och ha hängöron!
När jag förklarade att hon inte får örhängen ens när hon är fem så lugnade hon sig konstigt nog. Stackarn får vänta på sina hängöron flera flera år till...
har jag nu deklarerat... Att vara mammaledig blir man inte rik på direkt.
När deklarationsunderlaget kom lekte jag med tanken att sätta dit mina kråkor på en gång och skicka in med vändande post. Blev inte så... Varför ska man hålla på och skjuta upp saker? Att skriva under en förenklad självdeklaration är ju inte speciellt komplicerat... Jag har även ett HB och tycker alltid att det känns jättejobbigt att deklarera för men det roliga är att jag aldrig har haft någon verksamhet. Hade en idé för några år sedan som krävde ett bolag. Registrerade och betalade fort fort men sedan blev det inget mer... Så varje år sitter jag och fyller i prydliga nollor i några papper... Vet inte ens om det är så man ska göra men de har aldrig hört av sig och klagat så jag gör som jag alltid har gjort.
Maken, företagsmogulen, har minsann fått sin deklaration gjord av andra. Så bra en del har det.
Idag har jag har rensat ur garderoben och visst får man gå och shoppa när man har såhär många tomma galgar och dessutom gått ner en storlek och dessutom snart ska på semester och dessutom mest har shoppat barnkläder i fyra år? (Läsbarhetsindex för den meningen är 61, vilket innebär att den klassificeras som mycket svår, byråkratsvenska).
Stockholm city - beware, tomorrow the förortsmamma will come and get you!
Vi försöker lära Stora E att man inte ska avbryta när andra pratar. (He he, jag vet - vilket idiotiskt projekt, hon är fyra år).
Igår satt jag och maken och pratade (tyckte jag) och så säger Stora E:
-Mamma, nu har du pratat jättelänge.
Hmmm.... Jag? Jag pratar väl aldrig länge? Jag har inte alls ett behov av att uttrycka mig, varken muntligt eller skriftligt...
.gif)
